lördag 31 maj 2008

Missa inte bussen

Påskvänner!

På sin blogg Prästerik skriver Erik Johansson en mycket läsvärd text om himmel och helvete under rubriken Missa inte bussen. Missa inte att läsa den!

Kristus lever! Vilsekomna själ,
var ej längre nu en världens träl.
Allt ännu för dej kan bliva väl:
Herren Kristus lever!
(Bortcensurerad (?) slutvers i påskpsalm av 25-åriga Selma Sundelius)

Dagens konventikel

Påskvänner!

Ja, så var den över - eftermiddagens EFS-samling hemma hos oss. Ett 10-tal personer mötte upp, och vi fortsatte läsa ur Brander/Skyttes "Ett år med Jesus". Predikan för 3:e söndagen efter pingst (2 e. Tref.) föranledde många reflektioner kring ämnet höjdhopp ;o). Sen sjöng vi SvPs 420 (kan ingen göra en ny melodi till den?).

Och så den lilla kärleksmåltiden - mackor o kaffe m glass. Verkligen i all enkelhet - det är inte så lätt att våga bjuda hem varandra om ribban sätts för högt (apropå det här med höjdhopp!). I det fallet känner jag att jag som sådär lagomhuslig man fyller en uppgift (jag driver i varje fall inte upp prestationskraven!). Men jag får ju erkänna att jag är min hustru tack skyldig för att det blev så bra som det blev - även för barnen.

Fast det var jag som gjorde smörgåsarna och serverade!

Lärjungar rädda. Dörren stängd.
Plötsligt stod Jesus ibland dem.
Gav dem med ord och andedräkt
fridens och sanningens Ande.

fredag 30 maj 2008

Begravningen - ett förtroende att förvalta väl

Påskvänner!

Rektorn, redaktören m.m. Fredrik Sidenvall skriver i senaste numret av Kyrka och Folk om "Begravningen - ett förtroende att förvalta väl." En av de mest läsvärda, brinnande och brännande texter jag läst nu i vår. Läs och begrunda!

Jag tror att det dessutom är en text som många olika grupper i Svenska kyrkan kan stämma in i. Karin Långström Vinge ger t.ex. Sidenvall högsta beröm på sin välfrekventerade blogg, vilket inte hör till vanligheterna.

Glada tackar vi Jesus:
tack, Herre, att döden blir kort!
Vi ska få leva hos dej en gång,

du tar oss från döden bort.
Uppstått har Jesus...

Vardagliga, för alla ständigt verifierbara fakta

Påskvänner!

Replik på mitt eget inlägg om tvärsäkerhet:

Hör verkligen bibelns utsagor till "vardagliga, för alla ständigt verifierbara fakta"?

Jo, i den bemärkelsen att de står där och kan läsas av vem som helst!

Det är inte precis något vardagligt, för alla ständigt verifierbart faktum att Gud älskar oss, att han kan göra helandeunder, att han ska skapa nya himlar och en ny jord o.s.v. Men ett ständigt verifierbart faktum (tag och läs!) är att Joh. 3:16 m.fl. ställen förkunnar "Så älskade Gud världen...", att NT vimlar av helandeunder till bekräftelse av evangeliet, att Gud påstås vara inte bara denna världs utan också en kommande världs Skapare och uppehållare.

Visst finns det ur mänsklig synvinkel (obs!) många dunkla frågor och utsagor också i bibeln. Men vi kan inte förneka - som ofta sker idag - att det också finns fullständigt glasklara (om än fantastiska) utsagor om t.ex. syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Nu förstår jag nog att det var en annan slags tvärsäkerhet som frågeställaren ville kritisera. Jag ville bara förebygga ett missförstånd och säga: trots alla mina egna tvivel, trots andras ifrågasättanden, så vet jag i några fall helt säkert vad Skriften och kyrkan med stort K tror och lär. Allting flyter inte och behöver inte relativiseras ens i samtal med våra grannar och släktingar, med New Age-are och K-G-Hammar-beundrare. Däremot ska vi ödmjukt erkänna det vi inte förstår eller är säkra på.

...när ännu jag var långt ifrån
så gav han mej sin käre Son,
min räddning har jag i hans blod,
ja, tänk vad Gud är god!

Och han du inte sjunga så,
sjunga så, sjunga så,
så läs Kolosserbrevet 2
där orden tydligt står.
Lägg sedan bort allt ack och ve
och läs i Psalmen 23
hur Herren är din herde kär
som omsorg om dej bär.

torsdag 29 maj 2008

Konfa, Leonard Cohen och lite sånt där

Påskvänner!

I söndags eftermiddag spelade jag orgel och piano vid en konfirmation i Bollnäs kyrka (bra träning inför kantorskursen!). Som utgångsmusik spelade jag Eurovisionssignaturen, som egentligen heter "Te Deum" och är tänkt som kyrkomusik, men som får många av oss att mest tänka på Ingemar Stenmark eller - mer aktuellt i helgen - melodifestivalen. Kul att spela tyckte jag!

Att spela orgel i "storkyrkan" är lite grann som att köra Porsche, inbillar jag mej, ifråga om snabbhet och acceleration. Missionskyrkans fina men lite trögare orgel är mer som Rolls Royce. (Tror jag som inte kört någondera bilen i verkligheten).

Nu på söndag ska jag spela vid ännu en konfirmation. Igårkväll var jag med på träning - och gruppen ville sjunga Leonard Cohens "Halleluja" (ni vet den där med köksstolen och klippningen som fick mej att undra om han blandat ihop Batseba med Delila), som jag mest hört i svensk version sjungen av Linda Netsman (översättningen måste ha varit MYCKET fri). Den låten är hur som helst skön och kul att kompa på piano.

Men en tjej ska sjunga Tears in Heaven solo, och där kände jag att - nej, den måste spelas på gitarr! Dessutom ville hon sjunga den 6(!) tonsteg lägre än noterna angav. Träna träna träna...

