fredag 31 december 2010

Var är Jesus?

Påskvänner!

Jag tror att vi alla, även alla EFS-are, innan året är slut bör läsa och begrunda Jonas Gardells julbetraktelse "Var är Jesus"? Jonas måste för allt i världen sluta betraktas som riksevangelist eller kyrklig exeget, däremot förtjänar han (som sagt) sitt hedersdoktorat för att han offentliggjort vad Svenska kyrkans präster utbildas till. Nämligen - låt oss tala klarspråk nu - till förnekare. Av både Jesu Kristi gudom, försoningen i hans blod och hans återkomst i härlighet till att döma levande och döda.

Det är helt i sin ordning att Jonas Gardell och Christer Sturmark får utrymme för sina tankar i media (och vem har inte tvivlat - varför kommer han inte? - finns det evigt liv eller evig död?). Men varför bara den ene av dem ska kallas till församlingar och benämnas "en väckelsepredikant av Guds nåde" (cit. EFS-aren och biskopen Tony Guldbrandzén, 1942-2010) är för mej obegripligt. Christer Sturmark har ju t.o.m. bättre begrepp om vad som är kyrkans kallelse och "differentia specifika" än vad kyrkomötet och Jonas Gardell har.
Vi ska dock inte sluta "brottas med Gud" - Ann Charlotte Altstadt har helt rätt i att mycket svårt och svart "fuskas undan" av kyrkan [även om hon helt tycks ha missat Guds uttryckliga omsorg om både Kain och Esau - och även om hon minst sagt skruvar till det rejält när hon talar om "Guds gruppvåldtäkter", anm. kl 15.00]. Inte bara i barnbiblar, för övrigt, och inte bara inom vissa teologiska inriktningar. Hur förena GT och NT, hur vara trogna mot uppenbarelsen genom lagen och uppenbarelsen genom evangelium - och konklusionen i Joh. 1:17? Jag känner helt igen mej i Sofia från Piteå och hennes brottning (se hennes senaste bloggposter så förstår ni) och kan bara sörja att så få verkar ha förstått det ohyggliga allvaret i hennes invändningar. Är vi så avtrubbade bara för att vi inte följer Gardell i hans antinomism?
Men innan året är slut kan vi också - Gud ske lov - även ladda ner och lyssna till fil. mag. i datalingvistik och doktoranden i litteraturvetenskap Mattias Agnesunds (1973-2010) insjungning av Jag är främling. Vi får väl - med Mattias själv - erkänna att hans röst inte riktigt når upp till Einar Ekbergs vokala höjder. Men också att den berör våra hjärtan om möjligt ännu starkare.

tisdag 28 december 2010

Jag var i Narnia med Mattias

Påskvänner!

Läs Narnia-artikeln där Mattias Agnesund börjar så här: "Jag har varit i Narnia." Mattias dog igår, samma dag som jag och mina två äldsta barn var i Edsbyn och såg filmen om "Kung Caspian och skeppet Gryningen". Med 3D-glasögon. (Vísst måste det - apropå det Agnesund skriver om Ward - vara planeten Neptunus som präglar den boken/filmen ;o)
Jag var också i Narnia den där gången på Örebro Missionsskola 1998. En fantastisk vecka med en fantastisk föreläsare (Michael Ward) - och naturligtvis minns jag också Mattias som rullade runt med sina slangar och apparater och otroligt nog var med nästan överallt (alltså även i skogen!).
Jag träffade honom aldrig mer "lajv", men läste desto mer av honom nu under 2000-talet, bl.a. den fantastiska och djupt tänkvärda Ekberg-biografin Blott en afton bor jag här. Filmaren Tom Alandh gjorde i samband med den en dokumentärfilm med samma namn om Mattias Agnesund och hans liv. (Hoppas SVT visar den i repris). Mattias var en viktig röst i både teologi-, kultur- och samhällsdebatt, inte minst som försvarare av människovärdet. Läs gärna Carl-Henrik Jaktlunds text om Mattias i dagens Dagen. Men läs också Mattias´ egen blogg med adventskalender, t.ex. lucka 13 om ljuset i tunneln, som jag kände igen mej själv så väl i (trots avsaknad av direkta handikapp). Vad härligt att den finns kvar i cyberrymden!
Men Mattias hann tyvärr inte göra klart sin doktorsavhandling om Sven Lidman - hans doktorandtjänst skulle gå ut nu våren 2011 och han ville så gärna "knyta ihop säcken". Vi är nog många som gärna skulle vilja läsa även en ofullbordad bok om "Pilgrimen Lidman". Kanske valda delar kan publiceras? Fast jag vet ju att doktorsavhandlingar - och särskilt de två teoriavdelningar som färdigställts - sällan är riktigt läsbara för den breda allmänheten. Det är nog biografin över Ekberg som är och förblir Agnesunds "Magnum Opus".
Vila i frid, Mattias! Vi ses - inte i Narnia, men i "Aslans (=Lejonets) rike".

lördag 25 december 2010

Dagens Lösen 2011

Påskvänner!

Vill gärna göra lite reklam för världens äldsta och mest sålda andaktsbok: Dagens Lösen. Köp den via nätet eller ännu hellre via din lokale bokhandlare (så att boken exponeras för ännu fler presumtiva köpare).

Dagens Lösen 2011

Lästips vid adventstidens övergång till jultid

Påskvänner!

Hon är inte dum, Anna Sophia Bonde. Men den här krönikan i Dagen är väl alldeles ovanligt bra skriven?

PS. Per Mases avled igår julafton. Vila i frid. Nu tillhör du varken svenska eller romerska kyrkan, bara den heliga, katolska och apostoliska kyrka vi bekänner i Credo. DS.

tisdag 21 december 2010

Besinningsfulla - eller svikare?

Påskvänner!

Läs Dag Sandahls bloggtext om "De besinningsfulla". Tänkvärd inför såväl jul- som våravslutningar i kyrkan. Och, som Sandahl är inne på, även inför begravningar, dop, julottor m.m.
Det är klart att man kan tala bibliskt utan att nämna kodorden "Gud" eller "Jesus". Esters bok i Bibeln är ett vackert exempel på detta. (Där Gud är ständigt närvarande som den ende hjälparen och den man måste lyda mer än människor - och där Ester gestaltar Jesus på ett fantastiskt sätt, när hon med livet som insats går in i "det allra heligaste" rädda sitt folk). Men som regel förfuskas antingen budskapet - om jag inte alls berör inkarnationen och räddningen från mörkrets makt - eller den sekulärhumanistiska överenskommelsen, för om jag de facto alluderar friskt på evangeliet och talar om t.ex. "ljuset" istället för "Gud" eller "julens barn" istället för Jesus blir jag ju bara uppfattad som sofist. Då är det rakare att säga att vi är i kyrkan nu och i kyrkan handlar det - precis som själva julen gör - om Jesus. Take it or leave it.
Det enda raka är naturligtvis att skolan håller en "officiell" julavslutning i skolans lokaler, men att alla elever och föräldrar som vill kommer överens med församlingens präster om en frivillig (men troligen välbesökt) fortsättning i kyrkan, med all den musik och julandakt som parterna själva kommer överens om. Utan inblandning av staten eller Ateistförbundet Humanisterna.

För om prästerna är beredda att - nb i sin egen kyrka! - medverka med munkavle framstår de ju som något slags gisslan som man kan pressa hur långt som helst, och som inte har bestämda åsikter om någonting. (Jfr brudparet i Adam och Eva som fick prästen att lova att inte tala om Gud - eller den kyrkliga(!) begravningen jag själv medverkade vid i fjol höstas när bibelorden byttes ut mot "visdomsord" och fjärde versen i "Lär mig du skog" ströks helt och hållet). Pastorstypen har fått sin klassiska beskrivning av Hans Alfredsons ringare:

Missionsföreståndarens julhälsning

Påsk- och julvänner!

Nu när vi ändå är inne på julhälsningar har inte bara Andreas Holmberg på Dagen utan även Stefan Holmström "på EFS" en hälsning att framföra via ett litet filmklipp. Nåja, inte så litet, nästan 5 minuter. Skulle vi landet runt inte kunna lägga ut fler små minipredikningar av den här typen? (Jag vet att det görs, men det är ju jättekul!).



Än faller mörker med skuggor så tunga
över oss alla - båd gamla och unga.
Dock blir det ljust, och vid julen vi sjunga,
sjunga om Jesus, om frälsningens dag.

måndag 20 december 2010

Vilket fint namn han har!

Lucka 20 i Dagens adventskalender
Andreas Holmberg, utvecklare på Improove och Dagen.se, hälsar er i dag välkomna till Dagen.se:s adventskalender. (Fast jag måste ju säga att jag är tacksam över att kunna fira en vit jul utan att behöva åka hundratals mil till den exotiska Norden ;o).

Visst klarar ni förresten frågan om "den klassiska svenska vinteridrotten"? (Ledtråd: Hälsinglands nationalsport).

Prenumerera på Budis (gratisreklam!).

Påskvänner!

Ni prenumererar väl på Budis (Autogiro 30kr/mån, så att det knappast märks)?

