söndag 17 december 2017

Psalmlucka 17: Jag sjunga vill för Gud en sång

Påskvänner!

Idag skickar Jesus en hälsning till Johannes Döparen som påminner mycket om den här gamla läsarsångens innehåll - det är nog ingen tillfällighet utan sången är skriven utifrån dagens evangelium:



1. Jag sjunga vill för Gud en sång, 

för annars blir mej tiden lång. 
När det blir tyst om vännen kär
mitt hjärta så bedrövat är. 

2. En sång gör sorgsna hjärtat gott, 

om jag får nåd till detta blott: 
fullkomligt glömma bort mej själv 
och sköljas ren i nådens älv. 

3. O kärlekshav, du nådens flod, 

här kan en stackare få mod, 
som av sin synd är svag och skrämd, 
förföljd av Moses och beklämd. 

4. De blinda ser, de halta går, 

de döva hörseln återfår, 
de stumma talets gåva får 
och folket i förundran står. 

5. Spetälska får en renad kropp 

och döda väcks till livet opp, 
för dem som trycks av fattigdom
predikas evangelium. 

6. Visst är jag oren, kall och död, 

men här finns räddning ur all nöd, 
ty Jesus allt för mej gjort gott, 
jag dubbelt fått för varje brott. 

7. Vad har vi nu att lära här? 

Jo, hör, min vän, hur än vi är, 
så kan vi hjälpas, botas, ja! 
Vår Gud ske pris! Halleluja!

lördag 16 december 2017

Psalmlucka 16: Han kommer i sin kyrka

Påskvänner!

Här kommer en lätt bearbetad version av Paul Nilssons fina adventspsalm:




1. Han kommer i sin kyrka
vid psalmers lov och fröjdeljud,
min andes tröst och styrka,
min konung och min frälsnings Gud.
I dag han lovar vara
densamme som igår
och för oss uppenbara
ännu ett nådens år.
På nytt hans ord mej leder
till platsen vid vid hans fot,
ett bord han mej bereder
och tar mej där som gäst emot.

2. Se nådens gåvor rika
för den i anden fattig är!
Han frälsning ska predika,
han mättar allt min själs begär.
Det hjärta som var krossat
blir läkt av Jesu hand,
från trälen oket lossat,
från fången bojans band,
den som i blindhet famlar
han skänker evigt ljus
och vilsna barn församlar
och leder till sin Faders hus.

3. O du som Sion vårdar,
sänd över oss din Ande ned,
i dina helga gårdar
oss för din ankomst själv bered,
ge nya sabbatsstunder
till vila för vår själ,
gör nya nådesunder,
befria syndens träl,
lös varje bunden tunga
och helga så din brud,
att evigt hon får sjunga
ditt lov, o Frälsare och Gud.


Text: Paul Nilsson 1905 (39 år), bearb. 2017   
Musik: 1400-talet / Hans Kugelmann 1540 

fredag 15 december 2017

Psalmlucka 15: Johannes kommer alltid först

Påskvänner!

Prästen Christian Braw har skrivit många fina psalmer de senaste decennierna. Bland annat denna om Johannes Döparen:




1. Johannes kommer alltid först, 
fast Jesus själv är först och störst, 
men Döparen bereder allt 
som Herren honom har befallt. 

2. Med Ordet ger han sig i kast 

med vanda synders tunga last, 
med sanningen han river av 
vår otros slöja, svek och krav. 

3. Ja, också nu skall Ordet få 

som svärd i våra hjärtan gå 
och skilja vad som blandats har 
av gott och ont hos en och var. 

4. Johannes lär oss lämna det, 

som hindrar Guds rättfärdighet, 
och sedan leder han oss fram, 
han säger: ”Se, där är Guds Lamm!” 

5. Tack, Gud, som Döparen har sänt! 

Låt nu hans uppgift i advent 
bli fullföljd med ditt starka Ord. 
Då blir det riktig jul på jord. 
Text och copyright: Christian Braw efter Luk. 3:1-15 (publ. med tillstånd)  

torsdag 14 december 2017

Psalmlucka 14: Vår Herre Jesus prisar vi

Påskvänner!

Kantorn och läraren Nikolaus Herman på 1500-talet skrev och tonsatte många psalmer för skolbarn som efterhand blev uppskattade även av vuxna (jfr Hans Christian Andersens "Eventyr fortalte for börn" som efterhand helt enkelt blev "Eventyr"). En av hans bästa psalmer är den här om Johannes Döparen (tyvärr kan hans egen melodi inte publiceras här p g a krångel med notprogrammet:




1. Vår Herre Jesus prisar vi
för löftet genom Malaki:
Johannes Döparen blev sänd
att göra Herrens ankomst känd.

2. I ökentrakten vid Jordan
han döpte människor och sa:
"Guds rike är snart här, så kom,
bekänn er synd, till Gud vänd om!"

