onsdag 15 april 2009

Gardell, Gustavsson och ödmjukheten del 1

Påskvänner!

Denna bok är en inbjudan att söka sanningen. Och sökande innebär alltid beredskap att låta sig utmanas. Niels Bohr, den danske kärnfysikern, lär ha inlett sina föreläsningar med att säga: "Varje påstående som jag gör ska ni ta, inte som ett påstående, utan som en fråga." Samma sak gäller den här boken. Förhoppningen är inte att du som läsare oreflekterat ska acceptera bokens påståenden, inte heller att de reflexmässigt ska avvisas, utan att de ska tas som en fråga, en möjlighet, en utmaning.

Vem skriver detta? Gissa!

Rätt svar: EFS-aren Stefan Gustavsson, generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen och inte direkt känd som en särskilt försiktig person. Han uppfattas nog rent av från många håll som påståelig och stridbar. Det hindrar inte att han skriver som ovan i förordet till sin viktiga bok "Kristen på goda grunder" (läs den!).

Är Stefan Gustavsson ödmjuk? Ja, om man ser till vad han skriver här ovan. Kanske också om man känner honom personligen (jag kan varken säga bu eller bä om den saken). Men helt klart upplever man att han har åsikter, åsikter som han tror är sanna (annars är det ö.h.t. inga åsikter, hävdade G K Chesterton). Och många skulle nog stämpla honom som höjden av självgodhet och högmod bara för att han ägnar sej åt apologetik, alltså försvar för biblisk kristen tro.

Att jag tar upp Stefan Gustavsson och hans ödmjukhet beror på att många tycks anse Jonas Gardell vara ett stort föredöme i ödmjukhet. T.ex. kyrkomusikern Rolf Ericson (välkommen hit igen, Rolf!) blir - som nog de flesta av oss, fast vid olika "grader" - upprörd över kristen tvärsäkerhet och dogmatism, och han upplever nog att både Stefan Gustavsson och jag - utan alla jämförelser i övrigt - är lite för tvärsäkra och dömande. En anonym Monica tyckte att jag verkade väldigt självgod, utan att närmare precisera varför, men jag har inga problem att förstå henne. Jag har presenterat ganska tydliga åsikter i vissa sakfrågor och ifrågasatt Svenska kyrkans ledning ganska kraftigt. Jag har t.o.m. (vilket ju är som att svära i kyrkan!) ifrågasatt om t.ex. John Shelby Spong och Jonas Gardell verkligen är kristna. (Jag menar, när t.o.m. Dalai Lama kallar sej "en god kristen" väcks ju frågan vad "kristen" verkligen är - betyder det att man gillar Jesus som person eller är det något mer?).

Nåväl: Jonas Gardell har sagt och skrivit att man inte ska ta för gott allt han sagt och skrivit - om Jesus. Det är onekligen en slags ödmjukhet, inte helt olik Stefan Gustavssons förord. Samtidigt kommer man inte ifrån att Jonas Gardell - liksom Stefan Gustavsson - påstår saker med ganska stor emfas, ifrågasätter andras agendor med ett stort mått av sanningslidelse, ger sej ut för att faktiskt ha relevant information om Jesus till hela svenska folket. Det kommer man inte ifrån. Har man från mer "modernteologiskt" håll svårt att se Stefan Gustavsson som ett mönster av ödmjukhet, så bör man förstå att mer "klassisktteologiskt" håll har lika svårt att utan vidare beundra Jonas Gardells ödmjukhet.

Till yttermera visso: Rolf Ericsson m.fl. betonar - med rätta - vikten av att göra sina medmänniskor rättvisa och inte pådyvla dem uppfattningar som de inte har. Jag håller med - man bör kunna komma överens om själva återgivningen av ståndpunkter och åsikter, annars blir det karikatyrer. Däremot kommer slutsatser och totalbedömningar med nödvändighet att divergera. D.v.s. på frågan "Är detta socialism?" eller "Är detta kristendom?" ska vi inte förvänta oss att kunna bli överens. Om jag säger att John Shelby Spong menar att allt i evangelierna är fromma lögner, pådyvlar jag honom en uppfattning som han inte har. Om jag säger att John Shelby Spong inte tror att Jesus är Guds Son av evighet, som blivit människa och sonat världens synd, och att Spong därmed inte heller är kristen, så har jag dels återgivit hans uppfattning korrekt, dels "pådyvlat" honom en etikett som han själv avvisar - och det är högst följdriktigt. Om Dalai Lama säger sej vara "en god kristen" (vilket han sa i samtal med K-G Hammar i Scandinavium), och jag säger nej, du är buddhist eller lamaist, så har jag inte därmed vanställt Dalai Lamas livssyn utan helt enkelt definierat ordet "kristen" på ett annat, och som jag menar mer ursprungligt, sätt än han. (Om någon t.ex. å andra sidan menar att jag inte är kristen för att jag ö.h.t. har starkt kritiska synpunkter på andras teologi, så väl bekomme! Vi har då olika definition av ordet "kristen", men jag respekterar och försöker ta till mej varningar för kärlekslöshet. Bara man inte påstår att jag menar att alla som tänker annorlunda än jag kommer till helvetet eller borde buras in, för det vore ett falskt återgivande av min ståndpunkt).

För att du inte
tog det gudomliga
dig till en krona,
för att du valde
smälek och fattigdom
vet vi vem Gud är.

3 kommentarer:

Rolf Ericson sa...

Tack för välkomsthälsningen! Jag skulle vilja att du läser min artikel Teologisk ärlighet. Vi bedömer ofta hurudan en person är innan vi är beredda att ta orden till oss. Ibland blir orden förändrade på grund av den bild vi har av personen. Det kan till och med bli en höna av en fjäder.

Andreas Holmberg sa...

Jadå! Jag har läst den (borde förstås ha länkat till just den också). Du har så rätt. Men ibland kvarstår det som ett faktum att två människor är djupt och grundläggande oense med varandra, också efter att man lärt känna varandra väl.

Rolf Ericson sa...

Tack Andreas för att du svarar på mina kommentarer. Det berikar att få dina synpunkter på mina tankar. Det skulle vara roligt om Du någon gång vill kommentera också på min blogg Ökenkällan. Jag betraktar inte dig som en ovän. Tvärtom! Men jag inser att livet har gjort oss annorlunda. Det står om Natanael i Johannesevangeliets första kapitel att han sa när han fick inbjudan av Filippos att träffa Jesus: "Kan det komma något gott från Nasaret?" Natanael var möjligen färgad av människors kritiska uppfattning av Jesus, eller också var han osäker.Eftersom han var en sann israelit utan svek, tog han reda på vem Jesus var och lät sig inte påverkas av människornas kritik. Detta tror jag är en god vägledning för oss. Vi kan och har rättighet att vara oense med en annan människa. När jag läser orden i Matteusevangeliets sjunde kapitel om det goda trädet och det usla trädet så tänker jag vad är det Jesus vill visa oss. Han säger:"På deras frukt skall ni känna igen dem." Han säger också: "Ett gott träd kan inte bära dålig frukt." Dessa bibelord ger mig anledning att tänka att det inte beror på människors uppfattning om vem som bär god eller dålig frukt. Men jag får ändå uppfattningen att vi ska kunna bedöma det. Här behövs en djupare andlig insikt och inte ett ytligt betraktelsesätt. Det är väldigt lätt att ha en förutfattad mening innan man gjort denna analys. Men Filippos sa i alla fall till Natanael: "Kom och se."