torsdag 30 april 2009

Glad Valborg!

Påskvänner!

I går kväll var jag och sjöng i en överfylld kyrka. Missionskyrkan i Bollnäs var knökfull (kanske inte läktaren, OK) med körsångare som i morgon 1 maj ska delta i "Körkalaset" med Hanna Hedlund & c:o. Vi ska sjunga för 2400 personer på Höghammarhallen - det ni! Gabriellas sång (ständigt denna Py! ;o) och en massa annat skoj.

Lite konstigt att sjunga "Bort allt vad oro gör" i en kyrka ;) men annars en härlig upplevelse av gemenskap och sång. Jag har som kantor en liten vision av att betrakta hela den gudstjänstfirande församlingen som kyrkokör - OK alla sjunger kanske inte, men nästan i varje fall. Musiken ÄR viktig, men också texten, ja, "ordens musik" som Göran Hassler (m.fl.) talar om. Det vore väl härligt om varje gudstjänst fick vara ett Körkalas och en Jesusmanifestation?

Glad Valborgshelg!

O att den elden redan brunne
som du, o Jesus, tända vill!
O att all världen redan funne
den frid som hör Guds rike till!

Låt alla egna nästen brinna,
de usla brunnar torka ut
och alla egna stöd försvinna
- då blir du ensam Gud till slut!

Smält allt vad åtskilt är tillsamman,
gör varmt vad nu är ljumt och kallt.
Blås liv i svaga kärleksflamman
och bli du själv vårt allt i allt!

onsdag 29 april 2009

Vägen till livet

Påskvänner!

Vill bara påminna om att det fortfarande är påsktider och att påskpsalmerna förtjänar att bli sjungna längre än vad som sker nuförtiden. (Tänk när vi även hade Tredjedag Påsk och Fjärdedag Påsk som kyrkhelger - då läste vi t.ex. om Tomas och Emmauslärjungarna varje år och inte bara vart tredje!).

Förslagsvis kan man sjunga: "Kom med glädje och med sång" (stadens parker lövas här i Bollnäs i a f), "Världen som nu föds på nytt" och "Ge Jesus äran". Varför inte även "Kristus lever, underbara ord" eller "Var jag går" v. 1-2?

Men jag är inte allmänt konservativ om någon tror det. Ni som har Psalmer i 2000-talet (får själv något öre per ex!) kan gärna sjunga förlossningspsalmen 829: "Det händer nu, det närmar sig, ett kärlekens mirakel" (med musik av Hans Kennemark), som passar så bra till evangelietexten, där Jesus liknar sina tolv manliga lärjungar vid födande kvinnor!

Å Gud, din frånvaro känns svår
då kaosvattnet strömmar,
så hårt och häftigt hjärtat slår
i nattens längtansdrömmar.
Jag ropar efter dig, min Gud,
att du ska se mig, ta mig ut
till solens milda värme

Rent vatten

Påskvänner!

Sitter och läser på reklamflaskan Rent vatten som Svenska kyrkan / Hela världen säljer för 20 kronor. "Rent vatten en mänsklig rättighet", "Fyll din flaska med kranvatten", "Vatten behövs för att människor ska kunna odla och försörja sig och hålla sig friska genom tillräcklig hygien." "Det är nödvändigt att vi säkrar tillgången till såväl dricksvatten som vatten till odling och annan viktig produktion." "Idag lever mer än en miljard människor utan rent vatten. Du kan göra något åt det. Stöd vårt arbete. Pg. 90 01 22-3, bg 900-1223 Tack! Svenska kyrkan Internationellt arbete."

Gör det!

Och låt oss minnas både behovet av rent vatten och de jesusord som också hade passat klockrent på flasketiketten: "Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv."

Sjung, syster vatten, stäm din brunn,
bred ut ditt starka hav och sjung:
Halleluja, halleluja!
Nu faller regn på torra fält
och träden lyser, marken gläds.
Tack för alla dina under,
halleluja, halleluja, halleluja!

Sigrid L om distriktskonferensen

Påskvänner!

Sigrid L har givit en kommentar om distriktskonferensen i Edsbyn, som jag gärna publicerar även här som "gästblogg" (hoppas det är OK för dej, Sigrid!). Det känns naturligtvis dubbelt snopet att ha missat en sån här bra konferens 3 mil hemifrån, men det är härligt att den verkar ha gått så bra. Så här skriver Sigrid:

Positivt! Det är ett av orden. Grundkänslan var positiv. Stenbra undervisning, mycket bra sång. Björkbergskören skötte sig med den äran. Stolt över dem liksom över den lilla gruppen från EFS barnkör, Njutånger. Gott kollektresultat - 48000 är väl bra?!

Organisationen fungerade mycket väl, SALTungdomarna var överväldigade att slippa sova på luftmadrass, smyrnafolket skötte sig underbart, hälsingarna sjöng Hälsingesången så det ljungade. Vi klararde det, vi gjorde en bra konferens!!

Ingrid Lundström hade ett entusiastiskt seminarium om nyplantering m.m.

Vi var glada efteråt. Fast några längre samtal med gamla vänner hanns inte med...


Nä, det är klart - det var förstås mycket att stå i för ansvariga hälsingar. Bra jobbat, säger jag som drog åt Ångermanland. Nästa gång distriktskonferensen blir i Hälsingland (om 25 år?) ska jag vara med.

Kom till högtid! Kärleksflamman
slocknar om du ensam går.
Men om kolen föres samman
kärlekselden näring får.
Det blir varmt i syskonskaran
när man med förenad röst
ber till Gud om nåd och tröst.

måndag 27 april 2009

Jag har sett Bengt!

Påskvänner!

Jag har sett Bengt Burström! OK, inte lajv då (jag är grymt besviken ;o(, men i varje fall på bild i Ljusnan, som idag hade en relativt fyllig artikel om Våga-växa-konferensen i Edsbyn. Folk som var med får gärna berätta för mej! (Sigrid L har redan erbjudit sej).

Nu är jag i varje fall hemma igen. Det var betydligt mer snö i Mellansel, kan jag ju säga, om än lika varmt. Inget är som väntanstider, vårflodsveckor, knoppningstider...

Jesus, du vandrar än över jorden,
renad, försonad i dej den blev.
Död och uppstånden är du oss nära,
paradisdagen åt oss du ger.

söndag 26 april 2009

Glad Herdesöndag!

Påskvänner!

Nu är det snart dags att åka hem! En glad och god herdesöndag (Femtondag Påsk!) tillönkas er alla.

En passande dag att sjunga "Med Gud och hans vänskap" på. Eller följande psaltarparafras (funnen i norska Sangboken o något bearb. - upplägg V Kristenson och melodi norsk folkvisa):

Herren min gode herde är.
Ingenting ska längre fattas mej!
Han är den som leder
mej till gröna ängar
och till vatten där jag finner ro.

Jag fruktar inte något ont.
Inte ens i dödens mörka dal!
Herre, du är med mej,
i min nöd du ser mej,
och din käpp och stav, de gör mej trygg.

Då mina fiender ser på
dukar Herren upp sitt bord för mej.
Bara goda gåvor
ger han alla dagar
- evigt ska jag i hans hus få bo.

lördag 25 april 2009

Karin Långström Vinge bekräftar det jag anade

Påskvänner!

Kan bara konstatera att skövdeprästen och kyrkomötesledamoten Karin Långström Vinge bekräftar det jag länge anat: att de talrika inbjudningarna till Jonas Gardell till Svenska kyrkans lokaler - och även en och annan frikyrkas - beror på att många präster i Svenska kyrkan delar Gardells teologi; de har ju undervisats i den under sin utbildning.

Men är inte Gardells kristologi sådan att den skulle ha fått Arius att blekna? (Hans flödande språk och bitvis viktiga påminnelser till trots?). Och vad har Svenska kyrkan en bekännelse till om den inte är i funktion? Är det så illa att det enda läronämnden reagerar på är högkyrklig ämbetssyn och baptistisk dopsyn och (misstänker jag) snart heteronormativ äktenskapssyn?


För inte nog med att Gardell bjuds in som förkunnare (det lär väl ändå vara mera tillfälligt): delar av Svenska kyrkans prästerskap och även biskop electus Koivunen Bylund tycks acceptera Gardells teologi som någon slags svenskkyrklig "mainstream"! Men den är ett nytt evangelium, av samma slag som Kay Pollaks och John Shelby Spongs. Ett evangelium där Jesus blodiga korsdöd och eventuella kroppsliga uppståndelse varken gör till eller från vad vår frälsning beträffar. Att Jesus är det offer, som sonar våra synder, och inte bara våra, utan hela världens - det får vi kanske inte höra om i Svenska kyrkan om 100 år?

Jesus för världen givit sitt liv
- öppnade ögon, Herre mig giv!
Mig att förlossa offrar han sig
då han på korset dör också för mig.

Distriktskonferens i Edsbyn

Påskvänner!

Om en kvart börjar distriktskonferensens inledningsgudstjänst i Edsbyn med Ragnar Persenius
m.fl. Mina grundkurskompisar är i jämtlandsfjällen - och här sitter jag i folkhögskolebiblioteket i väntan på lektion i "Liturgisk orgel". Jag upplever lite blandade känslor, för att uttrycka det milt. Det känns faktiskt jobbigt att vara 35 mil hemifrån, när distriktskonferensen för en gångs skull är 35 kilometer hemifrån.

Men, men men ;o)

Programmet i Edsbyn verkar faktiskt störtskönt. Hoppas att uppbyggelsen får dominera. Det är ju den gode Herdens söndag på söndag, och "Med Gud och hans vänskap" passar ju alldeles extra bra sjunga då! (Liksom t.ex. "Jag vill sjunga om min vän" och andra fina sånger).