Det blir alltså ingen pilgrimsvandring för mej på söndag morgon utan "Schysst konfa" i Svenska kyrkan istället (jo det heter så - RÄTTVISA är temat och jag presenteras som "schysst musiker" i programbladet ;o). Så nu visar jag att jag är en god svenskkyrklig EFS:are trots allt!

Herren lever! Hindren sprängda,
hoppet får kraft igen.
Kärleken segrar, fyller dagen
och nattens sömn.

onsdag 28 maj 2008

Jippii - jag kom in i Mellansel!

Påskvänner!

Till er som undrat: Jo, jag har faktiskt kommit in på kantorskursen i Mellansel! Visserligen kom jag "bara" 4 av 15 sökande till distanskursen och blev därmed endast 1:a-reserv, men en av de 3 lyckliga vinnarna valde att gå kursen "på plats" istället, och därmed blev en distansplats över till mej, glade småbarnsfar.

Tack till både Gud och människor - när Eva Ö ringde från Mellansel blev jag 100-kilosklump minst 50 kilo lättare! (Tyvärr syntes det inte på vågen ;o)

Halle halle halle-luja!
Halle halle halle-luja!
Halle halle halle-luja!
Halleluja, halleluja! (SvPs tillägget)

Måste man vara tvärsäker?

Kära påskvänner!

Det enkla svaret är väl "nej". Man måste inte. Men man får. Om det är något man faktiskt är alldeles tvärsäker på (som i mitt fall: att jag heter Andreas och bor i Bollnäs). Ett mer utförligt svar på frågan hämtar jag från en diskussion på Facebooks EFS-grupp, där jag skrev så här:

1) Det är förödande med en viss sorts Tvär-säkerhet kring dogmer som att Gud är treenig, att Jesus är uppstånden, att den helige Anden kan föda oss på nytt o.s.v. De måste förkunnas, men ska förkunnas som mysterier och oväntade glädjeämnen! Ingen som tvivlar bör idiotstämplas. Dessa bibelsanningar kan ju nämligen bara tas emot med största förundran, och bör därför presenteras och varje dag anammas med samma mått av glädjefylld förundran. Jfr Chestertons Ortodoxi, som Artos nyutgivit lagom till 100-årsjubileet. Jfr även Luk. 24 "då de för glädjes skull ännu inte kunde tro". Här vill jag säga som Tage Danielsson: "utan tvivel är man inte klok". Töntigt tvärsäkra och bevisligen idiotiska utsagor (hör hur tvärsäker jag låter!) som att Jesus uppståndelse är den bäst bevisade händelsen i historien (varför visade han sej då inte för alla?) hör inte hemma i kristen förkunnelse.

2) Vissa profetiska budskap av typen "Så säger Herren" är också jobbiga i sin tvärsäkerhet. Inget ont om profetiska budskap, men de bör inbjuda till prövning av budskapet, och åtminstone jag har upplevt att de mest storordiga presentationerna har varit de innehållsligt tveksammast (ofta rätt ouppfyllda "framgångs- eller olycksprofetior" över församling, kyrka eller folk). Tillägg: även utsagor av annat slag, tycke- och smakfrågor och försök till förutsägelser med mindre profetiska anspråk, framförs ibland även de med alltför stor tvärsäkerhet (säkert av mej själv också).

3) Vad gäller vardagliga, för alla ständigt verifierbara fakta kan vi däremot utan att skämmas vara precis hur tvärsäkra som helst. Att bibeln och den kristna kyrkan genom alla tider presenterat Jesus som fysiskt uppstånden ("en ande har inte kött och ben, och det ser ni att jag har") är jag fullständigt tvärsäker på, hur många biskopar alltifrån Söderbloms dagar som än har lullat på målet. Att Gud presenteras som personlig, helig, skild från skapelsen men inkarnerad i den är jag helt säker på. Att John Shelby Spongs "förkunnelse" inte är kristendom utan något annat, och att Hammar o Ytterberg i väsentliga avseenden avviker från den evangelisk-lutherska bekännelse EFS och Svenska kyrkan ska stå för, ja, det är jag också fullständigt tvärsäker på. Ja, Hammar är föredömligt ärlig på många sätt - läs Samtal om Gud som ibland gjorde mej helt förbluffad - men vad som var så ärligt med att som "liten buddhist" (H:s egna ord i offentligt samtal med Dalai Lama, som utan motsägelse beskrev sej som god kristen) ställa upp som ärkebiskop i en kyrka med evangelisk-luthersk bekännelse, det kommer jag nog aldrig att begripa.

4) Även vad gäller logiska slutledningar kan jag utan att skämmas vara tvärsäker. Jag är inte alls tvärsäker på vad "helvetet" innebär eller vilka som (ev.) kommer dit. Men jag är tvärsäker om att antingen blir alla evigt saliga eller också blir inte alla det. Antingen finns det en risk för att gå förlorad - och då bör vi rimligen varna för den - eller också finns det inte - och då bör vi precis som ateisterna sätta åt dom som skrämmer folk i onödan. Vet vi inte om det finns en risk eller inte (vissa hävdar ju att bibeln är mångtydig) så finns det tydligen en viss risk och då måste vi, precis som i miljöfrågan, arbeta utifrån möjliga katastrofscenarion och undvika rena glädjekalkyler och önsketänkanden. Det är jag tvärsäker på!

Så svaret frågan "måste man vara tvärsäker" blir väl ungefär så här: Ja, ibland. Och ibland inte. (Det var väl ett fint och otvärsäkert svar? ;o)

Vid gryende dag Maria begav
sej bort till sin Frälsares grav.
Men häpen hon hör av änglarna där:
din Herre, din Herre, han är inte här!

tisdag 27 maj 2008

Chestertons Ortodoxi ges ut på nytt till 100-årsjubiléet

Påskvänner!

Nu har det hänt! Lagom till 100-årsjubileet av Gilbert K Chestertons klassiker "Ortodoxi" ger Artos förlag ut en nyutgåva. Tyvärr framgår det inte vem som gjort översättningen - den tidigare från 1940-talet (av Nathorst-Böös) är bitvis föråldrad eller redan från början undermålig. Så jag hoppas verkligen att boken är nyöversatt. Och i så fall borde översättarens namn absolut framgå på förlagets hemsida och i utsända bokkataloger.

