lördag 31 oktober 2009

Den stora allhelgonafrågan

Påskvänner!

Den lilla allhelgonafrågan - den om äktenskapet - i all ära ("Äktenskapet ska hållas i ära", står det ju faktiskt i Hebréerbrevet), men jag känner mej manad att också, för perspektivets skull, ta upp den Stora Allhelgonafrågan. Om än kort, för jag ska ner och duka för familjens söndagsfrukost!
Jag tänker på vad jag läste om en gammal kristen som sa:
"Bortom graven finns också den eviga natten. Men vid min sons grav vet jag, att Herren gjort sitt yttersta för att frälsa."
Vi har ett budskap om frälsning genom tro på Jesus, inte frälsning genom döden. Vi har ingen rätt att blanda ihop Alla helgons dag med Alla själars dag. Vi har inget löfte om att Bo Setterlind har rätt, när han skriver (vilket citeras på framsidan till en ny Verbum-bok om begravningar):
"Det finns ingen död som ej bytes i glädje."
[Därför skildar nog Thomas Österberg på Dagen evighetsperspektivet i lite för ensidigt ljusa färger på ledarsidan. Det finns ett stort allvar och inte bara tröst och hopp i tron på ett liv efter den fysiska döden].
Men vi har ett löfte om att "den som tror på mig, ska leva även om den dör."
Och vad som går därutöver, det får vi lämna i Herrens barmhärtiga händer, inte göra några som helst utfästelser om.
En god och välsignad Allhelgonahelg med ljus över både stora och små allhelgonafrågor tillönskas er alla!

Uppståndelsen och livet är
du, Herre Jesus Kristus kär.
Och den som tror på dej, vi hör
ska leva även om den dör.
Ja, den som lever och som tror
ska aldrig dö. Det är Guds ord.

Sista dagen med Kyrkans äktenskapssyn?

Påskvänner!

Den 31 oktober 2009 gäller fortfarande att Svenska kyrkan anser äktenskapet vara för man och kvinna. Men även den 1 november 2009 gäller detsamma i Kyrkans bekännelseskrifter och psalmbok (alla vigselpsalmer av 1900-talsförfattare talar om "man och kvinna", det är bara två psalmer av 1800-talsförfattare, nr 82 och 84, som talar om "dessa två"). Om det kyrkomöte som domineras av (S), (M) och (S) fattar beslut i en lärofråga, ett beslut som dessutom uppenbart strider mot Svenska kyrkans bekännelseskrifter (långt tydligare än ämbetsreformen 1958), kan det, vad jag förstår, inte uppfattas som annat än en nullitet.

Men detta måste tydligt deklareras av oss alla som tror så. Annars blir vi "hängda en och en". Jag vill också tydligt säga att detta inte handlar om en bön om "tolerans" och "mångfald". Det är inte alls tolerans och mångfald jag förespråkar. För detta handlar om en maktkamp, som ska föras med schyssta medel och i insikt om att "vi inte för en kamp mot kött och blod." Det är inte några medmänniskor, vare sej biskopar och/eller hbtqi-personer, som är den egentliga fienden; däremot handlar saken i högsta grad om förtroende, och liksom vi som är det allra minsta heteronormativa nu öppet jämförs med slaveriförsvarare (Tony Guldbrandzén, Erik Aurelius) om några år kan få ytterst svårt att bli anställda som ledare inom kyrkan om kyrkomötets beslut blir bestående, på samma sätt kommer de som nu försvarar kyrkomötesbeslutet - eller driver med strömmen - få ytterst svårt att bli anställda som ledare inom kyrkan om vi moderat heteronormativa lyckas vända utvecklingen. Vi ska inte låtsas om något annat - många präster, diakoner, församlingspedagoger m.fl. har i mina ögon förverkat sitt förtroende som barn- och ungdomsledare genom att driva fram eller släppa fram den här sista utvecklingen.

Jag har inte sett någon riktigt tydlig anvisning från EFS-ledningen om hur vi på gräsrotsnivå nu bör handla, mer än att vi enligt Stefan Holmström bör stanna kvar i Svenska kyrkan (om EFS kan acceptera EFS-präster som delar den välmenta men galna äktenskapsreformen, dess queerteologi och "rättelser" av Jesusorden, det säger han dock inte). En anvisning från Kyrklig Samling på Yngve Kalins hemsida tycks mej verkligt genomtänkt och läsvärd, med sitt förslag till tydlig deklaration av vår inställning inför lokala arbetsledare och kyrkoråd, men många EFS-are tänker väl om de högkyrkliga: "kan något gott komma från Nasaret?". Ännu mer tänker de väl så om Dag Sandahl efter ett flitigt citerat uttalande i en foajé, men hans blogginlägg "Vad bör göras?" är däremot enligt min mening verkliga biskopsord, som visar pastoral insikt om både situationens allvar och de olika vägval människor kan känna sej manade till.

Detta sagt och trots allt: En välsignad Allhelgonahelg i trons gemenskap med dem som gått före! Och detta är definitivt INTE sista dagen för Kyrkans äktenskapsdefinition. Vad Svenska kyrkans kyrkomöte (läs S, C och M) än må ha hittat på fr.o.m. i morgon, är det inte något Gudsord, och kan rimligen inte behöva respekteras mer av oss kommande år än vad hittillsvarande äktenskapssyn respekterats av queer-teologerna föregående år.

Led, milda ljus,
i dunkel, dimfylld värld,
led du mig fram.

fredag 30 oktober 2009

Rädda Bodda bönhus!

Påskvänner!

Som uppvuxen i Norr- och Västerbottniska bönhusmiljöer känner jag särskilt för Norra Europas äldsta bönhus i Bodsjö i Jämtland. Från 1291!!!!! Det ser inte alltför komplicerat och dyrt ut att rusta. Jag får god lust att titta in!
"Mitt hus ska vara ett bönhus", sa Jesus. "Men ni har gjort det till en kyrka", brukade jag skoja med EFS-arna i Ersmark Södra utanför Umeå. Skämt åsido - finare än bönhus kan en samlingslokal inte bli.
Ta tid till att bedja, i nåden bli rik!
Se mycket på honom som du vill bli lik!
En stråle av klarhet från Jesus du bär,
tills evigt du ser honom sådan han är.

torsdag 29 oktober 2009

Dopet av små barn komprometteras också - men kan försvaras väl

Påskvänner!

