onsdag 30 juli 2008

Ingen åsikt är så klok att inte någon idiot delar den

Påskvänner!

"Med sådana vänner behöver man inga fiender" säger man ibland om oönskat stöd. När nationaldemokraternas partiledare Marc Abramsson rekommenderar Missionsprovinsens gudstjänster framför vanliga Svenska kyrkan-gudstjänster eller när nationaldemokraternas hemsida länkar till Missionsprovinsen och Bevara äktenskapet, så är det naturligtvis ett PR-problem för berörda organisationer. Bra att Missionsprovinsens biskop Arne Olsson och Svenska Evangeliska Alliansens Stefan Gustavsson inte återgäldar "vänligheten", utan tar kraftfullt avstånd från den nationaldemokratiska ideologin.

Samtidigt är det nu en gång så, att ingen åsikt är så klok att inte också någon idiot delar den. Reformistiska socialister måste mer än en gång ha vridit sina händer i förtvivlan över sina revolutionära, våldsromantiska fränder, liksom modesta israelkritiker blivit halvt vansinniga över att förknippas med råa antisemiter p.g.a. någon enstaka gemensam åsikt. I ärlighetens namn får vi också vara försiktiga med vad vi pådyvlar t.ex. RFSL p.g.a. enstaka yttranden från någon aktivist eller p.g.a. vilka som håller med dem i någon fråga. Min kritik i tidigare inlägg grundar sej på att Tiina Rosenberg är en så framträdande representant för RFSL [rättelse 31/7: HBTQ-rörelsen] och att hon sa det hon sa i själva Europrides invigningstal. [Enligt Aftonbladets referent dessutom mött av stormande jubel och inte generade hummanden eller spridda burop. Tillagd kommentar 31/7].

Gentemot hot från höger och vänster får vi om människor av olika folkslag, läggningar och åsikter fortsätta säga: Rör inte min kompis!!!!! Och som kristna får vi inte glömma att se och be för både sexliberaler och nationaldemokrater. Läs gärna vad Dag Sandahl skriver på sin blogg för den 9 juli och 13 juli! Det går att tillämpa på många grupper. Ecce homo! Se människan! Vi behöver ju inte fördenskull glo glo stirra på vare sej nationaldemokratiska plakat eller promiskuösa exhibitionister (utan alla jämförelser i övrigt).

Kristus, gör oss annorlunda.
Är vår kärlek fraser blott,
gör den äkta, djärv och saklig
som den kärlek vi har fått.

Lennart Möller och Jesusmanifestationen

Påskvänner!

Nu har väl ändå Lennart Möller tidernas chans att få med Svenska kyrkan på 2009 års Jesusmanifestation? (Ja, kom till Stockholm då du också, käre läsare!). Alla argument som grundar sej i rädsla för olämpliga paroller eller tveksam teologi hos vissa deltagande församlingar måste väl ha blåst bort med vinden sedan Svenska kyrkan nu deltagit i ett arrangemang med devisen "Den svenska synden bryter gränser"? Om inte annat kan väl SvK delta i Jesusmanifestationen för att missionera och omvända andra till den rena evangelisk-lutherska prideläran ;o)?

Ni EFS:are och övriga svenskkyrkliga som fortfarande känner tveksamhet inför Jesusmanifestationen får gärna läsa den "omvände" missionspastorn Torbjörn Bådagårds reflexioner längst ner i texten Röster från Jesusmanifestationen på Missionskyrkans hemsida.

Ditt namn, o Jesus, upphöjt är
högt över andra namn.
Himmel och jord dig hyllning bär,
vårt hopp, vår säkra hamn.
Vi har ju blott ett enda hopp,
vi har blott ett försvar:
men det är nog att Jesus dog
och att för oss det var.

tisdag 29 juli 2008

Jag är stolt över att Europride kan arrangeras i Stockholm

Påskvänner!

Jag är stolt över att ett arrangemang som Europride kan genomföras i Stockholm utan arresteringar eller grova trakasserier mot deltagarna. Hatbrott mot homosexuella och liknande har tyvärr inte upphört, men verklig homofobi är trots allt på tillbakagång i vårt land. Jag är stolt över alla släktingar och vänner till HBTQI-personer (jo det heter faktiskt så nu) som gjort sej av med gamla fördomar och fobier och bemöter sina släktingar och kamrater som av Gud älskade människor, inte som UFO:n. Jag är stolt över att Svenska kyrkan och EFS:are som Georg Andersson försöker göra bot för gångna försyndelser - inte minst från kristet håll - mot människor som brutit heteronormen på olika sätt. Och försvara dem mot den verkliga hotbild och den verkliga diskriminering som fortfarande finns på många håll.

Ja, det är jag stolt över. Men det finns också sådant jag inte är så stolt över. Jag är inte stolt över att Svenska kyrkan och Sensus (Svenska kyrkans studieförbund) deltar i Europride men inte i Jesusmanifestationen. Jag är inte stolt över den okritiska rapporteringen i riksmedia, som bl.a. Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund med rätta påtalar. Jag är inte stolt över att Pridefestivalen inte bara förespråkar speciell hänsyn till och förståelse för en utsatt grupp med funktionshinder (de som inte kan tända på det motsatta könet), utan också den moraliska rätten - inte bara den juridiska - för alla, oavsett läggning och andra förutsättningar, att ha frivillig sex vuxna emellan på alla upptänkliga sätt.

Lägg märke till betydelseglidningen i tvåbarnsmamman, f.d. kärnfamiljsmedlemmen, Tiina Rosenbergs invigningstal, refererat i Åsa Petersens ledarkrönika den 26 juli:

"Vi måste försvara rätten att ha sex utan kärlek när andan faller på. Som det är nu blir vi belönade av majoriteten när vi liknar dem. Vi får inte vika från vår sexradikalism och könsradikalism. Knip inte med könet, det har aldrig varit en del av vår rörelse!" säger Tiina Rosenberg. Jublet vet inga gränser.

Det är alltså så att I) kampen för straffrihet (den juridiska rätten) som nog de flesta av oss sympatiserar med (tänk på avrättningarna i Iran!) och som i Sverige ledde till en ur liberal synvinkel välkommen legalisering av homosexualitet på 1940-talet, och II) kampen mot sjukdomsstämpeln, som i Sverige ledde till en även ur liberal synvinkel mindre självklar friskförklaring på 1970-talet, nu sist och slutligen har lett till III) kravet på moralisk "carte blanche" från inte bara staten utan från allmänheten och, inte minst, kyrkorna! Ett carte blanche inte bara för homosexuella, beskrivet som pastoralt undantag för personer med ett sexuellt funktionshinder - så långt vore det ju sympatiskt och begripligt - utan ett sexualmoraliskt carte blanche för precis alla grupper, även bisexuella och queerpersoner av olika slag som i mina ögon fegt åker snålskjuts på de entydigt homosexuellas situation. Nu ska plötsligt även de som har ett val skyddas från synpunkter på det valet.

Liberala, sekulära journalister som Charlotta Friberg och Hanne Kjöller på DN får ostraffat be kvinnor att bli ihop med yngre män (i varje fall inte äldre) av jämställdhetsskäl. Här är kärleken tydligen inte alls blind eller kan åtminstone göras mer seende. Men ve den (särskilt den troende) som rekommenderar kvinnor att i görligaste mån bli ihop med män (och vice versa)! Man får utan att stigmatiseras socialt vara skeptisk till att någon gifter sej med sin faster eller att avsiktligt ensamstående föder/adopterar barn, men den som har samma typ av invändningar mot enkönade familjer, eller bara vill bevara den nuvarande äktenskapsdefinitionen, hängs ut i den samhälleliga kylan (kan man ens arbeta som lärare bland alla de många "bisexuella" och identitetsosäkra eleverna i den kommunala skolan då?). Betraktas närmast som nazist.