Ännu en anmärkning: omslagsbilden borde inte ha föreställt den åldrade 60-åringen Chesterton, utan den ännu rätt unge 34-åringen som skrev boken med det uråldrigt klingande namnet. Boken är f.ö. en pendang till den nyomvände 26-åringen Chestertons stridsskrift "Kättare" ("Heretics"), där han frejdigt angriper dåtida storheter som Nietzsche, H G Wells, Rudyard Kipling, Bernard Shaw m.fl. (varav han förblev god vän med flera stycken), men som också gjorde att han uppfordrades att konstruktivt redogöra för sin egen livssyn. Boken Ortodoxi är Chestertons svar på denna utmaning.

Den som vill se ett amatörmässigt och fragmentariskt översättningsförsök jag gjort, och i övrigt läsa Chestertons spirituella orginaltext, hänvisar jag till sajten Ortodoxi 2008. Där finns även inledningskapitlet ur "Heretics", vid namn "Om betydelsen av ordet ortodoxi". Och det är ett kapitel som verkligen visar hur relevant - och rolig - Chesterton fortfarande är.

Aldrig skulle vi ha vågat säga något om detta,
hade inte någon kommit mot oss på gatan.
Ty någon har vältrat undan den tunga stenen.

måndag 26 maj 2008

EFS en nomineringsgrupp inför kyrkovalet 2009?

Kära påskvänner!

Chefredaktör Erika Cyrillus på Budis framför i sin blogg en intressant tanke:

Varför är/har EFS inte en nomineringsgrupp inför kyrkovalet? Varför ställer EFS, kort sagt, inte upp i kyrkovalet som tydlig, inomkyrklig rörelse? "Partiprogrammet" är ju som Erika påpekar redan skrivet i de 5 huvudsyften som EFS anger för sin verksamhet.

Intressant fråga, som sagt. Vad tycker ni? Det är väl så att många EFS:are ställer upp till kyrkomötet under andra "fanor", t.ex. Frimodig kyrka, FISK et c.

Men nog tycker man väl att EFS, "Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen", vore en väl så naturlig gruppering i ett kyrkoval som FISK, "Folkpartister i Svenska kyrkan". (Och den sistnämnda grupperingen skulle ändå påstås vara ett försök att bryta partipolitikens inflytande - men varför i hela fridens dar kallar man sej då folkpartister???!!!).

Eller är EFS för lite av åsiktsgemenskap för att kunna bilda kyrkomötesgrupp? För spretigt helt enkelt? (Vilket i o f s kanske är en del av vitsen med EFS). Men som sagt: vad tycker ni?

Han som gav livet för sin hjord
än med sin Ande och sitt ord
är när oss alla dagar.

Konferens från Visby till Edsby nejder

Påskvänner!

Jag vet inte hur officiellt det är än, men jag tror inte att det skadligt att sprida nyheten:

EFS Mittsveriges distriktskonferens 2009 går, om Herren vill som vi, av stapeln i Hälsinglands Jerusalem, Guldbyn, Edsbyn!

Kontrasten till Visby kan väl knappast bli större? Att Gotland och Hälsingland hör till samma EFS-distrikt fascinerar mej verkligen! Liksom att konferensen på ett år går från den sydliga "polen" till den nordliga (nåja, det kunde ju ha varit från Burgsvik till Ramsjö också...).

Jag lär få återkomma i ärendet! Det här ska bli kul!

Öster, väster, norr och söder
korsets armar överskyggar.

lördag 24 maj 2008

Pilgrims- och kyrkvandringar

Påskvänner!

Till de verkligt positiva "innegrejerna" i kyrkliga sammanhang just nu hör, förutom Frälsarkransen (när den används och utläggs väl) även pilgrimsvandringarna med andakt och meditation som nu poppar upp över hela landet. Alla som gått en klassisk kristlig fjällvandring med andakter och bibelstudier vet egentligen ungefär hur det känns - alltså god gemenskap, fysisk träning och andlig förkovran på en och samma gång.

Men det roliga med pilgrimsvandringarna är ju att de kan ske i så olika skala - alltifrån långa fjällvandringsliknande projekt till små vandringsgudstjänster i kyrkans närområde. Och att de tillgodoser den syntes av kroppsligt och andligt som även jag upplever som ett stort behov. Att få grunna på en bibelvers, be eller samtala kring en given fråga under rytmisk gång till nästa rastplats. Att få sjunga en sång i det fria - (vilket vittnesbörd förresten!). Att njuta av tystnaden och fågelsången.

Idag ska jag följa med min fru och "reka" inför en pilgrimsvandring längs sjön Varpen någon gång i sommar. Den är tänkt att avslutas med "pilgrimsgudstjänst" i Segersta tillsammans med komminister Magnus i Hanebo-Segersta församling. Ett bra initiativ från min hustru missionspastorn. Hoppas att flera EFS:are hänger på!

Annars har vi nu närmast kyrkvandringen den 1 juni, då Anna-Karin leder en "minipilgrimsvandring" från Missionskyrkan inne i stan ut till Sommarkyrkan på församlingens sommargård Vevlingestrand. Start 9.30. Mål 11.00 ca (med följande gudstjänst). Välkomna!

Var jag går, i skogar, berg och dalar
följer mej en vän, jag hör hans röst.
Han osynlig är, men till mej talar,
talar stundom varning, stundom tröst.
Han, min herde, gick för mej i döden,
men han lever i all evighet...

torsdag 22 maj 2008

Den svåra konsten

Kära påskvänner!

Apropå förra inlägget: Den svåra konsten är ju också att erkänna det goda i det sammanhang man kritiserar (även det goda i den fallna skapelsen!), liksom - å andra sidan - att erkänna farliga tendenser i det sammanhang man försvarar.