Samtidigt undrar jag om någon vågar bryta decorum och ställa biskopen (jo, jag tror att i varje fall Ragnar faktiskt vill och försöker vara en verklig biskop) till svars för det som nu tillåts på olika håll inom Svenska kyrkan och är betydligt värre än någonsin Ecce Homo, trots att få ropar lika högt nu (reaktionerna mot EH präglades onekligen till viss del av homofobi). Jag tänker på John Shelby Spongs och Jonas Gardells "evangelisationskampanjer".

Är det så att människor inom EFS felaktigt ropat "vargen kommer" så länge att ingen tror att det stämmer när ett verkligt falskt evangelium (Gal. 1) på allvar och i stort sett oemotsagt börjar trumpetas ut i Sveriges kyrkor? Eller var de som ropade på 70-talet faktiskt bara ovanligt klarsynta, så att de såg vargen på längre håll än vi andra?


Jag vill sjunga om min vän,
Herden, han som själv är vägen.
Fåren känner han igen,
vet var källan är belägen.
Herre Jesus Krist, Guds Son,
dig jag får all kraft ifrån.

fredag 24 april 2009

Till biskop Ragnar på distriktskonferensen i Edsbyn

Påskvänner!

Ni som far till EFS Mittsveriges distriktskonferens i Edsbyn - försök ta tag i biskop Persenius imorgon lördag. Begär av honom besked om vad han tycker om att Jonas Gardell får förkunna sitt nya evangelium i Uppsala Domkyrka! Och begär av honom (som jag skulle ha gjort om jag inte fastnat i Mellansel) tydliga besked om hans syn på den nyss förlidna kyrkhelgen i Sofia och biskopskandidaten och spongbeundraren Hans Ulfvebrand. Persenius är visserligen inte biskop av Stockholm. Men betraktar han Spong som en kristen biskop, möjlig att bjuda in enligt 2 Joh. 9-11? Skulle han, om Ulfvebrand blir vald till biskop, betrakta denne som en kristen biskop? Och vad spelar då Svenska kyrkans evangelisk-lutherska bekännelse för roll, om den kan tolkas om så grundligt? Är det bara högkyrklig ämbetssyn och baptistisk dopsyn som beivras i svenska kyrkan idag?

Först i andra hand kommer den dock viktiga och aktuella frågan om äktenskapet (som nog, om Helle Klein m.fl. får som de vill, kommer att efterträda ämbetsfrågan som avgörande lärofråga). EFS som missionsorganisation bör begära att Persenius redovisar sin syn på hur årets väntade äktenskapsreform ska kunna kommuniceras med våra trossyskon i t.ex. Afrika och Asien. Nu när vi inte ärligt kan säga att det bara handlar om pastorala undantag, utan i realiteten ett "carte blanche" även för bisexuella och identitetsosäkra ungdomar att lika gärna gifta sej även med personer av samma kön lika gärna som med någon av motsatt (även i kyrkan). Eller med både och efter mellankommande skilsmässa/dödsfall.

Är det någon som tror att det går att förklara detta för våra trossyskon i Etiopien och Tanzania - där homofobin hela tiden ligger och pyser - och är det någon som tror att det ökar möjligheten till pastorala undantag där och till ökad förståelse för verkligt, entydigt homosexuellas situation?

Kommer inte uppfattningen där bli att minsta rubbning i normerna, minsta eftergift till människor med sexuella funktionshinder, tydligen leder till rena queerteologin? Och kommer inte Svenska kyrkan att uppfattas som grovt hycklande, när den för 100 år sedan avvisade polygami med hänvisning till Skriften och Jesus ord i Matteus 19, men nu själv ifrågasätter Jesusorden i Matteus 19 (såsom varande alltför heteronormativa och svåra att placera i nytt vigselritual)?

Be Ragnar Persenius förklara detta! Och nöj er inte med att han själv (troligen) deklarerar att han reserverat sej mot både det ena och det andra: Begär att han tar skarpt och offentligt avstånd från teologiska (rent av antikristna) och etiska stolleprov för att inte - trots allt - bli medskyldig! Och reducera sej själv till stiftschef.

(Jag hälsade på biskopen vid kyrkkaffet i S:t Ansgars Hus i Gävle förra veckan, och fick vänligt, igenkännande svar trots att det var två år sedan (!) jag skrev till honom vid 2 tillfällen. Men tiden och trängseln medgav inte någon diskussion vid kyrkkaffet och tyvärr kan jag alltså inte vara med i Edsbyn i morgon. Men jag ska nu skicka en kopia av ovanstående text till honom under rubriken "Välkommen till Hälsingland!").


Ni fromma som klagar,
vad sörjer väl ni?
Snart är både dagar
och nätter förbi.

Ester är bäst! Ingen protest!

Påskvänner!

Lovad ju återkomma om Ester och bibelboken om henne. Den är ju sorgligt försummad i predikosammanhang, och ofta även i olika typer av "Barnens biblar" - och det beror kanske på (eller är orsaken till) att Ester som strålande Jesus-förebild inte uppmärksammats. Hon som efter fasta offrar sitt liv för sitt folk genom att gå in i "det allraheligaste" - jfr fastan inför den stora försoningsdagen och översteprästens intåg. Till skillnad från Jesus behöver hon inte dö (jfr Isak som också räddades till livet), men intentionen var att satsa livet. "Ska jag gå förlorad, så må det ske".

Svärfar lånade mej en bok om Rut och Ester som var utgiven på Libris (har tyvärr glömt titel och författarnamn). Den innehöll många uppbyggliga tankar, bl.a. den om översteprästen, men tyvärr också en, som jag menar, helt onödig dissning av Esters bok som angavs vara en ohistorisk saga (Ruts bok däremot angavs vara hyggligt historiskt korrekt). Visst - Bibeln kan innehålla även sådant, som t.ex. Jesus liknelser och kanske även berättelserna om den fattige Lasarus eller den rike Job, men det var bokens lättsinniga argumentation som störde mej. Därför skrev jag en "recension" till svärfar som kanske kan ha sitt intresse för fler. (Dessutom drömde jag i natt att jag hade en slags bibeltimme för barn kring Esters bok med hjälp av klippbilder ur en Ester-bilaga till Bamse!!! ;o).

Här kommer mina tankar:


Rut- och Esterboken var mycket intressant. Många viktiga och uppbyggliga iakttagelser, t.ex. den om fastan innan Ester skulle riskera sitt liv och träda fram inför konungen, som jämförs med fastan innan översteprästen en gång om året skulle träda in i det allraheligaste. Men tydligen anser författaren att Esterberättelsen inte bara är "som en saga" (vilket ju är sant - den är verkligen helt sagolik, liksom t.ex. berättelsen om kungen och Silvia!) utan verkligen är ett fromt påhitt. Det må ju vara tillåtet att tänka så, men Ester 2:6 bevisar inte att Mordokaj var vuxen eller ens född vid deportationen från Juda 586 f. Kr. (alltså under Nebukadnessar, ca 100 år före Xerxes´ trontillträde), bara att hans förfäder deporterades och han genom dem. Med bibliskt uttryckssätt kan en nu levande svenskamerikan räknas till dem som utvandrade under 1800-talets stora utvandringsvåg, och jag kan f.ö. kallas min farfarsfarfars son.


Det författaren kallar orimliga överdrifter, som en fest som varar 180 dagar eller en skönhetskur som varar dubbelt så länge, vet författaren troligen inte något säkert om mer än du och jag. Som festen beskrivs i Ester 1 handlar det lika mycket om en "konferens" som om ett rent gästabud (med krigsbefälhavarna i Persien och Medien och alla provinsfurstarna närvarande), och Xerxes sysslade de första åren av sin regering med planering av det sista stora persiska fälttåget mot grekerna (det som blev av år 480, alltså i hans femte eller sjätte regeringsår, men som trots alla förberedelser misslyckades). För att bereda marken för en så unik insats, den största och viktigaste under hela hans regeringstid, måste man kunna räkna med extraordinära förberedelser och arrangemang. Varför inte de nya drottningkandidaternas förberedelser skulle ha kunnat ta ett år, kan författaren inte heller förklara. Förmodligen ingick en grundlig utbildning i skick och fason utöver själva kroppsvården. Och det är fullt möjligt att Xerxes, som ju styrde över ett land "från Indus till Etiopien", detta år själv var på resa i sitt väldiga rike - kanske en rekognosceringstur i Mindre Asien inför fälttåget mot grekerna - och alltså hur som helst inte kunde "testa brudarna" förrän han var till baka i Susa.


Att den enda Xerxes-drottning man känner till från andra källor hette något annat, behöver heller inte vara konstigt. Om man tänker på kung Salomo, och om man tänker på hur Xerxes gjorde sej av med Vashti, kan Xerxes antingen ha skaffat sej fler fruar än Ester eller också gjort sej av med henne efter någon tid (han regerade ju i flera decennier och om man tänker på t.ex. Henrik VIII hinns ju bra många äktenskap med på den tiden). / Att man trots det har svårt att tro på Esters boks historicitet behöver inte vara konstigt - men man bör ju i varje fall erkänna att boken ger sej ut för att vara historisk (den börjar ju INTE "det var en gång en kung som...") och för att faktiskt ge en riktigt trovärdig förklaring till den purim-fest som judarna firade. Man kan säga att Esters bok har fel eller är föga trovärdig - men man kan inte låtsas som om den bara avser vara en uppbygglig dikt typ Jesu liknelser. Tycker jag. Detta var bara några tankar. Men boken om Rut och Ester var verkligen superintressant och innehöll mycket bra information!


Jag kom att tänka på en sak till: om Esters och mina tidsuppgifter stämmer - att Esters bok utspelar sej under 3-5 året av Xerxes regering, då han höll på med sitt livsprojekt som han ärvt från fadern Darius, nämligen att en gång för alla krossa grekerna - och om Xerxes höll på med rustningar och rekognosceringar vid västra riksgränsen, så är det alls inte underligt att han delegerade mer makt än vanligt åt en betrodd och säkert duglig "storvesir" som Haman, och inte la ner så mycket tid på att undersöka sanningshalten bakom Hamans beskyllningar mot det kringspridda judiska folket. Att drottningarna i princip helst skulle väljas bland de sju förnämsta släkterna i riket utesluter ju inte att Xerxes av ren förtjusning denna gång gjorde ett undantag - utan större släktforskande dessutom. [Såg nyss en uppgift att fadern Darius bara valde en av sina flertaliga fruar från en sådan släkt].


