torsdag 31 december 2009

Vid varvningen. En symbol så god som någ

Vid varvningen. En symbol så god som någon för ett årsskifte. Gott slut tillönskas er alla - all is well that ends well!

tisdag 29 december 2009

Snögrotta i minus 22.

Snögrotta i minus 22.

Värnlösa barns dag

Påskvänner!

Så här på femtedag jul tänker jag både på sistlidna söndags GT-text om barnmorskorna Pua och Sifra (saliga i åminnelse), som vägrade utföra infanticid på barn med XY-kromosomer - och på gårdagens namn "Värnlösa barns dag" (helgdag till 1772). Vi tänker så här i juletid på alla världens barn (spelade på en julotta i Freluga missionshus där kollekten gick just till Världens barn), både födda och ofödda. Gatubarn i Brasilien, mattvävare i Pakistan, barn i flyktingläger, barn som utsätts för trafficking o.s.v. Det är rätt och riktigt, och inte minst miljöfrågan aktualiserar vårt ansvar för ofödda, ännu inte ens koncipierade barn. Men särskilt Söndagen efter jul med dess "barn-tema" borde, precis som den "Livets söndag" många församlingar firar Tredje Advent, också bli en särskild påminnelse om vår ohållbara och avskyvärda abortpraxis, där vi nu - rent ut sagt - är på moralisk nivå med den vikingatida utsättningen av lytta barn i skogen.
Att vår teknik gör det möjligt att avliva fostret före födelsen kan inte dölja att t.ex. utrensningen av foster med Downs syndrom är välfärdsstatens verkliga lågvattenmärke, hur många övriga brister den än kan ha. Vill vi motivera den straffrihet vi har för fosterfördrivningar under graviditetens första hälft (som regel inte under den andra), och den har sina skäl, måste vi kunna visa att friheten hanteras under ansvar. Och det gör den inte nu, varken från samhällets eller enskilda föräldrars sida, när.
De motioner till kyrkomötet som handlat om att Svenska kyrkan måste avvisa denna moraliskt ohållbara abortpraxis har vad jag förstår avvisats. De politiska partier som styr i kyrkan klarar inte av att erkänna och påtala den etiska urspårningen i en fråga som rör liv och död; de väljer att istället tillämpa principen om alla människors lika värde på äktenskapsfrågan, med känt resultat.
Jesus älskar alla barnen,
alla barnen på vår jord.
Röd och gul och vit och svart
gör detsamma har han sagt.
Jesus älskar alla barnen på vår jord.

torsdag 24 december 2009

Över världen strålar ljuset

God jul, alla jul- och påskvänner!

Vill som julläsning utöver Lukas 2 rekommendera prosten Brogrens uppdaterade beskrivning av julevangeliets förankring i historien (för den som inte litade på Lukas 1:1-4, alltså).

Över världen strålar ljuset
mitt i vintermörkrets tid.
Genom stressen, mediebruset
tränger himmelrikets frid.
Skapelsen i andlös häpnad
nu sin Gud bland djuren ser.
Fattig, liten, obeväpnad
kom vår Herre till oss ner.

Låt då mammons rappel ramla!
Sjung tillsammans, kvinnor, män!
Läs tillsammans, barn och gamla,
evangeliet igen!
Se Guds Lamm, som i naturen
sej bland får och oxar lagt!
Han som föddes där bland djuren
övervunnit satans makt.

Jesus, här är mina händer!
Jesus, tack för världens chans!
Medan mörkret bort sej vänder
bjuder du till sång och dans.
Aldrig ska du bli bestulen
på din givna huvudroll!
Fyll nu våra liv och julen
med dess sanna innehåll!

(Sjunges på samma melodi som Kalle Ankas julpsalm, ni vet den där Pluto försöker sjunga med men blir tystad med en klisterlapp. Har texten "Deck the halls" i England/USA).

Du Herrens tjänare

Påskvänner!
En lekmans hälsning från en jämnårig ämbetsbärare till dennes kollegor inför julottor och andra julgudstjänster:

DU HERRENS TJÄNARE!

Kläd dig i invärtes prydning,

ty du står i tjänst hos allseende Gud, som skådar hjärtan.

Hämta med bönen kraft,

ty ämbetet är Herrens och du blott ett svagt lerkäril.

sanning regere dina läppar,

ty de böra bevara läran.

Kärlek styre ditt hjärta,

ty du är nådens sändebud.

Frimodighet utruste din själ,

ty du går den störste Herrens ärende.

Bitterhet fläcke aldrig ditt nit,

ty du är en herde men icke en herre.

Egennytta smitte aldrig din syssla,

ty själavård må icke vara hantverk för slem vinning.

Misströstan göre dig aldrig nedslagen,

ty Herren giver växten.

FÖRKUNNA ORDET I OSTYMPAD ORDNING

så att du

öppnar ögonen på de okunniga,

rycker hyendet undan säkerheten,

river täckelset undan skrymteriet,

lyfter bördan av de betungade,

ty Gud vill att ingen skall förgås.

Gör varje predikan såsom bleve han den sista både för dig och åhörarna.

Vid vartenda skriftermål skrifta ditt eget hjärta,

så stadfäster du dig i nåden.

Vid nattvardens utdelning vare icke du blott ett verktyg,

utan tillika en andelig deltagare i nådens skatter.


Din Frälsares herdehjärta vare

din föresyn i ämbetet,

din glädje under bördan och

ditt försvar vid räkenskapen.

Dina ord vare salighetens frö,

din vandel andras vägvisare,

dina böner satans nederlag,

din död en trogen tjänares hädanfärd

IN I SIN HERRES GLÄDJE!


(Abraham Pettersson, död när han var lika gammal som jag (39), kyrkoherde i Stockholm. Orden finns inristade i Riddarholmskyrkans sakristia men är kopierade över hela vårt land).

måndag 21 december 2009

Vitt, sa räven om rönnbären.

Vitt, sa räven om rönnbären.

Julkortsvyer vart ögat än skådar!

Julkortsvyer vart ögat än skådar!

söndag 20 december 2009

Ravi Zacharias om att leva den tro vi försvarar och att försvara den tro vi lever

Påskvänner!

Lyssna på detta! Ett ämne av största vikt, behandlat av en mycket hörvärd apologet.
Ge oss mod att våga leva,
ge oss mod att våga älska,
ge oss mod att våga bära
ett bud om vår Gud och hans Son.

lördag 19 december 2009

Reklam och evangelisation

Påskvänner!

Liksom i fjol gör jag gärna reklam för den mycket ovanliga Vanliga almanackan, som fortfarande säljs i allmänna butiker, med bekännelsen "efter Frälsarens Jesu Kristi födelse" på omslaget, och med bönen "Giv o Jesu, fröjd och lycka" överst på januaribladet. Liksom tacksägelsen "Lov, pris och tack ske dig, o Fader käre" efter decembers utgång. Och evangeliebokens texter angivna för varje helgdag.
En riktig "evangelisationsalmanacka" för bara omkring en "40-lapp". De astronomiska observationerna och förutsägelserna är också mycket intressanta (särskilt nu på vintern, när stjärnor och planeter faktiskt går att SE).
3070
En annan viktig "almanacka" eller kalender är Dagens Lösen från Libris. Men det är konstigt att den kan beställas för 82 kr på nätet men kostra 138 kr på Helins bokhandel här i Bollnäs. Även med tanke på frakt blir prisskillnaden betydande. Jag köpte dock årets upplaga på Helins, eftersom den låg framme i kassan och flitiga köp uppmuntrar bokhandeln att fortsätta ha den där.
Dagens Lösen 2010
Bra presentböcker båda två i var sin prisklass. F.ö. vill jag påminna om att julen - alltifrån Lucia till Tjugondag Knut - erbjuder fantastiska möjligheter till enkel evangelisation. Ingen blir ledsen för ett julkort, inte ens om det har ett kristet motiv och ett bifogat bibelord. Få brukar avvisa lussetåg - ens om de sjunger kristna psalmer som Stilla natt eller Nu tändas. Hela julhelgen är en möjlighet att sjunga om och tala om julens budskap - och visa att man tror det.
Ära vare dej, o Gud, som är stor,
att du kommer hit som vår lille bror!
Ja, du kommer hit,
du vill vara här,
så blir du ett barn som M
aria bär.

tisdag 15 december 2009

En viktig julhälsning

Påskvänner!

Rick Warren gör nu just vad jag hoppats att många samfundsledare skulle göra: sjunger ut mot Ugandas föreslagna antihomolag. Avslutat med en underbar sammanfattning av julens evangelium.



Till hög, till låg, till rik, till arm,
kom, helga julefrid!
Kom barnaglad, kom hjärtevarm
i världens vintertid.
Du ende som ej skiftar om,
min Herre och min Konung, kom!
Till hög, till låg, till rik, till arm,
kom glad och hjärtevarm!

Luciabarnet Bertil Gärtner

Påskvänner!

Luciadagen skulle biskop Bertil ha fyllt 85 år. Nu blev det inte så - men "för Gud är alla levande." Bertil Gärtner räknades till de högkyrkliga p.g.a. sin inställning i ämbetsfrågan, men var nog i övrigt en av de lågkyrkligaste eller för den delen frikyrkligaste biskopar vi haft. Även EFS har anledning att hedra hans minne. Se även den blogg han förde sitt sista levnadsår: Bertil bloggar. Vila i frid! Verkliga biskopar växer inte på träd. (Eller också är det just det de gör, se Joh. 15)


Ljuset övervinns av mörkret.
Jesus, alla helgons seger,
ge oss kraft som åt Lucia,
gör oss trogna intill änden.

torsdag 10 december 2009

Inte blåst brud utan salt böna

Påskvänner!

Hoppas anspelningen på Elin Risbergs ursprung (Blåsmark) inte tas illa upp. Jättekul att Salt får henne som styrelseordförande efter Andreas Lind! (Och tack Budis som bjussar på intervjun).
Bra att Elin brinner för rättvisa (jfr Jesus adventspredikan i Nasarets synagoga!). Det behövs bl.a. för att inte den politiska högervridningen ska gå för långt - för att undvika statssocialismens jämna plågor - och bli till ett förakt för svaghet som sprids ända in i civilsamhället.
Olof Edsingers utmärkta bok Välsignat givande gav goda signaler om ett förändrat livsmönster. Nasrin Mosavi har på ett föredömligt sätt aktualiserat de etiska problemen - utan alla jämförelser i övrigt - med både fosterfördrivning (människor, nu särskilt i jakten på Downs syndrom) och fabriksuppfödning (djur). Och nu kommer Elin som också har fräscha aspekter på ett liv nära Jesus - det här kan bli riktigt roligt!
Bara att vi kommer ihåg att detta - likaväl som frågor om sexualmoral - lätt blir lagiskt. Det är sannerligen inget skäl mot att ta upp frågorna, vi är inte antinomister och lagen måste förkunnas i hela sin bredd, men vi ska förkunna rättvisefrågorna så att det står klart att Jesus kommit med ett nådens år från Herren. "Om vi bekänner våra synder, så är Gud trofast och rättvis, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet." Då vill vi bli så rättvisa vi kan, eller hur? (Åtminstone rätt visa ;o).
Lagens tredje bruk är dess roligaste och mest välsignade bruk, även om det första och det andra måste komma först för att det ska bli verklighet.
Herren är en, frälsning för alla
vanns på korset en gång.
Vi reser ett tecken, rättvisans tecken,
måltid delad med alla!
Vi smakar den framtid de fattiga hoppas,
tid då murar ska falla.

Storstilspsalmböcker till EFS i Bollnäs

Påskvänner!

Rengsjö församling har skänkt 18 sprillans fräscha storstilspsalmböcker med gamla EFS-tillägget till Bollnäs´ EFS. (Tycks knappt ha använts). Passar rätt bra till gruppens storlek (och ålder ;o)? Nu kan vi fortsätta sjunga "På vägarna ute i världen", "Salig för intet", "Jag ser din rikedom" och andra sånger som rensades bort för några år sen.

Men vi sjunger också gärna ur det nya tillägget, jag lovar! Och många av väckelsetidens sånger bör f.ö. helst sjungas ur Sionstoner eftersom man 1986 ofta ändrade rätt beskäftigt utan känsla för ordens musik: huvudsaken var att det fortsatte rimma. (Ingen Britt G Hallqvist i EFS:s sångbokskommitté, om man säger så).

Så väck hos oss alla den kärlek
som alltid vet utväg och råd,
och lär oss: att giva är saligt,
att hjälpa är glädje och nåd!

Psalmprojektet en kul idé

Påskvänner!

Joakim Ivarsson har startat Psalmprojektet! Kolla in och lyssna in! Även om han tyvärr inte verkar tillhöra orgelverkens vänner, så har han mycket positiv sångarglädje att tillföra, även till oss EFS-are, tror jag. Bra idé, Joakim! Gud välsigne dej!
Sjung när frestarn framme är.
Han då måste vika.
Psalmens friska toner är
änglahärar lika.
Runt oss lurar synd och skam,
som vi alla märker,
men en sång där du går fram
tron och hoppet stärker.

onsdag 9 december 2009

Hoppas sjukförsäkringsdebatten idag leder till klargöranden och goda korrigeringar

Påskvänner!

Hur stort behovet än var av en hållbar sjukförsäkringsreform - vilket även socialdemokraterna medgivit - måste kan konstatera att något gått snett när även allvarligt sjuka blivit "testade mot arbetsmarknaden." Visserligen är väl själva vitsen med att bli "prövad" att man även kan konstateras vara fortsatt oförmögen till arbete, men man kan tycka att det i många fall hade kunnat ske utan uppslitande kallelser och träffar (vem tror att en allvarligt cancersjuk person ska vilja/kunna gå till jobbet sin sista tid i livet?).
Man kan mycket väl skylla den nuvarande åtstramningen - inklusive övergångsproblem - på ett tidigare överutnyttjande. Ändå måste socialförsäkringsminister och regering ta sin del av ansvaret när saker blir uppenbart tokiga. Hoppas att dagens sjukförsäkringsdebatt i riksdagen ska leda till ytterligare klargöranden och positiva tillrättalägganden! Man behöver inte vara socialist för att önska sej ett samhälle som behandlar sjuka och funktionshindrade (inkl. foster med Downs syndrom) på ett anständigt och människovärdigt sätt.
Läs f.ö. gärna vad Patrik Skogsberg på Hela Människan i Småland skriver på Budis debattforum om diakoni! Jag skrev ett instämmande inlägg, som kanske också kan innehålla något att tänka på, inte minst i dessa tider. Men diakonin kan och ska inte ersätta ett fungerande socialförsäkringssystem, utan ska i första hand ge ytterligare en dimension; OBS också att särskilt diakonen - men naturligtvis även andra kristna - faktiskt har ett politiskt ansvar att ryta ifrån om de allra svagaste i samhället lämnas skyddslösa, oavsett vilken partifärg regeringen har. Man bör ryta ifrån om, som i det aktuella fallet, utförsäkrade sjuka och arbetslösa, men också om en föräldraförsäkring som bygger på att man är inne på arbetsmarknaden - taskigt för t.ex. en 17-årig förstföderska - och en närmast rashygienisk fosterdagnostik som syftar till avlivning av foster med olika handikapp.
Dem, som i världen vilse går,
de trötta och de gamla,
de sjuka, fattiga och små
du vill kring dig församla.
Av det i världen intet var
åt dig ett folk du utvalt har,
som du vill rikt benåda.

Du skänker os ett nådens år,
du löser träldomsbanden;
där bland betryckta fram du går,
Guds rike är förhanden.
Du, Herre, själv dess spira bär,
när du mot oss barmhärtig är.
Du härskar, när du tjänar.

O Jesus, oss din Ande sänd,
som liv från ovan föder;
den eld i din församling tänd,
som av din kärlek glöder.
Oss alla hjälp, att vi förmår
vad vi av dig för intet får,
med fröjd för intet giva!

lördag 5 december 2009

Mellanspel i Mellansel del 4.

Mellanspel i Mellansel del 4.

fredag 4 december 2009

Ett andligt uppvaknande inkluderar omsorg om hbt-personers liv och säkerhet

Påskvänner!

När J Lee Grady skriver fint om andligt uppvaknande (Balokole) i Uganda, måste man samtidigt fråga sej: Hur andligt vakna eller "räddade" är de kristna i Uganda (eller Sverige), om de stöder eller tyst accepterar den kriminalisering av homosexualitet som enligt ett nytt lagförslag ska leda till fängelse eller i vissa fall t.o.m. dödsstraff för den som visar sej vara homosexuell. Och fängelse för den som kämpar för homosexuellas rättigheter eller bara underlåter att ange människor som är homosexuella!
Nog måste vi reagera! Att Sverige nu gått för långt åt andra hållet får inte hindra oss att se, hur mycket värre Ugandas lagstiftning är. Min reaktion på den uttryckte jag i sak skarpt men ändå till formen så diplomatiskt jag kunde på Ugandas Norden-ambassads hemsida. Hur länge den nu får stå kvar. Samma text har jag gjort ett pappersupprop kring. Gör det gärna du också och skicka till Ugandas ambassad, Sofievej 15, 2900 Hellerup, Danmark. Den här lagen blir en skam för hela kristenheten om den införs.
Hjälp oss att ej kallt
se och tåla allt,
men när det blir brott att tiga,
kom att våra hjärtan viga
och gör rösten varm
av din kärleks harm

onsdag 2 december 2009

Bollnäs prästgård i vinterskrud.

Bollnäs prästgård i vinterskrud.

tisdag 1 december 2009

Stå stadigt rotade 1 december!

Stå stadigt rotade 1 december!

Här är jag, Herre,
rotad på jorden,
öppen mot himlen,
redo att stå i din tjänst.

måndag 30 november 2009

Med prosten Brogren mot dåtid och framtid

Påskvänner!

När han nu så generöst delat med sej av sin dråpliga 09-krönika (fast nog hade det varit skojigt om han börjat redan 1509, strax före reformationen ;o), måste jag bara få länka till prosten Brogrens dråpliga "årskrönika" i Växjö Stifts Hembygdskalenders 100-årsjubileumsårgång. Det funnes väl en del att säga också om år 2009, men stimulerande nog överlåter författaren den uppgiften åt sina benägna läsare och går vidare till 2109. Vilken roll spelar EFS för utvecklingen fram till dess? Finns EFS kvar 2109? BLIR det något 2109?
För den engelskkunnige läsaren vill jag i sammanhanget också hänvisa till kapitlet Faith´s five deaths (Trons fem dödar) i Chestertons klassiska bok Everlasting Man (Ständigt denna människa!). Jag tänker: ständigt denne Chesterton - genom Jesus själv An Everlasting Man. Och Daniels hälsning "Må du leva evinnerligen" får vi tillönska alla dem vi möter.
Tidevarv komma,
tidevarv försvinna,
släkten följa släktens gång.
Aldrig förstummas
tonen från himlen
i själens glada pilgrimssång.

Gott Nytt Kyrkoår!

Påskvänner!