"Den man älskar, den aktar man" lyder den kända travestin på det i förra bloggtexten anförda ordspråket (som blott delvis är bibliskt - "den Herren älskar, den agar han" står det faktiskt). Och visst innehåller även den fyndiga travesteringen en djup sanning. Inte så att man alltid aktar sej för att varna eller kritisera den man älskar, men så att man bemödar sej om att visa aktning för den älskade (vännen, mannen, frun, barnet).

Och det är väl här Olof m.fl. - även jag - balanserar på gränsen ibland när det gäller Svenska kyrkan och dess ledning. Det blir ungefär som för Paulus, som ena stunden utbrister "Gud ska slå dej, du vitmenade vägg" till översteprästen Ananias, och nästa stund ångrar sej, ber om ursäkt och anför skriftens ord "Mot en hövding i ditt folk ska du inte tala hårda ord." Nej, det är sannerligen inte lätt, det här. (Spong från anglikanien tycker jag förtjänar hur hård kritik som helst. Men hur kritiserar man t.ex. K-G Hammar utan att kritiken snarare ökar sympatierna för honom, som utan tvekan framstod som "en hövding i vårt folk" och tog flera goda initiativ bl.a. när det gäller påskupprop o dyl.?)

Hjälp oss att ej kallt
se och tåla allt.
Men när det blir brott att tiga,
kom att våra läppar viga
och gör rösten varm
av din kärleks harm.

Helst dock låt oss få
bjuda frid och nå
liksom du igenom stängda
dörrar in till de beträngda...

Georg Andersson och Olof Edsinger dryftar läget i Svenska kyrkan

Påskvänner!

I en insändare i Dagen igår (21/5) beklagar Georg Andersson att Olof Edsinger i en krönika talat om Svenska kyrkans "förfall". Edsinger svarar på Andersons kritik, och är öppen för att ordvalet kan ha varit olyckligt, men vidhåller att "Svenska kyrkan tenderar att missa sitt huvuduppdrag." Andreas Lind från Salts styrelse ger Edsinger sitt och styrelsens stöd.

Det känns lite grann som om många i EFS i Västerbotten driver sin kyrkolojalitet väldigt långt, längre än grundarna någonsin tänkte sej. Här ska det sittas still i båten, liksom. Men om man funderar på hur profeterna i GT läser lusen av sitt eget folk och prästerskap, eller hur EFS i Västerbotten kritiserar sin egen rörelses ledning, inser man nog den andliga och ofrånkomliga sanningen i uttrycket "den man älskar, den agar man". (En alltför fysisk tolkning bör vi dock se upp för, inte minst för våra barns och kvinnors skull). Samtidigt är ju alltså även Olof öppen för att hans ordval kan och behöver diskuteras.

Läs Olofs krönika som publicerades i Dagen den 2 maj. (Egentligen är det en textutläggning inför söndagen före pingst). Håller du med honom i hans lägesbeskrivning? Eller tycker du att Georg Andersson har rätt i sin kritik av den? Kommentera gärna!

Kanske går det att delvis hålla med bägge två. Poängen i Edsingers krönika är ju att vi inte ska låta oss upptas av allt elände utan se mer på Jesus. Något som jag hoppas och tror att också Georg Andersson var ute efter. Den svåra konsten är väl dock att kunna notera och motarbeta eländet, även inom sitt eget samfund och sitt eget hjärta, utan att förlora fokus på Frälsaren, den enda hjälpen i både den ena och den andra nöden.

Tro inte att Jesus är borta,
tro inte att Jesus är död,
han lever och ger oss att äta
av livets bröd.

onsdag 21 maj 2008

Konventikel på Apelvägen 9 i Bollnäs den 31 maj klockan 15

Påskvänner!

Ni hälsas härmed välkomna till Bollnäs EFS-grupps konventikel hos oss på Apelvägen 9 i Bollnäs, klockan 15-18 ungefär. Vi kommer först att enligt god byabönssed att läsa en predikan ur statskyrkoprästen Bo Branders postilla "Ett år med Jesus" och efterföljande samtal mellan honom och Göran Skytte. Samt sjunga någon psalm och förenas i bön.

Men även lekmän är välkomna att yttra sej utläggande eller vittnande. Det är ju 150 år sedan konventikelplakatet avskaffades, och den friheten bör vi väl utnyttja?

Enklare förtäring och kaffe bjuds också.

Välkomna!

Uppstånden är Kristus! Gudomliga liv,
för oss du nu dödade döden!

Fina söndagskommentarer i Budis

Påskvänner!

Måste ge Ulla-Stina Rask en eloge för hennes korta, fina "söndagskommentarer" i Budbäraren. Inte minst frågorna är jättebra att grunna på inför helgen.

Tack, Ulla-Stina!

Fint majnummer över huvud taget, förresten.

Likt vårdagssol i morgonglöd
gick Jesus fram ur natt och död
till liv förutan like.
Därför, så länge världen står,
det efter vinter kommer vår
också i andens rike.

måndag 19 maj 2008

Ulf Ekman undervisar om Nåden och lagen

Påskvänner!

Den också i EFS-sammanhang välkände - eller ökände - uppsalapastorn Ulf Ekman har på sin blogg lagt ut texten om Nåden och lagen. Det blev en hel liten predikan. Väl värd att läsas och begrundas, oavsett om man håller med om allt eller inte.

Ja, det är faktiskt högintressant att se hur "den nye" Ulf Ekman - eller ska vi säga den gamle Svenska kyrkan/Credo-prästen? - undervisar om detta grundläggande ämne. Bl.a. med goda ord om själavårdstraditionen från 1600- och 1700-talet med dess blick för "nådens ordning"!

Läs gärna själv! Vad tycker du? Har vi som "betonar nåden starkt" anledning att känna oss träffade av varningen för slöhet och världslighet? Eller att känna oss glada över att Ulf Ekman liksom vi och den lutherska bekännelsen vill lyfta fram också "lagens tredje bruk"?

Eller ska vi ställa oss helt avvisande eftersom Ekman är "framgångsteolog" och texten innehåller några lite underliga inslag (hur skulle t.ex. varje ord i Bibeln "i princip" kunna uppfattas som både lag och evangelium?).

Ja, vad tycker du? Kommentera gärna!

Därför skynden
att ur synden
uppstå och ur fängslet gå!
Ja, oss glädom
och nedträdom
den oss förr lad´ oket på!
Låt på stunden
från avgrunden,
köpte bröder, oss uppstå!

(Johan Kahl, 24 år, påskpsalm ur herrnhutiska Sions Sånger)

Cyrillus blogg - och vår Fader

Påskvänner!

Ooops, så fel det kan bli! Efter att ha samlat några bloggare som jag gillar (men inte alltid håller med) under rubriken "Länkar", så har jag använt denna blogg som språngbräda till dem.

Och nu hade chefredaktör Erika på Budis lagt av som bloggare, tyckte jag det såg ut som. Och mejlade henne med en liten påstötning (majnumret måste ha varit förfärligt jobbigt, tänkte jag). Det är ju viktigt att fortsätta den fina traditionen från Lund i denna stund, tycker jag.

Så visar det sej att Erika bloggat flitigt hela maj, med bl.a. väderrapport om snön i Byn. Det var jag som lagt in felaktig länk så att jag hela tiden hamnade i bloggposten med rubriken "vad far gör är alltid det rätta" eller något liknande, kanske var det en fråga istället ;o). Vad jag gör är i varje fall inte alltid rätt, det är ett som är säkert.

Vår himmelske Far får vi tro bättre om, men vi behöver inte tycka att Gud alltid handlar - eller icke-handlar - rätt. (Det är en viss skillnad). Kanske är det Guds "underlåtenhetssynder" som känns värst. Varför får vi inte åtminstone alla barn leva i ett paradis redan nu? Och jag tycker inte att vare sej snöfall syttende mai, cykloner i Burma eller jordbävningar i Kina verkar särskilt "rätt".

Men jag vet på vem jag tror. En som verkligen kan stoppa både tsunamier och jordbävningar - hör du det K-G Hammar? - och som för evigt ska göra det en dag. Men som inte gör det än. Vilket är och förblir en gåta för oss människor. Men som Kierkegaard skriver finns det också en stor tröst i att "mod Gud ha vi alle urett." Vi får både klaga på honom och lita på honom. Vi får både be till honom och göra det han bett oss om.

Jesus, uppstånden är du ibland oss,
du som lever lider på jorden nu.
Våra ögon är till för att se dej,
forma våra händer till tjänst och bön.

lördag 17 maj 2008

Syttende mai

Påskvänner!

Det är ju den syttende mai! Höll på att glömma det!

GRATTIS NORGE!!!

Och tänk att er nationaldag i år inföll trefaldighetshelgen! Det var länge sen sist (1913) och kommer inte att upprepas under vår livstid. Trefaldighetshelgen - missionshelgen. Nog passar det bra för ett land som Norge, som så länge legat i den absoluta världstoppen vad gäller utsända missionärer per capita och satsade missionsmedel likaså.

Fast just i år är inte missionsbefallningen den anbefallda evangelietexten här i Sverige åtminstone. Utan själva missionsbudskapets innehåll: Jesus som uppståndelsen och livet. Och Martas stora och viktiga bekännelse till honom som Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen.

Jag översatte för många år sedan en liten psalmvers av Martin Luther till morgondagens text:

Uppståndelsen och livet är
du, Herre Jesus Kristus kär.
Och den som tror på dej, vi hör
ska leva även om han dör.
Ja, den som lever och som tror
ska aldrig dö. Det är Guds ord.

EFS och ELM idag

Påskvänner!

Ni i Skåne har förstås god koll på EFS:s syskon i "BV"(Bibeltrogna Vänner), numera Evangelisk-Luthersk Mission (ELM), låt vara med det gamla namnet kvar som någon slags underrubrik. Men i övriga landet torde kontakterna vara färre - ELM finns ju knappt på andra håll än i Skåne, Vikbolandet, Stockholm och Västerbotten, och det är Skåne som är rörelsens verkliga centrum.

Men prova att lyssna på en gudstjänst den 20 april från Roseniuskyrkan där Markus Hector predikar. Jag tycker personligen att gudstjänsten är fräsch och predikan inträngande, med både lag och evangelium, allvar och glädje. Här har "arvet" förvaltats utan vare sej förstening - en stor risk för en profilerat lärokonservativ rörelse som BV/ELM - eller förvanskning, vilket torde vara den största risken för de flesta av oss andra som försöker förvalta arvet från urkyrkan, reformationen och folkväckelsen på 1800-talet.

Jag vet att åtminstone delar av EFS har samma goda inriktning som blir tydlig i denna gudstjänst. Jag vet också att allt i ELM inte är lika bra som detta. Men jag hoppas att vi ska kunna pröva allt och behålla det goda hos varann.

Han lever, och jag ska få bringa
hans vänner hans levande ord!

fredag 16 maj 2008

Hälsingland och Gotland i samma distrikt!

Påskvänner!

Jag hade ju glädjen att träffa EFS:are från hela Hälsingland och distriktsföreståndare Tin Mörk i Järvsö i höstas. Men först nu har jag förstått hur stort distriktet är - från Färila i nordväst till Klintehamn i sydost, från den nordligaste landskapslagens område till Danmarks och Valdemar Atterdags nejder. "Ett svårskött pastorat" skulle man kanske kunna säga med Falstaff Fakir.

Men vaddå - jag pratade nyligen med en från Hälsingland som tycktes ha trivts bra med att resa till distriktskonferensen i Visby, trots att Visby från vår horisont knappast ter sej mindre avlägset än rikskonferensens Halmstad.

Och nästa år får vi kanske "ge igen" och samla gotlänningar och mälardalingar till distriktskonferens i Hälsingland. Den 24 maj samlas i vart fall folk på Brogården i Njutånger för att fundera kring ett sådant arrangemang.