När RFSL dessutom lyckats med konststycket att få regnbågsflaggan ansedd som en allmän symbol för mänskliga rättigheter, "hissad" på alla Stockholms Lokaltrafiks bussar, så har ju förvirringen blivit total. Det är som sagt en sak att Europride-festivalen i sej är ett tydligt och positivt uttryck för hur Sverige (i stort sett) respekterar mänskliga rättigheter (också rätten att leva hej vilt sexuellt) - och en helt annan sak att RFSL och Pride sprider åtskilliga normer, eller onormer, som också ur vanlig folkhälsosynpunkt måste betraktas som ytterst betänkliga. Här är det accepterande av knapplösa knull och ligg utan kärlekskrav som hägrar - enkönade eller tvekönade eller varför inte både och - och ve den som moraliserar eller ifrågasätter om RFSL verkligen är en opolitisk festorganisation som förenar alla slags människor och därför bör få flagga gratis på SL:s bussar.

"För oss är den knutna näven både ett kamptecken och ett sexuellt redskap" avslutade Tiina Rosenberg sitt invigningstal enligt Stefan Ingvarsson (AB Kulturen 26/7). Har Svenska kyrkan och Sensus och EKHO - eller för den delen Sveriges gynekologer - några synpunkter ens på detta? Antagligen inte. När det gällde Jesusmanifestationen var Svenska kyrkans ledning noga med att att inte förknippas med några olutherska läror (annat än biskoparnas egna). Men på Europride förekommer förstås bara det rena evangeliet i dess allra nyaste form, känt från K-G Hammars, Jonas Gardells och Kay Pollaks masspridda förkunnelse.

Nog är det fler mammor och pappor inom Svenska kyrkan och EFS som reagerar som jag, eller hur? Men av (berättigad) omsorg mot utsatta minoriteter - och, ärligt talat, ibland om våra egna karriärer - vill vi (oberättigat) ligga lite lågt. Aldrig så modest israelkritik påstås ju ibland legitimera antijudiska hatbrott - och vägen är sannerligen smal - men där brukar vi ju ändå inse att ingen åsikt är så klok att inte också en del idioter delar den. Nu är det tid att visa samma ärlighet som modesta israelkritiker och RFSL:are och "komma ut" med våra ståndpunkter utan att bli aggressiva. I samhället men inte minst inom kyrkan. Jag tror att SEA, Stefan Gustavsson och Olof Edsinger gör fel som prioriterar staten. Att Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt och övriga riksdagsledamöter tänker som de gör är inte någon större katastrof, anser jag (som liberal). Kanske tvärtom - jag föredrar generellt en alltför liberal lagstiftning framför en alltför teokratisk (det är bara att tänka på 1600-talets Sverige som tyvärr hade många påtagliga likheter med mullornas Iran idag). Men att Svenska kyrkans ledning inte tycks klara av att hitta och hävda sin normativa roll (mellan homofobins hotfulla lagiskhet och syndfrihetslärans falska evangelium) i ett fritt, öppet samhälle - det är verkligen för bedrövligt.

Blott i det öppna har du en möjlighet,
låser du om dig, kvävs och förtvinar du.
Ut i det fria skall du med Herren gå.
Kraften fullkomnas mitt i din svaghet då.

Ge oss nåd att kunna lyda
sanningen som inget skyler.
Ge oss nåd att verkligt äga
din frid, o vår Gud, ja, allas Gud.

måndag 28 juli 2008

Olof Edsinger om äktenskapet

Påskvänner!

För den som så här i Pride-tider vill ta del av SALT-generalsekreterarens tankar kring äktenskapet, kan man hitta dem på Svenska Evangeliska Alliansens hemsida:

* Därför ska vi inte tiga still i äktenskapsfrågan, del 1.

* Därför ska vi inte tiga still i äktenskapsfrågan, del 2.

Läs och fundera. Vad håller du med om? Är det något du inte kan stämma in i? Är det, som Georg Andersson hävdar, bekymmersamt att EFS:s ungdomsförbund leds av en person med dessa ståndpunkter?

Som mannen och kvinnan i glädje tillsammans,
när tillvaron föddes en gång,
vi står också nu inför Skapelsens herre
i bön och sång.

söndag 27 juli 2008

Sommarkantor med hopfällbar orgel

Påskvänner!

En härlig friluftsgudstjänst vid kyrkstallarna utanför Segersta kyrka fick jag delta i denna dag. Jag fick spela på en sån där obetalbar hopfällbar orgel som solskenssångaren Hultman turnerade omkring med på sin tid. Helt fri från batterier, sladdar och annat jox. Underbart! Jag kompade "En vänlig grönskas rika dräkt" och la in Waldemar Åhléns fina överstämma på andra versen - det lät verkligen som "yra fåglar"!

Den där otroliga orgeln, som alltså går att fälla ihop så den ser ut som en ordinär resväska, lär ha transporterats omkring mellan byarna på cykelpakethållare förr i världen. Jag fick dock inte ta med mej den på pakethållaren. Jag hade cyklat till gudstjänsten på nordöstra sidan Varpen (2 mil ungefär) och tänke cykla hem till stan (Bollnäs) på sydvästra sidan, men fick tyvärr en snöplig punktering i Hårga och hämtades med bil av frun och yngste sonen. Hallonsnåren utanför Hårga hembygdsgård var dock paradisiska! Kul även att se det hambodansande paret i trä!

Sin lycka och sin sommarro
de yra fåglar prisa.
Ur skogens snår, ur stilla bo
framklingar deras visa.
En hymn går opp
av fröjd och hopp
från deras glada kväden,
från blommorna och träden.

Boel Skoglund i täten - men jag trummar för Tin Mörk!

Påskvänner!

Nu har förra distriktsföreståndaren Boel Skoglund gjort en triumfartad uppmarsch i missionsföreståndaromröstningen på nätet. Hon har fått typ de 30 senast avgivna rösterna och är nu uppe i 40 röster totalt vilket är 26% och en klar ledning över Tomas Nygren och Stefan Gustavsson på delad andra plats (med 19% av rösterna). Det låter ju som en "sammantrumning" av skoglundfans, men sånt är väl tillåtet - trumma mera för flera helt enkelt! Jag har inget emot Boel Skoglund, men vet för lite om henne för att säga vare sej bu eller bä.

Min favorit Tin Mörk, som ledde omröstningen från start och några veckor efteråt, har nu halkat ner på 5:e plats, förbisprungen även av Katarina Glas. Så nu är det dags att trumma lite för henne: Alla som liksom jag tror att Tin har både rätt teologi, personlighet, attityd och teologi för att bli en bra missionsföreståndare för EFS (och som inte har röstat än), gå och rösta på henne här!

Jag tror, trots min positiva attityd också till äldre män (som t.ex. Stefan Holmström eller Hans Lindholm), att ett val av Tin skulle skicka en positiv signal åt fler håll: en signal om förnyelse kombinerat med en signal om teologisk stabilitet. Tin tror jag funkar bra både som predikant och som chef, både som estradör och som administratör. Ett problem kan vara att hon inte deltagit så mycket i debatten utåt - men å andra sidan har hon inte låst fast sej i så konstiga positioner som de EFS:are som försvarat vissa folkutrotningar (och vägrat ta principiellt avstånd från dödsstraff). Eller som de EFS:are som kritiserat missionsföreståndaren för att han pekat på det tydliga behovet av en mer väckande förkunnelse i Svenska kyrkan och EFS.