Prenumeration

Gunnel Karlsson
prenumeration@efs.nu
018-16 98 28



Prenumerationspriser

Ett provexemplar: Gratis!
Halvårsprenumeration: 230 kronor
Helårsprenumeration: 420 kronor
Taltidning: 470 kronor
Helårsprenumeration, student: 360 kronor

Beställ prenumeration på nätet. JAG VILL PRENUMERERA!

EFS Bollnäs har haft adventssamling

Påsk- och julvänner!

Har visst glömt att berätta om Bollnäs EFS´ adventssamling (med julbord och allt!) hos Hamréns på Timmervägen. Klart mysigt - inkl. Margits reseberättelse från Israel.

Glömde dock kvar alla EFS-psalmböcker (med storstil) som vi fått från Rengsjö församling ;o). Det blev en rejäl påse att avhämta några dagar senare. Storstilsböcker i all ära, men de blir rätt tunga ;o).

I gamla storstilspsalmboken (1986-2003) Sionstoner på nätet kan vi fortfarande sjunga Elisabeth Mays fina jul- och trettondedagspsalm om

Jesus, vår Konungs, himmelska rike.

tisdag 14 december 2010

Vinterblommor.

Vinterblommor.

Bollnäs' prästgård där Lina Sandell sov

Bollnäs' prästgård där Lina Sandell sov över på 1880-talet.

Bollnäs' kyrka i vinterskrud - vacker so

Bollnäs' kyrka i vinterskrud - vacker som ett julkort!

lördag 4 december 2010

Inför helgen

Påskvänner!

Andra advent. Jesu andra ankomst. Och inför den: "Guds rike är nära! Vänd om! Tro evangelium!" (Här ger Jesus inte bara en predikotext utan även en perfekt tredelad disposition!).

Gud välsigne oss allesammans. Under advent blir Jesus liksom "mindre och mindre" i fysisk bemärkelse: först rider han in i Jerusalem till sin död, sedan predikar han om Guds rike, sedan är han hemma hos Maria och Josef medan sysslingen Johannes döparen förbereder hans framträdande, och allra sist ligger han som ofullgånget foster i Marias mage (kanske Fjärde söndagen i advent hade passat ännu bättre än Tredje som "Livets söndag"?).

I vilket fall som helst: det är samme Jesus alla söndagar i advent och resten av året. Den Jesus, om vilken Johannes döparen sa: "Det är som det ska att han växer till och att jag förminskas." Kan vi alla stämma in i det?


Här kommer den tyska melodin till samma psalm:

tisdag 30 november 2010

Material för reflexion

Påskvänner!

Jag kommer inte ifrån att Anders Brogrens 100-årskliv mot framtiden hör till det intressantaste jag läst det senaste året. Jag tycker vi läser texten igen (om vi gjorde det för ett år sen). Den är bra!
Mindre skojiga men rätt intressanta ändå är Carl-Henrik Martlings minnen från diverse biskopsval och dylikt. Yngve Kalin minns turerna för 10 år sedan kring den nya kyrko(o)ordningen.
Hög- och gammalkyrklighetens skribenter ger tänkvärd läsning även för EFS-are. Jag har en känsla av att vi varit lite för nöjda med att en biskopskandidat (och andra) presenterats som "lågkyrkliga". Och jag anser faktiskt att vi redan nu - innan hagiografierna "sätter sej" - skulle behöva ompröva en del av exempelvis den genuint sympatiske och EFS-anknutne Tony Guldbrandzéns insatser rätt rejält.
Hur kom det sej att han till slut presenterade Jonas Gardell som en väckelsepredikant av Guds nåde och röstade för äktenskapsdeformen? Var det verkligen dit johannelundrektorn Torsten Nilssons teologi med nödvändighet ledde? (I så fall är den definitivt misskrediterad, man jag är ännu inte helt övertygad om att sambandet är självklart). Diskussion skulle behövas...

söndag 28 november 2010

Gott nytt kyrkoår!

lördag 27 november 2010

Helg med Lennart Möller i Sundsvall

Påskvänner!
Gott slut på det gamla kyrkoåret!
Förra helgen var jag på "Mellanspel i Mellansel" men hann även mellanlanda i Sundsvalls EFS på hemvägen. Där hade man haft bibelhelg om "The Exodus Case" med prof. Lennart Möller, även medlem av EFS:s styrelse och planeringsledare för Jesusmanifestationen. Inte alls fel att tala om uttåget ur Egypten i samband med en Domssöndag f.ö.
Jag hann höra en del av hans avslutande predikan, som bl.a. berörde "det femte evangeliet" som han kallade ett falskt evangelium: nämligen våra understrykningar som han menar tenderar undvika bibelns salta saker och varningar. En annan poäng var "vi och dom"-tänkandet, där vi knappast själva räknar med att bli häktade och dömda - men också rövaren på korset som dömdes fri av Jesus. Av nåd.
Efter avslutningsfikat fick jag tillfälle att ställa några frågor till Lennart, bl.a. om Jesusmanifestationen där jag nämnde mitt önskemål om "förträning" lokalt av lämpliga, enkla sånger i marschen in mot Kungsträdgården. T.ex. Vi ska nå vårt mål eller Vi ska vandra i Guds kärleks ljus. (Det saknade jag f.ö. även på EFS:s 150-årsjubileum 2006, då marschen upp mot Skansen kändes alltför tyst och anonym trots den stora mängden deltagare och spridda ansatser till "Med Gud och hans vänskap" och andra nyare sånger).
Jag ställde även frågor om äktenskapet och om EFS verkligen är tydligare än Missionskyrkan (som sagt att äktenskapet är ett förbund mellan man och kvinna - men att pastorer och församlingar som vill lika gärna kan viga män med män och kvinnor med kvinnor till ett kristet äktenskap). Lennart menade att EFS nog är tydligare än så, men också att linjen framöver beror mycket på vilka som väljs in i styrelsen och vilka anställningsformer "EFS-prästerna" har i framtiden. Jag hoppas att EFS kan vara tydlig om äktenskapet, men också starkt försvara mänskliga rättigheter och asylrätt i en tid när homofobi och drakonisk lagstiftning breder ut sej i öst och syd (undantaget Sydafrika!) samtidigt med att queerologi och tokfeminism breder ut sej i väst och nord.
Sen måste jag ju även göra lite reklam för ännu en bok där Lennart Möller medverkat (om än han inte står som författare), nämligen 100 sätt att rädda världen. Där står inget om att "Jesus för världen givit sitt liv", men mycket om hur vi kan bidra till att "bruka och bevara" skapelsen på bästa sätt. Också ett vettigt perspektiv i Domssöndagstider. Det gäller att plantera sitt äppelträd oavsett när Jesus kommer, och vare sej det nu var Luther som sa det eller inte...
//: Vi ska vandra i Guds kärleks ljus,
vi ska vandra i Guds kärleks ljus ://
//: Vi ska vandra, å-å,
vi ska vandra i Guds kärleks ljus ://

//: Siyahamb´ ekukhamyeni kwenkhos,
siyahamb´ ekukhanyeni kwenkhos ://
//: Siyahamba, o-oh,
siyahamba ekukhanyeni kwenkhos ://

onsdag 17 november 2010

Tidens flykt och hjärtats tillflykt

Påskvänner!

"Tidens flykt och hjärtats tillflykt" - så löd titeln på en samling predikningar av prosten Harry Johnson. Om samma sak handlar texten (skickad av min far) på en farfarsklocka i Chester-katedralen i England, lämplig att meditera över så här i domssöndagstider:
When, as a child, I laughed and wept - Time crept.
When, as a youth, I dreamed and talked - Time walked.
When I became a full-grown man - Time ran.
And later as I older grew - Time flew.
Soon I shall find, while travelling on, - Time gone.
Will Christ have saved my soul, By then? - Amen.

tisdag 16 november 2010

Anders Brogren om journalisters gudsmöte

Påskvänner!

Herren lever och verkar. Som Luther sa på sitt närmast fågelsångsliknande latin: "Vivit!"

En sida av detta berör Anders Brogren i sin recension av journalisten Carolina Johanssons nya bok "Bråkdelen av en sekund." En berörande berättelse. Det är ju inte så att journalister är viktigare än andra syndare inför Gud, men journalister (som Elisabeth Sandlund, Göran Skytte och Ingela Agardh) har ju vanan inne att skriva om vad de är med om. Och gör det bra. Ofta mycket rakt på sak, föga salvelsefullt men ändå med djup inlevelse i kyrkans och trons mysterier.
Visserligen skriver Ingela Agardh lite illavarslande i slutet av sin bok "Den största nyheten" att hon trots allt inte riktigt kan tro att Jesus offrades för hennes synders skull - tacksamhetsskulden skulle ju då bli outhärdligt stor, påpekar hon frankt! - men det finns samtidigt så mycket i hennes berättelse som jag inte kan tro vara av "den vite djävulen" (som till varje pris vill skymma Kristi kors). För vem måste inte med den förtvivlade pappan i Nya testamentet ropa: "Jag tror! Hjälp min otro!" Och vem har inte varit med om att känna att evangeliet är lite för bra för att man ska kunna våga lita på det direkt - t.o.m. om vissa Jesu lärjungar skriver ju evangelisten: "Då de ännu inte kunde tro för glädjes skull!"
Värre är det när präster och biskopar, de som skulle vägleda sökare och nyfinnare, inte längre står för kyrkans bekännelse, vare sej det gäller äktenskapet eller den artikel varmed kyrkan står eller faller: rättfärdiggörelsen genom tro. I Ulla-Carin Lindqvists bok "Ro utan åror" känns det som att den präst som hon - ännu en livsnära journalist - i sin svåra sjukdom samtalar med inte står för eller förmedlar just något alls av kyrkans tro kring frälsning, liv och död. (Vilket hon själv också upplever).
Det är det verkligt illavarslande.