För mer information om EFS:s "Mittsvenska" distrikt och om distriktskonferensen i Visby, se http://www.efsmittsverige.org/aktuellt

Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet.
Han avvände vårt elände för båd tid och evighet.

onsdag 14 maj 2008

Sjöbergs bästa

Påskvänner m.fl. vänner!

Jag är ingen okritisk beundrare av EFS:s missionsföreståndare Anders Sjöberg, absolut inte. Det finns alltid en del att ifrågasätta, och jag har både i Budbäraren och här framfört synpunkter på vissa sådana saker.

Men det hindrar inte att jag är mycket glad över att just han blev EFS:s missionsföreståndare "år 1", d.v.s. under det nya millenniets första decennium. Genom sin bakgrund som bibellärare och genom sitt tydliga väckelseperspektiv har han tillfört EFS mycket och, anser jag, i flera avseenden fört rörelsen närmare grundarnas intentioner utan att därför återgå till 1800-talsspråk eller avstå från moderna kommunikationsstrategier.

På Budbärarens hemsida kan man ta del av missionsföreståndarens krönikor sedan lång tid tillbaka. Allra mest läsvärda tycker jag är följande:

Håller spongen?
Gud är kärlek
I detta tecken - under 150 år och in i framtiden

Jag vet på vem jag tror
I detta tecken
Jesus behövde betala priset
Friköpt av Jesus
Några tankar om mission - del 1
Tankar om mission - del 2
Vad betyder mission?
Lär oss att betänka hur få våra dagar är

För arkiv med fler krönkor av Anders Sjöberg, se följande sida.

Kristus är uppstånden, fröjda dej, min själ!
Kristus är uppstånden, nu är allting väl.

måndag 12 maj 2008

Hanna Johnselius en Annandagens vän

Vill gärna länka till Hanna Johnselius´ text om annandagsfirandet i Nederkalix. Hon får idag dela utmärkelsen "Annandagens vän" med kyrkoherde Matts Sandström i Ovanåker.

Ja, läs Psaltaren 68 en gång till, ni som inte var med i dagens gudstjänster! Den är verkligen en pärla till lovsång och ett uttryck för sann judisk-kristen feminism, precis som Hanna säger, hon som har namn efter 2 av bibelns starkaste kvinnor:

Herren har sagt sitt ord, en här av kvinnor sprider segerbudet.
Kungar och härar flyr, de flyr, husfrun fördelar bytet.

Är inte denna underbara psalm i sej själv en anledning att fira gudstjänst Annandag Pingst?

Annandagens vänner

Påskvänner och pingstfirare!

Av någon anledning tycks många ha upphört att fira Annandag Pingst bara för att dagen är svart i almanackan. Men kära nån - kan man fira julafton och skärtorsdag på svarta dagar så är det väl bara att köra på nu också?

När vi nu i vår senaste evangeliebok har så fina böner och läsningar för Annandagen, kan vi väl åtminstone använda dem i husandakten - denna goda form av familjegudstjänst som var tillåten även före konventikelplakatets avskaffande för 150 år sedan! Och erbjuds kvällshögmässa i närheten som t.ex. i Ovanåkers församling här strax intill, så tar vi väl chansen och åker dit?

Tack till Matts Sandström och alla ni andra landet runt som idag sett till att vi fortfarande gemensamt firar Annandag Pingst och "Andens vind över världen"! Och ni övriga: nästa pingsthelg vill vi fira Annandagen med er också! Pingsten är värd en flerdagarsfest likaväl som julen och påsken!

Från himlen faller tungor av eld
som bärs av Andens vind över världen.
De blinda får syn, de döda liv,
de stumma får röst och ord och sånger.
O Gud, du andas över vår jord.
Djupt i vårt inre skälver ljuset,
skapandets Ande.

(Jo, denna alltför sällan sjungna pingstpsalm - SvPs 476:3 - sjöngs som postludium i S:t Olovs kyrka i Edsbyn denna vackra annandagskväll. Så fantastiskt passande - obs hur dagens tema ingår i strofen! Sänk bara melodin från C-dur till A-dur och kör låten på gitarr så funkar hela sången som allsång).

Ande av ljus och liv,
åter en pingstvind giv,
väckelse ny.
Låt dina vingars slag
höras ännu idag,
töcknen från jorden tag,
låt dagen gry!

lördag 10 maj 2008

Glad Pingst!

Påskvänner!

Vill önska er en Glad Pingst! (Ja, för vi är väl pingstvänner också? ;o).

Gud, när du andas över vår jord
förnyas den, dess ansikte lyser.
Då gläder sej alla markens djur
och källorna rinner upp bland bergen.
O Gud, du andas över vår jord.
Djupt i vårt inre skälver ljuset,
skapandets Ande.

(Svenska Psalmboken 476 - när sjöng vi DEN senast?

Välkommen, pingstens kära dag!
Nu känner vi Guds andetag.
Nu vaknar livet av hans ord.
Det grönskar ur den mörka jord.

(Elias Blix, nummer 261:4 i http://sionstoner.blogspot.com/2008/03/pingst.html).

Göran Berglunds rapport från årskonferensen

Påskvänner!

Vill gärna länka också till Göran Berglunds rapport från EFS:s årskonferens i Halmstad. (EFS i Västerbotten har verkligen en snygg hemsida!).

En EFS-ares tal vid Jesusmanifestationen

Påskvänner!

Läs Stefan Gustavssons tal vid Jesusmanifestationen! Ja, läs även andra delen av talet! Här har vi Stefan Gustavsson när han är som bäst och fokuserar på det väsentligaste i kristen tro. Mer sånt! Jesus som Guds Son och världens Frälsare måste lyftas fram. Ständigt och jämt. Så att viktiga etikdiskussioner kommer på sin rätta plats och inte blir Prio 1.

Jag tror att den i och för sej viktiga "Bevara äktenskapet"-kampanjen snart måste följas upp med en evangeliseringskampanj för att Svenska Evangeliska Alliansens generalsekreterare och medlemmen av Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen ska bevara sin trovärdighet som just Evangelisk.

Vad ljus över griften! Han lever, o fröjd!
Fullkomnad är Skriften, o salighets höjd!