Sen håller jag helt och fullt med författarna om att det är märkligt att Mordochaijs judiskhet skulle vara allmänt känd men inte Hadassas/Esters. Men genom att han bara var adoptivfar kan han ju inför hovet ha gjort troligt att de inte var släkt biologiskt utan att han bara tagit sej an ett övergivet flickebarn i största allmänhet. (Nu gissar jag bara). Detta och andra problem och besynnerligheter må återstå hur mycket som helst, men jag anser att man inte får vara så ogin mot Esters bok som jag tycker att författarna i vissa avseenden (inte alla!) är - det spelar bara "fundamentalisterna" i händerna.


Jag har själv inga problem med smärre minnes- och faktafel i Bibeln - men om grundläggande saker, sånt som verkligen utges för att vara historiskt och som skildras av människor inom hyggligt tidsavstånd från händelserna, är något helt annat än de utges för att vara (rakt på sak: rena påhitt) så menar jag att vi som kristna verkligen har problem. Om Andra Petrusbrevet t.ex. inte verkligen är skrivet av Petrus, så börjar vi närma oss de "slugt uttänkta fabler" som Petrusbrevet talar om. Det får vara någon måtta på att t.ex. "låtsas vara Petrus".
Han gick in med sitt liv på jorden.
Gud tog plats i din egen gestalt.
Hans seger blev din.
Han var frestad som du
och han älskade dej över allt.

torsdag 23 april 2009

Gud som ger mod åt de nerslagna

Påskvänner!

För 100 år sedan föddes Richard Wurmbrand, som otroligt nog blev över 90 år trots 14 år i grymma fängelseförhållanden i Rumänien. Mer uppmuntrande predikan än denna, om Gud som ger mod åt de nerslagna, kan jag nog faktiskt inte få tag i. Det bästa jag sett på Youtube!

Än bättre: Här på folkhögskolebiblioteket har jag fått tag i ende sonens, Mihails (f. 1939) självbiografi. Han bekräftar på ett underbart sätt sin fars vittnesbörd, och ger många glada goda glimtar av fadern "i både nöd och lust".

Men alla som förföljs för sin tro och/eller övertygelse har inte släppts fria. Låt oss använda Wurmbrand-året 2009 till att särskilt tänka på dem!

Låt oss jubla, vara glada!
Mitt ibland oss Herren bor.
Nu är botad all den skada
som oss syndafallet gjort.
Frukta inte döden mera,
Jesus segrat, vi får leva!

"Gud är garanten - det håller"

Påskvänner!

Rolf Ericson (m.fl.?) tycker att jag bör vara lite mer positiv. Och, ja, nog har jag ställt mej frågan om jag är för negativ många gånger.

Fast det har kanske lite med en bloggs/tidnings/organisations syfte att göra. Om syftet är att avslöja och få slut på vissa dumheter, som t.ex. Sverker Olofssons PLUS eller Amnestys årsrapporter, så kan man kanske få ha en sådan kritisk inriktning? Om syftet är mer uppbyggligt, så kan man lättare lägga bort polemiken. (Jag läste just Jag tror på den helige ande av Fr. Wislöff - och han betonade att han i den boken försökt undvika all polemik).

Jag ska dock verkligen försöka att inte helt och hållet gräva mej ner mej i problem och diskussion (tack för påminnelsen!). En hjälp till det är Anders Sjöbergs text i Budbäraren. Den polemik som är inlindad där tillåts verkligen inte övertrumfa påskglädjen. Och i sin art fantastisk är Greger Larssons läckra liknelse om EFS "som krämen mellan kexhalvorna."

Innan natten kommer vill jag tacka
för den dag du gav, dem som jag mötte,
för ett liv som mognat något,
Herre, vill jag tacka.

Tips till Kyrkans Tidning och Sändaren

Påskvänner!

Det är ju roligt att Gardell stimulerar intresset för Jesus. Men jag skulle önska att Svenska kyrkan och Baptistsamfundet stimulerade Gardells bokförsäljning och inkomstförhållanden något mindre. Vet man inte om vilka fina Jesus-böcker som redan skrivits och ligger betydligt närmare Nya Testamentets framställning och kyrkans egen bekännselse?

Alltså vill jag ge några positiva boktips om Jesus. Läs under våren t.ex. gärna "Jesus - motspänstig medmänniska" (D. Sandahl), "Den Jesus jag aldrig känt" (P. Yancey) och "Vilken Jesus ska jag tro på?" (L. Strobel). Eller "Gör som Gud - bli människa" (S. Gustavsson). För att inte tala om de oförlikneliga böckerna av Matteus, Markus, Lukas och Johannes!

Det är lite knepigt i vår tid när ledande teologer (dit Gardell inte räknas men som han har inspirerats av) skriver saker så att man knappt tror sina öron. T.ex. att Sackaios kan vara en uppdiktad person, som man berättade om för att andra skulle förstå hur Jesus mötte människor (Hanna Stenström, que?). Eller att de enda autentiska jesusorden är de som verkar strida mot - den förfalskande - kyrkans tro och lära. (Que?). Och den stundtals direkt fåniga kritiken av Esters bok spelar ju bara de s.k. "fundamentalisterna" i händerna. Återkommer kanske om det i morgon.

I Nya Testamentet finns vatten för vår törst,
Matteus, Markus, Lukas, Johannes kommer först.

Den rätta läran

Påskvänner!

Den 29-årige fridsamme Carl Olof Rosenius skriver 1845 i Pietistens fjärde årgång om "Några av de viktigaste förvaringsmedlen [skyddsmedlen] mot förförelsen av falska läror." Nog så aktuellt för både Svenska kyrkan och EFS idag. Ingen kan beskylla Rosenius för att vara stridslysten som person; han hade ett sant ekumeniskt sinnelag och en verklig omsorg om Svenska kyrkan. Han faller inte under domprost Danells dom över den falska renlärigheten. Men hans ord är märkligt aktuella 2009:

Ämnet är av obegriplig vikt. Vad har du, sedan du förlorat den rätta läran?

Vad har du för livet, för döden, för evigheten, sedan du förlorat den rena, himmelska sanningen, och nu irrar omkring i villfarelser och ovisshet, liksom en avbruten kvist på vida havets vågor drivs omkring av alla väders vindkast? Vilket fäste har du då för din arma odödliga själ i en ond tid och en farlig värld?

När du inte mer vet något visst och bestämt om Guds mening med oss, Guds vilja och råd med vår frälsning, vad skall då borttaga samvetskvalen, giva dig ro och frid för dina synder?

När ingenting är för dig gudomligt, utan allt är blott mänskliga meningar, vad skall då giva dig kraft till helgelse, till köttets dödande, till hopp och tålamod? Vad har du för tröst och stöd i alla livets skiften, mödor och sorger?

Och slutligen, när du ej längre kan stanna på jorden, utan måste lämna stranden och ge dig ner i dödens flod, var skall din fot få grund, ditt hjärta visshet och trygghet? Och skulle du somna i falsk tröst, var hamnar du då, vad har du då i evigheten?


Ge kyrkan kraft att lida
när kampens smärta krävs,
och aldrig nånsin tiga
när sanningens förkvävs.

onsdag 22 april 2009

Unik situation i kyrkohistorien?

Påskvänner!

Läs gärna Anders Sjöbergs krönika i Dagen om den unika situation (eller?) vi står i som kyrka idag. Ämnet är kanske inte roligt eller ens uppbyggligt, men det är nödvändigt att ta upp. Markerar ingen annan den gräns som Apostlagärningarna och de apostoliska breven faktiskt förutsätter, så måste någon ta på sej det otacksamma jobbet. Står ingen annan upp för bl.a. S:t Lukas' trovärdighet när det gäller Jesus födelse och uppståndelse, så måste en EFS-are göra det.

Därmed inte sagt att det alltid är lätt att tro. Det är inte bara S:t Tomas som tvivlat. Ibland känns det som om allt med Jesus bara är irrelevant och meningslöst i en värld full av problem. Ibland, kanske särskilt vackra vår- och sommarkvällar, kan det tvärtom vara så att man "inte kan tro för glädjes skull" (allt känns liksom för bra för att vara sant ;o).

Men vad Nya Testamentet och kyrkan lär i de grundläggande frågor Anders tar upp, borde det inte behöva råda några tvivel om.

Anders Sjöberg är en "biskop de facto". [Måtte även efterträdaren Stefan Holmström visa sej vara en sådan! (tillagt 23/4)].

I stormar och strider Guds kyrka består,
så vitt den sej sprider som jordkretsen når.
Den för över världen den Levandes bud
och vittnar bland svärden och bålen om Gud
och vittnar om Honom, o tröst i all nöd,
som, död för vår synd, blev genom sin död
vår segrande Herre. Halleluja!

tisdag 21 april 2009

Påskljuset i marsnumret var från 2008!

Påskvänner!

Fortsatt glad Tiondedag Påsk på er alla! (Eller Elftedagsafton, om man så vill).

Jag har just avslöjat en smärre skandal: Påskljuset i Budbärarens påsknummer mars 2009 är från 2008!!! (Se själva). Glömde man tända det i fjol eller har man fått tag i ett billigt restlager? Jag har själv ändrat en guld-8:a till en guld-9:a på familjens (mindre) påskljus från Östanbäcks kloster - inte så svårt faktiskt med lite lagom nagelfärdighet. Hoppas det fixar sej med Budisljuset oxå!

