Jul- och påskvänner!
Även om jag försökt bilda sällskapet Annandagarnas vänner, måste jag erkänna att just Annandag Jul - Equmeniakyrkans stora missionsdag - känns lite tung alltsedan tsunami-året 2004 (tio år efter Estonia-året 1994). Idag firade vår familj gudstjänst i Missionskyrkan Hudiksvall; för 10 år sedan var jag och familjen (som då bestod av bara fyra personer) i Missionskyrkan i Luleå och hörde den märkliga psaltarpsalmen 46 som sedan dess berört mej starkt varje år: "...om än vattnen brusar och skummar och bergen darrar vid havets uppror." Denne Gud som är en hjälp i nöden som aldrig sviker (!) får vi lita på även när allting går under. Trons paradox.
Den finns också i Hebreerbrevet 11, som nog borde ha varit episteltext(er) idag istället för Stefanus-berättelsen av evangelisten Lukas. Läs slutverserna i "trons kapitel", ett av Skriftens starkaste stycken! Det är inte bara de trosvittnen som "tillslutit lejonens gap" som är troshjältar, utan även, och inte minst, de söndersågade, halshuggna och stenade, lika väl som de som fått gömma sej i jordhålor, klädda i gethudar, och som jorden inte är värdig att hysa... blott alltför aktuell text för alltför många av världens kristna...
O Gud, vår Herre, vi dej ber
att du i nåd till alla ser
som lider marter, kval och hån
för tron på dej och på din Son.
Ja, stärk dem i den svåra strid
de kämpar i vår hårda tid.
Var nära dem med frid och tröst,
fyll mörkret med din Andes röst.
Den tåresådd de nu bär ut
låt bli en glädjeskörd till slut,
och dem förlös från jordens tvång
till salig fröjd och segersång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar