lördag 25 september 2010

En liten påminnelse om vad alltihop handlar om

Påskvänner!

För den som undrar varför diverse missionsprojekt är så viktiga att man under en helg bör samla in 5 miljoner till dem, kan det nog vara nyttigt med en liten påminnelse om vad allting egentligen handlar om. Det ger missionsföreståndaren verkligen i nedanstående Youtube-klipp. (Fler borde göra som han, tycker jag, och lägga ut små "5-10-minuterspredikningar" i denna form).

Jag menar fortfarande att Stefan på Youtubefilmen (se ca 5.50 och framåt) och annorstädes kunde ha varit bra mycket skarpare mot Svenska kyrkans ledning, både dess politiska och dess teologiska del, som på intet sätt är liktydig med Svenska kyrkan, dess bekännelse, tradition och fotfolk.
Men beskrivningen av EFS:s missionsuppdrag - som ju också är eller borde vara Svenska kyrkans - är lysande. Och uppmaningen att be och inte bara kritisera är viktig. Bara den tas på rätt sätt, d.v.s. som en uppmaning till uthållig bön och inte som en uppmaning att sluta säga ifrån när saker faktiskt alltmer barkar käpprätt åt skogen.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Stefan redogör för tre punkter i det program han presenterar.
Stefan talar om att EFS bygger på evangelisk luthersk tro, varför kommer då Bibeln på tredje plats? Bibeln borde komma på första plats, som är grunden för vår tro.Jag undrar vad Luther skulle säga om Stefans prioteringar.

Jag håller med dig att han kunde vara skarpare mot Svenska Kyrkan och dess ledning.

Andreas Holmberg sa...

Hej! Yack för kommentaren! Jag tror nog att upplägget i Stefans tal beror på att den evangelisk-lutherska tron är EFS:s "differentia specifika", det som kännetecknar just EFS, som är EFS:s "specialitet" jämfört med många andra kristna grupper. Men denna tro kännetecknas ju bl.a. av att Bibeln framhålls med emfas ("Sola Scriptura") som norm för lära och liv, och det gör ju Stefan, tycker jag. Så jag tror inte att man ska dra för stora växlar på ordningsföljden - den kan ju ses som en retorisk stegring med klimax i Bibeln.

Sen är det viktigt att kunna stå stenhårt fast gentemot en kyrkoledning som till stora delar inte längre företräder sin egen och EFS bekännelse. Vi får aldrig, aldrig låtsas röka fredspipa med villfarelsen.

Men kyrkoledningen är inte detsamma som kyrkan, lika lite som Göran Persson var detsamma som Sverige 1995. Även om han verkade tro det själv, när han for omkring och brännmärkte dem som "talade illa om vårt vackra land", när de bara talade illa om Perssons politik.