Och så har jag i afton fått lift sträckan Yttersel-Mellansel med pastor Byström i Gottne - tack! - som jagat bäver i Utterån under dagen. Är livet ändå inte bra fantastiskt?

(Jodå, även bäverns liv; dom är fina djur som jag gärna simmar tillsammans med. Men ibland kan de bli lite för många).

Kristus lever! Fri och stark
vandrar han på vårlig mark.
Dödens mörker är förbi,
därför sjunger också vi:
Halleluja!

Han ska inte få deformera kyrkan

Påskvänner!

Min text Han ska inte få deformera kyrkan ligger nu på Budis' debattforum på EFS:s hemsida. Endast om han (Spong) verkligen skulle få göra det blir Göran Skytte sannspådd - men även om det inte går så långt (nattvarden kan ju tolkas om lite mer trivialt och i varje fall inte med nödvändighet så "kannibalistiskt" och nedvärderande som i "En ny kristendom för en ny värld" s. 32 och 132) lär tillräckligt mycket skada hinna åstadkommas.

Och i allt väsentligt har Göran Skytte rätt om politisering och inre sekularisering - behöver man komma "utifrån" för att upptäcka det? Är vi andra miljöskadade? "Samarbetsmän" i norsk bemärkelse är vi nog nästan allihop, för att alls kunna ha några tjänster i denna egentligen så fina kyrka.

Låt mej få höra om Jesus,
skriv på mitt hjärta vart ord,
sjung för mej sången så dyrbar,
skönaste sång på vår jord.

Superintressanta dagar på folkhögskolan

Påskvänner!

Fantastiskt intressanta dagar här på Mellansel egentligen! Igår fick vi höra Thore Tafvelin (gammal rektor på skolan) tala om teologiska utmaningar i tiden, och idag var det stiftsadjunkt Hans Taraldssons tur att presentera vägen till att bli präst - samt en del om församlingsordningar och annat.

Eftermiddagen ägnades åt GULAG-lägerfången Fransesco Kovacs overkligt ohyggliga (men verkliga!) upplevelser under Stalintiden (1945-1954) och naturligtvis överträffade denna skildring allt vi mött hittills i intensitet och drabbande allvar. (Men också stor humor, som när t.ex. den 70-årige lägersjukvårdaren - som burit Stalin- och Leninbyster i sin svångrem - tackade domstolen för påföljden 20 års straffarbete med orden: "Tack för att ni förlänger mitt liv med 20 år - jag som trodde att jag skulle dö nästa år"!).

Du som gick före oss
längst in i ångesten,
hjälp oss att finna dej,
Herre, i mörkret.

måndag 20 april 2009

Morgonsol i Mellansel dag 2

Påskvänner!

Så här på Niondag Påsk känns det fantastiskt med den kalla, soliga vårvintern här i Ångermanland. (Jag skulle bara ha tagit med mej skidorna den här gången också - i norrlägen ligger snön fortfarande halvmeterdjup).

För en uteliggare som jag är morgonsolen visserligen tveeggad - den bryter köldtoppen vid 5-tiden och skapar ett behagligt uppvaknande vid 6-tiden; men frågan är om ljuset inte stör lite för mycket? Det var lättare att sova någon timme till i januari - å andra sidan var risken större då att komma för sent till morgonbönen. Hur som helst är det inte mycket vi människor kan göra åt solens gång (ställa om klockorna hit och dit är förstås lättare).

Gårdagens höjdare: Teckenspråksgudstjänst med Johan Selin, Sveriges ende döve präst (men inte ende dövpräst). Suverän gudstjänst med mycket god (tolkad) predikan - men mest gillade jag nog Halleluja-tecknet i Psalm 153, som även vi hörande fick lära oss, och applåderna vid den efterföljande sopplunchen, då vi även fick tillfälle att ställa frågor till Johan och andra.

Roligt att konstatera att denna helg varit en missionshelg i dövkyrkan Övik. Dövas Afrika-Mission (i främst Eritrea och Tanzania), som kollekten gick till, har ännu inte bytt namn till Dövas Internationella Arbete el dyl.

Men vad betyder Quasimodogeniti? (Söndagens namn på latin). Något med ringaren i Notre Dame, eller?

Som en sol steg Kristus opp
på den tredje dagen.
Nu är själens vårtid här,
bojan sönderslagen.
Vintertiden är förbi,
synd och sömn till ända.
Han som uppstått nu vår sorg
vill i glädje vända.

Ett litet tips: Tredje strofens ord "stadens parker lövas" har fått många norrlänningar att skratta och låta bli att använda denna psalm (SvPs470). Men påsktiden är inte över än - använd den om några veckor (typ 5:e söndagen i påsktiden) när stadens parker i varje fall knoppas även längs norrlandskusten!

lördag 18 april 2009

Morgonsol i Mellansel del 1

Påskvänner!

Sitter här i biblioteket på Mellansels folkhögskola, som skänker bort böcker gratis! Förra perioden fick jag köpa Kaj Munks (1898-1944) klassiska predikningar (i översättning av Sven Stolpe) billigt, men nu fick jag Josef Stenlunds (1915-2001) pojkromaner Fjärde spionen och Ormjägarna på Sinai alldeles, alldeles gratis!!! Säger bara Waw! Fjärde spionen är ju ett måste för en lulebo, och historien om lille Bosses hjortronplockning är ett humoristiskt mästerverk. Ormjägarna på Sinai är en förtäckt katekesundervisning om 10 Guds bud, nyutgiven detta århundrade av Kyrkliga Förbundets bokförlag.

Läser också diverse tidskrifter, bl.a. senaste Trots allt. Och senaste Budis - som jag inte fått i brevlådan (har det blivit något tjafs med autogirot sedan de försenade studiemedlen i januari?). Innerligt roligt att läsa intervjun med far och son Larsson. Den senare har ju även skrivit ledarartikeln - kunde väl aldrig ana att denne unge man och generationskamrat var så grundligt ihopsydd. Dråpligt också om EFS i Gullänget - God bless. Coolt svarat av EFS-prästen Birgitta Aasa Sjöström. (Och Tomas Nygrens historia om Johnny slår allt - fast jag har hört den berättas om 25- resp 50-öringar; inflation inflation).

Jag tänker absolut kräva att grundkursledningen försöker få hit både Greger Larsson och Tuulikki Koivunen Bylund till sommaravslutningen (hon tänker ju använda sommaren till att lära känna sitt nya stift, och då bör man väl börja med EFS och Mellansel?).

Solen skiner in genom fönstret, och ännu återstår några timmar tills lektionerna börjar. Jag tror att jag ska ta mej en morgonpromenad. Ni vet väl om att det är äkta rosenianskt? Jag har länge föreslagit att den berömda planschen En kristens dagordning ska kompletteras med Rosenius' anvisning om kroppslig förkovran: "Förgät icke din dagliga promenad".

Världen som nu föds på nytt
pånyttföder glädjen.
Mitt ibland oss vandrar nu
den uppståndne Herren.

fredag 17 april 2009

Jesusmanifestationens general på besök i Lule

Påskvänner!

Den lindrigt evangelisk-lutherska kyrkhelgen i Sofia församling som inleddes idag med predikan av K-G Hammar (och som fortsätter i morgon med bl.a. John Shelby Spong som förkunnare) är lyckligtvis inte det enda som händer i Svenska kyrkan i helgen (även om det bådar ont inför framtiden om det får passera opåtalt).

I Stadsökyrkan i Nederluleå församling medverkar EFS-aren och Jesusmanifestationsgeneralen Lennart Möller i en verkligt evangelisk-luthersk kyrkhelg kring Guds ord. Mina föräldrar rapporterar mera därifrån, tror jag.

Och själv är jag här i Mellansel och ska i morgonkväll spela på nattvardsgudstjänst i kapellet och på söndag delta i en teckenspråksgudstjänst i Gullänget. Jag har varit med på två teckenspråksgudstjänster tidigare, en i Jönköping och en i Storuman, och båda har varit djupt uppbyggliga erfarenheter. Trots att det är vi hörande som känner oss handikappade en sådan gång ;o).

Brödet bryts och vinet delas, halleluja,
för att världen ska få leva, halleluja.
Öppnade är Guds förråd, halleluja,
källan flödar som var dold, halleluja!

Om dop och barndop

Påskvänner!

Dopfrågan förblir aktuell för EFS idag, inte minst i ekumeniska sammanhang och genom Jävre-föreningens sammanslagning med EFK-församlingen (Kustkyrkan). Ur mitt företal till den långsamt framväxande internetupplagan av P P Waldenströms utmärkta skrift "Dop och barndop" vill jag citera följande:

P P Waldenström är i vida kretsar känd huvudsakligen för sin frikyrklighet och sin försoningslära. Att han, trots någon enstaka släng mot Luther och statskyrkan även här, tydligt uppträdde på den lutherska sidan gentemot baptisterna (i dopfrågan), är betydligt mindre känt. Att han dessutom gjorde det på ett språkligt och pedagogiskt ovanligt medryckande sätt, nämligen i dramatiserad form genom en fiktiv dialog mellan "Natanael" och "Timoteus", är förmodligen numera helt okänt för nästan alla även inom hans eget samfund - och då än mer för Svenska kyrkans och EFS:s folk, där blotta namnet "Waldenström" ofta ansetts borga för villfarelse och allmän läroupplösning.

Dopets nåd mig ger i tiden
stöd och fäste för min tro,
skänker hopp att efter striden
i Guds himmel finna ro.

Dags att fara till Mellansel igen!

Påskvänner!

Dags att fara till Mellansel igen - för att delta i Svenska kyrkans grundkurs OCH kantorskursen. Distanskurser, ja - men ändå med obligatorisk närvaro i Mellansel då och då. Både roligt att få fara till Mellansel - och jobbigt att vara ifrån familjen så länge.

Som sagt känns det ytterst försmädligt att inte kunna vara med på distriktskonferensen i Edsbyn nästa helg och få träffa Sigrid, Bengt B, Tin och Ragnar P och en massa andra.