Första advent är en påminnelse om påsken! Här kommer Jesus till sitt lidande och sin död - precis som vi firar vid Palmsöndagen - och Pilatus förhör honom och frågar "Vad är sanning?" och "Så är du dock en konung?" Hela adventstiden är en sammanfattning av kyrkoåret: 1) Påsken 2) Domssöndagen 3) Pingsten 4) Julen - en salig blandning av teman, men alla koncentrerade kring Kristus: Försonaren, Domaren, Eldsdöparen, Brodern. Kristus Konungen:
Konung är du visst,
Herre Jesus Krist,
om du bär en törnekrona
eller högt i himlen tronar,
Herre Jesus Krist,
Konung är du visst!

Men ditt rike är
ej av världen här.
Du med svärd ej seger vinner,
ej med våld ditt folk du binder,
för av världen här
ej ditt rike är.

Sanning är din makt,
all din kungaprakt.
Villigt kommer de du samlat,
hjärtan som i mörker famlat
du dej underlagt
med din sannings makt.

Konung, gör mej ren
ifrån lögn och sken!
Låt mej av din sanning vara,
lär mej korsets visdom bara!
Konung, kom hit in!
Rena själen min!

I ditt sanningsord
hos ditt folk du bor.
Hjälp oss, konung utan like,
att vi breder ut ditt rike
över hav och jord
med ditt sanningsord.

Text: Gustav Jensen 1915 (under världskriget), A.H. 2008
Musik: Greta Lagenskjöld, alt. Per Stenberg, alt. A.H.

lördag 28 november 2009

När blir Stefan Holmström biskop?

Påskvänner!

Hett stoff så här i det nya kyrkoårets första timmar: Lågkyrkolekmannen Roland Gustafsson från Halmstad, missionsföreståndare eller som det numera heter -direktor för Evangelisk Luthersk Mission (Bibeltrogna Vänner), blir ny biskop för Missionsprovinsen efter Arne Olsson, som avgår i mars. Han prästvigs i januari och biskopsvigs i mars. (Ungefär som Stockholms stifts förste biskop Manfred Björkqvist, som heller inte var prästvigd när han valdes).

Skulle biskopsvigningen i mars innebära - vilket nog är troligt - att anslutningen till Missionsprovinsen tar fart i Skåne (ELM-BV:s starkaste fäste), så kan det här bli riktigt, riktigt intressant. Även om ELM-BV:s ordförande betonat att ELM-BV inte ansluts per automatik bara för att dess missionsdirektor blir biskop.

När ska vi i EFS be att få Stefan Holmström som biskop? (För kan vi verkligen erkänna nuvarande stiftschefer som biskopar, efter vad turerna före, under och efter senaste kyrkomötet avslöjat?). Eller anser vi i vår lågkyrklighet att a) biskopar inte behövs och b) att det därför inte spelar någon roll vem som är biskop? Och f.ö.: ÄR Stefan Holmström en "biskopstyp"? Kommer han att acceptera EFS-präster som köper det nya äktenskapsbegreppet- som inte ens hade diskuterats inom kyrkorna vid detta års början! - och förklarar sej beredda att viga i enlighet med detta? Kommer EFS som rörelse att acceptera det?
Intressant f.ö. att både Agne Nordlander och Anders Sjöberg vann var sitt biskopsprovval (i Växjö resp. Göteborg) men sedan "åkte dit" när pk-teologerna samlade sej kring Anders Wejryd resp. Carl-Axel Aurelius. Provvalssegern var mycket hedrande ändå, och jag minns att prosten Anders Brogren i Halland skrev att han blivit helt övertygad om att Anders Sjöberg var den biskop han ville ha, sedan han fått en kassett med Sjöbergs undervisning om Johannesevangeliet. Det kan jag mycket väl förstå, så fin som boken "Johannesevangeliets budskap" sedan blev (den skäms dock något av ett postmodernistiskt förord av Anders - Wejryd).
Led oss, Gud,
led oss i rättfärdighet,
låt våra ögon se din väg.

Jesus på strykjärnet

Påskvänner!

Jag och min fru brukar skratta hejdlöst åt alla som hittar Jesus (eller Maria) på varma mackor, väggar eller golv. Själv brukar jag tycka att figurerna ser ut som Che Guevara. Och när mamma klippte mej när jag var liten i Lule hittade jag gubbar i mängd på den bruna korkmattan (som finns även i vår nuvarande bostad här i Bollnäs!). Men jag minns inte att jag associerade till just Jesus - hade ingen direkt pejl på hans utseende. Tänker på vad Dietrich Bonhoeffer svarade på frågan om hur Jesus såg ut: "Han såg väl ut som en vanlig människa - d.v.s. som Adolf Hitler ungefär."
Samtidigt: har någon fått tröst av en smutsfläck som ser ut som hon tror att Jesus ser ut, så är det väl inte direkt att förakta. Ej heller om strykjärnet bär hans förmodade drag. Däremot kan man väl diskutera den nyhetsvärdering som får Dagens Nyheter och i flera fall även den kristna tidningen Dagen att rapportera om dylika "uppenbarelser." Blir varje kristen knäppgök nyhetsmaterial, ska det då tolkas som att kristna anses ovanligt nördiga eller i normalfallet ovanligt sansade?
Gott nytt kyrkoår önskas er alla!
När vintermörkret kring oss står,
då gryr på nytt vårt kyrkoår,
med nåd och tröst från Världens Ljus,
från Konungen av Davids hus.

tisdag 24 november 2009

Bra genomgång av orimlig asylpolitik

Påskvänner!

Vad man än må säga om Sveriges Kristna Råd och dess ordhållighet (år 2008 var alla kyrkor i SKR som bekant överens om vad äktenskapet var för något), så har de nu gjort en bra insats för våra asylsökande genom att avslöja graverande missförhållanden i rapporten Skilda världar. Läs den gärna!
Särskilt drabbande är ett ironiskt referat av hur svenska myndigheter - och politiker - kan resonera (s. 8): Sverige säger till dem att ”Visst kan du få skydd i hemlandet, poliserna som torterade dig är enstaka kriminella rötägg inom polisen, du kan lugnt vända dig dit för att få hjälp…, Azerbajdzjan har skrivit på deklarationen om mänskliga rättigheter och lovat att följa den, du KAN vara homosexuell i Afghanistan bara du inte lever ut din homosexualitet, eller vara kristen i Iran, bara du inte öppet går ut med din religiösa tillhörighet….”
Den delen kunde SKR ha gjort mer av. Låt vara att rapporten är initierad av kyrkorna och fokuserar på rätten till religionsutövning - men samtidigt vill den ju peka på allmänna brister i asylsystemet. Och i en värld där nu även Litauen och Uganda stiftar lagar som jag inte kan beteckna som annat än homofoba - medan vi å andra sidan går ut i queerdiket - hade det varit schysst att ännu tydligare framhäva homosexuellas mänskliga rättigheter. Precis som beträffande "religiöst lagda" må man ifrågasätta upplevelsen hur mycket man vill, det är ändå inte schysst att förbjuda människor att uttrycka sina inre känslor. (Precis lika oschysst som att förbjuda politiskt engagerade att uttrycka sig offentligt).
Jag vet inte om några i SKR fruktade att ett uttalande till förmån för denna grupp skulle uppfattas som ett svenskt instämmande i tre av medlemskyrkornas öppning för enkönade "äktenskap" (jag undrar faktiskt ibland om inte denna öppning stängt en hel del andra dörrar). Eller om det är spökande homofobi av den typ som fick en person att ropa Halleluja när hon fick höra talas om Litauens förbud mot att offentligt omnämna homosexualitet på ett positivt sätt. Synd är det i alla fall, tycker jag.
Ändå: rapporten är bra och läsvärd. Wejryd är, liksom Hammar, bra i miljö- och flyktingfrågor. Än en gång: Läs rapporten!
Var skulle de möta din kärlek
om inte hos oss, vi som har
vårt dagliga bröd och vår frihet,
vårt hem och vårt fosterland kvar!

Anders Sjöberg predikar Domssöndagens lag och evangelium

Påskvänner!

Ännu en domssöndagspredikant: Förre missionsföreståndaren Anders Sjöberg predikar som gästkrönikör i Dagen. Jag ber med orden i den sång som brukar spelas i Luleå ishall när stadens hjältar åker in på isen:
När alla helgon tågar in,
när alla helgon tågar in,
Gud, låt mej vara med i den skaran,
när alla helgon tågar in.

måndag 23 november 2009

Jag länkar som Erika Cyrillus

Påskvänner!

Nu gör jag som Budis´ chefredaktör och ger två länkar som aktualiserades under Domssöndagshelgen.
Den ena länken är till Missionskyrkans historiska beslut att acceptera statens nya äktenskapsdefinition (märk väl att Missionskyrkan lika väl som ALLA andra samfund i Sveriges kristna råd så sent som i fjol sa att äktenskapet var förbehållet man och kvinna) och därmed sälla sej till den växande gruppen av statskyrkor i vårt land (Baptistsamfundet (!) gick först) för vilka statliga beslut om äktenskapet betraktas som teologiskt relevanta. Det sägs att beslutet hänskjutits till församlingarna - men det är snicksnack! Beslutet att acceptera äktenskap mellan två av samma kön (en fyrkantig cirkel) som acceptabel teologi har tagits av kyrkostyrelsen - man hänskjuter ju inte, än så länge åtminstone, frågor om polygami eller syskonäktenskap till församlingarna.
Den andra länken är till Manhattandeklarationen. Kristna från romersk-katolska kyrkan, ortodoxa kyrkan och evangelikala samfund står enade bakom ett dokument till försvar för livets okränkbarhet, äktenskapet som en förening mellan man och kvinna - och religionsfriheten. Tolle lege - tag och läs! Det är uppbyggligare än du tror. Sen hoppas jag att så många som möjligt också deltar i upprop mot de homofoba lagarna i Litauen och Uganda m.fl. länder. Rör inte min kompis!
För livets skull vänds vanmakten till vrede.
För livets skull ska rätten flyta fram.
För livets skull ska källor utav glädje
ge modet hopp och kraft - för livets skull.