Simon och Kenneth i Kustkyrkan, Jävre är igång med sin pastorsblogg igen. De diskuterar nu, som de flesta andra, äktenskapsfrågan. Annars är ju dopfrågan ständigt aktuell i en hybridförsamling som deras, och har den offentliga diskussionen stillnat för fridens skull, så sprids nog ändå antingen en evangelisk-katolsk eller en baptistisk dopsyn i det tysta.
Svenska kyrkans lättsinniga behandling av bibel och bekännelse komprometterar nu nästan allt som Svenska kyrkan står för, även det goda. Inte minst dopet av små barn - som ju även Metodistkyrkan och delar av Missionskyrkan praktiserar - framstår i den (ännu) politikerstyrda kyrkans sammanhang ofta mer som sunkig medlemsvärvning än som en implementering av Kristi död och uppståndelse och vår begravning och uppståndelse med honom.
Därför vill jag hänvisa till den nu fullbordade internät-upplagan av en spännande dialog om dopet. I den här frågan är jag definitivt waldenströmare ;o). Rättare sagt: i den här frågan är Waldenström evangelisk-luthersk. Men oavsett om man håller med honom eller inte, så är det bibliska och kyrkohistoriska material han aktualiserar ett fantastiskt gediget samtalsunderlag, som både EFS-are och EFK-are kan ha stor nytta av i samtal både med varandra och med nykristna!
Dopets nåd mig ger i tiden
stöd och fäste för min tro,
skänker hopp att efter striden
i Guds himmel finna ro.
När min blick, mitt hjärta brista
vill jag säga i det sista:
Jag är döpt i Jesu namn,
Fader, tag mig i din famn.

Äktenskapsreformen komprometterar ämbetsreformen svårt

Påskvänner!

Det är inte de konservativa som lyft fram sambandet mellan ämbetsreformen 1958 (i Svenska kyrkan, i många frikyrkor både tidigare och senare) och äktenskapsreformen 2009 (i Svenska kyrkan och Norrmalmskyrkan (SB)). Det är de teologiskt liberala som ständigt påpekat att det ena leder till det andra, och har man accepterat det ena måste man acceptera det andra. Jag är inte övertygad om att argumentationen stämmer, men den drabbar präst- och pastorsvigda kvinnor hårt. Ämbetsreformen 1958 legitimerar INTE äktenskapsreformen 2009. Äktenskapsreformen 2009 - och särskilt argumentationen ovan - komprometterar istället ämbetsreformen 1958 svårt. Komminister Ellinor Tidholm i Delsbo (Frimodig Kyrka), som alltsedan 2005 deklarerat att hon inte välsignar/viger enkönade par, har fått sin könstillhörighet kastad i ansiktet ("du som kvinnlig präst ska väl inte hålla så hårt på bibelordet", heter det).
Det är också en större andel kvinnliga än manliga präster som talat för äktenskapsreformen 2009. Vänder man på det och ser vilka som offentligt talat EMOT den, blir den manliga dominansen helt överväldigande. Vare sej man nu anser att fler män är homofober eller pastoralt ovisa, eller att fler män står upp offentligt för sanningen, så är skillnaden iögonenfallande.
Men när nu Inga-Märtha Isacson, pastor för EFK i Norrköping, diskuterar kvinnliga församlingsföreståndare och konferenstalare, är det inte svårt att hålla med henne om att t.ex. Dagen bättre borde lyfta fram vad kvinnor säger. Det är illa om bara liberalteologiska kvinnor får ett andligt ledarskap och blir lyssnade till. Det är ju t.o.m. så att de som i första hand vill ha män som församlingsföreståndare kan glädjas åt Alina i Gammalsvenskby som blev byns präst när de manliga ledarna blivit skjutna (det är väl å andra sidan den finaste motiveringen till manligt ledarskap i församlingen - att det handlar om vem som först ska kastas till lejonen eller brännas på bål). Bollnäs missionsförsamling sökte förgäves i åratal innan min hustru kom så att även konservativa borde acceptera henne som pastor enligt nödfallskriteriet. Och kvinnor som teologer vill vi väl alla ha - och sjunger vi Lina Sandells sånger eller beundrar Birgittas påvekritik måste vi ju i all sin dar kunna låta även andra kvinnor uttrycka sej offentligt?
Något generellt tigande vill vi väl inte ha (hoppas jag)? Paulus förutsätter ju - dråpligt nog - att kvinnan INTE ska tiga i församlingen, utan kan fungera som profet eller böneledare (då hon ska ha nåt på huvet). Fler kvinnliga profeter är ALLAS plikt att bedja om och lyfta fram, oavsett var man står i ämbetsfrågan. Hanna i templet som berättade för alla om Frälsaren, Filippus fyra döttrar som ALLA var profeter - hur ofta tas de exemplen fram?

Profetissan i Storkåge, Maria Elisabeth (Maja-Lisa) Söderlund, 1791-1854, C O Rosenius´ och därmed rörelsens "andliga mor", har vi i EFS lyft fram för dåligt - kapellet vid Solviks folkhögskola i Frostkåge där hon föddes borde snarast byta namn till "Maria Elisabets kyrka". Joel talar om "era söner och DÖTTRAR" i sin pingstprofetia, och Mose säger de för en lekmannarörelse som EFS så viktiga orden "o att allt Herrens folk profeterade!"
Ja, ville varje tunga
om det som Jesus gjort
predika, tala, sjunga,
så vunnes saken fort.
Ni herdar, troget ropa
i Andens höga värv,
så att vi allihopa
må räddas från fördärv!

(Anders Carl Rutström, 1721-1772)

onsdag 28 oktober 2009

OK, Budbäraren - nu kör vi!

Påskvänner!