Jo jag vet att det är styrelsen som utser missionsföreståndare! Men jag tycker faktiskt att det är lite kul och intressant med den här nätomröstningen.

Är det förresten nån som vet ungefär när styrelsen kan tänkas presentera Anders Sjöbergs efterträdare? Anders har ju erbjudit sej att "gå dubbelt" med den personen ett tag. Kanske inte ett så ekonomiskt lysande förslag (för EFS), på kort sikt i varje fall, men antagligen en vettig idé om man ser saken i ett lite längre perspektiv - en tids inskolning i ett mycket ansvarsfullt jobb. Vi får väl se vad efterträdaren tycker.

Så skicka herdar till din hjord
som den för ulvar aktar,
som föder den med allt ditt ord
och på dess bästa aktar.

lördag 26 juli 2008

Två bröllop och ingen begravning

Påskvänner!

Eder blivande kantorsstuderande praktiserar just nu som sommarkantor i Hanebo/Segersta församling. I dag har han sammanvigt två par med hjälp av Gotländsk brudmarsch och Mendelssohns klassiska dito. Han säger som Waldenström: "Det är en nåd att få vara med."

Här levs ej blott i rosengård
och mången prövning kan bli hård.
Behåll dem då, o Herre god,
i kärlek som ger tröst och mod.

torsdag 24 juli 2008

Blir K-G Larsson pingstvän nu?

Påskvänner!

Nog måste man hålla med om att det är rätt besynnerligt - och inte enbart glädjande - att en EFS-pastor fått det stora förtroendet att leda pingstförsamlingen i Övik. Han vill inte svara på frågan om han är "troendedöpt" (en besynnerlig term), men tänker jobba åt pingstarna i Övik på heltid fr.o.m. årsskiftet. Fram till dess delar han sin tid mellan pingst i Övik och EFS i Alingsås.

Nog måste man väl ändå se det som att K-G är på väg till pingströrelsen? Eller kan man verkligen fortsätta vara evangelisk-luthersk i förkunnelse och handling om man är föreståndare för en pingstförsamling? Simon Jonsson i Kustkyrkan är inget bra parallellfall, eftersom det där handlade om två församlingar som gick ihop och skrev in vissa framförhandlade kompromisslösningar i själva konstitutionen. Dessutom har åtminstone jag en del frågetecken inför den församlingens gemensamma dopteologi.

Vad säger missionsföreståndaren och styrelsen om K-G Larssons beslut? Och vad säger EFS i Alingsås? Är höstens upplägg OK p.g.a. att det är en övergångslösning? Eller sätter man ner foten redan nu och ber K-G gå till pingst med hull och hår?

Led oss alltmer, o Jesus, i ordet in
och öppna våra ögon för nåden din.

Gratis

Påskvänner!

Nu är högsommarvärmen tillbaka! (Vi hade några dagar i början av juli också och en hel vecka i början av juni). När jag kom ut ur Hanebo kyrka i går eftermiddag efter att ha övat vigselpsalmer - jag vikarierar som kantor ett par veckor i Hanebo/Segersta församling - slog värmen emot mej som en tropisk uppenbarelse. Vi rödlätta, ljushyllta som egentligen har en trivseltemp på runt 20 grader tycker egentligen att det är ganska skönt att få gå in i en sval medeltidskyrka ibland. Eller att få bada i en sval å eller sjö, som vi snart ska göra.

Det är faktiskt gratis! Ja just gratis! Det är faktiskt ett av uttrycken för Guds nåd, för Gratia Dei! Den nåd som gör att vi med synderna förlåtna för Jesu skull vill leva efter Guds goda vilja, Guds heliga lag. Och bl.a. värna miljön, handla rättvist, verka för fred och gott flyktingmottagande, visa medkänsla och medglädje.

Jag läste i barntidningen Droppen om den lilla flickan som en sommar undrade om allt möjligt fint var "gratis". Mamman svarade och svarade ("ja" och "javisst") men undrade varför flickan var så fixerad vid detta. Till slut frågade flickan: Mamma, vem är Grati? Mamman studsade till och tänkte först utreda missförståndet ordentligt. Men så fick hon en tanke och hörde sej själv svara: Grati, det är ju Gud!

Så lev Guds nu,
av Guds nåd får du
ta mot var stund ur hans hand.
Minns att rätt och frid
i vår egen tid
ska få spegla Guds kärleks lag.

Påven, Anders Eklund och Fader Brown

Påskvänner!

Jag lägger in en länk till en text jag skrev på min andra blogg i morse om skillnaden mellan förlåtelse och ursäkt. Texten heter Påven, Anders Eklund och Fader Brown.

Jag vill verkligen rekommendera G K Chestertons böcker, gärna på originalspråket engelska. Den på svenska nyutgivna Ortodoxi (1908) är 1000 gånger roligare än titeln antyder, och de 50 fader Brown-novellerna är verkligen underbara. (De flesta i alla fall).

Egen änglaärbarhet
som för syndens utbrott fasat,
och den största gudlöshet
som i synden hejdlöst rasat,
måste för att frälsning vinna
samma nåd hos Jesus finna.

onsdag 23 juli 2008

Länksamling till debatten Edsinger vs Andersson

Påskvänner!

Till ledning för den som vill följa det offentliga, viktiga samtalet mellan Georg Andersson och Olof Edsinger lägger jag här in några länkar. Jag hade själv svårt att hitta Georg Anderssons texter på Dagens nätsida, för när jag sökte på sökordet "Georg Andersson" dök bara Olofs texter upp men inga texter av Georg Andersson. Men när jag sökte på "Olof Edsinger" hittade jag Georgs texter (bland många andra). Så kan det vara när man skriver om andra men inte om sej själv. (Eller när en tidnings sökmotor är lite trubbig).

[Först Olof Edsingers helgkrönika i Dagen (2 maj): "Fäst vid Jesus - om att inte låta sig upptas av allt elände. Rätt länk inlagd här den 25 juli - det blev fel krönika vid första försöket.]

Georg Anderssons replik (21 maj): "Beklämmande uttalande om förfall i Svenska kyrkan."

Olof Edsingers första replik (21 maj): "Svenska kyrkan tenderar att missa huvuduppdraget".

Georg Anderssons andra replik (4 juni): "Varning för andligt högmod som lätt leder till sekterism."

Olof Edsingers andra replik (25 juni): "Stämpla inte alla andra åsikter som sekterism."

Georg Anderssons tredje replik (16 juli): "Edsingers bokstavstro oroar".

Olof Edsingers tredje replik (22 juli): "Svenska kyrkan bör praktisera den mångfald man bekänner sig till."

Vi får nog anledning att återkomma till den här viktiga debatten. Jag vill bara just nu peka på det intressanta faktum att Dagen tydligen har ersatt Budbäraren som forum för den interna EFS-debatten. Och det tycker jag är bra - den här debatten är intressant för betydligt fler än bara EFS-arna och det är bara bra om den inte förs alltför internt. Fast Erik Johansson i Örebro har ju rätt i att det i grunden snarare är en bibelsynsdiskussion än en diskussion om äktenskap och homosexualitet.

Vishet, o Herre,
giv oss av höjden.

Missionsföreståndaromröstningen

Påskvänner!

När drygt 120 personer har röstat i Simon Simonssons missionsföreståndaromröstning, har läget förändrats en del sen senaste rapporten. Bl.a. har Boel Skoglund och Stefan Gustavsson ryckt fram jämfört med tidigare.

1) Tomas Nygren 20%
2) Stefan Gustavsson 19%
3) Tin Mörk 15%
4) Katarina Glas 14%
5) Boel Skoglund 9%
Tomas Hansson 9%
7) Torbjörn Larspers 6%
8) Margareta Westin-Olsson 4%

I detaljer drunknar vi
och förlorar perspektivet.
Låt oss inte gå förbi
det väsentliga i livet.
Hjälp oss att bedöma riktigt
vad vi, Gud, ska anse riktigt.

Edsinger vs Andersson

Påskvänner!

Igår kom Olof Edsingers tredje replik på Georg Anderssons tredje inlägg i Dagen. Jag tror snart jag måste skriva i Dagen själv. Jag är ju precis som Andersson kritisk till Edsingers bibelsyn, men av andra skäl än Andersson (för mej är det boken "Krigen i Gamla Testamentet" som är den stora stötestenen). I de konkreta frågor som Andersson berör står jag mera på Edsingers sida, men jag delar Anderssons insikt att mångfaldstanken har sina gränser. En kyrka kan inte rymma vad som helst, och jag ogillar att både Edsinger och Frimodig kyrka använder mångfaldsretoriken lika aningslöst (eller taktiskt utstuderat?) som deras motståndare gjort.

F.ö. stör det mej att Georg Anderssons senaste inlägg inte verkar gå att länka till. Är Olof Edsingers inlägg länkbara för att han är en av tidningens medarbetare? Orättvist tycker jag nog att det är i så fall. Man vill ju kunna följa båda sidors argumentation, inte bara ena sidans.

Det är morgon.
Åter strömmar ljuset ur din hand.
Det är morgon.
Varje morgon gör du världen ny.

tisdag 22 juli 2008

Fler fina predikoreferat, tack!

Påskvänner!

Tack till Daniel Wärn för hans fina referat i Dagen av Berth Löndahls predikan på ELM Syd:s sommarmöte! Så många referat vi har i lokaltidningarna av futtiga division 5-matcher i fotboll (med ca 30 åskådare) borde vi väl - även i lokaltidningarna - få många fler referat av kyrkornas, inkl. EFS:s, söndagsgudstjänster och inte minst de predikningar som hålls där.

Fast de kanske inte är tillräckligt goda och uppseendeväckande för att förtjäna det?

I vilket fall som helst: Många rosor till Dagen för det fina referatet. Och tack till vår Herre som inspirerade kyrkoherde Löndahl till en så fin predikan! Tack Jesus, för att du är den trogne förvaltaren som löst oss inte bara från delar av skulden utan från hela! Och på absolut lagliga grunder!

Allt är fullbordat på lagliga grunder,
frälsta vi är nu av nåd alla stunder.

Tokiga referat av "försoningsstriden"

Påskvänner!

Det var ju förskräckligt att väckelserörelsen kom i strid med sej själv om försoningen! Av alla ämnen. Men vi får skärpa oss så att vi inte på ömse håll far med falska vittnesbörd om vad saken gällde.

Lärosamtalen i frågan mellan EFS och Missionskyrkan har sannerligen inte varit många på senare år. Man kan få intrycket att stridsfrågan är bilagd - särskilt som det nu finns samarbetskyrkor som Kristofferkyrkan i Karlshamn.

Men läser man en del publikationer från resp. håll kan man verkligen undra. I exempelvis den ledande missionarteologen Lars Lindbergs på många sätt utmärkta bok Ny Skapelse beskrivs den "objektiva" försoningsläran som om den hävdar att Gud inte är det handlande subjektet i försoningen utan föremålet, objektet. Men inte ens den stridbaraste förkämpe för den objektiva försoningsläran har väl någonsin förnekat att "GUD var i Kristus, försonande världen med sig själv", att det var Gud som tog initiativet?

Som Arne Fritzson påpekat finns det en dubbel begreppsapparat här, där ordet "objektiv" används olika på de olika sidorna i debatten. Inom EFS brukar vi ju i detta sammanhang använda ordet "objektiv försoning" i ungefär samma mening som "fullbordad, färdigställd" före och oavsett vår respons på frälsningsverket. I den mening som nu även Missionskyrkan i sin konstitution talar om att "Gud genom Jesu död och uppståndelse försonat världen med sej själv."

Nåja, det är inte bara från missionskyrkligt håll man ger en konstig bild av andras teologiska position. Per Harling påstår i sin bok om Lina Sandell, Blott en dag, att hennes sång Jesus för världen skulle vara ett inlägg i "försoningsstriden", polemisk mot Waldenström på något vis. Det är ju snarare tvärtom! Den är synnerligen opolemisk och har redan från början sjungits gärna i alla läger. Som helt riktigt konstateras i nyss nämnda bok är Jesus för världen en parafras på Luthers förklaring till andra trosartikeln. Och varken Luthers förklaring eller Sandells sång innehåller en enda rad som Waldenström inte skulle ha kunnat instämma i! Det är grovt förtal att hävda något sådant!

Så sent som i jubileumsskriften I detta tecken (EFS läser 2006) påstår författaren att Waldenström i Pietisten 1872 hävdade att "ingen Guds vrede kan drabba syndaren". Det är egentligen helt otroligt att ett sådant grovt faktafel kan slinka igenom korrekturläsningen - det är bara att läsa Waldenströms predikningar, varav somliga är riktiga helvetespredikningar, för att se att påståendet inte är korrekt. (Det var missionsföreståndare Ekman, inte Waldenström, som kom att förneka de eviga straffen). Men motsvarande - felaktiga - tolkning har ju gjorts av EFS egen "lutherska" försoningslära: eftersom Gud sägs vara försonad kan väl ingen Guds vrede längre drabba syndaren, vare sej i tiden eller i evigheten? (Vilket ju både Missionskyrkan och Svenska kyrkan realiter verkar tro om man ska döma av nutida förkunnelse i allmänhet).

Nej, syskon, här får vi skärpa oss! Är vi inte fullt ense i teologin bör vi åtminstone kunna bli ense om var vi är oense. Och var vi faktiskt är ense.

Skulden utplåntes i blodskällans flöden,
syndaregistret vid korset han slog.
Domaren led för dödsfångarna döden,
Gud är försonad och då har vi nog.

söndag 20 juli 2008

Blogg från Timmernabben

Påskvänner!

Tidningen Dagen har ju börjat publicera en massa bloggar från konferenser av olika slag. Man har dock vad jag sett ingen blogg från Sommarkonferensen på Timmernabben. Vill man läsa om den får man gå till Budis chefredaktör Erika Cyrillus och hennes blogg. Hon och barnen är tydligen lyckligt hemma i Edsbyn igen, om än SJ och dess tidtabeller återigen verkar ha bevisat sin opålitlighet. Tyvärr. (Hur ska vi få folk att ställa bilen om man så ofta hamnar i trubbel utan den?).

En sommarpsalm jag sjunga må
i själens vinterdagar,
och låta tungsint tanke gå
och mana sommarns hagar
att träda fram till sinnets stöd
i vinterns långa själanöd,
att djupt i minnet skåda Gud
i evig sommarskrud.

Allan Hofgren

Påskvänner!

Som tidigare meddelats i både Dagen och EFS:s hemsida har förlagsredaktören m.m. Allan Hofgren fått hembud. För mej är han mest ett frekvent namn, en signatur under åtskilliga Budis-artiklar och förlagspublikationer. Jag förstår att han och hans nyligen hemgångna hustru Birgit betytt mycket för EFS under ett långt liv, och inte minst för Betlehemskyrkan.

Men under EFS:s 150-årsjubileum på Älvsjömässan fångade jag upp honom längs en gång- och cykelväg för att tacka för den spännande "bilderboken" från 100-årsjubileet, där EFS:s historia gås igenom år från år med hjälp av gamla klipp och texter. Den är alldeles ovanligt läsvärd och läsbar, och Allan gladdes över att den var mycket efterfrågad även nu 50 år senare. I den boken framgår tydligt också sådant som mer panegyriska jubileumsböcker far över med hartassen, nämligen konflikter, oegentligheter, misslyckanden. Det har bokens redaktör stor heder av. Men den visar också hur Gud lett genom allt och kan vända allt till det bästa.

Även i 150-årsskriften "I detta tecken" medverkade Allan Hofgren med en mer sammanfattande historik över de första 100 åren (Torbjörn Larspers skrev om tiden efter 1956). Hofgrens text är liksom Larspers´ mycket läsvärd, med reservation för framställningen av Waldenströms försoningslära. (Hur den konflikten beskrivs i respektive samfund så här 135 år efteråt vore värt en särskild text, och jag återkommer nog till det). Vare i detta sammanhang nog sagt att Allan Hofgren gjort en stor insats för EFS idag genom att aktualisera EFS igår. Historielöshet är minnesförlust. Hoppas någon för hans gärning som samfundshistoriker vidare.

Gud är trofast, forntid, nutid, framtid
lysas upp utav hans trofasthet.
Gud är trofast, säg det till din samtid,
Gud är trofast, sjung i evighet!

fredag 18 juli 2008

En fråga där EFS bör agera tillsammans med RFSL

Påskvänner!

Nä, det är inte i äktenskapsfrågan som EFS (och andra kristna organisationer) borde agera tillsammans med RFSL. Men däremot i asylfrågan. Se mer om vad jag tycker på min andra blogg Ad Utrumque.

Jesus Kristus är uppstånden!
Sjung det ut kring världen all.

måndag 14 juli 2008

Tänk att få vakna tidigt en morgon

Påskvänner!

Vilka underbara mornar man kan få uppleva så här på sommaren! Att "råka" vakna lite för tidigt behöver inte - som på vintern - leda till malande orostankar. Det beror väl på att det är semestertid förstås, men också på att även den tidiga morgontimmen är ljus, fullt av fågelsång och daggvåt grönska. Ett slags skapelsens evangelium som predikas som ivrigast vid 5-tiden på morgonen.

Jag satt häromsistens på biblioteket en gråvädersdag och läste ett somrigt nummer av Kyrkans Tidning. De kloka gubbarna Stefan Edman och Martin Lönnebo samtalade om skapelsen och den nya jorden. Många goda tankar och glädjeämnen lyckades de förmedla. Båda två har betytt mycket för att återupprätta vår "förlorade förundran" inför livet och universum - något som även två så inbördes olika personer som astronomen Peter Nilson och journalisten G K Chesterton hjälpt mej mycket med. Livet är ett under!

Fast apropå några repliker om vad "den nya jord" bibeln talar om kan innebära funderade jag på om Edman och Lönnebo glömt bort 2 Petrusbrevets ord om hur "allting ska upplösas i hetta". Motiveringen för att värna skapelsen bör inte vara att denna jord ska vara för evigt, utan att den även i fallet tillstånd är så fantastiskt fin men också så skör. Att vi har fått denna jord, denna pärla i universum, som en gåva av Gud att bruka och bevara och glädjas över. Det ska vi göra, vare sej den består en dag eller en miljon år ytterligare.

Att jorden i sin nuvarande form ska gå under är dock både ateister och klassiskt troende kristna överens om. Det bör inte vara något skäl att förstöra den i förtid, att kacka i eget bo. Vi ska vara ömsint rädda om den under vårt korta liv. "Men nya himlar och en ny jord förbidar vi efter hans löfte."

Ny ska Gud göra mänskan,
allt gammalt och trasigt blir bytt.
Himmel och jord skall förvandlas då,
när Gud skapar allting nytt.
Gud skapar allting nytt!
Uppstått har Jesus, hurra, hurra!
Han lever, han lever, han lever än!

Han lever, han lever, han lever än!

Klavertramp i äktenskapsdebatten del 2

Påskvänner!

För att komplettera ett tidigare inlägg: Det förekommer naturligtvis verkligt svåra övertramp i äktenskapsdebatten, av mycket värre karaktär än den text jag tidigare tog upp (som jag mer karaktäriserar som en kommunikationsmiss). Det kan handla om okunskap och misshugg men också om verklig homofobi. Särskilt illa är det när ett ändrat äktenskapsbegrepp öppet påstås bereda vägen för pedofili och andra verkliga övergrepp.

Men en annan slags allvarligt klavertramp i äktenskapsdebatten begås även, anser jag, av de företrädare för Svenska kyrkan som, trots alla sina goda intentioner i övrigt, inte förmår svara tydligt på följande fråga:

Om man nu tänder på personer av båda könen - jag tänker på min elev och hennes "många bisexuella vänner" - spelar det då ur kristen synvinkel, vilket väl borde vara konfirmandlärarens eller biskopens synvikel, någon som helst roll ifall man bildar familj med någon av samma kön som man själv eller med någon av motsatt?

Den som inte kan svara på den frågan borde, anser jag, läsa om Första Mosebok 2, Matteus 19 och Jesus fråga: "Har ni aldrig läst...?"

Gud som allting skapade
sej till lov och pris,
skapade man och kvinna
och satte i paradis,
bjöd dem leva samman
som ett kött och blod,
ha sin Gud för ögonen
och leva i kärlek god.
Honom vare lov!

Den trånga porten och den smala vägen

Påskvänner!

Kommer ni fortfarande ihåg söndagens evangelietext? Den är inte längre än att både predikant och åhörare borde ha kunnat lära sej den utantill. Och läsa högt varje dag denna vecka.

Jag har tidigare formulerat en fråga till Sveriges biskopar - men den borde kunna besvaras av alla Sveriges kristna. (Ifall någon granne, släkting eller kompis frågar). Nämligen:

Finns det någon risk att gå evigt förlorad?

Gå och berätta: Tom är hans grav,
livet han vann då livet han gav.
Alla nu erbjuds frälsning och frid.
Må vi ta mot hans gåva i tid!

fredag 11 juli 2008

Tomas Nygren tar ledningen i missionsföreståndaromröstningen

Påskvänner!

Efter att ha lett missionsföreståndaromröstningen nästan från start är just nu Tin Mörk omseglad av Per-Erik Lunds "stalltips", EFS-ordföranden Tomas Nygren.

Nästan 100 personer har nu röstat. Har du inte röstat än, gå då in här. Och glöm inte att be för styrelsen och det val den ska göra å hela rörelsens vägnar.

Oss värdes den beskära som delar ordet rätt,
så ren uti sin lära som i sitt levnadssätt,
en våra själars vän,
som from och mån om likar
gör själv vad den predikar,
Gud, lär oss välja den. (SvPs 1937:225 v 2)

Bra skrivet av Lars B Stenström

Påskvänner!

Vill bara applådera Lars B Stenströms debattartikel i Dagen om de politiska partiernas välde i kyrkan. Han har absolut rätt i att kyrkan de facto inte är skild från staten så länge som de politiska partierna dominerar kyrkomötet. (Och nej, halvmesyrer som FISK ("Folkpartister i svenska kyrkan") innebär INTE någon reell avpolitisering).

Jag säger som Erik Johansson i Stenströms Örebro-kontrakt: "Heja prosten!"

Den fråga jag dock fortsätter att grunna på är om Svenska kyrkan kan bli verkligt fri från staten så länge som en majoritet av svenskarna (troende eller ej) står kvar som medlemmar. För "staten, det är vi." Jag önskar mej inga massutträden, men undrar mycket över varför personer som varken delar eller sympatiserar med den evangelisk-lutherska läran, tvärtom motarbetar den, får rösta i kyrkoval och t.o.m. sitta i kyrkomötet. Återkommer nog till den frågan.

Välsigna, käre Herre Gud, vår kyrka,
ja, uppväck den och ge den liv och styrka!

Klavertramp i äktenskapsdebatten

Påskvänner!

Det är ingen hemlighet att jag på många plan är förtjust över Budis´ nya chefredaktör. Både i rollen som ledarskribent, journalist och Teodåra förvaltar hon arvet från den ordglade Per-Erik Lund väl. Dessutom berikar hon Budis ytterligare genom sin teologiska kompetens och förmåga att inte bara resonera utan också ta ställning och argumentera för det.

Men jag vill samtidigt inte bli vänskapskorrumperad. Det är ingen hemlighet att ledaren i Budis juni-nummer väckt kritik, inte bara av vänner till enkönade äktenskap. Jag hör själv till dem som reagerat i brev till chefredaktören, även om jag inte skrev i form av en insändare. Det är bra att Erika i julinumret tog in just Anna Tobiassons kritik för besvarande, eftersom den förmodligen är representativ för ganska många Budisläsare, inte minst bland Ume-EFS:are. Men jag tror att det har sitt värde att jag här publicerar även utdrag ur mitt (i övrigt mer privata) brev till Erika, för att visa att man inte behöver dela Annas syn i övrigt för att vara kritisk mot vissa formuleringar i Erikas ledare. [Jag publicerar alltså detta för att jag inte tycker att Erika ens i sin replik till Anna lyckades reda ut trasslet - jag ville vänta till julinumret och se den utlovade utredningen innan jag gick ut med kritiken på denna blogg - men också för att jag i själva sakfrågan håller med Erika och därför är extra noga med hur vår ståndpunkt presenteras!]. Så här skrev jag till Erika (med mer privata brevdelar strukna och med några smärre språkjusteringar p.g.a. det):

Nu, Erika, måste jag få ge både ros och ris för äktenskapsnumret.
Bra att du ger tydliga signaler och låter äktenskapet lysa i all sin glans så här inför midsommar! Budis lever och mår, och du har fått väldigt mycket "cred" också från skeptiker nu efter nyår. Värvningen av dej var ett rent kap!

...men...

...du kommer nog tyvärr, med rätta anser jag, att få kritik från fler än mej för det stycke i din ledare där du plockar in Engla Höglund- och Elisabeth Fritzl-fallen. Jag hann knappt läsa det nu i kväll förrän min fru sa vad jag själv tänkte: gränser mot våld och övergrepp - självklara för de allra, allra flesta - berör ju knappast frågan om gränserna för vad vuxna människor frivilligt bör göra med varandra. Ledarartikeln, den annars som vanligt mycket välskrivna, lyckas inte frammana en grundläggande samhörighet kring självklart gemensamma normer, utan verkar insinuera att några av oss velat plocka bort också gränserna mot våld och övergrepp men kanske kommit på andra tankar efter Stjärnsund och Amstetten.

Det är dock knappast Stjärnsund och Amstetten som ger oss i Sverige någon större anledning att ompröva våra rätt lössläppta gränssättningar på erotikens område, och våra homosexuella vänner och det könsneutrala äktenskapets vänner förstår knappast vad du skriver om på det stället. Exempelvis far-/dotterparet i Australien - som Emanuel Karlsten på Dagen fick sota ordentligt för när han skrev om - känns betydligt relevantare som "utmanare". Om än de inte (hittills) blivit lika exponerade i media. Eller Birgitta Stenbergs "polyrörelse".

Jag uppskattar som sagt både journalisten och teologen Erika mycket. Jag uppskattar även att hon liksom Jesus i Matteus 19 tydligt lyfter fram äktenskapet mellan man och kvinna som prioriterad sexuell samlevnadsform (även om vi säkert ibland måste kunna diskutera pastorala undantag, som vi t.ex. gjort när det gäller polygami på missionsfälten). Åtminstone som prioriterad samlevnadsform alltså - i alla fall för dem som faktiskt kan tända på det motsatta könet, dit även alla de s.k. bisexuella hör.

Samtidigt tycker jag att Erikas svar på Annas kritik är alltför "obotfärdigt". Det positiva är hennes uppmuntrande attityd till åsiktsbrytningar inklusive mothugget från Anna, det negativa är att hon inte riktigt svarar på Annas och min kritik mot själva Amstetten- och Stjärnsundsexemplen, där jag menar att Erikas formulerings- och konkretionsglädje skenade iväg med henne. (För att nu formulera det snällt). Även om Erika aldrig påstod att de som tänker annorlunda än hon i sexualmoraliska frågor sympatiserat med eller ens bäddat för gubbarna Fritzl eller Eklund, skapar exemplen ändå en obehaglig "guilt by association-känsla". Ungefär som när motsidan ibland helt sant konstaterar att Hitler minsann också var motståndare till enkönade äktenskap. (Det behöver inte sägas mer rent ut - vi vet att han dessutom dräpte ut en massa homosexuella och dit leder, förmodligen, motståndet mot enkönade äktenskap. (Eller?)).

Det är alltså vanskligt att anföra alltför drastiska exempel. Det kan slå tillbaka mot en själv. OM man nödvändigtvis tycker sej vilja anföra dem, måste man åtminstone markera med "utan alla jämförelser i övrigt" eller liknande. Men det är inte säkert att det hjälper.

Återkommer säkert i själva grundfrågan om äktenskapet. Vill dock gärna redan nu säga att jag helt står på Erikas sida där, inklusive i hennes respekt för många långvariga, trofasta enkönade relationer. Det viktiga är dock här, liksom i t.ex. abortfrågan, att nödfallsundantagen får bekräfta den bibliska regeln. Inte förändra den.

Mitt tal det falle så att jag det kan försvara,
fåfänglig ord ej må ifrån min mun utfara.
Men när jag tala bör, hjälp att jag talar rätt.
O Herre, tungan rör och lär det bästa sätt. (SvPs 1937:398 v 3)

onsdag 9 juli 2008

Den bistra verkligheten vad gäller Svenska kyrkans ekonomi

Påskvänner!

Nu har ju K-G Larsson föregått med dåligt exempel och lämnat Svenska kyrkan. Det är andra som borde göra det, tycker jag. Men för oss som är kvar kan Yngve Kalins artikel "Den bistra verkligheten" ur Svensk Pastoraltidskrift nog ha visst intresse.

Håller verkligen Svenska kyrkans organisation ens vår livstid ut? Får jag någon anställning som kantor efter min kantorsutbildning eller kommer det mesta att i fortsättningen - liksom i så många EFS-bönhus genom åren - bygga på ideell medverkan.

Svenska kyrkans framtid är höljd i dunkel. Men Kristi kyrka har stora löften, och går vi med Jesus behöver vi inte vara rädda. Går Svenska kyrkan den vägen är också Svenska kyrkans framtid ljus. Bortom den rika stats- och politikerkyrkan finns stora andliga möjligheter. Visst kan EFS vara med och visa vägen?

Frukta ej du Guds församling,
Herrens Ande bor i dej.
Helig eld ska brinna,
du ska övervinna,
dödens portar hindrar inte dej.
//: Jesus har makt, han har all makt,
han vunnit seger på Golgata ://

Pingst i Övik kan väl knappast anställa K-G på halvtid?

Påskvänner!

Läser i Budis att K-G Larsson vill fortsätta i EFS Alingsås på halvtid och jobba åt pingst i Övik på halvtid. Det är ju inte jag som bestämmer, men nog skulle det förvåna mej mycket om pingst i Övik accepterade detta. Så klart de vill ha en riktig församlingsföreståndare, en som är det på heltid och som bor i Ångermanland (inte Västergötland).