För livets skull blev Gud ett barn, vår like.
För livets skull gav han sitt liv för oss.
För livets skull ska rättens rätta rike
bli synligt genom oss - för livets skull.

lördag 21 november 2009

Lars Linderot predikar på Domssöndagen

Påskvänner!

En av vägröjarna för Carl Olof Rosenius och den nyevangeliska väckelse som EFS kommer från var den västkustske komministern i Göteborg och Tölö Lars Linderot (1761-1811), känd och läst i hela vårt land, men även i Norge där hans postilla översattes och spreds. Känd som domedagspredikant, men också som en folktalare av Guds nåde. En typ som ofta karikerats i efterhand, och som absolut gjorde sej skyldig till vissa verkliga övertramp i stridens hetta (återkommer till det och till "helvetspredikans" kris), men som vi kanske skulle ha lika stort behov av, i vår tids språkdräkt förstås, nu 200 år senare? I varje fall hörs ofta ett bultande herdehjärta bakom de stränga orden, och som norrbottning känner jag igen många av de angelägna tonfall som något senare hördes från väckelseledaren i norr, Lars Levi Laestadius (1800-1861).
Nu låter jag Lars Linderot predika för oss inför kyrkoårets sista helg. Jag frågar mej om vi i Svenska kyrkan och EFS idag, när man mest hör om "kyrkornas globala vecka" (ett i sej självt vällovligt arrangemang) fullt sanningsenligt kan säga som Linderot sa omkring år 1800, att I dag är den uppväckande Söndagen, då i alla våra Evangelisk-Lutherska församlingar predikas om den yttersta dagen. I dag är den uppväckande Söndagen, då syndare få höra i alla kyrkor hur Jesus, Guds Son, skall komma på domedag, och döma oss allesammans, döma levande och döda. I dag är den uppväckande Söndagen, då människornas hjärtan, om de voro ock hårda som stenen, borde låta draga sig till bättring. Ack! Den som icke bättrar sig, när han hör talas om den yttersta domen, han är så hård, att jag säger rent ut: Gud vet, om den själen någonsin gör bättring. Denna dagen är den sista Söndagen i kyrkoåret, och på samma denna Söndagen predika alla lärare om den stora sista dagen, då alla Nyår, och alla kyrkoår, och alla söckendagar hava en ända.
Linderot ropar till oss även i psalm 265 (den enda psalm från 1937 års psalmbok som behöll sitt nummer - Wallin tog inte in den i 1819 års):
Himlafaderns hand är utsträckt till din själ,
Frälsarn klappar på, han ömmar för ditt väl.
Nådens helge Ande vill störa din sömn:
salig är du, om du vaknar.

Inför Domssöndagen och Domedagen

Påskvänner!

Får ej i vårt hjärta bo
kärleken till bröder,
död och kraftlös är vår tro,
ingen frukt den föder.
Stängs för nödens barn vår famn,
när de hjälp begära,
svek det blir att Kristi namn
våra läppar ära.

Att ge faderlösa stöd,
änkors sorg ej glömma,
att för vilsekomnas nöd
av allt hjärta ömma,
vara dem ett glädjebud
vilkas fröjd är gäckad,
det är inför Herren Gud
gudstjänst obefläckad.

"Salig den barmhärtig är",
så ditt löfte ljuder,
du som våra sorger bär
och din tröst oss bjuder.
Hur vi fyllt din kärleks lag
skall du utrannsaka,
när du sist på domens dag
kommer hit tillbaka.

(Mel. SvPs 554)

En annan bra Domssöndagspsalm är 792 i nya psalmbokstillägget, nummer 704 i Psalmer och sånger, av Arne H Lindgren:

Lär mej höra din röst på bussen
en novembermörk morgon i stan,
lär mej se dina ögon i vimlet
en lördag på köpcentrums plan.

Lär mej höra ditt rop från cellen
genom anstaltens hårda betong.
Lär mej höra din gråt i kvällen
genom kyrkrummets aftonsång.

torsdag 19 november 2009

Frihet för de fångna

Påskvänner!

Ser just att Dagen meddelar att Maryam och Marzieh, två iranska systrar som suttit fängslade nästan hela detta år för sin tros skull, igår släpptes fria mot borgen. De har hela tiden erbjudits frihet mot att avsäga sej sin tro muntligt och skriftligt, men har vägrat. "Vi vill bli frisläppta med heder", sa de.
Bollnäs Missionsförsamling, där min fru är föreståndare, skrev under en lista till förmån för de fängslade systrarna som skickades till iranska ambassaden. Grannförsamlingen i Alfta gjorde likadant. Det känns underbart att systrarna blivit fria, även om många fortfarande lider jorden runt för sin tros skull.
Eller för sin homosexualitet. Jag tycker fortfarande, och har sagt det många gånger, att Stefan Holmström, Stefan Swärd m.fl. tillsammans med Rfsl:s ordförande borde göra ett upprop till förmån för kristna och/eller homosexuella i särskilt Mellanöstern och Afrika: vädja om mänskliga rättigheter för dem i deras hemländer och kraftfullt verka för att deras asylskäl ska väga lika tungt som politiska om de söker sej till Sverige.
Sen tänker jag förstås också på Dawit Isaak. "Släpp fångarna loss!" Första söndagen i advent handlar ju om ett nådens år från Herren, men redan den annalkande Domssöndagen belyser Jesus fångars situation speciellt. "Jag var i fängelse, och ni besökte mej."
Jag var hungrig och törstig, var du där, var du där,
jag var frusen och naken, var du där?

Ohållbart läge i äktenskapsfrågan

Följande insändare publicerades idag i lokaltidningen Ljusnan:

OHÅLLBART LÄGE I ÄKTENSKAPSFRÅGAN
Många verkar tro att äktenskapsfrågan är överspelad i och med riksdagsbeslutet i våras och kyrkomötesbeslutet nu i höst. Tvärtom, säger jag. Det är först nu diskussionen kommer på allvar. Fast på nya premisser.
Som liberal insåg jag tidigt att det finns två liberalt anständiga sätt att se på äktenskapet:
Antingen fortsätter samhället anse att ett äktenskap per definition gäller ett förbund tvärs över könskampsgränsen, ett förbund mellan 1 man och 1 kvinna där man "sover med fienden" och där man, ifall barn uppkommer vid makarnas fysiska förening (vilket i just detta fall är lätt hänt) på förhand har iordningställt det perfekt könskvoterade föräldraskapet. Samtidigt som man är liberalt öppen för andra vuxna, frivilliga samlevnadsformer: samboskap, partnerskap o.s.v.
Eller också avskaffar man denna grundläggande och pedagogiskt lättförklarliga definition av äktenskapet och likställer istället alla vuxna, frivilliga relationer, genom att antingen utmönstra äktenskapsbegreppet ur lagstiftningen eller alternativt föra in även övriga vuxna, frivilliga relationer under det med något slags civilrättslig registrering av alla som vill "gifta sej".
Det som inte, menar jag, är principiellt hållbart är den hållning som givits uttryck för på många ledarsidor i år, där man både kritiserat äktenskapsbegreppets knytning till just 1 man + 1 kvinna och moraliserat över dem som velat behålla den (de s.k. homofoberna), samtidigt som man moraliserat över eller lättsinnigt avfärdar fortsatt "utvidgning" av äktenskapsbegreppet (ett utslag av polyfobi?)!
Men har man infört den vuxna frivillighetens princip istället för heteronormen, kan man väl inte plötsligt börja gräva upp de argument kring reproduktion och biologi som vi nyss gjorde oss av med? Påstår man att frågan gäller allas lika värde, kan man väl inte plötsligt göra skillnad på folk?
Likadant med Svenska kyrkan: Den definition av äktenskapet som kyrkan i Jesus efterföljd har givit (se Matteus 19) var åtminstone möjlig att begripa och förklara. Pastorala undantag för polygami på missionsfälten eller för vissa förbindelser mellan två av samma kön förändrade inte grundregeln. Men när grundregeln nu brutits upp till förmån för ett allmänt "kärleksparadigm" och när Jesusorden nu som det heter "kan utgå" ur vigselritualen för att inte behöva korrigeras, får vi i kyrkan plötsligt ytterligt svårt att motivera varför inte äktenskapet skulle kunna utvidgas ytterligare i kärlekens namn.
"Kärlek är något mellan två personer" försökte förre (S)-partisekreteraren Lars Stjernkvist hävda i dogmatiskt nit. Har han aldrig hört talas om Treenigheten eller polyrörelsen? Jesus talade visserligen om "de tu". Men han talade samtidigt om "man och kvinna", "far och mor" - och det gick ju bra att sätta sej över.
Andreas Holmberg, kantorsstuderande, medlem i Bollnäs församling i Svenska kyrkan

tisdag 17 november 2009

Biskop Sturmark talar

Påskvänner!

Läs Christer Sturmarks Sju punkter för en bättre kyrka! Ska vi välja honom till biskop?

Ge kyrkan mod att lida
när kampens smärta krävs
och aldrig nånsin tiga
när sanningen förkvävs.


måndag 16 november 2009

Har EFS någon biskop?

Påskvänner!