Kyrkomötesskämtet (som visade sej vara allvar, precis som det i riksdagen 1 april) vet jag fortfarande inte om jag mest ska skratta eller gråta åt. Det börjar faktiskt bli absurt (ska vi plocka bort Jesusorden eller ska vi skriva om dom?).
Men något jag är odelat glad över är Erika Cyrillus´ nätjokerframgångar med låten Budbäraren. (Jag vägrar säga webbjoker :o). Nu har jag lyssnat på den också. Visst röstar vi fram den en gång till? Det här är ju riktigt, riktigt kul!
Hur ljuvliga är då budbärarens steg,
som kommer med fröjd och påminner
om honom, vars löften står fast utan svek,
om kärlek som söker och finner.
Min älskade nalkas, jag rädes ej mer:
hur tider än växlar och vad som än sker
min hjälp, vet jag, kommer från Herren.

Lag och evangelium

Nu finns det förstås dom som tycker att bloggen blivit för sex- och queer-fixerad. Nåväl, det är kanske sant, men man väljer inte alltid sina strider. Det råkar vara på detta område Svenska kyrkan i dagarna ändrar sin lära, och det vore väl konstigt om bara Rfsl finge ha synpunkter på den? Den organisationen är ju till själva sitt väsen sex- och queerfixerad, men avfärdas inte fördenskull av Svenska kyrkan utan ska tydligen nu utbilda folk runt om i olika församlingar så att vi blir könsneutrala ända in i ryggmärgen. Men om någon säger emot på någon enda punkt, och fortsätter att säga emot fler än en gång, så är den personen genast sexfixerad. Och, naturligtvis, homofob.
Men helt klart har äktenskapsfrågan en räckvidd utöver det vanliga. Den åsikten delar jag med Marta Axner, som på kyrkomötet gjorde en intressant koppling till människosyn och könskomplementaritet ö.h.t. Det handlar nu om vi ska införa queer-ideologin eller inte (kyrkomötet har redan gjort det, men implementeringen återstår). Om vi ska lova att förneka att Gud hade någon särskild tanke och välsignelse för just man+kvinna-konstellationen. Eller - så klart - inte förneka det.
Det handlar också om lag och evangelium - för snart nog börjar väl alla inse att förändringarna inte hela tiden kan gå mot upplösta normer i kärlekens namn; vi måste väl också i kärlekens namn kunna skärpa kraven och t.ex. sluta lova välsigna ren otrohet. (Som det är idag vet jag att Svenska kyrkan garanterat viger mej med grannens fru om vi efter att ha hoppat i säng på en kvartersfest skiljer oss från våra respektive - och så kan man ju inte ha det). Vi kan ju inte bara ha lov att kritisera kyrkomötesbeslutet för att det inte är tillräckligt queert - fortfarande är det ju rätt tvåsamhetsfixerat - vi måste ju också ha lov att kritisera kyrkomötesbeslutet för att det är alltför queert och avfärdar betydelsen av att ha en pappa jämfört med att ingen ha.
Och lag och evangelium-frågan är absolut central för en luthersk rörelse som EFS. Upphörde Luther eller Rosenius (eller Jesus och Paulus) att predika lagen för att de var så evangeliska? Läs så får du se. Observera också hur både profeten Natan och profeten Johannes riskerade sina huvuden för att gå till rätta med folks sexualmoral (i Herodes´ fall är det inget som säger att relationen var särskilt kärlekslös eller ogodkänd av alla inblandade parter - och så miste Johannes mycket riktigt huvudet). "Du har inte lov att..." är hårt att få höra, både för ett barn och för en vuxen. Men ibland måste faktiskt någon säga det - även i en evangelisk kyrka. Både till elaka homofober och till gränslöshetens apostlar.
Fader, du vars hjärta gömmer
helighet, som allting dömer,
kärlek som förlåter allt,
du vill döda
för att föda
oss på nytt till ny gestalt.

Jesus blir rättad i nya vigselritualen

Påskvänner!

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men Jesusorden behålls tydligen i pk-anpassad form i ordinarie vigselritual, tvärt emot gudstjänstutskottets förslag! Enligt en artikel i Dagens Nyheter gäller följande:

Kyrkomötet röstade också för att vigselritualen inte ska ändras i grunden. Det obligatoriska stycket från Matteusevangeliet, där det sägs att en man ska hålla sig till sin hustru, ska inte strykas, utan modifieras.

I stället för uttrycket ”man och hustru” ska ord som par, maka och make användas så det inte blir en annan vigselritual.

– Först diskuterades en särskild ordning för par av samma kön. Men vi tyckte det var viktigt att inte ändra ritualen utan att alla par ska gå in under det här mönstret, säger Anders Wejryd.

Får jag gissa hur det kommer att låta:
Jesus sade (fast det gjorde han ju inte): Skaparen gjorde från början människorna till ett par. Därför ska en person lämna sin far och sin mor för att leva med en annan person, och de två ska bli ett (kött). Det där med "ett kött" försvann visst ur bibeln via Nt81 som därmed konstigt nog reducerade eller rent av eliminerade alla anspelningar på den fysiska föreningen i vigselritualen. Det passar ju bra nu, så man slipper ta ställning till Dag Sandahls grovheter.
[Tillägg 16.41: Förlåt, jag glömde att man ju inte längre kan säga "sin far och sin mor" eftersom det i framtiden lika gärna kan gälla "sin mor och sin mor" eller "sin far och sin far". Alltså: Jesus sade (fast det gjorde han ju inte): "Skaparen gjorde från början människorna till ett par. Därför ska en person lämna sina föräldrar för att leva med en annan person, och de två ska bli ett (kött)." För att redan nu bereda sej inför antalsneutrala äktenskap kan man ju redan nu ändra till att Jesus sade (fast det gjorde han ju inte): "Skaparen gjorde från början människorna till flera stycken. Därför ska en person lämna sina föräldrar för att leva med minst en annan person, och så ska flera bli ett."]
Var det inte en bättre idé att stryka Jesusorden helt?
Och, som jag tidigare skrivit: i alla psalmbokens 1900-talspsalmer står det om "man och kvinna". Det är i de båda 1800-talspsalmerna det står "dessa två". Men jag tvivlar på att det beror på att queer-teologin var vanligare då. Snarare var det så självklart att "dessa två" var av olika kön att det inte behövde skrivas oss på näsan. Annorlunda blev det ju under 1900-talet... (och, nb! ALL ökad insikt och inlevelse i hbt-personers situation leder inte till queerteologi).