3. Man frågar om han Kristus är.
Han svarar: "Snart han kommer här,
men Frälsaren det är jag ej,
för han fanns till långt före mej."

4. När Jesus kommer vägen fram,
Johannes säger: "Se Guds Lamm,
som alla världens synder bär,
han Guds Utvalde hos oss är."

5. "Det är en ära alltför stor
för mej att knyta upp hans skor.
Med eld och Ande döper han,
från vetet agnar skilja kan."

6. Du sänt Johannes Döparen,
den store förelöparen,
så hjälp oss minnas vad han lär,
då får du äran, Jesus kär!


onsdag 13 december 2017

Psalmlucka 13: Advent är mörker och kyla

Påskvänner!

Så här på Lucia-dagen (och med tanke på Lucias öde) kan man verkligen stämma in i Margareta Melins något stämningsbrytande (men blott alltför sanna) psalm "Advent är mörker och kyla":




1. Advent är mörker och kyla,
på jorden är krig och kallt.

Man drömmer om fred och om vänskap,
men bråkar och slåss överallt.

2. Advent är mörker och kyla.

Vi tänder ett ljus och ber:
Förbarma dig, Gud, över jorden.
All nöd, all förtvivlan du ser.

3. Advent är väntan på Kristus.

Kom, Herre, kom hit i tid
och lär oss ta hand om varandra
och leva tillsammans i frid. 

 

©TextMargareta Melin 1969 (34 år), publ. med tillstånd.
 ©Musik: Lars Åke Lundberg 1970 (35 år) 

tisdag 12 december 2017

Psalmlucka 12: Herre, du Herre ska växa och jag ska bli mindre

Påskvänner!

Norrmannen och stiftsprosten i Oslo Gustav Jensen har också han skrivit en fin psalm för tredje adventssöndagen:



Alt. koral:



1. Herre, du Herre ska växa 
och jag ska bli mindre.
Om än mitt offer är litet, 
jag gläds i mitt inre.
Ringaste vän
fröjdas med brudgummen än,
när det till bröllopet ringer.

2. Du kommer ovanifrån 

och är upphöjd för alla.
Himlarnas himlar dej Herre 
och Konung ska kalla.
Jag är av jord.
Tänk, så långt nere jag bor!
Tänk, hur i synd jag kan falla!

3. Dock vill du, Herre, 

i himmelens rike mej glädja.
Gärna du ser mej 
i högtidens festsal inträda,
kallar mej vän,
vill i barmhärtighet än
frälsningens dräkt mej ikläda.

4. Väx för mitt hjärta, Guds Son 

med en krubba till läger!
Väx för min ande, Guds Ord 
som all andekraft äger!
Frigjord från mitt,
fullkomligt salig med ditt,
lär mej att gå dina vägar!

5. Väx för de tallösa släkten 

dit kyrkan du sänder!
Herre, låt alla få se 
dina sårmärkta händer,
samlas i bön,
samlas till högtid så skön,
glädjas med brudgum och vänner!

måndag 11 december 2017

Psalmlucka 11: Store Gud och Frälserman

Påskvänner!

Idag får ni danske Thomas Kingos adventspsalm på tredje advents-temat (Johannes Döparens förkunnelse). Psalmen är alldeles nyligen översatt till svenska för, så vitt jag vet, första gången.




1. Store Gud och Frälserman,
vem är den som liknas kan
vid din gudoms stora kraft?
Ingen har från Adam haft

sådan far av evighet,
sådan mor, vi ser ju det,
ingen här din like vet.

2. Döparen, o store Gud,

som gick före med ditt bud
att bereda väg åt dej,
han så ödmjuk möter mej,
kallar sej en annans röst,
ropande i väst och öst, 
sänd med både dom och tröst.

3. Han ej värdig känner sej

att ta av en sko på dej.
Vad är då jag Adams barn?
Skugga, stoft och damm och skarn!
Jag är inte värd att stå
på den jord du trampat på
eller i din förgård gå.

4. Men, du skott från Davids rot,

jag vill dej med bön och bot
reda plats i hjärtats rum,
som du vill i varje tum.
Gör det du som gör det bäst,
kom dit in och var min gäst,
ge en salig julefest! 

söndag 10 december 2017

Jesus och K-G Hammar förkunnar Herrens återkomst på Andra söndagen i advent

Påskvänner!