Spänningen är stor: blir missionssällskapet ELM:s (tidigare BV, bildat 1909 och skilt från EFS 1911) missonsföreståndare Roland Gustafsson ny biskop i Missionsprovinsen? Han gick i varje fall vidare till andra valomgången, eftersom ingen kandidat fick mer än 50% av rösterna i första. Enligt uppgift räknas nu inkomna poströster.
Skulle Roland Gustafsson väljas till biskop (hans kvarvarande motkandidat är Bengt Birgersson, nuvarande "provinssekreterare"), så kommer han först att prästvigas (Manfred Björkqvist, Stockholms förste biskop, var inte heller prästvigd när han valdes) och sedan biskopsvigas. Blir mycket intressant - det skulle förmodligen betyda mycket för Missionsprovinsens legitimitet som Svenska kyrkans arvtagare om ELM-BV anslöt sej till denna kyrka i vardande (som jobbar på nordisk snarare än nationell basis - närmast i tur står en biskopsvigning för Lutherstiftelsen i Finland).
Nå, hur det än går är ju Roland Gustafsson i realiteten redan biskop, precis som EFS:s missionsföreståndare i realiteten är (om man inte rent av ska kalla Stefan Holmström för EFS:s ärkebiskop, så många distriktsföreståndare/biskopar som vi har ;o).
Fast jag frågar mej nu vilket biskopsansvar Stefan tänker ta i äktenskapsfrågan. I fjol var ALLA samfund i Sveriges kristna råd överens om att äktenskapet PER DEFINITION handlar om ett förbund mellan man+kvinna. I år har det största samfundet med Anders Wejryd i spetsen övergivit denna definition, troligen p.g.a. ett visst riksdagsbeslut i frågan. Svenska Missionskyrkan med Göran Zettergren i spetsen tänker också av allt att döma överge definitionen och acceptera enkönade äktenskap även i kyrkan fr.o.m. 1/1 2010 (kyrkostyrelsen sammanträder nu i helgen, men lärokommittén föreslog det förra helgen). Svenska Baptistsamfundet med Karin Wiborn i spetsen tycks redan ha accepterat det, att döma av reaktionerna på Norrmalmskyrkans beslut i oktober.
Märk nu väl: Om Stefan Holmström och EFS-konferensen 2010 accepterar att EFS-präster anser två personer av samma kön vigbara till ett kristet äktenskap, då har också Stefan Holmström och EFS, som organisation, övergivit den definition Svenska kyrkan och alla andra kristna samfund stod för så sent som i fjol. Om man säger att pastorerna själva får bestämma, så tycker man att det är rätt OK med vigsel till enkönade "äktenskap", eller hur? Vi släpper ju inte frågan om kärleksfull, frivillig bigami fri (än så länge) att avgöras av enskilda pastorer - fast är det inte lite mesigt av Svenska kyrkan och EFS att invänta statens legalisering här? - och inte heller vigsel till syskonäktenskap (trots att halvsyskonäktenskap faktiskt redan är legala på vissa premisser). Alltså säger vi och Stefan Holmström inte alls att allt som varje pastor bestämmer enligt sitt samvete är OK, vi säger - om vi nämligen släpper saken fri till enskilda EFS-pastorers avgörande - att enkönade äktenskap (nb äktenskap i kristlig mening, inte bara relationer i största allmänhet) är fullt möjliga och helt OK för EFS-ledningen och Stefan Holmström. Det lär inte minst Mekane Yesus-kyrkan notera, och det lär knappast underlätta den kamp mot verklig homofobi som jag vet att många EFS-are, däribland jag själv, vill föra både här hemma och i Afrika. Leder pastorala undantag till accepterad queer-teologi, så får det vara.
Säger någon: ja, men Svenska kyrkan (läs: det politiserade kyrkomötet) har ju som kyrka accepterat kyrkvigsel till enkönade "äktenskap", och därför måste även EFS-präster vara fria att utföra sådana, ja, då säger jag: I så fall måste EFS omedelbart lämna Svenska kyrkan! Om kyrkomötet bestämmer som staten bestämmer (inte undra på när samma partier dominerar i kyrkomötet som i riksdagen) och EFS accepterar vad kyrkomötet bestämmer, ja, då har EFS hamnat i ett beroende av statsmakten som ingen missionsorganisation borde ha.
Samtidigt: sväljer vi INTE det "könsneutrala äktenskapet" kommer vi att hängas ut som nu sker med förre johannelundsrektorn, stiftschefen Esbjörn Hagberg i Karlstad. Tänk, han gick så långt som till att förklara sej beredd att välsigna alla ingångna partnerskap och helt ge "carte blanche" för homosexuella relationer, och han har nu skamligt svikit sin egen allvarsamma reservation mot äktenskapsdeformen och farit hem till Karlstad för att implementera den (som han själv menade stred mot Guds ord!) och manat till solidaritet med den - och ÄNDÅ blir han nu utstämplad av (S) som närmast rasist bara för att han egentligen ville bevara själva äktenskapsbegreppet som gällande man+kvinna och inte anser sej personligen kunna viga två av samma kön till just äktenskap! (Snacka om att få "bära åsnan"!). Pallar vi den stormen? Och gör vi det inte - hur pallar vi nästa storm när andra grupper går igång? Jfr även poeten Kristina Hultmans livsöde och Rfsl:ledaren Håkans tankar om arv och val.
Gud, gör oss kloka.

Svältsot och fettsot

Påskvänner!

Ser på min mage och konstaterar att den är i rundaste laget. Fettsot kallades det förr. Ett bra ord, tycker jag. En avmagringskur är inte fel. Höstens hälsokurs med kyrkan ska avslutas ute på sommargården Prästnäset i eftermiddag. Sen får jag träna själv.
Andra är i magraste laget. Vill gärna hänvisa till vad jag skriver på min andra blogg. Det är bedrövligt, för att tala som Svenska Mad, att vi kan skicka folk till månen men inte ordna mat åt alla på jorden.
Jorden ska brukas av alla,
alla gemensamt,
alla tillsammans,
den känner inga rika,
bara fattiga
som den föder.

lördag 14 november 2009

EFS och alla trossamfund måste protestera mot Uganda och Litauen

Påskvänner!

Homofobi finns verkligen och har starkt bidragit till att Svenska kyrkan i kompenserande välmening övergivit äktenskapsbegreppet och börjat prata om fyrkantiga cirklar. (Jag brukar säga att Åke Green gjort mer för den nya äktenskapsdefinitionen än många andra). I Litauen blir det nu olagligt att framställa homo-, bi- och transsexualitet positivt (t.ex. prideparader blir alltså förbjudna, som jag tolkar det). I Uganda löper man linan ut och kriminaliserar utövad homosexualitet, precis som Sverige fram till 1944. En homosexuell förbindelse ska nu leda till fängelse- eller t.o.m. dödsstraff, enligt www.sr.se. Och positiv framställning av sådana är givetvis också förbjuden, precis som i Litauen.
Så hård är lagstiftningen redan i många av världens länder, t.ex. i Mellanöstern. Sveriges regering, men även Svenska kyrkan och våra fria trossamfund, måste nu reagera. Särskilt de samfund som inte gjort bort sej i äktenskapsfrågan - genom att nonchalera Jesus´ undervisning i Matteus 19 - har ett ansvar att nu bevisa att ställningstagandet inte berodde på homofobi och förakt för homosexuellas värdighet och mänskliga rättigheter. Jag tror också att moderat heteronormativa samfund och missionsorganisationer, som alltså inte spårat ur i ren queer-teologi, har större chans än andra att få baltiska och afrikanska regeringars och kyrkors öra.
Protestera mot de nya lagarna i Litauen och Uganda! Det finns en markant gradskillnad dem emellan, men i båda fallen kränks hbt-personer på ett alldeles oacceptabelt sätt. Det är ingen mänsklig rättighet att vem som helst ska kunna ingå äktenskap med vem som helst, men däremot att få vara den man är och uttrycka sej fritt utan att hota andras frihet att göra detsamma.

Jag behövde en nästa, var du där, var du där?
Jag behövde en nästa, var du där?
Och din läggning och hudfärg och språk gör detsamma,
var du där?

onsdag 11 november 2009

Rengsjö kyrka i novembersol.

Rengsjö kyrka i novembersol.

Bra, Anders Wejryd!

Påskvänner!

Det är numera omöjligt att betrakta Anders Wejryd som biskop eller ärkebiskop. Som ärkechef möjligen, och i vissa sammanhang som ärkenöt - som när han drev igenom den fyrkantiga cirkeln könsneutrala äktenskap och t.o.m. föreslog att man kunde skriva om Jesusorden i Matteus 19 lite mer könsneutralt och använda dem även när två män gifter sej. Dummare idé har jag sällan hört - inte ens övriga kyrkoledningen köpte ju den utan stämplade istället Jesusorden med "KAN UTGÅ" i den nya vigselordningen på Svenska kyrkans hemsida. (Vilket ju i o f s är nästan lika horribelt).

Det hindrar inte att miljödebattören m.m. Anders Wejryd gör en bra insats när han uppvaktar regeringen om klimatkrisen. Krisen på Afrikas horn, dess orsaker och konsekvenser, måste få mer uppmärksamhet nu i domedagstider, även om den enfaldiga äktenskapsdeformen drivits igenom med osedvanlig energi utan hänsyn till att vi hade behövt ägna den energin åt frågor om global överlevnad, världsmission (ej svärdsmission) m.m. (Varför är det f.ö. alltid bara de teologiskt konservativa som förväntas ägna sej åt viktigare frågor än äktenskap och samlevnad?).