Gud skapade av jord
två mänskor för varann,
som avbild av sej själv,
till kvinna och till man.
Så skall ni nu tillsammans bli
den enhet ni är skapta till:
där delar ni hans kärleks liv.

lördag 24 oktober 2009

EFS-are lämnar Svenska kyrkan

Påskvänner!

Svenska Evangeliska Alliansens ordförande Stefan Gustavsson har nu lämnat Svenska kyrkan men står kvar i EFS och Betlehemskyrkan. Detta reser frågan om EFS:s identitet som inomkyrklig rörelse. Redan på Anders Sjöbergs tid aktualiserades möjligheten att vara EFS-medlem utan medlemskap i Svenska kyrkan, en möjlighet som jag uppfattade att Anders Sjöberg bejakade, trots oroliga kommentarer från några stiftschefer.
Och det aktualiserar naturligtvis frågan för oss alla och envar om vi även fortsättningsvis kan stå kvar som medlemmar i Svenska kyrkan och med våra kyrkoavgifter möjliggöra queer-propagandans (och många andra knepiga lärors) spridning.
Samtidigt: Svenska kyrkan är i grunden för bra och viktig för att lämnas åt queer-teologerna. Reclaim the church!
Må kyrkan bli som fordom:
ett hjärta och en själ,
en fristad mitt i oron,
för sanningen ett värn.

fredag 23 oktober 2009

Den sista färden.

Den sista färden.

torsdag 22 oktober 2009

Erik Petrén 90 år

Påskvänner!

Som lekman och EFS-are i Svenska kyrkan vill jag gärna fira lekmannen och lektorn Erik Petrén i Gävle, som idag fyller 90 år. Grattis på födelsedagen! (Onekligen en märkesdag i svensk kyrkohistoria). Må vara att du Erik räknas som en s.k. högkyrkoman (bl.a. medredaktör för Svensk Pastoraltidskrift) men genom ditt mångåriga lekmannaengagemang i kyrkan är du en god förebild även för oss "lågkyrkliga" EFS-are.
Medsänder en länk till biskop Bo Giertz uppmuntrande predikan "Att bli gammal" (från 1 september 1979). Där talaren alldeles i inledningen slår fast: "Till att vara kristen hör också det att kunna dö ung med frimodighet, om det så är Herrens vilja."
(Också Svenska kyrkan har tydligen haft biskopar).
Och falnar sista glöden
av solens eld en gång,
skall mörkrets här och döden
ej sjunga segersång.
Från fjärran stammar glansen
i Kristi stridsmäns drag,
de skymtar segerkransen
och Alla helgons dag.

Är även Koskinen bland profeterna?

Påskvänner!

Att Carl Axel Aurelius, Hans-Erik Nordin, Esbjörn Hagberg, Ragnar Persenius (min stiftschef), Hans Stiglund och Sven Thidevall visat viss insikt om situationens allvar blev tydligt genom deras olika reservationer till gudstjänstutskottets förslag och genom deras inlägg i gårdagens kyrkomötesdebatt. Att de nu skrivit en gemensam och ytterst allvarlig kommentar till dagens kyrkomötesbeslut är därför inte ägnat att förvåna - men att Lennart Koskinen i Visby, han som liknat de heteronormativa prästerna vid svartrockar och talibaner, valt att ansluta sej till skrivelsen är onekligen en smula märkligt.
Men OK, vem som helst kan väl få kalla fötter redan vid en mycket elementär konsekvensanalys av dagens kyrkomötesbeslut.
Var på tidens tecken vaken,
var vid dess fördärv ej stum.
Hjälp oss att ej kallt
se och tåla allt.

Ledare i Kyrka och folk om källan i Akaciedalen

Påskvänner!

Oavsett ämbetssyn - att 2009 års kyrkomötesbeslut allvarligt komprometterar 1958 års är dock ostridigt - bör vi kunna ta till oss allvars- och uppmuntransorden i Bengt Birgerssons ledarartikel i Kyrka och Folk. I analysen av hur vi i Svenska kyrkan och därmed EFS har kunnat hamna där vi hamnat har Bengt Birgersson absolut mycket att tillföra.
EFS:s missionsföreståndare Stefan Holmström hävdar glädjande nog fortfarande att äktenskapet är bara för man och kvinna, men vädjar till EFS:arna att fortsatt stå kvar i Svenska kyrkan. Det låter sej sägas och jag följer honom gärna ("förr hotade vi med att gå ur, nu hotar vi med att stå kvar"), men frågan är om vi får stå kvar som kyrkligt anställda eller anknutna utan att tiga med vad vi tycker. Det är ju märkligt, detta, att liberalteologer och queer-filosofer har fått arbeta kvar i kyrkan hur mycket de än angripit kyrkans äktenskapssyn, men i och med dagens kyrkomötesbeslut har vi inte bara fått en ny äktenskapssyn, utan också - om man får tro Anna-Karin Hammar, Eva Brunne och Barbro Westerholm - en ny syn på kyrkans äktenskapssyn: den ska fr.o.m. den 1 november skyddas från kritik av och från kyrkans anställda.
Ge kyrkan kraft att lida
när kampens smärta krävs,
och aldrig nånsin tiga
när sanningen förkvävs.

Helle Klein och jag begriper ärligt talat inte...

Påskvänner!

Läser Helle Klein som skriver:

Kyrkomötesdebatten tog slut trots allt. De flesta jag pratat med anser att den hållit hög nivå och de värsta vulgärargumenten basunerades aldrig ut från talarstolen.

Det är bra. Faktum är att denna gång var det snarare somliga biskopar som märkte ut sig snarare än det gamla vanliga gänget runt Dag Sandahl och Frimodig kyrka.

Jag begriper ärligt talat inte att biskopar som Sven Tidevall i Växjö, Esbjörn Hagberg i Karlstad, Ragnar Persenius i Uppsala mfl ska kunna företräda Svenska kyrkan efter morgondagens beslut när de så intensivt i talarstolen har talat emot sina kollegor i biskopsmötet inklusive ärkebiskopen.