Jag vet inte precis om jesusordet om två herrar är tillämpbart här - det är ju Jesus man vill tjäna på båda ställena - men lite komplicerat verkar det ju att pendla mellan A-ås och Ö-vik. Kallelsen var ju inte menad som en ekumenisk gest eller symbolhandling; den handlade ju om ett reellt behov och en verklig önskan.

Men visst - det är dom i Övik som har bollen nu.

F.ö. grubblar jag lite på vart de sista 4% i missionsföreståndaromröstningen har tagit vägen? Jag får summan till 96% just nu (95% nyss!). Har alla kandidater rundats av en halvprocent neråt? Verkar konstigt när det är 90 personer som har röstat. Jaja. Om 10 eller 110 fler röstar så blir väl allt jämnt och bra. Så gör gärna det!

(Återkommer om en del annat i senaste Budis - det finns mycket att kommentera där).

Herren är Gud, Herren är Gud
uppe i himlen och nere på jorden,
Herren är Gud, Herren är Gud,
han och ingen annan.

Dagens Webb-TV: Anders Sjöberg talar under Almedalsveckan (med Lars Stjernkvist, Christina Doctare, Tobias Krantz)

Påskvänner!

Under rubriken "(g) som i Gud" (parentes: varför litet g egentligen när vi skriver Gud med stort?) har tidningen Dagen flera intressanta arrangemang under politikerveckan i Almedalen.

Dagens tema var "Skuld, hämnd, förlåtelse och försoning" och missionsföreståndare Anders Sjöberg samtalade under Elisabeth Sandlunds ledning med Lars Stjernkvist, Christina Doctare och Tobias Krantz. Samtalet kan ses på Dagens webb-TV, men var beredda på att Elisabeth Sandlund knappt hörs. Efter 6 minuters inledning får Anders Sjöberg ordet - "spola gärna fram" dit - och han och de andra hörs mycket bättre än Sandlund gjorde.

Intressant ämne - och intressant att höra hur de medverkande profilerar sej. Lite synd att politikerna får stå vid ett bord för sej - Stjernkvist och Krantz tenderar att falla in i "politikergnabb" kring hanteringen av sverigedemokraterna - och de bekännande kristna vid ett bord för sej, där Doctare i början hakar på Sjöberg och snarast "predikar" mer än han (om bikt och prästämbete och förlåtelsens gudomliga dimension). Men borden kommunicerar bättre efterhand ;o) och samtalet är utan tvekan mycket intressant. Mycket p.g.a. "panelens" sammansättning. Lyssna och fundera själva! Vad skulle ni ha velat tillföra?

Missionsföreståndarvalet och Budis i brevlådan

Påskvänner!

Läget i missionsföreståndaromröstningen just nu när 88 personer röstat (kl 9 onsdag morgon):

1) Tin Mörk 21% - (se där, min egen kandidat!).
2) Tomas Nygren 18%
3) Katarina Glas 17%
4) Stefan Gustavsson 13%
5) Tomas Hansson 10%
6) Torbjörn Larspers 7%
7) Boel Skoglund 6%
8) Margareta Westin-Olsson 4%

Vi vet ju alla att styrelsen inte är bunden av den här lilla opinionsundersökningen, som inte heller behöver vara representativ för alla EFS:are (mest för facebook-EFS:arna kanske?). Men den har ändå sitt intresse, tycker jag.

Det verkar t.ex. inte finnas någon solklar favorit bland dem som röstat, ingen given "kronprinsessa" eller "kronprins" alltså. Men nästan 40% vill ha antingen Tin Mörk eller Katarina Glas, så de röstande tycks, liksom Anders Sjöberg, gärna se en kvinna som ny missionsföreståndare. Åtminstone lika gärna en kvinna som en man (totalt sett väger det helt jämnt där). Vår nuvarande EFS-ordförande Tomas Nygren - enligt den bakom kulisserna mycket insatte Per-Erik Lund en trolig ny missionsföreståndare - har dock gått starkt nu på slutet (ett bra tag låg duon Mörk och Glas tillsammans i täten).

För övrigt: Som förespeglat låg juli-Budisen i brevlådan ovanligt tidigt under månaden - för att redaktionen skulle få lite semester fram till ett sent augustinummer, som jag förstod det. Ska ge en del reaktioner på innehållet så småningom. Särskilt på en viss fråga som verkar lika minerad som animerad och betydligt knepigare än missionsföreståndarfrågan.

Måste bara diska och städa först! Samt hitta på något roligt med barnen nu när molnen och nordanvindarna åter dominerar. Och vi inte längre är ute i den stora spännande skogen! (Kan det gå an med biblioteket, månntro?).

I en djup, oändlig skog, svart av moln, där åskan slog,
gick ett litet barn en gång dagen lång.

Så, Guds barn, går ofta du djupt i mörker, kanske nu,
vet ej vart du kommen är, vart det bär.

Men så visst som Gud är kvar och en evigt trofast far
skall du än få ljus och tröst vid hans bröst.

Tillbaka från förklaringsberget

Påskvänner!

Efter härliga dagar vid bl.a. Frostkilen och Hylströmmen (längs Voxnan) är vi nu tillbaka på Apelvägen i Bollnäs igen (där en del odiskad disk tyvärr blev kvarlämnad i söndags).

Fick i måndags nästan lust att ta mej namnet Hylström. "Andreas Hylström" - är inte det rätt snyggt? Fast ändå inte hälften så snyggt som forsen eller vattenfallet (Södra Norrlands största).

Och att i går morse simma medströms 2 km längs meanderslingorna vid Froskilen (OK gång och simning varvat beroende på vattendjup) och sedan jogga tillbaka till tältet naken var en sagolik vildmarksupplevelse! Och en fantastisk miljö för morgonbön!

...men fast jag åter måste ned
i sorgedalen följer med
från glädjens stund
i hjärtats grund
en stilla tröst och fred.

lördag 5 juli 2008

Predikningar på Kristi Förklarings dag 2006

Här får ni en länk till Credo-inspiratören Daniel Astgårds predikan på Ungdoms-oas i Skövde Kristi förklaringsdag 2006 (30 juli).

Den gode Daniel är ju för härlig - lite väl nära spex- och flamshållet ibland möjligen (för att vara i en predikan alltså), men vaddå, det är ju ungdomsoas! Och han har ju alldeles rätt i att Petrus är otroligt nördig evangelierna igenom (det blir bättre i Apostlagärningarna). Petrus är en riktig "Kalle-Anka-typ" som den finländske prosten Håkan Bäck till församlingens oerhörda häpnad hävdade vid en kyrkhelg i Tavelsjö på 1980-talet. Men det är stort att också han fick vara med på förklaringsberget, om än han inte fick bygga några hyddor där.

Det mest gripande i Daniels predikan tycker jag annars är när han poängterar hur Moses nu äntligen, om än på ett ytterst övernaturligt sätt, får komma in i Kanaans land och möta Messias och frälsningsverkets storhet. Moses, som straffats för sin olydnad genom att inte få beträda löfteslandet, får nu komma in med Jesus i en manifestation av den tillkommande härligheten. Gud är trofast, som Daniel betonar. Jesus öppnar vägen in i löfteslandet genom att ta på sej följderna av vår olydnad.

Har ni förresten sett Bengt Pleijels sångpostilla? En härlig idé, måste jag säga. Se t.ex. hans "sångpredikan" på Kristi Förklarings dag. (Men kolla gärna in även andra söndagar).

Glad Kristi förklarings dag på er alla!