Nåväl, jag uppskattar verkligen Anders Wejryd när han talar miljö- och flyktingfrågor. Det är hemskt hur vår överkonsumtion drabbar redan tidigare sårbara områden. Även K G Hammar var oftast rätt ute i dessa sammanhang. Men man kunde ju å andra sidan lika gärna ha Maria Wetterstrand som ärkechef i Svenska kyrkan som dessa herrar. Eller kanske hellre.

Guds värld är en skimrande gåva
till oss som dess yta bebor.
Men ack, hur den gåvan vi slösat
i trots och i bristen på tro.

Vindarna vaknar och vänder...

Påskvänner!

Nu börjar det hända saker. Redan tidigare har Gunnar Weman och Biörn Fiärstedt rutit ifrån om Svenska kyrkans nya äktenskapsbegrepp. Nu skriver Biörn Fiärstedt (biskop i Visby t.o.m. 2003) i Världen idag på ett sätt som nog inte Anders Wejryd (då Fiärstedts kollega som biskop i Växjö) riktigt väntat sej. "Teologisk härdsmälta i Svenska kyrkan".

Samtidigt inför Missionskyrkan och dess missionsföreståndare Göran Zettergren i all tysthet vigsel till könsneutrala äktenskap fr.o.m. årsskiftet (fast här har inte bara enskilda pastorer utan även hela församlingar rätt att vägra viga). Det beslutet lär dock, liksom Norrmalmskyrkans med baptisternas missionsföreståndare Karin Wiborns medgivande, hota det nya samfund som planerats i många år (SMK+SBF+MK). Man är långt ifrån konsensus i den här frågan och det har ännu inte gjorts någon reklam för deformen på samfundets hemsida (man kanske är rädd för att systerkyrkorna läser den?).

Det här kan bli riktigt, riktigt intressant. Det rör på sej. Men fler behöver yttra sej offentligt utan att förfalla till homofobi. Det är just den här sista äktenskapsdeformen med alla sina absurda konsekvenser (bl.a. när det gäller synen på faderskap) som drabbar möjligheten att diskutera saken ur ett brett pastoralt perspektiv med våra systerkyrkor i Sverige och världen. Låt oss be och bekänna.

Det finns djup i Herrens godhet
och dess gränser ingen ser.
Det finns värme i hans domslut
mer än någon frihet ger.

Hela stiftschefskollegiet bör avgå

Påskvänner!

Det var helt rätt att EFS var representerat vid Farsdagens (sic!) stiftschefsinvigning i Uppsala. Var vi representerade när K-G Hammar invigdes till ärkechef ska vi väl inte utebli nu. Vi är inga homofober eller fallosdyrkare.

Däremot bör HELA stiftschefskollegiet avgå vid årsskiftet, inte bara Eva Brunne och Tuulikki Koivunen Bylund. Jag har inte hört något av Hans S, men det ser ut som att han gör som åsiktsfränderna Esbjörn och Ragnar och manar till solidaritet och enhet samt ser till att deformen implementeras också i Lule stift. (Motbevisa mej gärna, Hans!). HELA stiftschefskollegiet har därmed skämt ut både sej själva och Svenska kyrkan inklusive EFS (ärligt: hur tror ni vi kommer att se på det här illa genomtänkta och föga legitima beslutet - kan en kristen kyrka alls rösta om sånt här? - om, säg, 5 eller 10 år?).

Men alldeles särskilt tankeväckande är det onekligen att Bylund och Brunne stiftschefsinvigdes just på Fars dag. Få teologer har gjort så mycket som de i ord och handling för att reducera det vårdnadshavande, närvarande faderskapet till något man både kan ha och mista. De har starkt bidragit till Svenska kyrkans lednings nuvarande absurda hållning, att det inte är någon som helst fördel för en 5- eller 15-årig pojke eller flicka med 2 föräldrar att, allt annat lika, ha en pappa jämfört med att ingen pappa ha. (I jämställdhetens namn tycker de inte heller att det är någon som helst fördel för en 2- eller 12-årig pojke eller flicka att, allt annat lika, ha en mamma jämfört med att ingen mamma ha). Men den Gud som vårdar sej om änkor och faderlösa ser också till de barn som nu med kyrkoledningens goda minne avlas fram till avsiktlig och planerad faderlöshet.

För övrigt vill jag bekräfta att jag i huvudsak delar kyrkoledningens syn på flykting- och miljöfrågor, samt instämmer i vädjan om hjälp till torkdrabbade i östra Afrika. Men Svenska kyrkan får gärna uppdatera informationen från september. Hur har läget förvärrats/förbättrats nu i november?

Tack för att jorden ger mat nog åt alla,
lär oss att ta av den i rimlig mån.
Hjälp oss att duka ett långbord i världen
som alla kan resa sej mätta från.

Kommentar till Dag Tuvelius´ ledare i Kyrkans Tidning

Påskvänner!

"Varje meddelande om att mobiliseringen ska upphöra är falskt." Esbjörn - gamle johannelundsrektor och prästutbildare - HUR kan du tala om solidaritet med ett beslut som du, Hans och Ragnar själva i er reservation påstod strida mot Guds ord? Som själasörjare borde du veta att du därmed uppmanar många att döda sitt samvete och utsätta sin själ för livsfara.
Bitter eftersmak av fortsatt gerillakrig och ständigt krypskytte mot samkönade äktenskap skriver Dag Tuvelius om i Kyrkans Tidning. Men, Dag, det vi nu ser är en bitter eftersmak av det gerillakrig och ständiga krypskytte mot kyrkans äktenskapssyn som många av kyrkans anställda ägnat sej åt på betald arbetstid, där man kallat den "diskriminerande" och brott mot alla människors lika värde och kristen människosyn - ja, rent av ställt samman oss som försvarat den med slavhandelns försvarare (Tony Guldbrandzén, Erik Aurelius m.fl.).
Ett beslut som även många biskopar anser vara förhastat, illa underbyggt m.m.: hur kan det nu plötsligt anses vara sakrosankt, definitivt och höjt över all kritik MER än kyrkans tidigare äktenskapsdefinition?
Hur kan det nu anses som "gerillakrig och krypskytte" för att t.ex. en kyrkomusiker INTE
1) i de samtal som nu uppkommer även inom barnkörer (jo barnen frågar!) vill bekräfta för Kajsa och Lisa eller Pelle och Kalle att de nu får gifta sej med varandra när de blir stora, om de vill - även i en kristen kyrka. (Kyrkomötesbeslutet handlar ju faktiskt inte om att man måste vara specifikt homosexuell för att få tillstånd att gifta sej med någon av samma kön - alla hugade har fritt fram, även de som skulle kunna bilda familj med någon av motsatt kön).
2) går med på att en vigselritual där Jesusorden om äktenskap "kan utgå" eller, som Wejryd skulle föredra, läses för alla i "rättat" skick, fortfarande kan kallas en vigsel till ett kristet äktenskap
3) tror att Wejryd har rätt i att Jesusorden verkligen är könsneutrala till sin innebörd och lika gärna i en viss kontext kan tolkas så här: "Därför ska en man lämna sin mor och sin mor och hålla sej till sin man - och de två ska bli ett kött; så är de inte längre två utan ett kött; vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt".
4) förnekar att det är någon som helst fördel för en 5- eller 15-åring med två föräldrar att, allt annat lika, ha en pappa jämfört med att ingen pappa ha
5) förnekar att det är någon som helst fördel för en 2- eller 12-åring med två föräldrar att, allt annat lika, ha en mamma jämfört med att ingen mamma ha
6) är tystare om sin syn på kyrkans nya äktenskapssyn än queerteologerna varit om sin syn på kyrkans tidigare äktenskapssyn tillkänna? (nb den här punkten är kraftigt omformulerad jämfört med versionen i Kyrkans Tidning).
Som jag ser det har den egentliga Svenska kyrkan INTE definierat om äktenskapsbegreppet. Men dess kyrkomöte och stiftschefer har gått utöver sitt behörighetsområde och, liksom staten, börjat prata om fyrkantiga cirklar. Ett kristet äktenskap är, per definition, en förening över könskampsbarriären där man sover med fienden och, ifall barn uppstår, har det perfekt könskvoterade föräldraskapet. Allt annat måste väl nu, lika väl som före kyrkomötesbeslutet, strida mot Herrens ord, Esbjörn? Eller är beslutet kanoniskt? Har vi nu fått ett nytt Gudsord enligt devisen Vox Populi Vox Dei? Förstår du inte hur din uppmaning om solidaritet med beslutet uppfattas av oss som riskerat fortsatt anställning inom kyrkan på att sprida och inskärpa allvarsorden i er reservation? Vi delar nu många av oss budbärarens känslor i Runebergs dikt "Sandels":
"Harm brann i den unge krigarens själ, Av dess flammor hans öga sken. General, jag är skyldig er sanning, nåväl, Ni föraktas av hela armén. Hos varenda soldat den tanke jag fann, Att ni är vår fegaste man." (Ur "Sandels" av J L Runeberg)
Säger Andreas som själv varit med om att öppna för en diskussion kring pastorala undantag (jfr 1994 års beslut) men aldrig ifrågasatt det heternormativa äktenskapsbegreppet och som nu upplever att kyrkomötesbeslutet 2009 komprometterar alla hittillsvarande hbt-diskussioner och pastorala hänsynstaganden/medgivanden i Svenska kyrkan - liksom det komprometterar den ämbetsreform som de teologiskt liberala ständigt hänvisat till i debatten (Gal. 3:28 t.o.m. i könslivet - jo hejsan! - kanske handlade versen inte om ämbetsfrågan heller).

Ge kyrkan kraft att lida
när kampens smärta krävs
och aldrig nånsin tiga
när sanningen förkvävs.