S-krisen kan bidra till kyrkans frigörelse

Påskvänner!

Vad säger gamle EFS-profilen Georg Leander Andersson från Krokträsk om Socialdemokraternas kris? Lars B Stenström hade en del klokt att säga när n´Georg ställde upp i kyrkovalet senast. Själv gick jag också i taket ("Pinsamt, Georg!"), särskilt som Erika Cyrillus´ mycket vettiga förslag om en EFS-lista dissades så hårt av många EFS-are och endast med tvekan accepterades av styrelsen (men S-, M- och C-märkta listor skulle alltså stämma bättre med kyrkans och EFS´ karaktärer av evangeliskt-lutherskt samfund???). Jag hittar dock inte Georg Andersson i listan över kyrkomötesledamöter, så han kanske - Gudskelov - inte fick nog många kryss på S-listan.
Socialdemokraternas kris - där partiet inte längre vet om det vill åt höger eller vänster eller stå kvar (lättare för 100 år sedan när nästan alla, nästan t.o.m. högern, ville en bit åt vänster) - kan gott väcka tankar om situationen för EFS. Som ju också är i ekonomisk kris och medlemskris, men där många inte riktigt tycks kunna bestämma sej för om vi ska gå åt det mer konfessionella och biblicistiska hållet (en ganska tydlig inriktning på Anders Sjöbergs tid) eller om vi ska göra ytterligare anpassningar till kyrkoledningens folkkyrkliga liberalteologi (vilket Georg Andersson verkar stå för) eller stå kvar i något slags mittenposition (som verkar vara Stefan Holmströms linje), där alla och ingen är riktigt glad. (Detta sagt med stor respekt för Stefan som missionär, gruppledare och förkunnare).
Men bortsett från EFS och dess situation tror jag liksom Yngve Kalin att Socialdemokraternas kris är till nytta för Svenska kyrkans frigörelse: De omoderna socialdemokraterna

Bäringen på kyrkopolitiken är övertydlig. Socialdemokratin skapade i linje med sin övriga politik också den så kallade demokratiska folkkyrkan som ett inslag i folkhemsbygget . Marken var beredd i den religiöst motiverade folkkyrkan med sina rötter i trettiotalet och den tidens ideologier och kunde tas i anspråk för egna syften. Svenska kyrkan blev under socialdemokratins ledning mer svensk än kyrka. Det märkligaste av allt är kanske att de övriga politiska partierna drogs med i spelet av rädsla att bli akterseglade. Som statsbärande parti kunde sossarna med utnämningsrätt tillsätta sitt folk på nyckelpositioner, med rörelsen mobiliserad kunde de i kyrkomötet genomföra sina reformer vars kanske mest paradoxala utryck är en fullständigt politikerstyrd kyrkoorganisation som på pappret kallas en fri kyrka.
För dem som har en annan vision om en modern kyrka, trogen sina rötter och sin särart, kommer nu detta att vara den stora utmaningen. Socialdemokratins kris kommer att få konsekvenser också för kyrkan. Den omoderna kyrkopolitiken måste vika i det förnyelsearbete och stålbad socialdemokraterna kommer att gå igenom. Den är hopplöst omodern i det paradigmskifte som övergår Sverige. De andra partiernas företrädare kommer också att följa efter, en del av övertygelse, andra motvilligt. Svårast blir det för alla dem som gjorde karriär med partipolitiken som bas. Det är inte bara Mona Sahlin som sitter löst när förändringens vind blåser!

Lämnar Socialdemokraterna sitt starka kyrkopolitiska engagemang (se bara t.ex. Kyrkovalsbladet från Umeå 2009!) gör nog Moderaterna det också - som nu tycks vara med bara för att S är det - och då vill nog inte heller något annat parti stå kvar tillsammans med statskyrkovänliga Sverigedemokraterna. Även Torbjörn Arvidsson och "Kristdemokrater i Svenska kyrkan" får kasta in handduken (särskilt när de inte ens kunde stå för sin egen linje om äktenskapet från 2009 vid 2010 års omröstning utan valde att lägga ner sina röster!!!).
Öppen kyrka kan fånga upp folkkyrkoidealisterna, Frimodig kyrka de någorlunda bekännelsetrogna och Posk alla övriga.
Men för min del får EFS gärna ställa upp som egen nomineringsgrupp inför nästa kyrkoval. Och på den listan får Georg Andersson gärna stå som kandidat. Även om jag kanske kryssar någon annan EFS-are eller rent av röstar på någon från Frimodig kyrka ändå...

Guds kyrka är gemenskap
med Fadern och hans Son.
Det skådar hon och erfar
i Andens kraft och nåd.
Gud helgon och martyrer
betygar det med blod,
omkring dem sjunger rymden
där segerns kyrka bor.

torsdag 4 november 2010

Sionstoner, Stora Nätpsalmboken och Nätkoralboken

Påskvänner!

Jag påminner gärna om de självspelande noterna på nätet, både på 1986 års psalmbok, Stora Nätpsalmboken och Sionstoner. En del av noterna är publicerade i 4-stämmig sats (när upphovsrätten så medgivit), och dessa har jag nu sammanfört i Nätkoralboken, med adressen koralboken.blogspot.com. Här kommer "inbäddat" smakprov från SvPs1986 nr 309, men gamla EFS-are känner säkert igen melodin till Lina Sandells Bergen må vika (utan upptakt):

O mildaste Jesus med segrarens krona,
oss lys på den väg som till himlen oss för.
Den ende du är som vår synd kan försona,
med dig utan fruktan vi lever och dör.

Ärkebiskopen i Kina

Påskvänner!

Nu är Svenska kyrkans ärkechef Anders Wejryd på besök i Kina. Så här skriver prosten Anders Brogren på sin blogg, www.brogren.nu:

Ärkebiskop Anders Wejryd kommer den 3-15 november att besöka Kina. Besöket är en del av utbytet med den protestantiska kyrkan i Kina. Syftet är att lära sig mer om kyrkans snabba utveckling i landet. Wejryd och hans delegation kommer bland annat att besöka teologiska institutioner i Shanghai och Nanjing, den protestantiska kyrkans ledning samt lokala församlingar, uppger Kyrkans Tidning.

Kanske får han då träffa kyrkans mångårige ledare, biskop Ding Guangxun, som så sent som i maj 2010 vid 95 års ålder avgick som president för Nanjing Union Theological Seminary. Ding är känd för sin extremt regimtrogna teologi. I den statliga tidningen "Peoples Political Consultative Committe Journal" den 1 mars 1999 hade han ett inlägg med titeln "Gammaldags teologi behöver förändras och förnyas", där han bl.a. skriver:

'Det finns många ställen i Bibeln som talar om kärlek, omsorg och välsignelse från Gud för hela mänskligheten, både för dem som tror på Kristus och de som inte tror. Detta är normal religiös tro. Men somliga inom kyrkan gör ett stort väsen av tron och betonar motsättningen mellan tro och otro. De säger att de som tror blir frälsta och efter döden kommer till himlen, men att de som inte tror inte blir räddade och efter döden kommer att gå förlorade. I enlighet med detta gör de allt för att övertyga människor att tro på evangeliet. Detta leder till att kristendomen blir en religion med ett starkt motsatsförhållande mellan dem som tror och dem som inte tror. Detta är inte förenligt med socialism. Kinesisk teologi får inte hävda detta motsatsförhållande mellan tro och otro eller inkludera teologiska ståndpunkter som splittrar enheten hos det kinesiska folket.'

Biskoparna Ding och Wejryd har många anknytningspunkter. Båda är mästare i politisk korrekthet. De borde kunna finna varandra."

Så långt Brogren. Som också länkar till en norsk artikel om det fasansfulla faktum att kristna i förbjudna husförsamlingar ofta blir anmälda till myndigheterna av andra "kristna". Officiell kristendom står mot illegal kristendom. Kommer Wejryd att tala för de förföljda eller nöja sej med att frottera sej med de godkända? Tyvärr har den mannen, trots alla sina goda sidor, knappast själv gjort sej förtjänt av det omdöme han (rätt omdömeslöst) fällde om Syriens president Bashir al-Assad: "En på många sätt imponerande personlighet." Men vi ska heller inte förakta honom (eller någon människa), bara tala om att vi behöver andra ledare för vår kyrka. Jag är inte säker på att vi har en enda officiell biskop i Svenska kyrkan just nu som är värd det namnet. Det är närmast otroligt hur få som vågar stå upp för den sanning som den s.k. biskop Ding Guangxun förnekar i citatet ovan, särskilt aktuell såhär inför Alla helgons dag resp. Alla själars dag. (Det räcker alltså inte med att vara man och heterosexuell, som man kan förledas att tro om man bara lyssnar på vissa s. k. konservativa). Fiat Lux!