Jag håller med Helle. Jag begriper heller inte hur dessa biskopar ska kunna företräda Svenska kyrkan efter dagens beslut. Antingen anpassar de sej ju. Eller avgår.

Väktare på Sions murar,
skåda vidden av ditt kall.
Inför den som prövar njurar
räkenskap du göra skall.

Romersk-katolsk och ortodox reaktion

Påskvänner!

Jag håller visserligen med om segrarlinjens frimodiga inställning, att vi måste kunna trotsa hela världen om så krävs, ifall vi har gott samvete och vet med oss att vi har Guds ord och löfte med oss i våra beslut. (Jfr Anna-Sara Walldéns (C) utmärkta inlägg i inledningen av gårdagens kyrkomötesdebatt). Ekumeniska hänsyn kan inte vara avgörande, lika lite som hänsyn till stat och folkmajoritet i vårt eget land.
Ändå kan det vara av intresse att ta del av de officiella reaktionerna från romersk-katolskt och ortodoxt håll. (Själv tycker jag nog att reaktionen är mycket modest - ett skarpare, mera demonstrativt avståndstagande hade inte alls förvånat).

Nu storma, o tider!
Hans kyrka står fast.
Som ljuset sej sprider
hans lära med hast.
Ut går i all världen
hans utsända bud
och vittnar bland svärden
och bålen om Gud,
och vittnar om honom,
o tröst i all nöd
som, död för vår synd,
blev genom sin död
vår segrande Herre.
Halleluja!

Queerteologin en erkänd pinsamhet redan om några år

Påskvänner!

Det är svårt att sia - särskilt om framtiden. Men det skulle förvåna mej mycket om det inte blev en rätt kraftig backlash för den queer-teologi som under hs-vänlighetens skärm dragit in på bred front över Svenska kyrkan. Den är nämligen i många stycken rent bisarr (se föregående bloggtext).
Så när de ledande KRISSARNA Kristoffer Moldéus och Mattias Irving i Svenska Dagbladet orerar om att Svenska kyrkan måste rikta in sej på framtiden, kan de mycket väl ha visat sej satsa på galen häst. Opportunism är aldrig bra motiv för ett ställningstagande, och dagens kyrkomötesbeslut kan givetvis i princip vara helt riktigt även om alla skulle skämmas för det om 10 år, men det måste givetvis bli särskilt besvärande för uttalade "framtidsteologer" som Moldéus och Irving om folket skulle vända sej emot dem.
För detta är min övertygelse: Den ökade insikten om homosexuellas situation och speciella predikament har kommit för att stanna. Öppenheten för vissa pastorala undantag eller i varje fall öppenhet för dem som i vissa fall öppnar för sådana undantag tror jag också kommer att öka inom kyrkorna, och rent av bör öka. MEN åsikten att dessa mycket speciella fall behövde leda till en utplåning av Svenska kyrkans hela förkunnelse om Guds speciella avsikter med just man+kvinna, d.v.s. av Svenska kyrkans äktenskapslära sådan den uttrycks i bekännelseskrifter, handbok och, inte minst, psalmbok, den åsikten blir, tror jag, snart nog förlegad och med rätta förhånad. (Jfr Socialstyrelsens sexualpolitiska utredningar i mitten av 70-talet, som nog ingen idag kan läsa utan rysningar).
Låt oss hoppas och be att denna, som jag tror, oundvikliga rekyl inte drabbar våra verkligt homosexuella vänner för hårt eller gynnar partier som Sverigedemokraterna för mycket.

Leva i världen,
omvänd till verklighet,
vänd mot Guds framtid,
följd av hans trofasthet.
Mörkret du möter
aldrig i ensamhet.
Blott i det öppna
ligger din möjlighet.

Queer-teologins och likhetsfeminismens totala seger

Påskvänner!

Det äktenskapsbeslut som med stor majoritet, om än långt ifrån konsensus, togs i kyrkomötet denna förmiddag innebär INTE, som så många välment enfaldiga kyrkomötesdeltagare tycks ha trott, en bekräftelse på redan tidigare möjligheter till pastorala undantag och medgivanden till en utsatt grupp. (De förändrade attityderna till hbt-personer är ju på många sätt en positiv utveckling). Nej, beslutet innebär queerteologins och likhetsfeminismens genombrott på bred front i Svenska kyrkan.
Ty beslutet innebär att Svenska kyrkan fr.o.m. 1 november inte officiellt (men ofta lokalt, lita på det!) längre står för att Gud har någon speciell tanke med just man+kvinna. Gud har enligt kyrkomötesmajoriteten inte instiftat det vi hittills menat med äktenskap, utan Gud har instiftat "parförhållandet" i största allmänhet. En allmänt kärleksfull persongemenskap som det väl, i princip, inte finns några teologiskt hållbara skäl att begränsa till två personer, åtminstone inte i en kyrka som säger sej tro på Treenigheten. Partnerskap för alla ska vi få, om än under namn av äktenskap. Vart det som tidigare kallades äktenskap tog vägen, vet jag inte riktigt. (Att det hade något med just man+kvinna att göra, vet jag dock alldeles bestämt).
Beslutet innebär att Jesus ord om äktenskapet i Matteus 19 rensas ut ur ordinarie vigselritual och blir ett tillval bland andra. Inte ens heterosexuella par behöver därmed längre lyssna till de hårda Frälsar-orden om att mannen ska "överge sin far och sin mor och hålla sej till sin hustru" och att "vad Gud har fogat samman, får människan alltså inte skilja åt." Det känns nog bättre att höra lite allmänna ord om kärleken, den som ju ändå är störtst, så att man känner att man har sin frihet kvar och kan överge inte bara far och mor utan även hustru, ifall "kärleken" faller på.
Beslutet innebär vidare att Svenska kyrkan i sitt barn- och ungdomsarbete åtar sej att rensa ut de sista resterna av heteronormativitet. Våra barn och ungdomar ska i alla Svenska kyrkans sammanhang få lära sej att de precis lika gärna kan bilda familj med någon av samma kön som med någon av motsatt, t.o.m. om de är fullt kapabla till äktenskap i traditionell mening.
Och Svenska kyrkan ska fr.o.m. 1 november officiellt stå för att det, allt annat lika, inte är någon som helst fördel för en treåring eller tonåring att ha en pappa jämfört med att ingen ha; huvudsaken är att barnet har två (eller varför inte tre eller fyra) snälla föräldrar. Svenska kyrkan ska fr.o.m. 1 november officiellt stå för att det, allt annat lika, inte är någon som helst fördel för en treåring eller tonåring att ha en mamma jämfört med att ingen ha; huvudsaken är att barnet har två (eller varför inte tre eller fyra) snälla föräldrar.
Lustigt nog kan man fortfarande stå för att det är en fördel med två föräldrar jämfört med bara en - utan att riskera sin anställning. Trots att ensamstående föräldrar kan uppleva sej kränkta av denna åsikt. (Eller de kanske faktiskt inte blir kränkta utan själva delar idealet?). Man kan fortfarande - som Charlotte Friberg och Hanne Kjöller - lägga sej i folks kärleksliv såtillvida som man rekommenderar tjejer att av jämställdhetsskäl bilda familj med yngre män. Men man kan tydligen inte rekommendera tjejer att bilda familj med män - för då är man sexfixerad homofob.
Eller nåt. Fast en sak är säker: Jag känner inte större lojalitet med kyrkans nya äktenskapssyn än kyrkomötets politiska majoritet gjorde med den nuvarande. Och jag tar för givet att jag lika tydligt ska kunna gå ut officiellt med min ambition att återställa den, som t.ex. diakon Rolf Forslin här i stan i flera år har kunnat gå ut med sin ambition att som det heter "utvidga" den.
Vad Barbro Westerholm, Anna-Karin Hammar och Eva Brunne än säger. De har själva inte respekterat kyrkans äktenskapssyn - så varför ska liberalteologerna nu få införa den kyrkotukt som de mer konservativa försummat att vidmakthålla?