Så kommer den härliga stund, då i klarhet vi ser
din glans och ditt himmelska rike som kom till oss ner.

Du möter oss, du och din Fader, vi nås av hans röst.
Vi ledes till skapelsens källa, till livsmod och tröst.

Men ner från förklaringens höjder, där vi ville bo,
går vägen du vill vi ska vandra i kämpande tro.

fredag 4 juli 2008

Majbritt Johanson

Påskvänner!

Jag kände inte Majbritt Johanson. Men läs gärna vad Erik Johansson skriver till hennes minne. Och vad Martin Nilsson skriver på EFS:s hemsida (scrolla ner en bit så ser du "Till minne").

De från sin möda vilar sej
och deras liv är dolt i dej.
Vad de har verkat och byggt upp
är ditt, men det är också vårt.
Ej mer bland oss de lever nu,
de lever inför dej, o Gud.

Och då, vad är all lycka här
mot Jesu löfte: där jag är,
där skall ni också vara.

torsdag 3 juli 2008

Träffade tf kyrkoherden vid kvarterskrogen

Påskvänner!

Vi har en restaurang modell kvarterskrog här i grannskapet (när barnen blir större... ;.) Hursomhelst, på hemväg från cykeltur modell längre mötte jag tf kyrkoherden i min sommarkantorsvikariatförsamling (puh!) med fru på väg in i sagda sylta. De hejade vänligt - och jag vände - med smågrabbarna i cykelkärran - och pratade lite mat, köksrenovering OCH JOBB! D.v.s. jag undrade när sommarens brudpar ville träna inför vigslarna och hur mycket jag förväntades vara med (det hemliga syftet bakom min fråga var att jag gärna vill veta några veckor i förväg vilka poplåtar brudparen vill ha som utgångsmarsch ;).

Att jag aldrig lär mej! Sånt där som är lite glad övning och musikaliskt extraknäck för mej är ju blodigt JOBB för vissa. Här möter jag en sommarglad och åtminstone kvällsledig präst, och så halkar jag in i SNACKA JOBB-fällan! Hade frågan varit av mer akut måste-karaktär, så är det klart att det varit helt okej att ta upp den. Men det här kunde jag ju ha tagit nån annan gång - inte när jag träffar goda vänner på väg till en avslappnad utemåltid. Jag vet ju hur irriterad jag kan bli på folk som i onödan stressar upp min fru pastorn på hennes lediga helg eller lediga måndagar. Nu gjorde jag samma sak själv.

Som sagt - verkligt viktiga spörsmål som rör t.ex. akut behov av själavård, de små barnens frågor, nya uppmuntrande händelser o.s.v. ska man aldrig vara rädd att ta upp med en pastor. Men annat, som lika väl kan vänta, kan man gärna ta upp via mejl, på expeditionstid (telefon eller besök), i samband med gudstjänst (som just den pastorn leder, inte om det är pastorns lediga helg).

Sånt här skulle nog ingen pastor/präst säga - men jag lovar att de tänker! Fast jag misslyckas alltså själv ibland, trots att (eller just för att?) jag är gift med en pastor.

Glad högsommar på er alla! Igår var det 30 grader i Göteborg och 28 grader i Luleå - vilket gör att de allra flesta EFS:are fått badväder. Bry er inte om att nordanvindar sägs svepa ner över landet redan imorgon.

Så lev Guds nu. Av Guds nåd får du
ta mot var stund ur hans hand.
Och när dagen lång du hör fåglars sång
hör du himmelens egna ljud.

onsdag 2 juli 2008

Hur gammal får en missionsföreståndare vara?

Påskvänner!

Apropå ett förslag om att välja Hans Lindholm till missionsföreståndare skrev jag följande på Facebook:

Ja, Hans är bra, men då är vi inne på det här med ålder. Om man numera inte förväntas sitta som missionsföreståndare fram till pensionsåldern - som 39-årige Nils Dahlberg gjorde - kan man ju å andra sidan ifrågasätta om man måste avgå som missionsföreståndare omedelbart vid 65.

Jag och några till nämnde Agne Nordlanders namn vid förra föreståndarvalet, men då var han redan 62 och ansågs för gammal (andra invändningar att förtiga). Men om man gör som i Finland vid valet av Borgåbiskop (Gustav Björkstrand) och låter pensionsåldern vara lite mer flexibel - uppåt 67 eller 68 - så hinner ju även en äldre missionsföreståndare göra en vettig insats innan det är dags att gå.

Jag förespråkar inte att man gör som romerska kyrkan och väljer en 78-åring på livstid. Men kanske kunde vi ibland göra som Amerikas Förenta stater gör ibland och välja också en gammal person till ett högt ämbete för en tidsbegränsad period. Det förutsätter förstås att missionsföreståndarämbetet förväntas innebära ett andligt ledarskap snarare än ett administrativt (det senare icke att förakta, men här måste ju stödresurser kunna sättas in - jfr den amerikanske presidentens stora stab).

Det är ju inte länge sedan det fanns en åldersgräns på 65 år för att få sitta i EFS styrelse. Att den togs bort tycker nog de flesta är rimligt. Det bör gälla även missionsföreståndarposten, anser jag. Jag ser visserligen gärna att mitt förslag på en i 40-årsåldern går igenom. Men jag blir inte heller ledsen om det blir en gudfruktig och skärpt "halvpansjo" som lever med i sin tid. Varför ska det vara otänkbart i just den lutherska kyrkan och EFS - liksom i nästan hela svenska samhället f.ö. - att någonsin kunna ha en Moses, Churchill, Adenauer eller Mandela - eller en Ratzinger - som ledare?


Eller för den delen - med tanke på dem som nominerat Olof Edsinger - en Jesus Barjosef, Lars Persson eller Calle Rosenius? (Alla tre i 30-årsåldern när de framträdde som stora andliga ledare för sitt folk, utan all jämförelse i övrigt).

Gamla, unga, må lovsjunga
Faderns makt och härlighet
och hembära Sonen ära
för så stor barmhärtighet,
prisa Anden som vid handen
leder oss till salighet.

tisdag 1 juli 2008

Rösta på din favorit till missionsföreståndarposten!

Påskvänner!

Simon Simonsson är ju för rolig - nu har han skapat ett röstverktyg för alla som vill vara med och välja missionsföreståndare. Vi vet ju att vi inte får på riktigt, men en opinionsyttring torde dock kunna vara intressant. Eller hur?

I skrivande stund - när drygt 50 personer har röstat - leder Tin Mörk (22%), följd av Tomas Nygren (17%), Katarina Glas(15%), Stefan Gustavsson (15%), Torbjörn Larspers (9%), Tomas Hansson (9%), Margareta Westin-Olsson (5%) och Boel Skoglund (3%).

Vill du veta hur ställningen är när du läser detta kan du titta här. Redan har förslag lämnats på Facebook om att även t.ex. Olof Edsinger och Stefan Holmström borde gå att rösta på, så vi får väl se hur Simon S. gör.

Ja, det där med att vara missionsföreståndare... Det är många kvalifikationer man skulle önska sej, och ingen har väl alla. Men jag tänker just nu på den nödvändiga kombinationen av hjärta (metaforiskt talat) och hjärna, av levande, brinnande tro och klara, begripliga uttryckssätt, den kombination som lulepojken och herrnhutaren Anders Carl Rutström beskriver så väl i följande 1700-talsvers:

Ett ljus i vårt förstånd ej ensamt gör tillfyllest,
men kommer hjärtat med så få vi frälsningsfröjd.
Att mena rätt och väl förmåner äro tvegge;
en enda är ej nog - säll den som har dem bägge.