Du vid vars kärleksglöd
framgick ur natt och död
skapelse ny,
du som gav blinda ljus,
löste ur fångahus,
stillade stormens brus,
låt dagen gry.

Carl Adolf Murray - ett levande mirakel

Påskvänner!

Har ni fördomar om 98-åringar? För två veckor sedan satt jag och EFS-Margit och många fler i stiftsgården i Undersvik och lyssnade till Carl Adolf Murrays högintressanta 80-minutersföredrag om textilarbeten (bl.a. Skog- och Överhogdalstapeterna). Skogtapeten (eller -bonaden) upptäcktes samma månad som Carl Adolf föddes (sept. 1912) och beskrevs med särskilt intresse. Själv tyckte jag nog att talaren var det mest intressanta. En helt otrolig vitalitet. Ett vardagsmirakel. Tänkte skriva om det redan då, men det blev inte av förrän nu. Fattar inte att inte fler (nåja, vi var väl ett 100-tal i a f) vallfärdade till stiftsgården. Massor av turister far till Kemi gamla kyrka för att se en död präst som mest ser ut som en potatis, men en levande och både fysiskt, intellektuellt och andligt vital präst som Carl Adolf känns faktiskt betydligt mer upplivande och trosstärkande! Hans och släktens motto är: "Med kroppens och själens spänst / i livets och kärlekens tjänst." Själv behöver jag nog ta till mej av båda delarna. Stanley Sjöberg tar upp saken ur flera aspekter i Dagen idag.
Sonen Bertil har jag lyssnat till på S:t Ansgars i Uppsala under 1990-talet. En mycket god predikant och teolog. Med fler stiftsadjunkter och präster som han och fadern hade Svenska kyrkans framtid sett ljusare ut. Jodå, jag gillar även Magnus på stiftsgården och många fler, men det hjälps inte; nu är det storkris och det måste upprepas. Även av EFS och dess ledare. Fast i konstruktivt syfte. Det duger inte att mörka eller bagatellisera. Men inte heller att sura och deprimera. För att travestera Tage Danielsson: "Se här din svåra roll: / att inse kyrkans stora kris / med glädjen i behåll".
För åkrarnas gröda,
för dryck och för föda,
för vila och möda
vi tackar dej, Gud.

För vindar och vatten,
för dagen och natten,
för leken och skratten
vi tackar dej, Gud.

onsdag 3 november 2010

Psaltaren 32

Påskvänner!

En klassiker av David och Einar Ekberg bifogas här (om än sjungen av en annan sångare). Men läs gärna Psaltaren 51 först!



Ja, när mitt spända sinne ser
dej mitt i kampens nöd,
då byts min ångest mot den frid
du köpte i din död.
Då vet jag att det finns en Gud
och att han är min Far.
Om än fördold, så är han här.
Och jag ska få hans svar.

lördag 30 oktober 2010

Tack Liselotte. Tack Jesus.

Påskvänner!

Läs Liselotte J Anderssons Rakt på sak inför helgen med kyrkoårets största tema. Om det hon skriver kan jag bara säga: Tack Liselotte. Tack Jesus.
I helgen är det f.ö. OAS-helg här i Hälsingland (Hudiksvall) med bl.a. Hans Weichbrodt. Sigrid L bjöd in som vanligt men jag vet (som vanligt) inte om jag får tid att vara med. Ungdomssamlingen på fredagkvällen har ju redan varit, men dagens program kanske kan vara något? Hoppas att bibelundervisningen kan förmedla något av det Liselotte fick fram.
OAS-helg
29-31 okt 2010
Jakobs Kyrka i Hudiksvall
”…nära vill jag leva, nära dig min Gud”
Medverkande:
Berit Simonsson
Hans Weichbrodt

Program
Fredag kl 19.00-20.00 ungdomssamling med Hans Weichbrodt
kl 20.30 Taizégudstjänst i S:t Jakobsgården, därefter Ungdomscafé
Lördag kl 13.30-14.30 Bibelföredrag Kaffeservering
kl 15.30-16.30 Bibelföredrag
kl 19.00 Förböns och lovsångsgudstjänst i Jakobs kyrka
Lovsångsteam
Söndag kl 11.00 Högmässa i Jakobs kyrka Lovsångsteam, Kyrkkaffe
Varmt välkommen!

Kristus, på korset du tog på dej
skapelsens synd och ve!
Kristus, på korset du bar för mej
dom och förbannelse!

Där vid ditt kors räckte himlens Gud
handen till fallen själ,
där blev vårt uppror mot lagens bud
sonat och allt gjort väl.

Korset är tecknet för frälsningen,
anstöt för självgjord tröst,
korset är balsam och hälsoregn
över ett sårat bröst.

Här är förlossning från jordens kval,
fred med Gud själv, jag vet,
frälsning för syndare utan tal,
frälsning i evighet.

Världen den hånar väl korsets trä,
fräck i sitt övermod,
men här får syndare ly och lä,
rening i Jesu blod.

När världens furste sin gunst mej bjöd,
jag vid Guds kors sa nej!
Jag är vid korset för världen död,
världen är död för mej.

Härlige Kristus, ditt namn jag bär,
följer dej på vår jord,
anser mej ingenting veta här
utom ditt kors, ditt ord.


Text: J Santon, övers. A.H. 2009

torsdag 28 oktober 2010

Tema Johannelund

Påskvänner!

Tja, frågan är kanske hur länge Svenska kyrkan centralt - läs: politikerna från (S), (M) och (C) - tycker att den lite subversiva prästutbildningen på Johannelund (känd härd för exempelvis heteronormativitet, se filmen Jenny, Gud och tystnaden) är värd att sponsra.
Nej, jag vet att Johannelund är så mycket mer. Men frågan är ju också hur självständig EFS-rörelsen och dess prästutbildning är och får vara, nu när den inte "utbildar egna predikanter" utan präster i största allmänhet till Svenska kyrkan i största allmänhet.
Det är ju allvarligt om de ytterst otydliga signalerna från EFS-ledningen i fråga om vad EFS-präster förväntas stå för vad gäller t.ex. äktenskapet beror på en ovilja att stöta sej alltför mycket med kyrkomöte och kyrkoledning. Av ekonomiska skäl. Vem ska då ge tydliga signaler gentemot de halvgnostiska för att inte säga helfnoskiga tankar som en riksdagsmajoritet (=kyrkomötesmajoritet?) nu leker med, nämligen att även mammor - som vill fortsätta kunna föda barn - ska få registrera sej som män.
(Det är väl egentligen ganska följdriktigt; strider det mot allas lika värde att ha så mycket som ett särskilt ord för förbundet mellan man och kvinna, så strider det väl mot allas lika värde att ha ett särskilt ord för - män).

onsdag 27 oktober 2010

Fantastisk EFS-mobilisering gav 200 000 50-öringar

Påskvänner!

100000 pix till sjukhus i Indien och Etiopien - från "Kronans Droghandel" - tack vare en stor mängd EFS-röster! Inte illa pinkat (ursäkta uttrycket!). En av de roligaste nyheter jag läst i Kyrkans Tidning på senare år. (Står även i Dagen).
Inte för att EFS är vad jag brukar kalla en "välgörenhetsorganisation", men vaddå, nog kan man väl säga att EFS (för det mesta) gör väl på många områden. "Du gjorde väl i att du kom", som Kornelius i Apostlagärningarna sa till Petrus. Och ni gjorde väl, ni som röstade på EFS.
En bloggare tycker dock att EFS "sjabblar bort pengarna" när de skickar dem utomlands. Har han/hon aldrig läst bibelordet "Sänd ditt bröd över vattnet, för i tidens längd får du det tillbaka"?

lördag 23 oktober 2010

Anders Sjöberg: Vad kan vi veta om Jesus?

Påskvänner!

Hittade en länk till ett mycket intressant Jesus-föredrag som f. missionsföreståndaren Anders Sjöberg höll för tre år sedan ungefär.
Rubriken var: "Vad kan vi veta om Jesus?" (En rubrik som nästan skulle kunna sjungas - till samma melodi som "Låt mej få höra om Jesus"!).
Jesus är densamme,
Kristus är densamme
som i går
än i dag
och i all evighet.
Amen.

fredag 22 oktober 2010

Sorgen och glädjen de vandra tillsamman

Påskvänner!

Benny Hinn-mötena i somras sänkte i mina ögon mycket av det Ulf Ekman på senare år velat bygga upp. Som bl.a. Emanuel Karlsten påpekat är det ju inte vidare trovärdigt att vara engagerad för den rätta läran om t.ex. äktenskapet (vilket vi ska vara), om vi närmast struntar i folks kristologi (lära om Kristus) eller teologi i övrigt. Och Benny Hinn sa otroligt konstiga saker i somras (alldeles bortsett från frågan hur han hanterar pengar eller sjuka och döende människor).
Desto roligare att kunna konstatera att Ulf Ekman nu verkar predika sunt och bibliskt om "Lidandet i en kristens liv" (så långt jag läst på hans blogg i alla fall). Jag har varit och är skeptisk till mycket inom trosrörelsen - inte minst kring hur pass man gjort upp med sitt förflutna - men man bör kunna erkänna och behålla det som är gott sedan man prövat allt.
Och att Ulf Ekman nu citerar Lina Sandells sångtext om vår himmelske Far som ger varje dag "dess beskärda del av fröjd och smärta", det är faktiskt historiskt. Det hade varit stört omöjligt i den trosrörelsemiljö jag kom i kontakt med i slutet av 1980-talet, då man lika lite kunde sjunga sista strofen i Tryggare kan ingen vara, eftersom Herren bara ansågs ge och inte ta. Trots att Bibeln bekräftar Jobs utsaga om att "Herren gav och Herren tog" - vilket bl.a. Arild Edvardsen förnekade i boken Jobs Gud - genom att uttryckligen påpeka att "vid allt detta syndade Job inte och talade intet lasteligt mot Gud."