Om jag nu inte rymmer förstås ;o).

Idag börjar f.ö. den evangelisk-lutherska kyrkohelgen i Sofia församling, där bl.a. John Shelby Spong, K-G Hammar och Caroline Krook medverkar. Liksom "ateistprästen" Thorkild Grosböll från Danmark m.fl. Inbjudare är biskopprovvalsvinnaren och (M)-favoriten Hans Ulfvebrand, som därmed på ett flagrant sätt nonchalerar kärlekens apostel Johannes´ instruktioner i 2 Joh. 9-11, gör sej till Spongs medbrottsling och därmed diskvalificerar sej för biskopsämbetet i varje verkligt evangelisk-luthersk kyrka.


Det vore kanske bra om nån kunde fara dit som observatör? Och säga ifrån vänligt men bestämt - för gör ingen det finns det snart inga gränser för vad som framförs på sina håll i vår Svenska kyrka. (Jo, förlåt, det kommer naturligtvis att finnas gränser - åt andra hållet s.a.s. Redan nu finns det en prästkandidat - se senaste numret av Tro och Liv - som anser det vara "våldsförhärligande" att förkunna Jesu död som i någon mening frälsande). Och, jag upprepar det: det är de relativt "fritänkande" teologerna inom EFS, Torsten Nilssons vänner och lärjungar, som jag anser har störst ansvar för att säga ifrån nu! Och på skarpen! Annars drar ni skam över Torstens sätt att tolka bibeln och ger den mer konservative David Hedegård rätt 40 år efteråt. (För visst avvisade Torsten en del av Davids och en del andra lutherskt-ortodoxas bibeltolkningar och gränssättningar - men han avvisade väl inte teologiska gränssättningar över huvud taget????!!!!).

God helg med påskens vittnen! Det är en lisa för själen att få läsa evangelierna innantill, när de som skulle bära fram evangeliet hittar på egna, nya budskap.

Tro inte att Jesus är borta!
Tro inte att Jesus är död!
Han lever och ger oss att äta
av livets bröd.

onsdag 15 april 2009

"Gardell-väckelsen"

Påskvänner!

Jag ser att Dag Sandahl har skrivit några tänkvärda ord om "Gardell-väckelsen". Vad man än tycker om Sandahl, hans blogg och hans högkyrklighet i övrigt, så har han gjort positiva, konstruktiva insatser för evangelisation i Sverige genom sina alldeles utmärkta böcker "Sann myt" och "Jesus, motspänstig medmänniska". Just dessa ger honom en alldeles särskild rätt, tycker jag, att uttala sej om Svenska kyrkans Gardell-satsning.

Man kan förstås anklaga Sandahl för avundsjuka - Gardell drar fler. Men jag tror att det vore för billigt. Låt oss genast erkänna: vi avundas alla Gardell för hans publikdragande förmåga. (Så var det gjort ;o). Det utesluter inte att kritiken mot mycket (inte allt!) av det Gardell faktiskt står och säger kan vara både relevant, nödvändig och drabbande.

Vi får sannerligen inte som kyrka medvetet eller naivt omedvetet bana väg för förnekelse av evangeliets grundsanningar! Men vi ska å andra sidan be Herren att han vänder allt till det bästa och låta Jonas Gardell uppmuntra oss EFS-are och andra att själva läsa vårt Nya testamente med ännu större iver än förr. Kom ihåg att Göran Skyttes intresse för kristen tro väcktes av K-G Hammar!

Och kom ihåg Lennart Möller och Jesusmanifestationen den 3 maj i era förböner!

Kristus lever! Underbara ord
som förvandlar tungt och sorgset mod.
Väl är mörkret stort här på vår jord,
men se: Kristus lever!

Gardell, Gustavsson och ödmjukheten del 2

Påskvänner!

(Fortsättning på förra bloggposten):

Det märkliga är bara, Rolf Ericsson och övriga, att när man gentemot Gardell hävdar principen att HAN också bör återge andras ståndpunkter korrekt och respektfullt - ff.a. apostlarnas eller Jesus´egna men också konservativa teologers - så blir man lätt betraktad som självgod ;o). Jag tvivlar själv på jungfrufödelsen och Jesus kroppsliga uppståndelse ibland - men jag tvivlar inte ett ögonblick på att Nya Testamentet, liksom i dess efterföljd Svenska kyrkans bekännelseskrifter, hävdar att detta verkligen, rent fysiskt, har inträffat! (Vilket inte alls utesluter djupa symboliska betydelser).

Och när man, utan att på minsta vis förmena Gardell rätten att fundera, tala och skriva, upprörs över att just Svenska kyrkan, med sin evangelisk-lutherska bekännelse, tämligen okritiskt upplåter så mycket av lokaler och spaltutrymme till Jonas Gardells förkunnelse, för att inte tala om John Shelby Spongs!!!!!, så är det snudd på att man anses ifrågasätta yttrande-, tanke- och trosfriheten.

Men kära vänner (och ev. ovänner) - är det någon som på allvar tror att en kyrka med Gardells teologi skulle slå lika mycket på trumman för en Jesus-bok av Dag Sandahl ("Jesus motspänstig medmänniska"), Anders Sjöberg ("Vem är den mannen") eller Stefan Gustavsson ("Gör som Gud bli människa")? Visst, Gardell är en "kändis" och har naturligtvis större förutsättningar att dra fulla hus eller sälja sina böcker även utan Svenska kyrkans öppna stöd, men jag vill åt principen: INGEN öppnar sina lokaler för vad som helst, INGEN tidning erbjuder sina prenumeranter förmånliga priser på vilken bok som helst (som nu både Sändaren och Kyrkans tidning gör med Gardells bok). Och sanningen är nog tyvärr den, att Svenska kyrkans ledande teologer i långa stycken delar Gardells teologi (som i långa stycken går käpprätt på tvärs mot kyrkans bekännelse) och därför inte bara i någon sorts ödmjukhet "tolererar" Jonas Gardell utan rent av applåderar hans bibelsyn, kristologi m.m. Men jag hoppas att jag har fel! (DET var väl ödmjukt sagt ;o). Och att någon i Svenska kyrkans ledning snart bevisar det.

Jag är glad över att Jonas Gardell intresserar sej för Jesus. Jag ser honom som en sökare, och det är roligt att han läser bibeln så flitigt. Jag skulle gärna gå på en diskussionskväll med t.ex. Jonas Gardell och Stefan Gustavsson. Eller bjuda in honom till samtal i mitt församlingshem eller så. Det är Gardells möjligheter att faktiskt, utan tydligt kritiska bemötanden, "förkunna" för sökare och nykristna i Svenska kyrkans kyrkor, det är den kolportörsverksamhet Kyrkans tidning och Sändaren ägnar sej åt när de sprider "Om Jesus" som jag ifrågasätter. Varför såg man inte till att Stefan Gustavssons FANTASTISKT BRA böcker "Kristen på goda grunder" och "Gör som Gud: bli människa" fick motsvarande spridning? Och om nu Gardells "Om Jesus" säljer sej själv mycket bättre, varför då slå på trumman för den så mycket? Är det så illa att Svenska kyrkan och frikyrkan vill vara med och tjäna pengar Gardells förnekelser (jo, när det gäller t.ex. jungfrufödelsen och, än viktigare, försoningen genom Jesus död på korset handlar det faktiskt om det)?

Missförstå mej inte. Vi bör ta vara på de samtalsmöjligheter som kommer tack vare Jonas Gardell. Vi bör inte bara kritisera utan också positivt presentera. Jag hävdar bara att våra möjligheter till det - som kristna inom Svenska kyrkan - försvårats av att den kyrka vi tillhör ger intryck av att officiellt acceptera Gardells teologi. Och jag anser, liksom jag gjorde beträffande Da Vinci-koden, att vi INTE bör springa iväg och köpa Om Jesus (det banar bara väg för nya upplagor av en bok jag INTE vill stödja). Däremot kan vi gärna läsa tidningsintervjuer med Gardell, gärna gå och lyssna på hans bokpresentation om tillfälle ges samt (vissa av oss i varje fall) gärna låna hans bok på bibliotek - de ören han får för det är honom väl unnade ;o).

Se Stefan Swärds analyser av Gardells kristuspresentation: Kristendom a la Jonas Gardell -Gardell igen -Min Jesustro och min egen kommentar till Gardell-intervjun i Trots allt.

Halleluja! Halleluja!
Jubla nu på alla vis:
sjung för Gud en glad ny visa,
sjung en hymn till Herrens pris.
Han som på ett kors som offer
för all världens frälsning dog,
Jesus Kristus, Ärans Konung,
upp från dödens mörker stod!

Gardell, Gustavsson och ödmjukheten del 1

Påskvänner!

Denna bok är en inbjudan att söka sanningen. Och sökande innebär alltid beredskap att låta sig utmanas. Niels Bohr, den danske kärnfysikern, lär ha inlett sina föreläsningar med att säga: "Varje påstående som jag gör ska ni ta, inte som ett påstående, utan som en fråga." Samma sak gäller den här boken. Förhoppningen är inte att du som läsare oreflekterat ska acceptera bokens påståenden, inte heller att de reflexmässigt ska avvisas, utan att de ska tas som en fråga, en möjlighet, en utmaning.

Vem skriver detta? Gissa!

Rätt svar: EFS-aren Stefan Gustavsson, generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen och inte direkt känd som en särskilt försiktig person. Han uppfattas nog rent av från många håll som påståelig och stridbar. Det hindrar inte att han skriver som ovan i förordet till sin viktiga bok "Kristen på goda grunder" (läs den!).

Är Stefan Gustavsson ödmjuk? Ja, om man ser till vad han skriver här ovan. Kanske också om man känner honom personligen (jag kan varken säga bu eller bä om den saken). Men helt klart upplever man att han har åsikter, åsikter som han tror är sanna (annars är det ö.h.t. inga åsikter, hävdade G K Chesterton). Och många skulle nog stämpla honom som höjden av självgodhet och högmod bara för att han ägnar sej åt apologetik, alltså försvar för biblisk kristen tro.

Att jag tar upp Stefan Gustavsson och hans ödmjukhet beror på att många tycks anse Jonas Gardell vara ett stort föredöme i ödmjukhet. T.ex. kyrkomusikern Rolf Ericson (välkommen hit igen, Rolf!) blir - som nog de flesta av oss, fast vid olika "grader" - upprörd över kristen tvärsäkerhet och dogmatism, och han upplever nog att både Stefan Gustavsson och jag - utan alla jämförelser i övrigt - är lite för tvärsäkra och dömande. En anonym Monica tyckte att jag verkade väldigt självgod, utan att närmare precisera varför, men jag har inga problem att förstå henne. Jag har presenterat ganska tydliga åsikter i vissa sakfrågor och ifrågasatt Svenska kyrkans ledning ganska kraftigt. Jag har t.o.m. (vilket ju är som att svära i kyrkan!) ifrågasatt om t.ex. John Shelby Spong och Jonas Gardell verkligen är kristna. (Jag menar, när t.o.m. Dalai Lama kallar sej "en god kristen" väcks ju frågan vad "kristen" verkligen är - betyder det att man gillar Jesus som person eller är det något mer?).

Nåväl: Jonas Gardell har sagt och skrivit att man inte ska ta för gott allt han sagt och skrivit - om Jesus. Det är onekligen en slags ödmjukhet, inte helt olik Stefan Gustavssons förord. Samtidigt kommer man inte ifrån att Jonas Gardell - liksom Stefan Gustavsson - påstår saker med ganska stor emfas, ifrågasätter andras agendor med ett stort mått av sanningslidelse, ger sej ut för att faktiskt ha relevant information om Jesus till hela svenska folket. Det kommer man inte ifrån. Har man från mer "modernteologiskt" håll svårt att se Stefan Gustavsson som ett mönster av ödmjukhet, så bör man förstå att mer "klassisktteologiskt" håll har lika svårt att utan vidare beundra Jonas Gardells ödmjukhet.

Till yttermera visso: Rolf Ericsson m.fl. betonar - med rätta - vikten av att göra sina medmänniskor rättvisa och inte pådyvla dem uppfattningar som de inte har. Jag håller med - man bör kunna komma överens om själva återgivningen av ståndpunkter och åsikter, annars blir det karikatyrer. Däremot kommer slutsatser och totalbedömningar med nödvändighet att divergera. D.v.s. på frågan "Är detta socialism?" eller "Är detta kristendom?" ska vi inte förvänta oss att kunna bli överens. Om jag säger att John Shelby Spong menar att allt i evangelierna är fromma lögner, pådyvlar jag honom en uppfattning som han inte har. Om jag säger att John Shelby Spong inte tror att Jesus är Guds Son av evighet, som blivit människa och sonat världens synd, och att Spong därmed inte heller är kristen, så har jag dels återgivit hans uppfattning korrekt, dels "pådyvlat" honom en etikett som han själv avvisar - och det är högst följdriktigt. Om Dalai Lama säger sej vara "en god kristen" (vilket han sa i samtal med K-G Hammar i Scandinavium), och jag säger nej, du är buddhist eller lamaist, så har jag inte därmed vanställt Dalai Lamas livssyn utan helt enkelt definierat ordet "kristen" på ett annat, och som jag menar mer ursprungligt, sätt än han. (Om någon t.ex. å andra sidan menar att jag inte är kristen för att jag ö.h.t. har starkt kritiska synpunkter på andras teologi, så väl bekomme! Vi har då olika definition av ordet "kristen", men jag respekterar och försöker ta till mej varningar för kärlekslöshet. Bara man inte påstår att jag menar att alla som tänker annorlunda än jag kommer till helvetet eller borde buras in, för det vore ett falskt återgivande av min ståndpunkt).

För att du inte
tog det gudomliga
dig till en krona,
för att du valde
smälek och fattigdom
vet vi vem Gud är.

tisdag 14 april 2009

Ragnars reservationer

Påskvänner!

Under kyrkobesöket i Gävle kom Ragnar Persenius´ reservationer i Stiftsstyrelsen och Domkapitlet - från mars månad - till min kännedom (papperskopia). Persenius skriver bl.a.:

Det finns ett grundläggande skapelsemönster som gestaltas i äktenskapet mellan man och kvinna. Vår kyrkas gällande vigselordning börjar med att anknyta till Guds skapelse av människan - av mannen och kvinnan - och kopplar äktenskapet till Guds vilja: "Äktenskapet är ett heligt förbund förordnat och välsignat av Gud, himmelens och jordens skapare." I Matteusevangeliets 19:e kapitel hänvisar Jesus själv till Guds grundläggande vilja med skapelsen.

Det är därför inte teologiskt möjligt att definiera äktenskapet utan hänsyn till kontrahenternas kön. I grunden handlar det om att människan är skapad till Guds avbild, till man och kvinna. Äktenskapet innebär en förening av dem. Till det kommer som en konsekvens - men inte förutsättning - uppgiften när det gäller skapelsens fortbestånd.

Instämmer till fullo. Just detta ligger dessutom väl i linje med EFS:s styrelse uttalat i frågan. I fråga om inledningstexten till kyrkoordningens 23 kapitel (Vigsel och välsignelsehandlingar m.m.) skriver Persenius intressant och klarsynt men nog en smula defaitistiskt:

Ska det i längden vara möjligt att inom Svenska kyrkan företräda den teologiska uppfattningen att äktenskapet är en gemenskap mellan man och kvinna, bör det framgå av inledningstexten att den är legitim utifrån Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Annars saknar undantagsregleringen av vigselplikten stöd i kyrkans egen syn på äktenskapt och i den allmänna religionsfriheten, detta oavsett om kyrkans vigselrätt kvarstår eller inte. Ändringen i inledningstexten bör göras om äktenskap mellan personer av samma kön godkänns i Svenska kyrkan.

Vilket ju faktiskt ännu inte skett, även om det genompolitiserade kyrkomötet nog kommer att fatta ett beslut helt i riksdagens anda. Enligt denna är ju den könsneutrala äktenskapsordningen - också inom kyrkan - den enda rimliga konsekvensen av tron på alla människors lika värde. (Och hur kan då motståndet mot denna ordning långsiktigt förklaras legitim???). Höstkyrkomötets legitimitet, om än inte sammansättning, avgörs dock i betydande grad av kyrkovalet dessförinnan, den 20 september (OBS!).

Man kan fortfarande förhålla sej kritisk till Persenius´ och en del andra jämfört med sällskapet i övrigt relativt vettiga teologers alltför passiva roll i den utveckling som nu skakar Svenska kyrkan och som inför höstens kyrkoval ånyo för fram kyrka-stat-frågan i rampljuset. Det generella välsignelsebeslutet var det verkliga paradigmskiftet, och sedan det väl tagits - och de entydigt homosexuellas sak därmed skymts undan av allmän queerteologi - är det bara följdriktigt att, som Anders Wejryd uttryckte det i intervjun hos Adaktusson för en vecka sedan, staten tar intryck av Svenska kyrkans totala likställande av en- och tvåkönade relationer. Jo, Wejryd framställde faktiskt saken så: att kyrkan inte gått i statens ledband utan tvärtom i grunden varit pådrivande för den nya lagstiftningen. Men den teologiska utvecklingen - läs: avvecklingen - handlar ju inte bara om äktenskapet utan om teologin i stort - försoningen lika väl som skapelsen. Ja, den visar sej till slut (John Shelby Spong kommer till Sofia församling nu på fredag, tillsammans med danske a-teist-prästen Thorkild Grosböll) få konsekvenser för själva gudsfrågan: finns det någon personlig Gud ö.h.t. utanför oss själva? Har Norges store skald Petter Dass rätt i att "Gud er Gud om alle land lå öde, / Gud er Gud om alle man var döde"?

Man kan och bör nog fortsätta förhålla sej starkt kritisk till Svenska kyrkans ledning, R.Persenius inbegripen. Men man kan också, vad gäller de senaste reservationerna, säga "Bättre sent än aldrig" eller "Alltid något" - som han som fick se Åmål ;). Jag gör nog både och...

Gud skapade av jord
två mänskor för varann,
som avbild av sej själv,
en kvinna och en man.

Stiftshögtid i Gävle Heliga Trefaldighets kyrka

Påskvänner!

Somliga av oss "Annandagarnas vänner" var på stiftshögmässa i Heliga Trefaldighets kyrka i Gävle i går Annandag Påsk - jag tror att gudstjänsterna i halva Södra Hälsingland var sammanlysta dit. Ändå var kyrkan knappast kvartsfull ens, men så är den också en rejäl 1600-talskyrka av domkyrkosnitt (större än både Härnösands och Luleås domkyrkor). Och vi Annandagarnas vänner är kanske inte så många ännu. (Men vänta bara! ;o)


Ragnar Persenius från Uppsala predikade uppbyggligt på temat "Bliv kvar hos mig", och vi sjöng också just den psalmen, vers för vers interfolierad med hans predikan. Fint! (Liksom den magnifika körsången med dito orgelspel m.m.). Det var verkligen en glädje att också som bollnäsbo få vara med på ett hörn denna regniga aprilsöndag. Särskilt om jag nu inte kan vara med vid EFS:s distriktskonferens i Edsbyn nästa vecka, där Persenius också medverkar.

Persenius hade nyligen varit i Zimbabwe, och hans korta redogörelse efter predikan ingav faktiskt hopp också om en framtid för detta land (efter att landet nyligen avskaffat (!) sin egen valuta och börjat använda utländska valutor även i den inhemska handeln har affärsdiskarna så sakteliga börjat fyllas med varor igen).