Den helgedom all tid består
där man Guds ord förkunnar,
där hjärtat tröst och glädje får
ur nådens djupa brunnar.
Ty Herren själv därinne bor.
Sin frälsningsgärning på vår jord
han nu oss låter skåda.

Att mena väl och rätt...

Påskvänner!

Inför dagens förväntade kyrkomötesbeslut ringer en vers av Anders Carl Rutström (1721-1772, kh i Hedvig Eleonora fr.o.m. 1756, landsförvisad 1767-1770) i mina öron:

Att mena väl och rätt förmåner äro tvegge.
En enda är ej nog. Säll den som har dem bägge.

Och en annan, ännu allvarligare strof, börjar nog ha sin tillämpning när vi nu inte längre diskuterar pastorala undantag utan ett carte blanche för homosexuellt samliv även för människor som är fullt kapabla till heterosexuellt samliv:

Man sätter vackert namn på det som Gud förbannat
och säger det är rätt, fast Herren säger annat.

Under alla omständigheter gäller: Rör inte min kompis! Och må inte bakslaget för queer-teologin - det kommer, var så säkra! - drabba våra homosexuella vänner alltför hårt (och leda till alltför stora framgångar för Sverigedemokraterna och liknande grupper). Den positiva sidan med dagens beslut ÄR att den - hos många - är ett uttryck för vilja till förståelse och inlevelse i en utsatt grupps situation. Må denna vilja inte saknas hos oss "på den andra sidan"!

Herre, förbarma dig över oss.
Kristus, förbarma dig över oss.
Herre, förbarma dig över oss.


onsdag 21 oktober 2009

Historisk kyrkomötesdebatt i direktsändning

Påskvänner!

Jag rymde faktiskt från personalmötet och arbetsmiljöinformationen idag - för att se kyrkomötesdebatten på Svenska kyrkans hemsida. (260 tittare just nu on line - det borde ju vara betydligt fler!).
Intressant. Mycket intressant. Och det är inte sagt att jag håller med om alla argument som anförs mot det väntade kyrkomötesbeslutet. Det är ibland rent bedrövligt att höra hur låg inlevelse vissa konservativa verkar ha i rent homosexuellas eller fysiskt könsmissbildades situation. Och flera av dem som försvarar kyrkomötesbeslutet är helt klart lysande talare och får ur den synvinkeln välförtjänta applåder. Det är dessutom helt riktigt att man inte utan vidare kan beskylla dem som förändrar äktenskapet för feghet och följsamhet. Anna-Karin Hammar t.ex. har ju inte vikit sej för någon utan konsekvent - och förståeligt nog - drivit den nu inträdande linjen. Dessutom har de rätt i att det avgörande beslutet skedde 2005 och att vi inte kan skylla på ekumeniska komplikationer (lika dumt som när Lars Leijonborg motsatte sej adoptioner för hs med argumentet att barnen kunde bli mobbade). Man kan ju inte heller med statistik motsätta sej reformen - att den berör alltför få - om den är viktig och hållbar "Anders Wejryd, min vän. Jag tror att du kör en kraschad bil i mål imorgon. Kan det bli möjligt att laga den? Jag ber till Gud att det ska vara möjligt. Tack."
Men det är ändå rent bedrövligt att höra den teologiska expertis som t.ex. tidigare EFS-anknutne Tony Guldbrandzén. Ingen kan annat än beröras av hans vilja att möta homosexuella kamrater positivt. Men det är pinsamt att kärlek, vänlighet och välvilja kan föra en s.k. biskop så långt som till att av möjliga pastorala undantag göra en helt ny äktenskapsdefinition. Ord som: "När jag fick klart för mej att det var de konservativa kristna på 1800-talet som försvarade slaveriet" är dessutom en ren taskspark. Teologiskt konservativa kristna fanns ju lika mycket eller mer bland dem som kämpade emot slaveriet. (I en tid när de flesta tongivande var eller utgav sej för att vara traditionellt kristna var ju både snälla och elaka "konservativa kristna"). Tror avgående stiftschefen Tony verkligen att det bara var liberalteologer och ateister som tyckte illa om slaveriet? Eller att slavhandlarna bara var frommisar?
Marta Axner har alldeles rätt i att frågan rör så mycket mer än äktenskapet, utan även skapelseteologi, människosyn och bibelsyn. Det handlar om queerteologins införande i kyrkan. (Så sa inte hon, men så är det ju). Erik Jonsson (s) i Pites narrativa argumentation utifrån tant Judits "men hordu Erik, viktigast utå alltihopen är ändå att man ha Jesus" (tant Judit), "oändlig nåd", "gränslös kärlek", en inkluderande Gud med ett underifrånperspektiv, är gripande, men skulle ju kunna användas för vilka utvidgningar av äktenskapsbegreppet som helst. Johan Åkesson (s) jämför med ämbetsreformen 1958 på ett sätt som kraftigt misskrediterar den (om han har rätt), inte legitimerar äktenskapsreformen 2009. (Men det fattar han inte själv).
När biskop Martin Lind pratar om äktenskapet som två personers utgivande kärlek i största allmänhet, snackar han ju strunt - precis som en del konservativa som inte verkar inse att en homosexuell relation innehåller en massa okontroversiell utgivande kärlek och inte bara en massa njutningslystnad. Äktenskapet är ju en ram kring en sexuell relation - där utgivande kärlek förvisso också finner sin plats. En sexuell relation som enligt Skriften är ämnad för en man och en kvinna (läs Matt. 19).
Men stiftscheferna Thidevall, Nordin, Hagberg, Aurelius är mycket, mycket intressanta att lyssna till. Måtte dagens debatt ligga länge kvar på nätet.
Gud som allting skapade
sej till lov och pris,
skapade man och kvinna
och satte i paradis,
bjöd dem leva samman
som ett kött och blod,
ha sin Gud för ögonen
och leva i kärlek god.
Gudi vare lov.