Så här förkunnar Herren Jesus i dagens evangelium:

"Tecken ska visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden ska hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. Människor ska förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen, ty himlens makter ska skakas. Då ska man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet. När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig.” Han gav dem en liknelse: ”Se på fikonträdet och alla andra träd. När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära. På samma sätt vet ni när ni ser detta hända att Guds rike är nära. Sannerligen, detta släkte ska inte förgå förrän allt detta händer. Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå. Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer, annars överraskas ni av den dagen som av en snara, för den ska komma över alla som bor på jorden. Håll er vakna hela tiden och be att ni får kraft att undfly det som väntar och kan stå upprätta inför Människosonen.” 

Men så här förkunnar förre ärkebiskopen teol dr K-G Hammar: https://vimeo.com/35616571

"När det gäller tidens slut så är jag ju mycket johanneisk i den bemärkelsen att själva poängen är ju att Jesus återvänder ständigt i varje nytt nu, och utmanar oss på det viset. I varje medmänniska återvänder. Det är liksom själva... att göra en slags världshistoria med Jesu återkomst, det ligger rätt fjärran för mig. Men det är narrativt det också, ju. För mig. Och berättelsen finns ju där, trosbekännelsen har ju detta, men den ska vi också förstå narrativt. Inte som att vi tror på trettio olika punkter." 

K-G anser sej alltså därmed vara "mycket johanneisk" i sin förkunnelse. Vaddå "johanneisk"??? What about Joh. 5:29-30: "Var inte förvånade över detta. Den stund kommer då alla som ligger i sina gravar skall höra hans röst och gå ut ur dem; de som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen."  Eller Joh. 6:39-40: "Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte skall låta någon gå förlorad av dem som han har gett mig utan låta dem uppstå på den sista dagen. Ty detta är min faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv. Och jag skall låta dem uppstå på den sista dagen.” Eller Joh. 12:48: Den som avvisar mig och inte tar emot mina ord, han har mött sin domare: det ord jag har talat skall döma honom på den sista dagen. Eller 1 Joh. 2:28:  "Ja, mina barn, förbli i honom, så att vi kan stå frimodiga när han uppenbarar sig och inte behöver vända oss bort i skam vid hans ankomst." Eller 1 Joh. 3:2-3: "Mina kära, nu är vi Guds barn, men det har ännu inte blivit uppenbart vad vi kommer att bli. Vi vet dock att när han uppenbarar sig kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är. Var och en som har detta hopp till honom renar sig själv liksom han är ren." Eller 1 Joh. 4:17: "I detta har kärleken nått sin fullhet hos oss: att vi kan vara frimodiga på domens dag, ty sådan som Kristus är, sådana är vi i denna världen." Johannes skulle ha baxnat om han fått höra att Hammar räknar sej som "johanneisk". Johannes är definitivt inte "hammarsk"!

Men det är ju inte bara Kristi återkomst som ligger fjärran för Hammar att betrakta som en händelse i historien. Det gäller naturligtvis även jungfrufödelsen och uppståndelsen (kom även ihåg hans ökända statements i Kyrkans Tidning apropå evangeliernas skildringar av Jesu liv: "Kristus är en tankekonstruktion" och "Vad som egentligen hände kan vi lämna därhän"): "För mig är det inte speciellt viktigt vad som hände för 2000 år sedan. För det gör inte så stor skillnad för mig. Därför att när man sa att Jesus måste ha lidit och dött för våra synder och uppstått för vår rättfärdiggörelses skull o.s.v. så är det insatt i en världsbild som är präglad av skapelse, syndafall och återställelse som vi ju måste tolka mytologiskt, alltså måste vi också tolka Jesusberättelsen mytologiskt. Och då är ju det intressanta i vad mån denna berättelse tolkar våra liv dagligen och stundligen, inte exakt hur han uppstod den gången. --- Det är vi som drar slutsatser av denna gudsnärvaro på olika sätt. Jag tror alltså inte att Gud bestämde att bryta igenom nån slags gräns i Jesus på ett annat sätt än att vi som kristna har uppfattat det och denna berättelse har uppstått. Det är det provisoriska religionsfilosofiska förhållningssätt jag har, därför att det skapar ännu större problem om man säger att just på en punkt bröt Gud igenom. --- Jag tror alltså på gudsnärvaron, och jag tror på att vi i vår tradition har den här berättelsen, som i och för sig är unik i betydelsen det här med korset och uppståndelsen, men det behöver inte betyda FÖR MIG att det har skett en unik historisk händelse rent referentiellt i betydelsen något som refererar till nånting som jordisk verklighet eller så. Men det är vårt sätt att berätta det på. Buddha han föddes ju också med jungfrufödelse. Det har ju alla stora gjort, så konstigheterna finns ju överallt, va. Och varför just vår berättelse ska vara mer referentiell än alla andra berättelser kan jag inte heller få in i min arma skalle. Men jag skulle ju vilja att vi hade ett mer generöst klimat, så att säga, jag menar att om den ene har ett behov av att tro på det ena sättet och den andre på andra sättet, ja, so what? I Nya testamentet tycks det finnas plats för många olika sätt att förhålla sig. Om man nu ser det här narrativt."