Må kyrkan bli som fordom:
ett hjärta och en själ,
en fristad mitt i oron,
för sanningen ett värn.

söndag 8 november 2009

De yngstas bibel.

De yngstas bibel.

Josef och hans broder.

Josef och hans broder.

Gudstjänst i Mellansels EFS.

Gudstjänst i Mellansels EFS.

lördag 7 november 2009

Mellansel.

Mellansel.

Vid Moälven.

Vid Moälven.

onsdag 4 november 2009

Inte så svårt att ta ställning - men just nu svårt att redovisa den

Påskvänner!

Fick in en text på Budbärarens nätdebattsida som kanske kan kännas relevant och aktuell för någon. Kommentera den gärna - där eller här!

Blott i det öppna
har du en möjlighet.
Låser du om dig
kvävs och förtvinar du.
Ut i det fria
skall du med Herren gå.
Kraften fullkomnas
mitt i din svaghet då.

Utsikt mot Järsvö kyrka

Fotot taget från bilen - på bron över Ljusnan vid Järvsö kyrka.

Prosten Landgren vid klockstapeln

Lars Landgren, "Lång-Lasse", kyrkoherde i Delsbo 1842-1876 (därefter biskop i Härnösand som "pensionär" 1876-1888).

Delsbo märkliga kyrkexteriör

På väg in mot Delsbo kyrka

S:t Lukas som oxe

Påskvänner!

Här vid mosaiken i S:t Jakobsgården kan man ju inte annat än tänka på Karlfeldts dråpliga dikt Oxen i Sjöga. För bra precis 10 år sedan kunde jag den utantill och framförde den på S:t Ansgars dåvarande föreståndares, Jan Byströms, födelsedagskalas (var det 40 han fyllde? nu är jag det snart själv!). Tyvärr har den flagnat en del i mitt minne, men borde kunna friskas upp!

Åldriga evangelister,
träden nu alla fram!
Kitt och klister,
allting brister,
världen står i damm.
Märken I ej hur det grånar
åter till medeltid?
Luften morlar och dånar:
storm, ström, strid.

Ängel, blås i basunen,
bryt ditt sista sigill!
Smattra, örn,
kring kyrkans hörn
din apokalyptiska drill!
Ryten, I lejonlundar,
ert blodsevangelium!
Oxen ensam begrundar,
stor, sträng, stum.

Sankt Jakobs-gården

Sankt Jakobsgården, där dagens kontraktskonvent för Norra Hälsinglands kontrakt hölls på temat "Äktenskapet".

S:t Jakob av Hudiksvall

Här ser vi Jakobskyrkan i Hudiksvall, vars torn just nu renoveras. Jag hade aldrig varit inne i den tidigare, men det kändes faktiskt riktigt spännande med en mörk och murrig interiör för omväxlings skull. Mahognyimiterande stenpelare, minsann! Annars är det ju vanligare med träpelare i marmorimitation.

Kul!

tisdag 3 november 2009

måndag 2 november 2009

Och rönnbär!

Och rönnbär!

Röda vinbär kvar i massor - var så goda!

En hjälp i nöden. . .

En hjälp i nöden. . .

Vinterorgel

Påskvänner!
Även om både den nya och den gamla Allhelgonadagen just passerat, vill jag gärna hälsa er med Karlfeldts underbara dikt Vinterorgel. Både den 31 oktober och den 1 november, åtminstone här i Bollnäs, präglades av ett ljust tempel med höga valv - solsken och klar luft - men Karlfeldtdikten är ändå underbar läsning. En liten genomgång av kyrkoårets vinterdel.
Ja, han kommer, alltid nära
stund för stund i Kyrkans år.
Konungen som skyn skall bära
redan bland oss går.

söndag 1 november 2009

Hej och hå - Svenska kyrkans nya vigselordning

Påskvänner!

Hej och hå, här kommer Svenska kyrkans nya vigselordning. Det visar sej som vanligt att Wejryd inte var mycket att hålla i handen. Sista budet är alltså att Jesusorden i Matt. 19 inte längre är obligatorisk läsning vid vigslar i Svenska kyrkan.
Här går det undan - en annan sida om vigsel verkar (23.52 den 1 november) fortfarande lite väl heteronormativ i sitt bildval (dessutom hänvisas där fortfarande till vigselordningen i psalmboken, som ju fr.o.m. idag ter sej något homofob).
Jag förutsätter att en bild på två män som pussar varann och en bild på två kvinnor som pussar varann snart också finns på Svenska kyrkans hemsida (annat vore väl diskriminering?).
Det är väl bra att Jesusorden inte "rättas" som Wejryd var inne på den 22 oktober - men att låta dem bli valfri läsning är ju inte så mycket bättre. Kan även heterosexuella par välja bort dem nu? (Daniel Westling kanske tycker att det låter läskigt att "lämna far och mor" för att hålla sej till sin hustru?). Om Jesusorden om äktenskapet i Matteus 19 står det nu och i kommande psalmböcker (fatta vad Verbum ska tjäna på reformen!!!) "kan utgå och ersättas av följande:"
Jesus sade: Liksom Fadern har älskat mig,
så har jag älskat er.
Bli kvar i min kärlek.
Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek,
så som jag har hållit min faders bud
och är kvar i hans kärlek.
Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er
och er glädje bli fullkomlig.
Mitt bud är detta:
att ni ska älska varandra
så som jag har älskat er.

Och detta gäller givetvis även par av samma kön. Vem tror något annat? Att de mer fysiskt orienterade Jesusorden "de två ska bli ett (kött)" inte gick att läsa vid ett enkönat pars bröllop insåg kanske t.o.m. Wejryd (eller ska man skriva Väj-ryd hädanefter?). Så nu låtsas man inte om att även själva sexet, den fysiska föreningen hur den nu ser ut, välsignas av kyrkan - det blir lite allmänt om kristen kärlek, som förvisso har sin plats även i ett sant äktenskap.

Queer, queer, queer är ordet för dagen. Men så länge vi är här på jorden har Skaparen faktiskt en mening med att vi är män resp. kvinnor. Läs Matt. 19! Den enda "queerteologi" jag bekänner mej till är den som är förlagd till den eviga världen, där vi som Jesus uttrycker det är "som änglarna i himmelen" (OBS i detta avseende, vi blir inte änglar!). Men där såväl jordens män som jordens kvinnor enligt Uppenbarelsebokens uttryck är "Lammets hustru" (OBS i ental!), och Lammet är förvisso en brudgum, Kristus! Den hemlighet som ryms i äktenskapet är stor, säger aposteln, och det kan inga politiserade kyrkomöten i världen rösta bort.

Detta uttrycks så fint i Erik Bergquists (sign. Onkel Eric) underbara dalmålning "Snart skall bröllop firas i vår Faders hus", som vi (15 missionare, 4 EFS-are och 3 pingstvänner) sjöng idag vid kyrkkaffet efter sånggudstjänsten på "Annandag Allhelgona" i Bollnäs Missionskyrka:

...nej, det är ju Sonen, klädd i bröllopsskrud,
han som bjudit alla mänskor hem till Gud.
Se, hur glad han tjänar
sina ögonstenar
fast han valde sej en fattig brud!

Säg mej om du känner brudens anletsdrag:
Under över under! Det är du och jag!
Du och jag är bruden
i den vita skruden,
kan du sörja mer en enda dag?

Nu har Lammets hustru fått sin äkta man,
inget, inget mer dem båda skilja kan...

lördag 31 oktober 2009

Den stora allhelgonafrågan

Påskvänner!

Den lilla allhelgonafrågan - den om äktenskapet - i all ära ("Äktenskapet ska hållas i ära", står det ju faktiskt i Hebréerbrevet), men jag känner mej manad att också, för perspektivets skull, ta upp den Stora Allhelgonafrågan. Om än kort, för jag ska ner och duka för familjens söndagsfrukost!
Jag tänker på vad jag läste om en gammal kristen som sa:
"Bortom graven finns också den eviga natten. Men vid min sons grav vet jag, att Herren gjort sitt yttersta för att frälsa."
Vi har ett budskap om frälsning genom tro på Jesus, inte frälsning genom döden. Vi har ingen rätt att blanda ihop Alla helgons dag med Alla själars dag. Vi har inget löfte om att Bo Setterlind har rätt, när han skriver (vilket citeras på framsidan till en ny Verbum-bok om begravningar):
"Det finns ingen död som ej bytes i glädje."
[Därför skildar nog Thomas Österberg på Dagen evighetsperspektivet i lite för ensidigt ljusa färger på ledarsidan. Det finns ett stort allvar och inte bara tröst och hopp i tron på ett liv efter den fysiska döden].
Men vi har ett löfte om att "den som tror på mig, ska leva även om den dör."
Och vad som går därutöver, det får vi lämna i Herrens barmhärtiga händer, inte göra några som helst utfästelser om.
En god och välsignad Allhelgonahelg med ljus över både stora och små allhelgonafrågor tillönskas er alla!

Uppståndelsen och livet är
du, Herre Jesus Kristus kär.
Och den som tror på dej, vi hör
ska leva även om den dör.
Ja, den som lever och som tror
ska aldrig dö. Det är Guds ord.

Sista dagen med Kyrkans äktenskapssyn?

Påskvänner!

Den 31 oktober 2009 gäller fortfarande att Svenska kyrkan anser äktenskapet vara för man och kvinna. Men även den 1 november 2009 gäller detsamma i Kyrkans bekännelseskrifter och psalmbok (alla vigselpsalmer av 1900-talsförfattare talar om "man och kvinna", det är bara två psalmer av 1800-talsförfattare, nr 82 och 84, som talar om "dessa två"). Om det kyrkomöte som domineras av (S), (M) och (S) fattar beslut i en lärofråga, ett beslut som dessutom uppenbart strider mot Svenska kyrkans bekännelseskrifter (långt tydligare än ämbetsreformen 1958), kan det, vad jag förstår, inte uppfattas som annat än en nullitet.