tisdag 20 oktober 2009

Böle by. 'När ljuset sedan vänder åter'

Böle by. 'När ljuset sedan vänder åter, och dagen långsamt kortas av, en vila du oss finna låter i dej som också hösten gav.' (Tore Nilsson, 1919-1998).

En härlig höstdag! Klar luft och solen i

En härlig höstdag! Klar luft och solen i ryggen. En mil kvar hem. Ett bra konvent om döden.

Dags att cykla hem igen.

Dags att cykla hem igen.

Begravningstema. Borgerliga försättare.

Begravningstema. Borgerliga försättare.

Det finns underbar förlossning. . .

videoDet finns underbar förlossning. . .

Framme i Hanebo!

Framme i Hanebo!

På väg till kontraktskonvent i Hanebo.

På väg till kontraktskonvent i Hanebo.

söndag 18 oktober 2009

Hur ljuvt det är att komma. . .

Hur ljuvt det är att komma. . .

Framme i Rengsjö

videoFramme i Rengsjö. Ursäkta den något suddiga bilden, men jag cyklar ju faktiskt medan jag filmar!

På väg till kyrkan med cykel

På väg till kyrkan med cykel

fredag 16 oktober 2009

Karin Johannesson motiverar sin reservation

Påskvänner!

Förutom ett antal biskopar reserverade sej även en kvinna, teol dr Karin Johannesson, mot Gudstjänstutskottets betänkande. I veckans Kyrkans Tidning motiverar hon sitt ställningstagande - som är särskilt intressant med tanke på att hon tydligen är positiv till könsneutrala äktenskap. Men, som hon skriver, vill ingen god sportsman vinna till varje pris. Det måste ske med schyssta medel. Och det tycker hon inte har skett i det här fallet.

Klart läsvärt. Liksom Gudstjänstutskottets betänkande i sin helhet och - inte minst - de biskopliga reservationerna.

Men kyrkomötesbeslut verkar bli vad det blir - så hur hanterar vi det? Ett milt och välment vanvett, har jag karaktäriserat det som. Uselt konsekvensanalyserat och politiskt dirigerat. Och, som Karin Johannesson påpekar, troligen ett skräckexempel för omgivande kyrkor så att de tänker efter en extra gång innan de tar steg i vår riktning.

Pinsamt. Men alltid något, sa han som fick se Åmål.

Låt kyrkan bli som fordom,
ett hjärta och en själ,
en fristad mitt i oron,
för sanningen ett värn.

Att mena väl och rätt förmåner äro tvegge.
En enda är ej nog. Säll den som har dem bägge.

Mesigt, missionsprovinsen!

Påskvänner!

För att fortsätta på överraskningslinjen måste jag kritisera Missionsprovinsens biskopsbrev på en punkt (i långa stycken är det god och läsvärd äktenskapsundervisning, särskilt jämfört med de s.k. stiftschefernas i Svenska kyrkan).

Man skriver nämligen: "En människa är antingen man eller kvinna" och "allt högre liv tar gestalt i två kön". Men tillfogar i en not: "Vi är medvetna om att det finns människor som föds med oklar könsidentitet. Men detta ändrar inte den övergripande verkligheten."

Och jag frågar mej: Är det inte nödvändigt att också konservativa biskopar tar fotnotens medgivande på allvar och utformar pastorala råd för hur man seriöst och medmänskligt hanterar fall som t.ex. den sydafrikanska löparen Caster Semanya och deras val av ev. livskamrat? Redan Bernhard Wadström berättar i sina memoarer "Ur minnet och dagboken", med en blandning av löje och respekt, om en person som dåförtiden faktiskt var känd för att vara varken man eller kvinna. Och bara för att det är ytterst sällsynt och bara för att Svenska kyrkans stiftchefer visat sej oförmögna att hantera pastorala undantag som pastorala undantag - nu tillåts de ju förändra t.o.m. den heteronorma regeln och själva äktenskapsritualen - kan inte ansvarskännande teologer på den andra kanten sopa problemet under mattan.

Eller in i en fotnot.

Öppna min mun att tala för de stumma,
dem som ingen bryr sej om.

Bravo, Eva Brunne!

Påskvänner!