Sorgen och glädjen, de vandra tillsamman,
medgång och motgång här tätt följas åt.

måndag 18 oktober 2010

Cape Town 2010

Påskvänner!

Jätteroligt att läsa Dagens och Anders Gustafssons blogg från "Lausannekonferensen" i Kapstaden 2010! Fågelskådaren och prästen John Stott - ledande vid de båda tidigare konferenserna 1974 och 1989 - skickade tydligen en hälsning på sin höga ålders höst. Härligt!

Anders har nu även fikat med missionssekreterare Erik Johansson från EFS och tyckt att det var trevligt (och att Erik gav en klok kommentar). Dessutom bloggar ju "Präst-Erik" själv från Kapstaden, fast på engelska!

Sedan Erik började twittra, har jag förlorat mycket av kollen på var han håller hus; jag är alltså ingen "follower". Tack, Anders, för tipset!

Guds kyrkas liv är jordens största under!
När världens forntidsformer snabbt förgår
är Kristus i all evighet densamme
och fast som klippan hans församling står.

Fin arktisk bönesajt hos Svenska kyrkan

Påskvänner!

Jag kan inte hjälpa det - som gammal norrbottning faller jag pladask för Svenska kyrkans nya bönesida med "bönemoln", isklädda vidder och samiskklingande musik. Visst kunde undervisningen vara tydligare om bön i Jesu namn och vad det innebär, men jag är faktiskt glad över initiativet - han som hör korpungarnas rop hör även svenska hedningars (i det fallet är jag kanske inte riktigt luthersk?).

Om ni blev stilla... säger Skriften, och jag tycker den här sidan var en bra hjälp till det. För mej själv. Gripande vardagsböner också. Det utesluter inte att den undervisande delen behöver utvecklas (gäller hela SvK:s hemsida f.ö.). Vilket inte hindrar att bönesidan var ett bra initiativ. O.s.v. o.s.v.

Och vad mitt hjärta beder,
det vet jag att du hör.
Och vad mitt väl bereder,
det vet jag att du gör.
I nödens högsta smärta
din hjälp mig närmast är.
Jag vet att på ditt hjärta
du mina sorger bär.

torsdag 14 oktober 2010

Psalmmaraton i Lund

Påskvänner!

Kul att psalmmaratonskonceptet lever vidare - eller pånyttfötts! - och denna gång genomförs i Skåne, i Lund, på initiativ av KRISS! Riktigt, riktigt kul! Se våra erfarenheter från psalmmaraton i Bollnäs för tre år sedan! Och jämför med bloggen 1986 års psalmbok!

Du är min Gud och jag vill prisa dej.
Du är min Gud, och jag vill tillbe dej.
Jag vill upphöja ditt namn, för du är stor
och din nåd, den varar för evigt.

Tredje biskop Martin av Linköping i rad!

Påskvänner!

Helt otroligt lustigt - det blev tredje biskop Martin av Linköping i rad! Dock har vi nu, vad efternamnet beträffar, gått från biskopssätets L till M: Martin Modéus vann valet med tydliga 70-30 mot närmaste konkurrenten Mikael Mogren. (Båda kandidaterna hade alltså initialerna MM, kul bara det!).
I sak: Martin Modéus är känd som en konstruktiv gudstjänstförnyare, och många av oss har haft glädje av boken Tradition och liv. Nu gäller det att vara biskop, inte bara författare och konsulent. Ser du vidden av ditt kall, Martin? Och hur ställer du dej till prof. teol dr. Miika Ruokanens väckelserop vid Lappo stifts synodalmöte den 29 september 2010: Trosbekännelsen och den moderna världsbilden?
Det är en känd sak att många EFS-are ställde stora förhoppningar till den biskop Martin som blev biskop av Linköping 1980 (Lönnebo). Och glädje och uppbyggelse har vi haft även av honom, men hördes det någon klar signal när fara hotade?

Utrannsaka mej, min Gud,
känn mitt hjärtas tankar.
Pröva mej, o Gud, i nåd,
kom och känn min oro.
Se om vägen som jag går
bort från dej mej leder.
Led mej då, o Herre, du
på den goda vägen.

tisdag 12 oktober 2010

Skarpt av finske biskopskandidaten Mika Ruokanen, professor, teol dr

Påskvänner!

Se och läs teol dr. prof. och förlorande men i längden vinnande biskopskandidaten Mika Ruokanens knivskarpa och rykande aktuella föredrag TROSBEKÄNNELSEN OCH DEN MODERNA VÄRLDSBILDEN vid Lappo stifts synodalmöte den 29 september 2010 (sv. övers. piratkopierad, erkännes, men jag lyckades inte länka direkt som jag ville till rtf-filen på www.ruokanen.com).
Nu är det strid på liv och död (fast inte med världens vapen)! Kan inte Stefan Holmström säga ifrån som Ruokanen någon gång? Anders Sjöberg har försökt - fast inte fullt så grundligt och skarpt - några gånger, men EFS måste ha uthållighet för att inte slarva ifrån sej evangeliet och bekännelsen, saltet, i en alltmer uppenbart avkristnad kyrkoorganisation.

lördag 9 oktober 2010

Höstfärger!

Höstfärger!

torsdag 7 oktober 2010

Intressant - men riskabelt

Påskvänner!

Nog är det intressant att i dansk press läsa om hur den danska folkekirken ska bevaras genom större hänsyn till teologiska minoriteter, och att jämföra med strömlinjeformningen inom Svenska kyrkan. Man kan förstå entusiasmen hos inre-missions-vänner (något i stil med EFS) i Danmark. Vi får också finnas, vi får också ha präster.
Samtidigt krävs naturligtvis en ömsesidighet i detta, och här kan man också tänka på vår situation i Sverige och EFS. Vi får ha vår äktenskapssyn - men inte ämbetssyn om den är högkyrklig - och vi får predika luthersk lära, men inte gå till storms offentligt mot att liberal teologi och queerläror alltmer vinner insteg, ja, att dörren öppnas på glänt för de mest märkliga saker.
Om vi dessutom har en missionsföreståndare som gjort en dogm av optimism och positiv attityd (och visst ska vi vara positiva där så är möjligt!), blir ju effekten att vår tystnad "köps". Förslaget från Uppsala stift och den snälle Ragnar Persenius, att EFS i Hälsingland skulle få nyttja stiftsadjunkter som stiftet betalar, känns ju så glädjande för smått desperata EFS-föreningar i landskapet - vad snällt av stiftet, nu när diskussion förs om Skytesvallen eller Brogården måste säljas. Att slippa bidra till lönekostnader, att få hjälp och stöd. Men hur hårt orkar vi då kritisera stiftet och biskopen - man biter väl inte den hand som föder en? (Inte för att stiftet och biskopen måste kritiseras på alla punkter, men det finns viktiga och i mina ögon avgörande, ömmande punkter som oupphörigen och envetet måste påtalas till förändring sker).
Har just fått Curt Carlssons doktorsavhandling om "Samhörighet och separation" från 1979. Onekligen en mycket spännande historieskrivning om relationen mellan EFS och Svenska kyrkan, som på många håll blev rätt frostig under 1950-60-talen. Men det känns rätt konstigt att i historiens ljus se hur EFS under 1900-talets sista år blev allt kyrkotrognare just när Svenska kyrkans ledning på ett allt mer alarmerande sätt fjärmade sej från den gemensamma bekännelsen...
Ska EFS alls ha i Svenska kyrkan att göra på 2000-talet måste det vara som tydlig väckelserörelse utan given uppbindning till något annat än kyrkans bekännelse. Allmän lekmannaaktivering har vi ju redan Lekmannaförbundet till.
Samtidigt: kan Svenska kyrkan med de resurser vi gemensamt betalar för erbjuda EFS utrymme och växtplats, kan det bli till liv och välsignelse för en på sina håll döende kyrka och en på sina håll utdöd missionsrörelse. Exemplet Trelleborg är glädjande. Som det står över kapellet där Trelleborgs EFS får hålla till: "Dina döda skola lefva".

Kom, Jesus, du som frälsa vill,
och se hur det står till.
Av döpta vimlar Sverige än,
men tron, var brinner den?
Vad hjälper det vi vet
vad du för världen led,
när vi ej satan står emot
i tro på vad du gjort?

O helge Ande, du vår skatt,
dej ber vi dag och natt
om samma tro och samma kraft
som dina vittnen haft,
då kristenheten stod
med stark och stadig rot,
med frukt som alla kunde se
- o Herre, låt så ske!

måndag 4 oktober 2010

Arbrå församlingshem vid Kyrksjön.

Arbrå församlingshem vid Kyrksjön.

lördag 2 oktober 2010

Gunvor tänker långt och väcker ytterligare tankar

Påskvänner!