Efter gudstjänsten träffade jag den närmast legendariske gävlelektorn och högkyrkomannen Erik Petrén (f. 1919), som fortfarande deltar i det offentliga samtalet och skriver ledare för Svensk Pastoraltidskrift och som jag inte sett sedan 1993 ungefär, då jag bodde på Laurentiistiftelsen i Lund utan att bli mer högkyrklig för det. Han upplyste mej nu om några saker som jag ska be att få återkomma till (de är inte på något sätt hemliga).

En av de yngre prästerna bad mej om en kopia på ett kort jag tog av utgångsprocessionen, där hennes typ 8-åriga dotter bar processionskorset. Ett kort jag tog alldeles innan batteriet i min kamera tog slut. (Prästens kamerabatteri hade laddat ur någon timme tidigare ;o)

Även Budis´ chefredaktör, nybliven gävlebo (det bär mej emot att likt vissa skojfriska personer säga gävel), hann jag hälsa på som hastigast - mitt på bilvägen om jag ska vara ärlig - innan det var dags för hemfärd på blöta vägbanor. (Till Gävle ska man ta tåget, men annandagstiderna var omöjliga).

Glad Tredjedag önskas er alla! Påsken har bara börjat!

Leva i världen,
omvänd till verklighet,
vänd mot Guds framtid,
följd av hans trofasthet...

måndag 13 april 2009

Han tar sej an såna förtvivlade bovar som du och jag är - och kallar oss bröder!

Påskvänner!

För att i någon mån kompensera för att jag på själva Påskdagen länkade till den (sedermera) romerske katoliken Chesterton ;o), vill jag så här på Annandagen länka till
Martin Luther och hans predikan på Påskdagen. För upphovsrättens skull återger jag där en gammal upplaga från 1873, en sån där som EFS-kolportörerna spred land och rike kring, men jag tror att Luthers kärnfulla tyska lyser igenom också 1800-talssvenskan.

Våra EFS-förfäder och EFS-förmödrar i Kristus kallades ju läsare, och de var i första hand bibelläsare. (Låt oss oftare läsa en bibelbok rakt igenom!). Men de var också lutherläsare. Och jag är så pass konservativ - och fylld av framtidstro! - att jag tänker att även EFS idag (liksom hela kristenheten i Sverige) skulle må väl av att dess medlemmar oftare gav Luther (i modernare översättning) företräde framför populära uppbyggelseförfattare som t.ex. Stinissen och Halldorf. Inget ont om dessa, men Luther är både evangelisk, luthersk (surprise surprise!), djup och bred (både evangelist och helgelsepredikant) och - faktiskt - en språkkonstnär av Guds nåde!

Ja, "det är förvisso ett övermåttan tröstefullt ord, att Kristus tar sej an och låter sej vårda om sådana förtvivlade bovar som du och jag är - och kallar oss sina bröder!"

Gå till mina bröder,
säg dem en och var:
Jag går till min Fader
och till eder Far.
Jag far upp till honom,
min och eder Gud. -
Tänk en sådan hälsning,
tänk ett sådant bud!

Sjung nu, medarvinge,
Kristus lever än!
Ja, han är vår Broder,
Gud vår Far och Vän.
Kristus är uppstånden,
så är hälsningen.
Dödad blev vår Jesus,
men stod upp igen!

söndag 12 april 2009

Glad Påsk - Vivit - Kvivitt!

Påskvänner!

Så har då passionstidens och stilla veckans eftertänksamma blekhet efterträtts av påskdagens ymniga solsken. "Sol ute, sol inne, / sol i hjärta, sol i sinne" får man verkligen säga. Och för den som inte kan känna så, som är djupt nere, gäller ändå orden hos profeten Malaki: "Men för er som fruktar mitt namn ska rättfärdighetens sol gå upp - med läkedom under sina vingar."

Jag brukar önska många av mina vänner GLAD PÅSK med Gilbert K Chestertons underbara lilla essä eller påskkåseri (jag vet inte vad man ska kalla texten som känns unik i sitt slag) med rubriken "Vårens präst." Så jag gör det även i år - här på EFS idag. Herren lever - eller på latin: VIVIT! (Är det inte det latinet märkligt likt vårfågelsång?)

Jag vet för övrigt inte om bloggens rubrik är alltför pretentiös - för två veckor sedan, 5:e söndagen i fastan, var jag på Bollnäs EFS (vi grattade 70-åriga Margit!) och kunde konstatera att jag inte fungerade som ombud på vare sej distriktskonferensen (i Edsbyn) eller rikskonferensen (i Skellefte) p.g.a. att jag båda gångerna skulle vara på obligatorisk kantorshelg i Mellansel. (Fast jag funderade allvarligt på att skolka ;o). Så min inblick i "EFS idag" blir ännu sämre än den kunnat vara och jag själv mindre representativ för "EFS idag" än jag kunnat vara.

Ja ja. Vi får väl se. Kanske dyker jag upp ändå och träffar nån av er? Men nu har jag fått erbjudande om en kantorstjänst på 50% så den täpper väl till mina återstående "hål". Jag ska dock vara ytterst tacksam till både Gud och människor för all praktik jag får. Och vi får tänka och sjunga som förre rektorn vid Lunds universitet Göran Bexell:

Herren lever - våga tro det!
Lämna den tid som gått!
Hoppet är framtid,
nu är livet,
vår möjlighet.

måndag 6 april 2009

Bloggstillhet Stilla veckan

Påskvänner!

Jag har verkligen inte "bloggfastat" som en del av våra vänner - men under Stilla veckan som nu har börjat passar det absolut bra med lite stillhet här på bloggen, tycker jag. (Det går givetvis fortfarande bra att kommentera). Så vi ses till påsk eller strax därefter!

Sju böner vår Herre har lärt oss,
sju ord ifrån korset ljöd,
sju dagar i stilla veckan
vi minns hans pina och död.

lördag 4 april 2009

Dopdagens lösen

Påskvänner!

Ja, påskvänner! Idag är min "lilla påsk", min dopdag. Den 4 april 1970 döptes jag i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Och idag, den 4 april 2009, ska jag spela på två dop i Bollnäs kyrka. Det är stort!

Dagens lösen för idag passar så bra:

Herren lever! Lovad vare han, min klippa! Ps. 18:47

Och ni som var döda genom era överträdelser, er har Gud gjort levande tillsammans med Kristus, i och med att han förlåtit oss alla våra överträdelser. Kol. 2:13

Herrens nåd är var morgon ny!
Varför skulle vi sörja?
Jordens skuggor, hur snart de fly.
Må vår lovsång då börja!

fredag 3 april 2009

Gardell gör en viktig folkbildningsinsats

Påskvänner!

Nu ska jag säga något som många av mina konservativare vänner kommer att reagera på. Men jag har sagt det förut och jag säger det igen:

Jonas Gardell gör en viktig folkbildningsinsats på det teologiska området och förtjänar faktiskt sitt hedersdoktorat.

Hur kan jag säga så? Vet jag inte vad karln skriver om Gud, om Jesus, om bibeln o.s.v.?

Jo. Han ger naturligtvis ingen tillförlitlig helhetsbild av Gud, Jesus, bibeln o.s.v. Tvärtom! (Även om enskildheter kan vara mycket träffande). Men han ger oss en god bild av vad många universitetsteologer och ledande präster och biskopar inom Svenska kyrkan idag lär ut!

Ty att Jonas Gardell bjöds in som "förkunnare" i Uppsala Domkyrka härförleden beror inte på att Tuulikki Koivunen Bylund och kyrkorådet i domkyrkoförsamlingen är mer toleranta än t.ex.
CredoAkademin och Stefan Gustavsson. Utan det beror på att Bylund och andra delar det mesta av Gardells teologi och kristologi (och då är det ju inte tolerans hon visar). Enligt Dagen sa hon i TV4:s Nyhetsmorgon att Gardells bok är viktig och behöver läsas av många. "Jag tror att den har en gångbar Jesusbild för dagens människor." (Hmmm... på ett sätt sant, förstås). Vad säger egentligen biskop Ragnar Persenius i Uppsala, som om några veckor ska delta på EFS:s distriktskonferens i Edsbyn? Fråga honom!

Låt oss tala klarspråk. Jonas Gardells förkunnelse är inte på något sätt kristen, lika lite som John Shelby Spongs. De i Svenska kyrkans ledning som delar Gardells och Spongs (o)tro är inte heller kristna, antingen de är biskopar och domprostar eller inte. Många muslimer har t.ex. en riktigare och mer biblisk jesusförståelse än Gardell och Spong. Det hindrar naturligtvis inte att Gardell - eller Spong - kan betona NÅGON sida av Herren Jesus på ett fint sätt (i hans fall Jesus omsorg om svaga och utstötta). Men "om ni inte tror att jag är den jag är ska ni dö i era synder" sa Jesus. Och gardelljesus skulle inte kunna frälsa oss från vare sej synden eller döden. Men Jesus kan! "Vad ingen annan i världen kunde / det både ville och kunde han."

Samme Jesus, som nu alltid i Guds åsyn för oss står
är i evighet densamme, ja i dag liksom igår.

onsdag 1 april 2009

Livsfarlig låtgå-attityd hos EFS-präst i samarbetskyrka

Påskvänner!

Nu har jag - efter 16 dagars väntan på andra ev. debattörer - skrivit ett svar till samarbetskyrkoprästen, alltså EFS-prästen, Krister Berg i Piteå, som alltså
för 16 dagar sedan apostroferade mej på Budbärarens debattsida. Jag hoppas förstås att mitt (lååånga!) inlägg tas in på Budbärarens hemsida och länkas till från EFS:s, men i väntan på det kan ev. intresserade läsa det här. Bedöm själva - har jag rätt eller bedömer jag Krister Bergs attityd för hårt? Man får gärna kommentera här på bloggen, men ännu hellre på Budis´ debattforum (texter skickas då till webbmaster@efs.nu).