Jesusmanifestationen och Pride

En annan sak är att Elisabeth Sandlund har fullständigt rätt i att det är konstigt, mycket konstigt att Svenska kyrkans ledning och Stockholms stift förhöll sej så distanserade till Jesusmanifestationen. Medan det anses fullkomligt självklart att vara närvarande på Pridefestivalen.

Som Elisabeth Sandlund generöst konstaterar är det i teorin inget som hindrar att kyrkan är närvarande på bägge ställena. Men om kyrkan - troligen och förhoppningsvis - inte ställer sej bakom allt som kommer till uttryck i en Pridefestival och ändå tycker sej kunna vara med där, så är det väl konstigt om en skeptisk inställning till vissa av Jesusmanifestationens uttryck ska förhindra biskopar och andra i kyrkans ledning att ta aktiv, offentlig del av en så rent och uttryckligt positiv manifestation?

Vi svenskkyrkliga och EFS:are har i varje fall anledning att tacka Gud för Hakon Långström. Och för EFS:aren Elisabeth Sandlund.

Vi finns även om vi inte syns

Påskvänner!

Jesusmanifestationen för en vecka sen var en härlig pingstupplevelse, för att inte säga en försmak av himmelen. Folk av alla slag och tungomål. Hakon Långström travesterade Apg 2 så fint i Dagens manifestationsbilaga ("vi må vara... från Enköping eller Enånger"). Glädjen var stor trots ofrånkomliga små arrangörsmissar - bättre nästa gång - och minimsal uppmärksamhet från media.

Ja just det ja. Under rubriken "Smolk i glädjebägaren" skrev Elisabeth Sandlund på ledarplats i Dagen om hur dåligt det är att tidningar och tv rapporterade så lite från Jesusmanifestationen. Men kära nån - vi behöver ju inte tro på den mediala dogmen "syns du inte så finns du inte". Det som hände i Kungsträdgården m.fl. offentliga platser i Stockholm, det hände faktiskt och var oerhört positivt alldeles oavsett längden på rapportinslaget eller förekomsten av reportage i DN.

Vi som tror på att "Jesus finns fast han inte syns, det är sant, ja det är verkligen sant" borde inte behöva hänga upp oss på den mediala rapporteringen. Också vi kristna - även inom EFS - finns faktiskt även om vi inte syns i media. Och vi syns väl på många andra sätt? Både i Stockholm vid Jesusmanifestationen och landet runt på arbetsplatser och i fritidsgemenskap? Ett långsiktigt och uthålligt arbete för Herren och hans minsta bröder KAN inte förbli osynligt.

Och ärligt talat: ÄR det verkligen ur medial synvinkel så oerhört fantastiskt att en rörelse som den kristna med uppskattningsvis en miljon medlemmar i Sverige lyckas samla 12-15000 deltagare i Kungsträdgården? (120000-150000 vore en annan sak ;o) Ur andlig synvinkel var dock gemenskapen kring Jesus med både gamla och nya svenskar helt fantastisk - och det kommer att märkas, också i media. På lite sikt.

Kristus lever - underbara ord,
som förvandlar tungt och sorgset mod!

fredag 9 maj 2008

Tänkvärt från årskonferensen

Påskvänner!

Vill gärna länka till Erik "Prästerik" Johanssons två blogginlägg om årskonferensen i Halmstad. Han är både tacksam och kritisk. Han finner arrangemanget högst uppbyggligt och stärkande, men tycker inte att de internationella gästerna behandlas med tillbörlig respekt.

Apropå respekt - jag kan inte låta bli att också länka till Eriks senaste inlägg - om mötet med en 100-åring. En fantastiskt vacker text som verkligen utstrålar respekt - för jubilaren, livet och Gud.

Livet vann - dess namn är Jesus! Halleluja!
Han var död - men se, han lever! Halleluja!

Härliga Härjedalen - inte bara Mässlingen

Påskvänner!

Familjen har varit bloggfri i härliga fjälldalar under veckans första hälft. Vi hade inte sett mer av Härjedalen än Sveg- och Överhogdalstrakten, så vi tyckte det var dags att göra som alla andra hälsingar redan gjort och följa Ljusnan ända upp mot härjedalsfjällen under pastorns lediga långhelg.

Vi såg oss flitigt omkring på "Sveriges tak" där mycket är landets högsta: Sveriges högst belägna by (Högvålen), Sveriges högst belägna sockenkyrka (Tännäs) och Sveriges högst belägna landsväg (den över Flatruet på 1000-metersnivån). Och vi sov över i "bara Mässlingen" - eller Messlingens fjällby som det numera heter.

Visst var snön blöt och porös så här en bit in i maj - men barnen var nöjda (de är fortfarande i en tacksam ålder!) och pappa Andreas njöt obeskrivligt av den framrusande vårfloden och fotograferade flitigt. Ljusnedal ("bruket") blev hans favorit och ff a Kvarnströmmen gjorde honom smått extatisk. (Här i Södra Norrland är "ström" inte samma sak som i övriga landet - det rör sej ofta om synnerligen kraftfulla forsar av nästan vattenfallsartat slag, som t.ex. Hylströmmen i Voxnan, det mäktigaste outbyggda vattenfallet söder om fjällen).

Härliga Härjedalen - javisst! Tyvärr missade vi f.d. EFS-gården i Älvros ("Härjedalsgården"), som numera drivs av Pilgrimskyrkan i Sveg (baptister/missionare). Men vi fick en härlig frukoststund vid Älvros gamla kyrkas klockstapel i strålande morgonsol.

Han är uppstånden, Frälsaren!
Han lever, o så stort!

måndag 5 maj 2008

Kyrktuppen bloggar från årskonferensen i Halmstad

Påskvänner!

Budbärarens chefredaktör har tydligen haft vissa uppkopplingsproblem i Halmstad. Därför står det inte så mycket som utlovats på Cyrillus bloggar-bloggen. Hittills.