Tänk er Hammar som konverterad flykting förhörd av Migrationsverket om sin kristna tro! Eller Dagen-läsarens påpekande: varför ska man kräva kristen tro av kyrkans vaktmästare när man inte kräver det av kyrkans ärkebiskop? (Hans Lindholm reagerade kraftigt mot detta, men Dagen-läsaren hade ju rätt). Att Hammar i samtal med Dalai Lama kallade sej själv för "en liten buddhist" är kanske mer signifikativt än någon kunde ana. Kristen tro står han i varje fall inte för utan är samma andas barn som "biskop" Spong, om än något mer förfinad.

Gud sej förbarme. Också över mej. För nu är det advent och jag tror att vi ska ta till oss Mästarens predikan trots allt. Både till dom - även över våra miljösynder - och tröst. Han som kom i Herrens namn och som ska komma i makt och härlighet kommer till oss också nu - i ord och sakrament. "Ja, han kommer, alltid nära / stund för stund i kyrkans år. / Konungen som skyn ska bära / redan bland oss går." (SvPs 425). "Döm mitt hjärta här i tiden / innan världen döms av dig, / och när tiden är förliden / i ditt domslut fria mig." (SvPs 354).

Psalmlucka 10: Jag lyfter upp till Gud min sång

Påskvänner!

Norrmannen Landstad får sjunga för oss idag på Andra söndagen i advent på norsk folkmelodi från Bergen, bearbetad av den tyske organisten där: Friedrich Wilhelm Ferdinand Vogel. Jag gjorde en egen översättning, inte bara för att psalmbokens text var copyrightskyddad utan för att jag ville få fram Landstads jubelton ännu tydligare (om än en fröjd med bävan):




Alt. koral (den i svenska psalmboken):


1. Jag lyfter upp till Gud min sång
ännu en gång
från dessa jordens dalar.
Vår Herre Kristus hämtar mej
snart hem till sej
i himlens höga salar.
Med blixtens fart
han kommer snart,
då hörs hans pris
på annat vis
när Guds basuner talar.

2. När jag ser träden skjuta blad,
jag blir så glad,
för då blir det ju sommar!
När himmelrikets blomster gror,
så glad jag tror
att snart Guds rike blommar.
Hans kyrka är
hans brud så kär,
har lampan tänd
och själen vänd
mot Konungen som kommer.

3. Jag hör hans underbara röst
med frid och tröst
från höga himlar tona:
"Jag kommer, se, jag kommer snart!
Håll det du har
så ingen tar din krona.
Var glad, min brud,
jag är din Gud,
vårt bröllop står,
med mej du får
som himladrottning trona!"

4. I Anden ser sej bruden om
och säger: "Kom!
Hans glädje är för alla!"
Och den som hör det, säger: "Kom,
till Gud vänd om,
låt Anden på dej falla!
Din inre törst
han stillar först,
det räcker till
för vem som vill,
när livets vatten svallar!"

5. Se, ny blir himlen, ny vår jord,
det är Guds ord,
hans löfte underbara!
O se, Guds tält bland mänskor är,
han själv är där

och bor ibland sin skara!
Det gamla fort
ska vika bort,
all sorg ska fly
för glädje ny.
O tänk att där få vara! 


*6. Ja, amen, evigt lov och pris 
på alla vis 
och visdom, makt och styrka 
tillhör dej, Gud, i evig tid, 
som gett oss frid 
och gjort oss till din kyrka! 
Halleluja! 
Med glädje ska 
vi minnas det 
i evighet
och dej i sanning dyrka! 


M B Landstad:

lördag 9 december 2017

Psalmlucka 9: O Jesus, gör oss väl beredda

Påskvänner!

Så här under reformationsåret 2017 kan det väl passa bra att låta reformationsdagspsalmens författare Svante Alin ("Framfaren är natten") leda oss i bön inför Andra söndagen i advent. Och vi låter 100-årsjubilerande Suomi leda oss i själva koralen.




1. O Jesus, gör oss väl beredda
att möta dig var dag och stund.
I faror, förut aldrig sedda,
behåll oss kvar på ordets grund.
Snart jord och himmel skall förgå;
ditt ord allena skall bestå.

2. När tidens tecken oss bebådar

att evig sommar börjat gry,
när våra ögon snart dig skådar
i majestät på himlens sky,
så giv att vi i tron består
och arv med dig i himlen får.