Läs och begrunda teologistuderande
Gunvor Vennbergs ytterligt tänkvärda och insiktsfulla bloggtext!

Men samma fråga som hon ställer till kyrkans liberalteologiska ledarskap, skulle man väl kunna ställa till de konservativa som inte vill att hon ska få bli församlingsföreståndare (för att hon är kvinna). Många upplevde väl före 1958 något liknande som det Gunnel upplever nu:

Därför blir jag beklämd när den icke antagna prästkandidaten för första gången får ett ansikte för mig och det visar sig vara en av de smartaste teologer jag har träffat. En av de trevligaste också för övrigt.
Alltså är de s.k. kvinnoprästmotståndarnas (inte bara högkyrkliga och inte bara män!) ständiga utmaning att anvisa troende och smarta kvinnor en lämpliga arbetsuppgifter, gärna även väl avlönade, i både församlingsliv och mission - också sedan ev. barn vuxit upp. (Som norrbottning tänker jag inte minst på den högkyrkliga folkhögskolerektorn Anna-Greta Norén vid Pitedalens folkhögskola).
Om man läser Margit Sahlins memoarer ser man att det på 1940-talet - inför "hotet" om kvinnliga präster - utvecklades stor kreativitet när det gällde att föreslå olika sätt att ta vara på den kvinnliga begåvningsreseven inom kyrkan, men att den kreativiteten i många konservativa sammanhang tycktes upphöra när beslutet att prästviga kvinnor hade tagits. Och Kyrkliga Förbundets givartjänst och Missionsprovinsens vigningar tycks idag bara gälla män, trots att kvinnor sedan länge accepterats, ja dominerat, som diakoner i evangelisk-lutherska sammanhang (mer än i romersk-katolska).
Men ingen vill väl vara utan kvinnliga teologer och skribenter - jfr t.ex. Maja-Lisa Söderlund och Lina Sandell - och vem har sagt att kvinnor bara får vägleda barn och hedningar? Om Bibeln inte känner till "kvinnliga präster" har den å andra sidan åtskilliga kvinnliga profeter, både i Gamla Testamentet och Nya. (Filippus hade t.o.m. fyra stycken i familjen!). På bl.a. det här området har nog många s.k. lågkyrkliga EFS:are - både män och kvinnor! - positivt bidragit i den "inomkyrkliga ekumenik" som uttrycks i bl.a. Frimodig kyrka eller OAS-rörelsen.
"Om ändå allt Herrens folk profeterade!" "Era söner och döttrar ska profetera." "Utsläck inte Anden. Förakta inte profetiskt tal."
Ja, lär mej att följa dej vart du än går,
och lär mej att se vad du ser och förstår,
att tala ditt ord på ditt värmande sätt,
att verka och be för de fattigas rätt.

Kraftig skönmålning av relationerna till andra kyrkor

Påskvänner!

Att som Anders Wejryd hävda att inga kyrkor brutit sina relationer till Svenska kyrkan för äktenskapsdeformens skull, tycks vara en kraftig skönmålning. Enligt kyrkomötesledamoten Torbjörn Lindahl har EFS:s missionssekreterare Erik Johansson, i brist på EFS-grupp aktiv i kyrkomötesnomineringsgruppen Frimodig kyrka (FK), internt informerat om att världens tredje största evangelisk-lutherska kyrka, Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien, i somras visst beslutat att bryta alla relationer till Svenska kyrkan, men i nåder givit oss ett (1) år till bot och bättring!

Men hur ska det beslutet kunna hjälpa oss till bot och bättring om det inte kommer till vår kännedom? Om Anders Wejryd och kanske även EFS mörkar det och låtsas som om "allt står väl till" så länge beslutet ännu inte effektuerats? Skilsmässa är på väg, krismedvetande saknas hos ena parten (känner vi inte igen det?). Enligt "Wejryd-doktrinen" kan ju etiska frågor ö.h.t. inte vara kyrkoskiljande - det vore nämligen att tillmäta lagen en alltför stor betydelse enligt ärekbiskopens kvasilutherska uppfattning.

Det är väl därför en av Svenska kyrkans just nu mest framträdande präster, Åke Bonnier, i somras inte klarade av att definitivt avvisa polygami
- på ett polyseminarium som Svenska kyrkan själv arrangerade! Samtidigt som det nästan verkar anses smårasistiskt att verka för att äktenskapet ska re-formeras, åter-formeras, i förnyad anslutning till Jesusorden i Matteus´ 19 och kyrkans evangelisk-lutherska bekännelse! (Bra att Frimodig kyrka och Dan Sarkar ändå motionerade om det - det måste ske i varje kyrkomöte hädanefter). Hellre polygami än heteronormativitet, verkar det som.

Men att läran om rättfärdiggörelsen är den artikel med vilken kyrkan står eller faller, innebär ju inte att övriga läror är oviktiga (den om monogami t.ex.). Och ärligt talat företräder Svenska kyrkans teologiska elit knappast någon luthersk lära om rättfärdiggörelsen. Heller.

Jag vill lära dej och undervisa dej
om den väg du ska vandra,
jag vill lära dej och undervisa dej
om den väg du ska gå.
Jag vill ge dej råd
och låta mitt öga
vaka över dej,
jag vill lära dej
vilken väg du ska gå.

Visst har biskop Kyrillos rätt

Påskvänner!

Nog har biskop Kyrillos rätt i att den s.k. biskopen Bengt för folk bakom ljuset när det gäller islam och det gemensamma "Gudshuset" i Nacka. Se även Stefan Gustavssons mycket hovsamma men i sak lika skarpa artikel i frågan. Fredlig samexistens är bra, men inte om respektive sida lägger ner sina missionerande ambitioner. Det handlar ju nu inte bara om att, som i Ålidhem i Umeå, lägga en moské och en kyrka i varandras omedelbara närhet - vilket inte behöver vara fel utan ganska väl uttrycker den tolerans vi är skyldiga varandra - utan om att "bygga ihop sej" och ge varandra ett mycket större erkännande än rimligt är ur både kristen och islamisk synvinkel.

Observera att även västerbottens-EFS:arna Valentin Bergqvist och Georg Andersson i ord eller praktisk gudstjänst gått väldigt långt i Wadensjös riktning. Överraskande öppna formuleringar beträffande somliga muslimers - eller för den delen djungelhedningars - eviga salighet eller fördömelse går att finna både hos Fjellstedt och Rosenius. Det är inget nytt. Men aldrig har de sistnämnda hävdat att vi kan ha bönegemenskap med muslimer eller se deras kristustro som frälsande.

Bengt Wadensjö är en väldigt sympatisk kille, precis som K-G Hammar. Men frågan är helt ärligt om någon av dem är kristna. Wadensjö verkar lika mycket muslim och Hammar lika mycket buddhist (jfr samtalet med Dalai Lama). Kanske ett adekvat och inte alltför fördömande uttryckssätt vore att kalla dem sökare (jfr titeln på Ami Lönnroths intervjubok med Hammar).

Men hur kunde de bli "biskopar"? Och hur kunde både lågkyrkliga EFS och högkyrkliga aKF erkänna dem som det? Bara för att de är snälla? Eller - i det senare fallet - för att de är män?

Låt mej få höra om korset,
kvalen och smärtan han led.
Visa mej graven i berget,
där man hans kropp lade ned.
O, vilket under av kärlek!
Det var för mej som han dog,
det var för mej som han uppstod.
Herre, min Gud, det är nog!
Låt mej få höra om Jesus,
skriv i mitt hjärta vart ord.
Sjung för mej sången så dyrbar,
skönaste sång på vår jord.

onsdag 29 september 2010

Bollnäs kyrka i höstskrud. Be för det s

Bollnäs kyrka i höstskrud. Be för det s k kyrkomötet i Uppsala. Något verkligt kyrkomöte är det förstås inte, men det kan ju bli mer eller mindre bra - alt. mer eller mindre galet - ändå. Kom n'Georg in för (S) eller hur var det? Och varför inte för EFS? .Kr påstod sej vara opolitiska men verkar mest opålitliga - nu har man gått i allians med de politiska partierna C och M och stängt ute Frimodig kyrka från ordinarie utskottsplatser. Vad säger Torbjörn Arvidsson och kr-väljarna om det? Nu får kr: s och FISKs låtsaslek vara slut. Gå till Posk, ÖK eller FK - eller, i nästa val till EFS! (En betydligt mer naturlig nomineringsgrupp i ett kyrkomöte än SAP!!!).

tisdag 28 september 2010

Fattigbössa i Arbrå.

Fattigbössa i Arbrå.

måndag 27 september 2010

100 spänn per medlem

Påskvänner!

