söndag 8 januari 2012

Ärkechefens nyårspredikan

Gott nytt år, julfirande påskvänner!

Absolut skriver ÄB mycket gott och sant i sin på nätet utlagda nyårspredikan. Inte minst det där om glädjen för hela folket och allas vårt ansvar för att på olika sätt förmedla den. Gillar också att han börjat blogga och står för vad han predikar.

Men visst kan man observera en del mycket bekymmersamma slängar och insinuationer i hans framställning, slängar som fick mej att svara följande i en kommentar [jfr ELM-BV:s missionsföreståndares reaktion, länk inlagd 20120127]:

Ja, man kan raljera över ”fundamentalisterna” i Sverige och Nordkorea. Och visst kan man i skriftlärt nit hänga upp sej på ovidkommande detaljer, som t.ex. huruvida änglarna verkligen sjöng (står aldrig i bibeln) eller inte.
Men vi kommer ändå inte åt grundfrågan: Har detta som Lukas (och Matteus) berättar verkligen hänt? Jfr http://efsidag.blogspot.com/2011/12/en-jesussaga-vore-inget-problem.html Eller är julevangelierna ett stycke ”narrativ” teologi, ungefär som Jesus´ egna liknelser i Luk. 15? Hur gör vi rättvisa åt Lukasprologen?http://www.bibeln.se/las/2k/luk#q=Luk+1%3A1-4
Jfr Brogrens ”fundamentalistiska” kommentar till det minst sagt sorglösa förhållandet – genom hela kyrkohierarikin – till evangelisternas sakuppgifterhttp://www.brogren.nu/wejryd4.htm
Jag tror inte att man behöver vara fantasilös fundamentalist – eller bortse från symbolspråket i urhistorien resp. Uppenbarelseboken – för att man tar Lukas´ anspråk på allvar och inser att om det faktiskt är löjligt enkelt att harmoniera Matteus och Lukas, behöver man inte avstå bara för att verka frigjord från bibelns bokstav. (Och sedan när blev en sak oviktig för att den ”bara” står i två av evangelierna?).
Inte heller tror jag att man blir mindre berörd av Martin Luthers ”fundamentalistiska” jul- och nyårspredikningar (eller av Kalins dito, se http://kalin.nu/ordet/julen2011.pdf) än av ärkebiskopens. Men tack ändå för predikopubliceringen och kommentarsmöjligheten; jag gillar öppenheten och ärligheten som sådan.
Ditt ord, o Jesus, bliva må
den stjärna i vars sken vi gå.
Låt din helga lära
ledsaga oss i all vår tid,
ljus och kraft beskära
åt oss i livets sorg och strid
och i döden bära
till vårt hjärta frid.

4 kommentarer:

SigridL sa...

Å kära nån. Har missat att ÄB skrivit nåt. Slarvläst nu, ska läsa mer sen.
Han har problem med fundamentalism ser jag. Det har inte jag. Det beror väl på vad fundamentet är, brukar jag tänka.
Han har väl inte problem med fundamentet får jag hoppas.
Fast allvarligt talat, visst kan fundamentalism vara ett bekymmer. Men mitt fundament ruckas inte. Så i den meningen och på det fundamentet är jag gärna fundamentalist.
Ses väl snart hoppas jag

Alma sa...

Du är så bra Andreas som inte avfärdar rakt av och har hållbara argument där du inte håller med.

Sedan ser jag att fundamentalist missbrukas lika mycket som liberal eller visionsförbudare eller andra invektiv som vi kristna av någon anledning känner att vi måste bortdefiniera varandra med.

Okej, är jag fundamentalist i muslimsk stil om jag tror att Jseus föddes i Betlehem och hyllades av astronomer från orienten? Skulle inte tro det!

Är jag en liberalteolog när jag inte ser att bibeln talar om eviga sttraff för en stor majoritet av mänskligheten? Nej, inte det heller.

det respektfulla samtalet innehåller inte invektiv som tillåter mig att inte lyssna på den andre. tråkigt att Wejryd sällar sig till invektivkastarnas skara. han borde inte behöva det tycker jag.

Anonym sa...

Ärkebiskopen talade inte om vad han menade med glädjen för hela folket. Vilken är glädjen? Glädjebudskapet är: att Jesus kom för att frälsa sitt folk från deras synder.

Anonym sa...

alla som tror på gud är idioter