fredagen den 28:e december 2007

Fallet K-G Larsson i Alingsås

Med stort intresse har jag följt fallet K-G Larsson i Alingsås. Liksom fallet med den EFK-anslutna EFS-föreningen i Jävre, f´låt EFS-gruppen ska det nu heta, handlar det här om en situation av stor principiell betydelse. Ska man, i det här fallet, kunna fortsätta verka som EFS-pastor även efter att man trätt ut ur Svenska kyrkan och därför blivit fråntagen rätten att verka som ämbetsbärare inom sagda kyrka?

Personligen tycker jag absolut att man ska kunna vara EFS-förkunnare utan att vara prästvigd av Svenska kyrkans biskopar. Är vi en lekmannarörelse så är vi (en annan sak är att den som är anställd som förkunnare på heltid knappast längre är lekman i någon vettig betydelse av ordet). Och under längsta delen av vår historia var våra pstorer/predikanter inte vigda av någon biskop. Hade alltså K-G Larsson för sin goda, evangelisk-lutherska bekännelses skull blivit berövad kappa och krage av biskop Erik Aurelius, som trots sin lärdom är mycket dunkel i läran, så hade jag inte tvekat: behåll karln!

Men när nu den kommande avkragningen beror på att Larsson lämnat Svenska kyrkan, så hamnar saken som jag ser det i ett annat läge. Nu handlar det även om hela EFS-rörelsens ställning och identitet. Kan vi längre beskriva oss som en inomkyrklig rörelse om allt fler både vanliga medlemmar och även ledare skulle gå ur Svenska kyrkan? Utvecklas vi då inte gradvis till en vanlig frikyrka (vars medlemmar ju även i många andra fall fortfarande nominellt är medlemmar i SvK)? Och vad skulle denna utveckling innebära för vårt aktiva arbete i många av Svenska kyrkans församlingar?

Jag tycker det är klokt av missionsföreståndaren att inte uttala sej före nästkommande styrelsemöte. Det här är absolut en alltför viktig fråga för att avgöras utan ingående diskussioner och samvetsgrann konsekvensanalys.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Principiellt är det här en ganska enkel fråga. Jag känner K-G och har den största respekt för honom och hans gärning. Men: EFS är en vacker blomma på den gren som är Svenska kyrkan - sågar man av grenen Svenska kyrkan så finns inte heller det EFS som funnits sedan 1856. Alltså: Utan tillhörighet till SvK finns inget EFS. Då kan EFS vara en luthersk frikyrka, som menar att man gör en mer autentisk uttolkning av reformatorernas tro än vad Svenska Kyrkan gör (jfr Lutherska bekännelsekyrkan eller Missionsprovinsen). Rättare och hederligare så. men att driva en linje där man vill vara inomkyrklig men inte medlem i den kyrkan, hmmmmm,

Andreas H sa...

Precis - EFS skulle mycket väl kunna vara/bli en luthersk (fri-)kyrka, något som faktiskt också diskuterades redan från allra första början, med blicken på t.ex. skotska frikyrkan. Även Missionskyrkan (dåvarande missionsförbundet) definierade sej faktiskt länge som en luthersk frikyrka. Så klart det (bevisligen) vore/är möjligt att arbeta så. Inte skulle EFS gå under för det (risken för undergång på några decenniers sikt verkar åtminstone ungefär lika stor om symbiosen med dagens Svenska kyrkan förstärks).

Ändå håller jag med dej om en sak: vi kan inte både äta kakan och behålla den. Så länge vi definierar oss som en inomkyrklig rörelse måste vi - eller åtminstone våra företrädare - stanna kvar i kyrkan. (Enskilda stödmedlemmar med annan kyrklig tillhörighet kan man möjligen ändå vara öppen för).

larsson sa...

Det som kanske mest förvånar mig trots allt är att när biskopen fick höra mitt argument för att jag lämnade medlemsskapet var hans enda reaktion:
- Du kan känna dej som avskedad.

Om präster som p.g.a. sitt samvete inte längre orkar vara med i den förnekelse av Bibelns grundsanninigar som blir allt tydligare kastas ut - vad händer då till sist???

Flera av biskopars närmaste medarbetare har kontaktat mig och sagt:
- Detta är det bästa som hänt Sv. kyrkan under många år. Vägra att lämna! Kanske vi kan få föra upp förkunnelsen på biskpopsnivå vilket idag är intill omöjligt.