OBS 1: Jag vidhåller att de som i bibelsynsdebatten på 70-talet - eller senare - gick på Torsten Nilssons linje nu har ett EXTRA stort ansvar att ryta ifrån mot John Shelby Spongs och Jonas Gardells kristologi och bibelsyn - och deras erbjudna roll som förkunnare inom församlingar i Svenska kyrkan. Annars kommer ALLA framtida problematiseringar och små avsteg från den allra mest rigida verbalinspirationsläran att (inte utan skäl) komprometteras och missaktas ("se vad det ledde till").

OBS 2: Jag förstår till viss del Krister Bergs oro. Bekännelsetrohet och kamp för tron kan absolut urarta i köttslig maktsträvan och hårdhet (se Danell-länken nedan). Men är det verkligen i det diket EFS och Svenska kyrkan befinner sej idag? (Vad man nu än tycker om mej). Eller är det verkligen på den sidan hästen den fulle gubben senast har ramlat av, för att nu använda den berömda Luther-liknelsen.


OBS 3: Kristi kyrka består oavsett lärdomsväder, det är sant. Om Svenska kyrkan består eller inte, det är däremot en helt annan sak, som bl.a. beror på om vi tar vara på Guds ord eller ej. Ljusstaken kan flyttas. Hur många spår finns det t.ex. idag av de församlingar/kyrkor som nämns i Uppenbarelseboken 2?

Nå, så här skrev jag idag till Budis debattforum:


LIVSFARLIG SLÄPPHÄNTHET, KRISTER BERG!

Ja, Jesus föddes i ett stall. Eftersom det inte fanns rum för honom i härbärget! Ja, Jesus dog på ett kors. Eftersom vi inte erkände honom som härlighetens Herre! Ja, Jesus saknade eget tak över huvudet och var ofta värre ute än rävar och fåglar. Men ska vi därför också idag erbjuda honom en ruin, ett förfallet hus utan tak?

Låt oss inte blanda ihop begreppen. Det är sant, Krister Berg, att kristendom inte är att ha alla rätt på skrivningen. Det är sant att Gud bygger sitt tempel bland ruinerna av våra fromma föresatser, ja i en mening bara kan bygga det när de fullständigt rasat samman, att han som bibeln uttrycker det är nära dem som "har en förkrossad ande". Det är sant.

Men det är inte sant att Gud vill att hans kyrka ska vara en tummelplats för allsköns läror. Visst har du väl läst de apostoliska breven i Nya Testamentet? Rakt upp och ner alltså, inte bara i form av evangelieboksklipp? Nog borde det vara svårt att efter det acceptera dina lösa boliner. "Pastor/präst måste kollas så att de lever upp till bibelns krav på församlingsledare o.s.v." skriver du ogillande om mitt önskade "kvalitetsarbete". Men vad är det som är så orimligt med det? (T.o.m. dagens Svenska kyrka kollar ju rätt noga att dess präster tror "rätt" i vissa enligt kyrkoledningen avgörande frågor; om det handlar om just bibelns krav kan man förstås diskutera, men det borde väl i a f ha handlat om dem). Det är väl självklart att varje samfund som ö.h.t. har ett budskap måste kolla att dess företrädare framför och representerar det på ett någorlunda hyggligt sätt i lära och liv? Blir det inte bara nonsens att förneka det i vissa sammanhang men förutsätta det i andra? Vad är det för fel på någon slags kvalitetsmärkning på ett samfund - skulle inte epitetet "evangelisk-luthersk" vara just ett sådant?

Och när nu såväl John Shelby Spong som Jonas Gardell upprepade gånger bjuds in till församlingar i Svenska kyrkan, inte till debatt med typ Stefan Gustavsson utan som undervisande teologer, så finns det all anledning att påminna om att kristendomen faktiskt har ett identifierbart läroinnehåll. Vad som helst är inte kristet, även om både Spong och Gardell på många sätt är sympatiska och har tänkvärda synpunkter på en del saker. Vi ska inte förvänta oss att villoläran måste verka otrevlig och frånstötande.

Att som du Krister nämna John Shelby Spong som medarbetare till Tomas Sjödin, Peter Halldorf och Harry Månsus (när det gäller att "riva murarna") gör mej närmast illamående. De murar Spong försöker riva är skyddsmurar som måste få stå kvar. (Eller byggas upp igen, se Nehemja bok). Gå gärna in på John Shelby Spongs hemsida eller låna (ej köp!) hans bok "En ny kristendom för en ny värld" (Verbum!) och begrunda Rune Imbergs kommentar . Vad gäller Gardell läs Stefan Swärds analys av hans bok om Jesus . Det som inte är kristendom ska inte kallas kristendom; det handlar inte om intolerans utan om saklighet och anständighet.

Om du och jag i största allmänhet haft olika åsikter om hur allvarlig en villolära måste vara innan man säger ifrån på skarpen, så hade jag inte blivit lika bekymrad som nu. Det kommer alltid att finnas olika avvägningar att göra och personliga hänsyn att ta - mer eller mindre berättigade. Men när du, som så många i vår tid, verkar ta avstånd från all andlig urskiljning och se avståndstagande från någon som helst teologi som "brist på trygghet och tillit till Gud", ja, ser det som "den stora villoläran: rädslan att Gud inte skulle ha allt i sin hand" - ja, då blir det ju bara självmotsägande (och lite lustigt) att du alls replikerade på mej och tog avstånd från min text. Varför har du sådan brist på trygghet och tillit till Gud att du måste gå i svaromål mot mej?

Du har dock rätt i att kampen för "den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga" (Judas brev v. 3) ofta förts på ett ovärdigt sätt (både på 1950-talet, 1500-talet och ännu tidigare). Lika ofta har den nog dock också karikerats av andra, och varje bekymmer för andras frälsning har, liksom idag, ofta stämplats som andligt högmod. I vilket fall som helst ska vi väl inte vara som den fulle bonde Luther talade om, som trillat av hästen men genast ramlade av på andra sidan när man hjälpt honom upp igen. Svaret på alltför hård och kärlekslös kyrkotukt är den tårögda, förebedjande och omsorgsfulla - men i sak oböjliga - som Skriften talar om. Inte ett fullständigt upphörande av all kyrkotukt eller en bakvänd kyrkotukt som ger sej på dem som fortfarande står för kyrkans evangelisk-lutherska bekännelse.

Det jag ser som en andlig farsot verkar - av Facebookdiskussioner och annat att döma - ha spridit sej långt in i EFS led, längre än det - än så länge - har spridit sej in i styrelsen, som jag känner mej trygg med. Jag tror att du Krister tyvärr kan ha en poäng i följande mening: "EFS:are och andra kristna är generellt inte alls intresserade av varken [vare sej?] teologi eller bibelsyn." Det är väl därför vi nuförtiden så sällan läser t.ex. Johannesbreven, Petrusbreven och Paulusbreven tillsammans under bön och samtal. (Vart tog "läsarna" vägen?).

Men på vilket sätt har vi därigenom blivit mer skickade än Maja-Lisa Söderlund, Calle Rosenius och Lina Sandell att sprida tro, hopp och kärlek hos de människor som saknar det? Vad blir det då för tro (allmän förtröstan?), hopp (allmänt positiva visioner?) eller kärlek (allmän medmänsklighet?)? Det är jättebra med förtröstan, visioner och medmänsklighet i största allmänhet, men talar inte bibeln om "den seger som övervinner världen", "det själens fasta ankare som når innanför förlåten" (alltså ända in i Guds himmel) eller "den kärlek som Gud har i oss och som vi har kommit till tro på"? Och är inte detta just teologi, rentav god och viktig sådan? Ifall vi fortfarande har den bibelsynen (!) att bibeln innehåller Guds uppenbarade ord?

Tack i alla fall för att du svarade, Krister! Jag hade hoppats att någon annan skulle replikera på dej, men jag fick visst göra det själv till slut. Det du skriver får nämligen inte stå oemotsagt! Ur mitt perspektiv är din inställning visserligen så uppenbart förödande att du genom det du skriver själv borde göra dej omöjlig som EFS-präst tills du ändrat dej (liksom jag i annat sammanhang uttryckt att Olof Edsingers alltför engagerade folkutrotningsförsvar i "Krigen i Gamla testamentet" borde göra honom omöjlig som ungdomsledare tills han modifierat sej). Men av någon obegriplig anledning har jag en otäck känsla av att många i EFS, norröver åtminstone, håller med dej, även om jag förvisso inte tror att alla som tigit i just den här debatten samtycker med närmast föregående talare.

EFS styrelse! Avgående och tillträdande missionsföreståndare! Ni måste naturligtvis ta itu med det här och prata allvar både med Svenska kyrkans ledning (som tycks acceptera Spong och Gardell som förkunnare) och med era egna medarbetare (som inte alla tycks ställa upp på EFS syftemål)! Jag vill inte - som Krister tror - bedriva "kättarjakt" bland alla EFS-medlemmar. Men naturligtvis vill jag säkerställa att åtminstone ledare och förkunnare håller sej någorlunda till sina löften om trohet mot kyrkans bekännelse. (Det handlar ju om ren och skär anständighet!). Och bland de ledare som själva är trogna mot den måste vi få bort "jag tror si men det är också OK att tro så"-attityden i avgörande lärofrågor. Att öppna dörrarna för vadsomhelst är inte stort bättre än att själv predika vadsomhelst.

Viktig läsning i dessa frågor - av bättre skribenter än jag:
Fredrik Wislöff (om de båda sidorna av saken):
Ole Hallesby (om kärlekens apostels policy gentemot uppenbara, grova villolärare):
G A Danell (bra komplement)
Gilbert Keith Chesterton (roligt om ortodoxi och kätteri)


Djupt bekymrade hälsningar från Andreas Holmberg i Bollnäs
andreas.holmberg@skutan.smf.se


Lär oss i det stora och det lilla
troget bliva vid din sanning än
och i ödmjukhet och kärlek stilla
alltid känna syskonen igen.