Helgens insamling gav cirkus en hundralapp per EFS-medlem! Men man kan nog tänka sej att det handlar om att en femtedel av medlemmarna snittat på en fem gånger så stor summa. Det behövdes omkring 300 kr per EFS-medlem för att täcka underskottet, och dit kom vi inte. Ändå är missionssekreterare Michael Martinsons glädje rättmätig - det var en stark insamling, med ett fyndigt namn: G 2010 (Glädje, Givande, Gemenskap). Jag tänker också på ett känt tröjtryck: B, så får du C! Som ju kan travesteras: G, så får du C!
Tack än en gång till Ängelholms EFS för en fin "galakväll"! Som tydligen kommer att "eftersändas" på Efs-Tv. Fler gåvor kan också "eftersändas" och varje krona räknas.
(Sen är det nog - ärligt talat - hög tid att ledningen initierar ett rejält bibelsyns- och missionssynssamtal i rörelsen. Det spretar någonting alldeles otroligt nu mellan dem som exempelvis försöker försvara vissa av historiens folkutrotningar, och dem som exempelvis vill försvara statens nya äktenskapsbegrepp och tillämpa det också inom EFS. Det kan inte vara ägnat att skapa förtroende för ledningen och för rörelsen som helhet. Vi kan inte både äta kakan och behålla den...)
Jesus säger till oss:
Ge, så ska ni få.
Allt vad han har lovat
kan vi lita på.

söndag 26 september 2010

Hör Salt-ordföranden Elin Risberg på Tejp i somras

Påskvänner!

EFS-tv är ju kul ju! Har ni hittat dit än? Här får ni Salt-ordföranden Elin Risberg "inbäddad":



Tejp 2010 - En Festpunkt - Kvällsmöte - Elin Risberg from Petter Jarbo on Vimeo.

lördag 25 september 2010

EFS tar hand om folks fötter på bokmässan

Påskvänner!



Så här kan man också verka i Kristi efterföljd! Härlig idé!

Fri, men i all evighet
fäst vid Guds barmhärtighet
- fri och fäst blir samma sak
under hemmets höga tak -
kallad att till Guds behag
tjäna andra varje dag,
fylld av Kristi sinnelag.

En liten påminnelse om vad alltihop handlar om

Påskvänner!

För den som undrar varför diverse missionsprojekt är så viktiga att man under en helg bör samla in 5 miljoner till dem, kan det nog vara nyttigt med en liten påminnelse om vad allting egentligen handlar om. Det ger missionsföreståndaren verkligen i nedanstående Youtube-klipp. (Fler borde göra som han, tycker jag, och lägga ut små "5-10-minuterspredikningar" i denna form).

Jag menar fortfarande att Stefan på Youtubefilmen (se ca 5.50 och framåt) och annorstädes kunde ha varit bra mycket skarpare mot Svenska kyrkans ledning, både dess politiska och dess teologiska del, som på intet sätt är liktydig med Svenska kyrkan, dess bekännelse, tradition och fotfolk.
Men beskrivningen av EFS:s missionsuppdrag - som ju också är eller borde vara Svenska kyrkans - är lysande. Och uppmaningen att be och inte bara kritisera är viktig. Bara den tas på rätt sätt, d.v.s. som en uppmaning till uthållig bön och inte som en uppmaning att sluta säga ifrån när saker faktiskt alltmer barkar käpprätt åt skogen.

Nu är det dags - tack till Ängelholms EFS!

Påskvänner!

Nu börjar lajv-sändningen från Ängelholms EFS! Ett stort tack till föreningen! Hoppas kvällen blir givande i alla bemärkelser! Se även Dagens artikel om insamlingshelgen.
G 2010 kallas det visst, säger Oskar Simonsson: Glädje, Givande och Gemenskap!

Stora insamlingshelgen börjar!

Påskvänner!

EFS:s stora insamlingshelg börjar nu. Se Stefan Holmströms videohälsning! Så här står det på EFS:s hemsida:

NU GER VI JÄRNET!
Var med och ge 24 timmar

Den 25–26 september har vi en unik insamlingskampanj för att
stärka EFS ekonomi. Under ett dygn ger vi vad vi kan för att täcka
EFS underskott på 4,5 miljoner. Titta på den direktsända festkvällen
på Internet klockan 19.00 på lördag och var med och gläds, hoppas,
ge och be! Alla gåvor är värdefulla oavsett storlek.
Och eftersom jag hört att missionsföreståndaren fyller år nu i helgen (hur jämnt vet jag däremot inte, det lär visst inte vara 50 som förre missionsföreståndaren brukade fylla) vill jag avsluta denna bloggpost med ett stort GRATTIS till Stefan Holmström. Tack för din fina videohälsning om honom som dött och uppstått för alla. Ja, må du leva evinnerligen, o Stefan!
I din kärlek, o Gud, vill vi tjäna,
om din kärlek, o Gud, vi ber.
I din kärlek, o Gud, vill vi tjäna,
låt oss tjäna dej i evighet.
Hosianna, hosianna,
hosianna till vår Herre sjung!
Hosianna, hosianna,
hosianna till vår Kung!

Av din Ande, o Gud, vill vi tändas,
om din Ande, o Gud, vi ber.
Av din Ande, o Gud, vill vi tändas,
låt oss lysa klart i evighet.
Hosianna, hosianna...

torsdag 23 september 2010

Tredje Martin gillt?

Påskvänner!

På Anders Sjöbergs tid sa man ju ibland att det fanns fler samfundsledare som hette Anders än som var kvinnor (läs: Karin Wiborn). I Linköpings stift börjar det bli dags för något skämt om biskopar som heter Martin: Ni minns väl Lönnebo, sedan kom Lind och nu verkar det bäddat för Modéus! (I Göteborg fanns ju "de två biskops-B:na" Bo Giertz och Bertil Gärtner, och sedan vann faktiskt Bengt Holmberg biskopsvalet - men på den tiden utsåg kyrkoministern inte den kandidat som fick flest röster, utan den som var mest "pk", vilket på den tiden inte alltid var riktigt samma sak. Så det blev tyvärr inte tre biskop B på raken - alldeles bortsett från att biskop electus Bengt Holmberg har ett så välsignat vackert (efter-)namn!).
Det är kul. Men i övrigt är jag ju rätt uppgiven beträffande kyrkoledningen - just nu måste alla bekänna sej till den enda sanna queerläran (även om att vissa män måste kunna föda barn?) för att komma nånstans i kyrkan. Fast det kan vända snabbt och då ligger opportunisterna plötsligt riktigt illa till. Ändå måste jag ju säga att Martin (och Fredrik) Modéus - precis som t.ex. Per Harling - hör till de positivare inslagen i nutidens Svenska kyrka. Pedagogiken är på topp, och ett slags "ad fontes"(till källorna)-tänkande genomsyrar ibland det teologiska tänkandet och de pastorala tipsen. Vilket ju i sej är uppmuntransvärt ur ett sant reformatoriskt perspektiv, även om det skulle behöva ske genomgående.
Men som sagt - nuförtiden väntar jag mej inte att en "biskop" ska bli mer än stiftschef. Finns det eventuellt någon som har högre ambitioner än så, kan jag rekommendera Wallins biskopspsalm nedan. Det vore allvarligt om den ansågs inte bara språkligt utan även innehållsligt föråldrad.

Härligt tisdagsnummer av Budis!

Påskvänner!

Ni prennar väl på Budis för 40 spänn i månaden via autogiro? (Så glömmer ni inte att förnya prenumerationen). I tisdags kom ett nytt välmatat nummer, och min fru förutsatte att jag hellre ville läsa det i sängen på kvällen än gosa med henne. Hon hade fel, men det säger något om den uppskattning både hon och jag visar den fräscha publikationen. Budbärarens förnyelse är fantastisk! (Fast nog kunde både duvan och bibelordet förstoras till nästa gång - det är väl meningen att även synsvaga ska kunna ta del av Ordet?).

Månadens tema var SVAGHET. Mycket gav det att tänka på. Och bibelordet på baksidan var förstås:

Men han svarade: "Min nåd är allt du behöver." Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mej.
(2 Kor. 12:9)

Till oktobernumret ska jag f.ö. göra en efterlysning av ytterligare sånger ur Sionstoner 1972 till mitt projekt Sionstoner 2010. (Man får ju inte publicera vad som helst hur som helst). Fast här kommer en sång från Stora Nätpsalmboken 2010, som jag också jobbar med:

Jesus all min glädje bliver,
all min tröst och salighet.
Jesus sorgen från mig driver,
värnar mig i evighet.

söndag 19 september 2010

Stall och tingshus på Mellansels folkhög

Stall och tingshus på Mellansels folkhögskola.

Mellansel i höstsol.

Mellansel i höstsol.

Mellansel i höstsol.

Mellansel i höstsol.

Mellanspel i Mellansel.

Mellanspel i Mellansel.

fredag 17 september 2010

Ingen dum idé med valvaka före valet

Påskvänner!

I Slätthög blir det valvaka kvällen FÖRE valet
. Ingen dum idé alls, tycker jag. Samhället och de flesta av dess institutioner hör till Guds goda ordningar, som det är viktigt att vårda sej om. Särskilt nu när vi har så goda möjligheter att påverka vilka som ska vara vår överhet.

Be kan vi göra även om vi inte är i Slätthög eller Mistelhult. Enligt de kungliga direktiven i 1 Tim. 2:1-4.

Är det de högkyrkliga som tagit över Med Gud och hans vänskap?

Påskvänner!

Jag hörde att EFS-konferensen i Umeå för några år sedan var den första sedan urminnes tid då man inte sjöng Med Gud och hans vänskap (stämmer det?). Har de högkyrkliga i arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse tagit över den (se filmen nedan)? Inkl. "den korsmärkta dräkten med smädnamn?"