Ibland känner jag mej lite förutsägbar. Så nu tänker jag överraska er lite och berömma Stockholms tillträdande stiftschef Eva Brunne. Hon har fört en hård och mångårig kamp mot den instormande seden att bruden marscherar in i kyrkan med in far istället för med sin blivande make. Eva Brunne, Annika Borg m.fl. har helt rätt i att det är patriarkalt i överkant att bruden "överlämnas" av fadern till brudgummen - dessutom strider det mot gammal god svensk och kyrklig sed. (Däremot är Annika Borgs rädsla för själva oskuldsidealet för mej helt obegripligt; det behöver faktiskt inte leda till hedersmord att man rekommenderar ungdomar att vänta med sex tills de är vuxna nog att bli föräldrar och har hittat någon att bli förälder tillsammans med, d.v.s. gifta sej med).

Om jag - som flitigt vigselspelande sommarkantor - får lägga fram en teori som runnit mej i hågen, så är det att den anglosaxiska seden speciellt tilltalar många som levat sambo en längre tid och kanske t.o.m. har barn ihop. Den signalerar ju nämligen lite av en återgång och nystart, en slags rituell reflorering (en del brudar sover tydligen t.o.m. över hos sina föräldrar natten före bröllopet)! Och jag hörde en stockholmspräst som annars inte var förtjust i bruket, men som medgivit det en gång när brudens far var svårt sjuk i cancer. Större prov på dotterkärlek än att gå brudmarsch med fadern istället för med brudgummen har jag personligen svårt att tänka mej...

Men som sagt, nånting lite läbbigt patriarkalt är det över seden. Och nånting i prydaste laget är det ju när prästen - också i enlighet med hollywoodritualen - säger You may kiss the bride (fast på svenska förstås). Inte ens de strängaste oskuldsregler jag hört talas om i Sverige förbjöd en kyss under förlovningen; och nu ska man alltså låtsas som om första kyssen äger rum i kyrkan - offentligt! (I varje fall som en del präster uttrycker sej: "nu får ni pussas" el. dyl.).

Slut på gnället - jag försökte ju berömma Eva Brunne!

Som mannen och kvinnan i glädje tillsammans
när tillvaron föddes en gång,
vi står här i dag inför skapelsens Herre
i bön och sång.

Missionsföreståndarens blogg

Påskvänner!

Vill gärna rekommendera missionsföreståndarens nya blogg - den motsvarar väl ungefär vad som i Missionskyrkan hetat "veckobrev" eller vad vi i EFS läst som Anders Sjöbergs varannanvecka-krönika i Budis. (Det som bara blev en gång i månaden efter omgörningen i fjol).

En blogg ligger helt rätt, anser jag. Lätt att uppdatera, lätt att läsa och lätt att länka till. Och de två första bloggposterna är klart läsvärda. Man blir uppmuntrad till att hushålla bättre själv, för att kunna ge en grundplåt till takplåtar på Tanzanias nya kyrkor. Fortsätt påminna oss om våra i-landsproblem, Stefan!

F.ö. kan man sedan en tid se Stefans stora konferenspredikan på EFS:s hemsida. Ni som inte hört den än - passa på nu! Den är värd att lyssna till än en gång - om Jesus som både Lamm och Lejon!

Gå ut i hela världen
med evangeli bud!
Guds kärlek gäller alla,
så kom till allas Gud!

söndag 11 oktober 2009

Källan hel i Mellansel

Påskvänner!

Det blir svårare och svårare att rimma på Mellansel. "Mellanspel i Mellansel" följdes av "Sällan fel i Mellansel" och nu alltså "Källan hel i Mellansel". Lite långsökt kanske, men om man betraktar orgeln som en ljudkälla kan man ju säga att källan nu blivit hel - efter att delvis ha demonterats under rektor Thomas Wahlboms kompetenta ledning. Inga skruvar saknade eller blev över.

Märkligt nog kunde vi t.o.m. flytta ut åbäket någon meter i kyrkorummet (jag som trodde att orglar var närmast fastgjutna!) för att bättre komma åt att fylla på olja i fläktmotorn.

Spännande helg med praktik och teori om vartannat! Samt ett uppbyggligt besök på 11-gudstjänsten i bönhuset i Gottne (skriver kanske mer om det när jag kommit hem).

Nu far jag hem till södra Sverige! (Men Milko-land är det här likaväl som Hälsingland - det känns nästan konstigt att vi när vi bodde i Ume 2003 betraktade Milko som en farlig konkurrent till Norrmejerier. Nu är det Milko som gäller - och det är Arla vi undviker).

Ja, det är Tacksägelsedagen idag, men vi fortsätter väl tacka till veckan? Trots mörker och kyla. För hem och mat och frälsning.

Tack för ljusa, varma vårar,
tack för mörk och kulen höst,
tack för redan glömda tårar,
tack för friden i mitt bröst.

onsdag 7 oktober 2009

Bön på Birgitta-dagen

Påskvänner!

Birgitta-dagen kom faktiskt med blid brittsommarsol - den djupa nattfrosten kändes som ett minne blott i morse. Jag passade på att cykla till barnkören i Rengsjö - av och an 3 mil ungefär.
Mer aktuell än någonsin känns Birgittas bön "Visa mej, Herre, din väg - och gör mej villig att vandra den". Nästa vecka - efter en helg i Mellansel - tänker jag nämligen "komma ut" som öppet heteronormativ i lokalpressen. (Ej lika med homofobisk - det är, apropå ett TV-program i helgen, de som mördar eller pinar livet ur sina familjemedlemmar som är sämre än djur, inte hbt-personer. Ej heller lika med hbt-förnekande; jag vet att alla inte är hetero. Utan just heteronormativ, d.v.s. rekommenderande familjebildning med någon av motsatt kön i möte med alla de ungdomar som faktiskt har ett val).
För både kyrkans, skolans och politikens del krävs nu ett klargörande, särskilt efter 1 november då det väntade kyrkomötesbeslutet träder i kraft. Vad är acceptabelt åt det heteronormativa alt. queera hållet? Vad är vänskapliga åsiktsskillnader och vad medför en nödvändig brytning, ett öppet avståndstagande?

Visa mej, Herre, din väg.
Visa mej, Herre, din väg.
Jag vill vandra i din sanning.
Jag vill vandra i din sanning.