Men istället kan man läsa en bloggtext från Halmstad på Kyrktuppens kackel. En lite färgrannare blogg (ungefär som chefredaktören själv), om än mindre frekvent uppdaterad än den officiella redaktörsbloggen på Budis hemsida.

Pingstfasta

Kära påskvänner och övriga läsare!

Nu är vi inne i det Peter Halldorf brukar kalla "pingstnovenan" - de nio dagarna mellan Kristi Himmelsfärds dag och Pingst. Och även om jag uppfunnit termen påskvänner för att beteckna EFS-arna, så är vi väl även pingstens vänner? Pingsten, då uppståndelsens budskap i all sin tydlighet bars fram offentligt för första gången.

Utan pingsten skulle vi inte ha koll på påsken här i Norden. Vare sej i dess gammal- eller nytestamentliga innebörd.

söndag 4 maj 2008

Jesusmanifestationen

Kära påskvänner och övriga läsare!

På ett bananskal halkade jag och barnen med på en buss från Hälsingland till Kungsträdgården i Stockholm, där det skulle bli samling på temat "Jesus, barnens vän" fr.o.m. klockan 12 - och klockan 15 storsamling med alla deltagare i manifestationen.

Jag är glad att vi var med. Det blev faktiskt en folkfest med människor av "alla folkslag och stammar och språk och åldrar". Med sång och musik och tal av alla de slag. Och en fantastisk inmarsch kl. 15 med jesusords-banderoller i närmast oändliga rader. Roligt att alltsammans blev ett inslag, om än litet, i Rapport-nyheterna.

Vår käre EFS-are Lennart Möller höll en härlig appell om författarna till våra runstenar (1-2 meters skrift) och DNA-strängar (samlad info i en människa räcker från jorden till månen och tillbaka). I det förra fallet förutsätter vi en författare. Varför inte i det andra? Bra fråga tyckte jag. Ett gudsindicium vill jag kalla det, om än inget gudsbevis. Övriga appeller var också mycket tänkvärda - den längre förkunnelsen hann jag inte följa eftersom jag måste försöka ha koll på barnen.

Och barnen var nöjda med att leka med mej på Kungsträdgårdens gräsmattor och att rita i barntältet - men jag blev klart besviken över att barnmötet antingen ställdes in eller hamnade på fel plats. Att Jesus är barnens vän märktes nämligen inte speciellt i Kungsträdgården - mer än på "rittältet". Och det är ju lite illa. Mellan 12 och 14 såg vi inget barnanpassat hända från scenen. När vi frågade i barntältet fick vi veta att det skulle bli barnmöte 16.30. Men gästtalaren från Indionesien höll tydligen på så länge i "stormötet" att både barnmötet och en del av ungdomsmötet trängdes undan.

Det är alltid svårt med tider när många moment ska med. Men barnen måste prioriteras bättre en sån här gång. Jag tror att Jesus, barnens vän, skulle ha uppskattat det.

fredag 2 maj 2008

Mellansel då?


Kära påskvänner och övriga läsare!

Jo tack, det var trevligt om än nervösare än att uppträda inför en normal svensk församling. Men "porten kallas trång och vägen heter smal". Endast 3 av typ 15 sökande till distanskursen kan tas in detta år. Så å ena sidan: chansen är rätt liten. Men å andra sidan: den finns.

Och man behöver inte känna sej så dålig och skämmig om man inte blir antagen. Alltid en tröst.

Måste också säga att namnet på folkhögskolans restaurang ("Rätten") var fyndigt. Med tanke på att den är belägen i ett gammalt tingshus.

Och det är rätt skojigt att folkhögskolans kapell är tingshusets gamla stall. Där måste man ju bara få fira julbön nån gång... (Vi har just läst Den sista striden av C S Lewis hemmavid, och även där spelar ett stall en central roll - kolla gärna!).

torsdag 1 maj 2008

Kristi Himmelsfärds dag och första maj

Kära påskvänner!

Det var ju riktigt roligt att få fira gökotta på arbetarnas fridag, tillika folknykterhetens dag (som ju låg ovanligt lämpligt detta år). Kul att alla "de tre stora" folkrörelserna från 1800-talet hade viktiga arrangemang denna dag. Endast en gång tidigare har detta kunnat ske, nämligen 1913. Och enligt somliga uppgifter är denna påskcykel den tidigast möjliga - enligt andra uppgifter skulle den kunna inträffa en dag tidigare (det beror kanske på att vårdagjämningen är lite vacklande datummässigt). Hursomhelst lär ingen av oss nu levande få uppleva en så här tidig Kristi Himmelsfärdsdag igen - skojigt bara det!

Tyvärr blev det inomhusgökotta på Vevlingestrands sommargård i år. Annars är ju det här årets mest obligatoriska friluftsgudstjänst, tycker jag - med många härliga utflykts- och morgonfikaminnen från både lule- och umetrakten. Men det blåste och småregnade, så stranden kändes inte så inbjudande. (Vi brukar varva mellan Missionskyrkans gökotta på Vevlingestrand och Svenska kyrkans på Hänsjöberget). Missionspastorn (min fru) läste en fin betraktelse av Owe Wikström och vi sjöng "Morgon mellan fjällen" (nåja!) och "Till himlen Herren Jesus for".

Jag tycker att denna dag verkligen understryker påskens under. För om Jesus bara uppstod andligt blir ju himmelsfärdsdagen överflödig. Då hade ju Jesus redan fysiskt lämnat lärjungarna att vänta på pingstens under. Himmelsfärdsdagen är ju också missionsbefallningens dag och därmed av oerhörd betydelse för bl.a. Svenska kyrkan och Evangeliska Fosterlandsstiftelsen.

Hur Jesus kropp transformerades till den himmelska världen? Det vet nog bara Gud Fader, Son och Ande. Men inkarnationens under är inte slut. Hans kropp har enligt bibeln förhärligats men är fortfarande en människas, möjlig att se när han återkommer. Till detta kommer att han genom sin Ande inkarneras, blir kropp, i oss, sin församling. Samt i nattvardens bröd och vin. Här får inte det ena utesluta det andra, utan allt måste hållas samman.