Men jag antar att sången har återkommit vid senare konferenser - det var inte dåligt av Torbjörn Arvidsson att lyckas få med den även i nya psalmbokstillägget, där den liksom står ut som en "katt bland hermelinerna". Eller en hermelin bland katterna, kanske?



O Jesus, bliv när oss,
bliv när oss alltfort,
och sköt oss och bär oss
som alltid du gjort.

Raka rör från Dag

Påskvänner!

Inte begrep jag mer än nån annan mej på komminister Sandahls krumelurande i samband med senaste biskopsvalet i Växjö. Men nu har han på sin blogg skrivit en krönika som måste betecknas som lysande situationsanalys också för inbitet lågkyrkliga EFS-are. Det kan inte nekas. Fortsätt så där, Dag. Raka rör och pang på problemen, inte så mycket mysko ironier och språkliga sofisterier beträffande ämbete och annat.

Bli kvar hos oss, o Jesus Krist,
ty kvällens mörker kom till sist.
Din helga läras klara ljus
låt alltid lysa i vårt hus.

Ditt ord är i vår nöd och sorg
vår säkra tröst och fasta borg.
Behåll oss där, o Herre kär
- allt annat är förgängligt här.

onsdag 15 september 2010

Till uppmuntran

Påskvänner!

Nog kan man oroa sej fast man bett, i Jesu namn t.o.m. Men i övrigt är nedanstående klipp mer uppmuntrande än stressande, särskilt inledningen:



Den store läkaren är här,
den kärleksfulle Jesus.
Hans budskap liv och hälsa är,
så lyssna då till Jesus!

Andrag.

Andrag.

måndag 13 september 2010

Studera, följa och undervisa

Påskvänner!

Ett annat mycket tänkvärt inlägg är Stefan Gustavssons om Esra. De tre punkterna "studera", "följa" och "undervisa" påminner mycket om de retoriska grundpelarna 1) logos, 2) ethos och 3) pathos, alltså om att ha "ordning i huvet", personlig trovärdighet och entusiasmerande framställning.

För både politiker och vardagsevangelister är det naturligtvis punkt 2 som är viktigast - inte minst gentemot familjen! - men för att kunna "följa" och "undervisa" behöver man naturligtvis "studera" vad Jesus lär.

Jag vill lära dej och undervisa dej
om den väg du ska vandra,
jag vill lära dej och undervisa dej
om den väg du ska gå.

Språkkurs för alla

Påskvänner!

Thomas Österberg på Dagen skriver bra om evangelisation som en språkkurs för oss alla. Kul jämförelse med tysklektionen i skolan, förresten!

Gå, ropa ut från bergen,
över vårt land och överallt,
gå, ropa ut från bergen,
att Frälsaren är född!

söndag 12 september 2010

In the name of reason irrational forces were let loose...

Påskvänner!
Det är inte längre tid för beklaganden och underlägeskänslor från dem inom EFS - och övriga delar av den svenska kristenheten - som fortfarande vill stå för det äktenskapsbegrepp som hela Sveriges Kristna Råd bekände sej till 2008 (glöm inte det). Nej, det är tid för behärskad men segerviss kämpaglädje. Om möjligt utan skadeglädje, och helst utan homofobi, för situationen har förvisso sina tragiska sidor och är inte specifikt de homo- eller transsexuellas fel (ff a queerfeminister och allmänt kulturradikala har trott sej se en genväg till jämställdhet). Men situationen har också sin alltmer uppenbara komik - queerideologin har nu slagit knut på sej själv och blivit sin egen retoriks fånge.
Vad menar jag? Jo, mitt eget socialliberala parti har sedan i somras först av alla (enligt skrytuppgift i tidningen Nu) drivit att den som vill byta könsbeteckning ska få göra det utan radikala, steriliserande könsoperationer (skumma i sej, när det faktiskt oftast gällt människor helt utan påtagliga missbildningar). Nå, det är ju på ett sätt bra att vi undviker det myckna skärandet - lättare att byta tillbaka om inte annat - men hela hanteringen blir samtidigt så uppenbart absurd när nu "män" ska kunna föda barn och "kvinnor" bli pappor. Är det inte f.ö. en modern tvångsföreställning att en fullt välutvecklad manskropp kan inhysa en kvinna som hamnat fel? Eller att en man faktiskt kan råka ha blivit född i en omisskännlig kvinnokropp? (En föreställning som dessutom ironiskt nog tycks bygga på ett extremt förlegat könsrollstänkande om vad som karaktäriserar en "riktig" man resp. kvinna). Se min fråga till läkaren och centerpartisten Lars Weinehall under hans blogginlägg om Pride i Umeå.
Dessutom är begreppsdeformen självförgörande. För hur ska Gudrun Schyman veta hur mycket pengar hon ska elda upp när begreppen "män" resp. "kvinnor" nu görs till helt subjektiva självbeskrivningar utan objektiv innebörd? Hur ska löne- och vårdstatistik, som i båda fallen uppvisat så intressanta generella skillnader mellan könen, i fortsättninge bedrivas? Varför skulle Carin Jämtin (S) nöja sej med de gemensamma toaletter hon krävt - när gemensamma omklädningsrum vore den logiska fortsättningen? Om man nu inte ska bygga extra omklädningsrum för vänsterpartiets (och Svenska kyrkans studieförbunds) föreslagna tredje kön, dit vem som helst som inte vill kalla sej man eller kvinna kan föra sej (med samma absurda konsekvenser som i de icke-reella könsbytena ovan).
Är det inte snart dags för några befriande gapskratt - men med bevarad pastoral känslighet för alla ungdomar som utan kyrkliga och samhälleliga riktlinjer gått bort sej alldeles i läggnings- och könsbytesträsket?
Men vad håller egentligen journalister, präster och politiker på med? Ska den radikalaste reformen/deformen under min livstid behandlas som en icke-fråga?
1958: Könsneutralt ämbete. 2009: Könsneutralt äktenskap. 2011(?): Könsneutralt könsbegrepp (kvinnor får kalla sej män och vice versa). Jag påstår inte att det finns ett nödvändigt samband mellan 1958 års och 2009 års "reformer" (som dock ff.a. många liberaler hävdade i debatten i fjol!). Men att det finns ett samband mellan 2009 års "reform" och de som nu föreslås från både rödgrönt och blågrönt håll, det är jag personligen alldeles övertygad om. Förklarar man könet irrelevant t.o.m. i könsliv och föräldraskap (ingen specifik poäng med att ha en pappa längre, inte ens i kyrkans ögon - nej, inte med att ha en mamma heller), så är ju steget inte långt till att förklara könet irrelevant Över Huvud Taget. Men det kommer som sagt att fördärva möjligheterna att utvärdera "könskampens" vidare resultat - och det kommer dessutom att totalt misskreditera det seriösa homo- och jämställdhetsarbete som faktiskt - också - bedrevs under slutet av 1900-talet.
Som folkpartist och socialliberal kan jag nu bara be om ursäkt för mitt parti i den här frågan. Och jag vill särskilt be de konservativa jag diskuterade med för 15-20 år sedan om ursäkt (trots att jag fortfarande tycker att en del av era uttalanden luktade homofobi): Utvecklingen har nu verkligen - med nödvändighet eller inte - visat sej leda till de absurda konsekvenser ni varnade för! Därmed inte sagt att partnerskapslagen eller öppningen för vissa begränsade pastorala medgivanden måste ha varit ett misstag - men vi liberaler red inte spärr mot en skenliberalism i sken och får därför nu snart - välförtjänt - stå vid skampålen. Liksom hela Svenska kyrkans ledning, inklusive Åke "Pride" Bonnier med sitt famösa polyseminarium, och inte minst ÄB väl ändå snart får göra. Hinner Wejryd verkligen pensioneras innan han tvingas avgå? Man kan ju i varje fall inte säga om honom som han själv gjorde om Assad, nämligen att "han på många sätt är en imponerande personlighet". Och det finns en adekvat teologisk beteckning på Svenska kyrkans nya lära i samlevnadsfrågor: gnosticism. Det gnostiska kroppsföraktet ledde ju inte bara till asketism; likaväl kunde man få för sej att kön och kropp var så oviktiga att de därför kunde hanteras lite hur som helst.
Nu är det tid att varmt men frimodigt säga ifrån - i media, i valrörelse, i Kyrkans Tidning och i våra sociala kontaktnät. För våra barns och ungdomars skull.
"När de menade sig vara visa, blevo de dårar." (Paulus)
"In the name of reason, irrational forces were let loose". (Churchill om franska revolutionen)
"Vi ska gå fram med frimodighet fast utan skryt och inte dra oss undan de kretsar, som mest behöver känna vad samvetet bjuder. Vi ska inte bekänna våra ideal med känslan av att vi dock är halvt efterblivna. Vilken segerkraft finns hos dessa snälla människor, som halvt ber om ursäkt för att de är sunda? En modig och lugn karaktär är hälsa för alla sjuka runt omkring och ett stöd för de vacklande. [---] Har Kristus fått höra, att man misstänkte honom att ledas av en ond ande, så borde vi som får bära hans namn kunna tåla åtskilligt. Vi faller och reser oss - men vi berömmer oss inte av vårt fall utan av vår oförtjänta upprättelse." (Stockholms Biskop).