Jag vet inte. Har aldrig haft några sådana ambitioner. Men läget i vår kyrka är allvarligt. Är dock förvånad över alla reaktioner jag fått. Inte minst från ledare i Sv. kyrkan. Alla är så oerhört positiva.

Med Kristus i tjänsten
KG Larsson
Alingsås

Andreas H sa...

Hej KG! Jätteroligt att "huvudpersonen själv" hedrar min blogg med en kommentar!

Jag antar dock att din förvåning inte gällde själva avskedandet. Du kastades ju inte ut ur Svenska kyrkan och din tjänst - du gick ju ut, eller hur?

Men hade inte biskopen mer att säga om dina skäl för utträdandet, blir även jag förvånad. Du har då upplevt samma sak som Bengt Birgersson i Missionsprovinsen, att det teologiskt väsentliga nonchaleras och det rent formalistiska prioriteras. På ett för en biskop djupt graverande sätt.

Till sist kan jag inte låta bli att förvånas över att någon ledare inom Svenska kyrkan skulle vara positiv till ditt steg att gå ut ur kyrkan. Du försvagar ju den "inre fronten", hur bra det än må vara att du uppmärksammat problemen med vad kyrkans biskopar och präster tror och lär. Jag förstår mycket väl att ditt samvete kräver ett utträde, men jag förstår som sagt inte hur någon som själv står kvar kan applådera det.

Bengt sa...

Ursäkta en okunnig, men vad har hänt som gör det angeläget att just nu begära utträde ur SvK? Att hon styrs av folk som inte är goda lärjungar är väl inget som skiljer situationen nu från den 1856? Jag kan förstå om man inte kan företräda kyrkan som anställd, så om Larsson avsagt sig ämbetet och anställningen, men inte gått ur som medlem, det hade jag förstått. Men nu är det väl tvärt om, Larsson går ur som medlem, men vill kvarstå som präst, eller hur?
Det verkar inte "EFS-mässigt". Vad är det jag inte förstår?

--Bengt (ursäkta en senkommen kommentar - är det någon som läser den?)

Andreas H sa...

Nej, inte är det helt lätt att förstå. Men vill K-G verkligen kvarstå som präst i en kyrka han lämnat? Det kan jag väl ändå inte tro. Däremot kanske han vill kvarstå i EFS-tjänst. Och det är väl det principfrågan gäller: kan man ha tjänst i EFS utan att vara med i Svenska kyrkan?

Medlem i EFS kan man tydligen vara utan medlemskap i Svenska kyrkan. (Visst stämmer det?). Men samarbetsavtalen vi har gör det omöjligt att vara anställd som pastor inom EFS utan medlemskap i Svenska kyrkan. Eller hur? Skulle K-G få fortsätta i Alingsås skulle väl EFS Alingsås på något sätt ha blivit frikyrkligt?

andbel sa...

Att K-G inte kan fortsätta som präst efter utträdet är självklart, personligen hoppas jag att det finns någon plats inom EFS för honom att tjäna församlingen och vår Herre. Problemet kvarstår för oss andra EFS:are som brottas med liknande frågor som ledde till K-G:s och andras utträde. Ska EFS ha någon roll att spela inom Sv. kyrkan måste profeterna upp ur "dvalan" och väktarna upp på "Murarna" och våga ta kampen för Guds Ord. Att vi har ett samarbetsavtal innebär inte att vi ska sitta tysta i båten!

Anonym sa...

KG du har handlat efter ditt samvete. Svenska Kyrkan har avvikit på många punkter från biblisk och luthersk kristendom så jag förstår ditt beslut.
EFS skulle aldrig ingått ett samarbetsavtal med Svenska Kyrkan, nu ser vi resultatet av detta avtal, som har fråntagit EFS att vara en fri lekmannarörelse.

Anonym sa...

hej alla ni som tycker att Svenska kyrkan är så hemsk, att EFS inte ska samarbeta etc: lämna Svenska kyrkan, bilda en frikyrka eller sök er in i någon befintlig frikyrka. Men sluta att låtsas som om EFS kan vara en rörelse inom Svenska kyrkan - som var grundarens intention, han kunde mycket väl ha lämnat redan 1856 - om ni/EFS inte vill vara inom SvK. Ekvationen är ganska enkel.

Anonym sa...

Svenska Kyrkan har lämnat viktiga lärosatser som man höll fast vid 1856.Det är förklaringen till att de inte lämnade Svenska Kyrkan.
Kommer EFS att acceptera den nya missionssyn som Svenska Kyrkan har antagit och hur blir det med vigsel av samkönade par? Kommer dessa frågor upp på EFS konferens i Halmstad?