Men detta måste tydligt deklareras av oss alla som tror så. Annars blir vi "hängda en och en". Jag vill också tydligt säga att detta inte handlar om en bön om "tolerans" och "mångfald". Det är inte alls tolerans och mångfald jag förespråkar. För detta handlar om en maktkamp, som ska föras med schyssta medel och i insikt om att "vi inte för en kamp mot kött och blod." Det är inte några medmänniskor, vare sej biskopar och/eller hbtqi-personer, som är den egentliga fienden; däremot handlar saken i högsta grad om förtroende, och liksom vi som är det allra minsta heteronormativa nu öppet jämförs med slaveriförsvarare (Tony Guldbrandzén, Erik Aurelius) om några år kan få ytterst svårt att bli anställda som ledare inom kyrkan om kyrkomötets beslut blir bestående, på samma sätt kommer de som nu försvarar kyrkomötesbeslutet - eller driver med strömmen - få ytterst svårt att bli anställda som ledare inom kyrkan om vi moderat heteronormativa lyckas vända utvecklingen. Vi ska inte låtsas om något annat - många präster, diakoner, församlingspedagoger m.fl. har i mina ögon förverkat sitt förtroende som barn- och ungdomsledare genom att driva fram eller släppa fram den här sista utvecklingen.

Jag har inte sett någon riktigt tydlig anvisning från EFS-ledningen om hur vi på gräsrotsnivå nu bör handla, mer än att vi enligt Stefan Holmström bör stanna kvar i Svenska kyrkan (om EFS kan acceptera EFS-präster som delar den välmenta men galna äktenskapsreformen, dess queerteologi och "rättelser" av Jesusorden, det säger han dock inte). En anvisning från Kyrklig Samling på Yngve Kalins hemsida tycks mej verkligt genomtänkt och läsvärd, med sitt förslag till tydlig deklaration av vår inställning inför lokala arbetsledare och kyrkoråd, men många EFS-are tänker väl om de högkyrkliga: "kan något gott komma från Nasaret?". Ännu mer tänker de väl så om Dag Sandahl efter ett flitigt citerat uttalande i en foajé, men hans blogginlägg "Vad bör göras?" är däremot enligt min mening verkliga biskopsord, som visar pastoral insikt om både situationens allvar och de olika vägval människor kan känna sej manade till.

Detta sagt och trots allt: En välsignad Allhelgonahelg i trons gemenskap med dem som gått före! Och detta är definitivt INTE sista dagen för Kyrkans äktenskapsdefinition. Vad Svenska kyrkans kyrkomöte (läs S, C och M) än må ha hittat på fr.o.m. i morgon, är det inte något Gudsord, och kan rimligen inte behöva respekteras mer av oss kommande år än vad hittillsvarande äktenskapssyn respekterats av queer-teologerna föregående år.

Led, milda ljus,
i dunkel, dimfylld värld,
led du mig fram.

fredag 30 oktober 2009

Rädda Bodda bönhus!

Påskvänner!

Som uppvuxen i Norr- och Västerbottniska bönhusmiljöer känner jag särskilt för Norra Europas äldsta bönhus i Bodsjö i Jämtland. Från 1291!!!!! Det ser inte alltför komplicerat och dyrt ut att rusta. Jag får god lust att titta in!
"Mitt hus ska vara ett bönhus", sa Jesus. "Men ni har gjort det till en kyrka", brukade jag skoja med EFS-arna i Ersmark Södra utanför Umeå. Skämt åsido - finare än bönhus kan en samlingslokal inte bli.
Ta tid till att bedja, i nåden bli rik!
Se mycket på honom som du vill bli lik!
En stråle av klarhet från Jesus du bär,
tills evigt du ser honom sådan han är.

torsdag 29 oktober 2009

Dopet av små barn komprometteras också - men kan försvaras väl

Påskvänner!

Simon och Kenneth i Kustkyrkan, Jävre är igång med sin pastorsblogg igen. De diskuterar nu, som de flesta andra, äktenskapsfrågan. Annars är ju dopfrågan ständigt aktuell i en hybridförsamling som deras, och har den offentliga diskussionen stillnat för fridens skull, så sprids nog ändå antingen en evangelisk-katolsk eller en baptistisk dopsyn i det tysta.
Svenska kyrkans lättsinniga behandling av bibel och bekännelse komprometterar nu nästan allt som Svenska kyrkan står för, även det goda. Inte minst dopet av små barn - som ju även Metodistkyrkan och delar av Missionskyrkan praktiserar - framstår i den (ännu) politikerstyrda kyrkans sammanhang ofta mer som sunkig medlemsvärvning än som en implementering av Kristi död och uppståndelse och vår begravning och uppståndelse med honom.
Därför vill jag hänvisa till den nu fullbordade internät-upplagan av en spännande dialog om dopet. I den här frågan är jag definitivt waldenströmare ;o). Rättare sagt: i den här frågan är Waldenström evangelisk-luthersk. Men oavsett om man håller med honom eller inte, så är det bibliska och kyrkohistoriska material han aktualiserar ett fantastiskt gediget samtalsunderlag, som både EFS-are och EFK-are kan ha stor nytta av i samtal både med varandra och med nykristna!
Dopets nåd mig ger i tiden
stöd och fäste för min tro,
skänker hopp att efter striden
i Guds himmel finna ro.
När min blick, mitt hjärta brista
vill jag säga i det sista:
Jag är döpt i Jesu namn,
Fader, tag mig i din famn.

Äktenskapsreformen komprometterar ämbetsreformen svårt

Påskvänner!

Det är inte de konservativa som lyft fram sambandet mellan ämbetsreformen 1958 (i Svenska kyrkan, i många frikyrkor både tidigare och senare) och äktenskapsreformen 2009 (i Svenska kyrkan och Norrmalmskyrkan (SB)). Det är de teologiskt liberala som ständigt påpekat att det ena leder till det andra, och har man accepterat det ena måste man acceptera det andra. Jag är inte övertygad om att argumentationen stämmer, men den drabbar präst- och pastorsvigda kvinnor hårt. Ämbetsreformen 1958 legitimerar INTE äktenskapsreformen 2009. Äktenskapsreformen 2009 - och särskilt argumentationen ovan - komprometterar istället ämbetsreformen 1958 svårt. Komminister Ellinor Tidholm i Delsbo (Frimodig Kyrka), som alltsedan 2005 deklarerat att hon inte välsignar/viger enkönade par, har fått sin könstillhörighet kastad i ansiktet ("du som kvinnlig präst ska väl inte hålla så hårt på bibelordet", heter det).
Det är också en större andel kvinnliga än manliga präster som talat för äktenskapsreformen 2009. Vänder man på det och ser vilka som offentligt talat EMOT den, blir den manliga dominansen helt överväldigande. Vare sej man nu anser att fler män är homofober eller pastoralt ovisa, eller att fler män står upp offentligt för sanningen, så är skillnaden iögonenfallande.
Men när nu Inga-Märtha Isacson, pastor för EFK i Norrköping, diskuterar kvinnliga församlingsföreståndare och konferenstalare, är det inte svårt att hålla med henne om att t.ex. Dagen bättre borde lyfta fram vad kvinnor säger. Det är illa om bara liberalteologiska kvinnor får ett andligt ledarskap och blir lyssnade till. Det är ju t.o.m. så att de som i första hand vill ha män som församlingsföreståndare kan glädjas åt Alina i Gammalsvenskby som blev byns präst när de manliga ledarna blivit skjutna (det är väl å andra sidan den finaste motiveringen till manligt ledarskap i församlingen - att det handlar om vem som först ska kastas till lejonen eller brännas på bål). Bollnäs missionsförsamling sökte förgäves i åratal innan min hustru kom så att även konservativa borde acceptera henne som pastor enligt nödfallskriteriet. Och kvinnor som teologer vill vi väl alla ha - och sjunger vi Lina Sandells sånger eller beundrar Birgittas påvekritik måste vi ju i all sin dar kunna låta även andra kvinnor uttrycka sej offentligt?
Något generellt tigande vill vi väl inte ha (hoppas jag)? Paulus förutsätter ju - dråpligt nog - att kvinnan INTE ska tiga i församlingen, utan kan fungera som profet eller böneledare (då hon ska ha nåt på huvet). Fler kvinnliga profeter är ALLAS plikt att bedja om och lyfta fram, oavsett var man står i ämbetsfrågan. Hanna i templet som berättade för alla om Frälsaren, Filippus fyra döttrar som ALLA var profeter - hur ofta tas de exemplen fram?

Profetissan i Storkåge, Maria Elisabeth (Maja-Lisa) Söderlund, 1791-1854, C O Rosenius´ och därmed rörelsens "andliga mor", har vi i EFS lyft fram för dåligt - kapellet vid Solviks folkhögskola i Frostkåge där hon föddes borde snarast byta namn till "Maria Elisabets kyrka". Joel talar om "era söner och DÖTTRAR" i sin pingstprofetia, och Mose säger de för en lekmannarörelse som EFS så viktiga orden "o att allt Herrens folk profeterade!"
Ja, ville varje tunga
om det som Jesus gjort
predika, tala, sjunga,
så vunnes saken fort.
Ni herdar, troget ropa
i Andens höga värv,
så att vi allihopa
må räddas från fördärv!

(Anders Carl Rutström, 1721-1772)