tisdag 18 november 2014

Till västerbottningarnas försvar

DEUS VULT!!!

Enligt en viss kristen broder tror särskilt västerbottningarna att allt som händer är Guds vilja.

Västerbottningarna tror alltså enligt denne person mer specifikt att Gud ville att en sinnesförvirrad kille på 80-talet skulle hugga ihjäl sina föräldrar med en yxa, att en 15-årig Sara skulle bli hedersmördad med ett bälte på Västra Ersboda på 90-talet och att Niklas från Nyland på 00-talet skulle överfalla och våldta kvinnor i området kring Haga i Umeå.

Ja, att barn och kvinnor - men även män - i hundratusental utsätts för bestialiska övergrepp i bl.a. Kongo är naturligtvis Guds vilja, tror västerbottningar och kanske särskilt EFS-are och ELM-BV-are.

Vit slavhandel i Europa är verkligen också Guds vilja, menar dessa västerbottningar. Liksom ISIS halshuggningar av kristna. Eller korstågens massakrer på muslimer. Deus vult!

Ja, ren ondska överhuvud taget, även Hitlers och Stalins och Maos grymheter och dödanden av miljoner och åter miljoner, är i full enlighet med Guds vilja, enligt västerbottningarna, och då särskilt de troende västerbottningarna förstås.

Fosterfördrivningar är Guds vilja, i alla fall om fostret har Downs syndrom (ja, det kanske förresten både västerbottningar och landets biskopar numera faktiskt tror?).

JAG TROR JAG FÅR GALLFEBER - SKA VI BEDRIVA TEOLOGISKA SAMTAL MED SÅDANA HÄR TILLVITELSER SOM UTGÅNGSPUNKT? TROR NÅGON ATT NÅGON ANNAN SKULLE HÄRDA UT I SALOMONISK TYSTNAD LÄNGRE ÄN TYP TRE SEKUNDER OM JAG GENERALISERADE KRING NÅGON TEOLOG PÅ DET HÄR VISET? (ELLER KRING NORRBOTTNINGAR ELLER JÄMTAR?).

Jag har inget som helst behov av att i alla avseenden försvara alla västerbottningar, alla EFS-are eller ens mej själv ;o). Det finns, precis som i en del karismatiska sammanhang, en del märkvärdiga spekulationer kring Guds vilja i denna tidsålder, som om vi hade tillgång till precis hela Guds rådslut. Det finns absolut tendenser som även BV-predikanten Jan Johansson bemött med artikeln "Ödestro eller barnatro" - och man skulle mycket väl kunna framföra vettig och begriplig kritik av dessa passiviserande tendenser, precis som man kan diskutera och kritisera dem som tycks ha en särskild uppenbarelse om vid vilken ålder det är rimligt att Gud kallar de sina hädan utan vidare krusiduller (103?) och vid vilken ålder man säkert kan veta att Gud vill göra dem friska på nytt (alla under 75?) jämför Hiskia eller Metusalem). 

Men så väljer en viss person att påstå att västerbottningar generellt tror att allt som händer är Guds vilja. Nå, man kan ju faktiskt problematisera det här med Guds vilja, precis som C S Lewis gör i "Kan jag vara kristen?" Är det min vilja att min dotter ska städa sitt rum själv? Är det då min vilja att det ska vara så förbaskat stökigt som det är? Var det i någon mening Guds vilja att vi skulle drabbas av syndafallets förbannelser (svara JA eller NEJ, alla nyanseringar är ju så jobbiga och "teoretiska"!). Var det Guds vilja att Josef skulle bli såld som slav? Att Job skulle bli plågad (som Satan begärt och fått tillstånd att göra)? Att Jakob skulle bli halt? Att Sakarias skulle bli stum? Att Lasarus skulle dö inte bara en utan två gånger? Att lärjungarna skulle "sållas som vete" (som Satan begärt och tydligen fått tillstånd att göra, jfr Job!). Att Ananias och Safira skulle falla döda ner? Att Jakob i Nya Testamentet och Stefanus skulle bli avrättade, medan Petrus - tills vidare - blev räddad ur sitt fängelse? Att de pakistanska föräldrar som förra veckan för sin kristna tro kastades i den brinnande tegelugnen brändes till aska medan Hananja, Misael och Asarja kom ut oskadda ur Nebukadnessars ugn i Daniels bok? Är det Guds vilja att just hans älskade barn blir "agade" (jo, Nya testamentet använder termen!) och att vi får gå in i Guds rike "genom mycket bedrövelse"? Ja, är det som kallats "Guds främmande verk" i någon mening Guds vilja, alltså det Gud enligt Skriften INTE gör av villigt hjärta, nämligen "plågar människors barn och vållar dem bedrövelse"? Är det Guds vilja att vissa ska bli förhärdade - jfr farao och dem som Gud (Gud!!!) sänder kraftig villfarelse - och för evigt och oåterkalleligen hamnar i helvetet? (Jfr tredje årgångens evangelium på 22 sönd. e. Tref.! "Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte kan se med sina ögon och förstå med sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig."). Det måste ju verkligen vara plan Ö!!! om vi tar på allvar att "Gud vill att alla ska bli frälsta" - men ändå? Är inte Gud - även Bibelns Gud - oundvikligen en monstergud för dem som inte mött honom som den Korsfäste? I alla fall om man inte mörkar den ganska obehagliga bild vi får genom Lagen - i både Gamla och Nya testamentet: DU SKALL - och annars: DÖ!!! (Även hos Jesus: "Om ni inte tror att jag är den jag är ska ni dö i era synder). 

Jesus har absolut kommit för att vi ska ha liv och liv i överflöd! Guds rike är rättfärdighet och frid och fröjd i den helige Ande! Vi är - tror jag - helt överens om Guds yttersta vilja och syfte! Men visst har Gud, om han faktiskt har makt att gripa in och sätta stopp för historien och ondskan i denna tidsålder, vilket vi väl alla tror att han ska göra på Domedagen, ett slags ansvar för att han faktiskt - ännu - inte gjort det! Gud ville tydligen att världen skulle bestå ett tag till och därmed gav han i en mening ondskan möjlighet att fortsätta lika länge, precis som han låter sin sol gå upp över både onda och goda och ger även våldsmän hälsa och krafter. (Få tycks ju ha haft så mycket änglavakt som Hitler!). Det ansvaret kan man bara frånta honom genom att göra honom lika maktlös som K-G Hammars gud - men då mister vi i ett slag även hoppet om den nya himmelen och den nya jorden. 

Men det Gud - ännu - släpper fram och det Gud bejakar och befaller - genom t.ex. de tio budorden - är två helt skilda saker. Han har ju lovat att bestraffa mycket av det han tillstädjer ske. Guds passiva - tillstädjande - och Guds aktiva - uppmuntrande - vilja måste i klarhetens namn tydligt skiljas mellan. Precis som medlidandets kärlek och välbehagets kärlek. Att Gud älskade också Adolf Hitler - "vår vilsegångne broder" (Karl H Wik) - innebär ju inte nödvändigtvis att han var så väldigt förtjust i honom. Att Gud inte ville Andra världskriget eller Förintelsen hindrar honom inte att låta historien få en ny vändning - t.ex. Hitlers undergång och staten Israels bildande - som nästan tycks förutsätta galenskaperna. Ja, hur är det nu: ville Gud läkaren Christina Doctares liv? Eller Kerstin Fritzls? Den som tycker att de svaren är lätta att ge måste kanske vara från Västerbotten?

Hälsningar Andreas som i varje fall vuxit upp i Luleå ;o)

Inga kommentarer: