söndag 7 december 2014

Också en adventspsalm

Påskvänner!

Lagisk som jag är hade jag en lila fasteslips på mej i kyrkan idag. (Jag har s.a.s. tagit upp "Erik Petréns fallna slips", han bar tydligen en stor del av sitt vuxna liv slipsar i kyrkoårets färger). Till yttermera visso reflekterade jag lite över "frossarfastan" som julfastan ju i vår kulturkrets kommit att bli, med ständiga julbord redan flera veckor före julen, och över söndagens evangelium, där Jesus ju faktiskt talar även om vårt födointag.

Utan att personligen utnämna frosseriet till en av de sju dödssynderna, måste jag ju konstatera att jag både äter för mycket och rör mej för lite (tyvärr är varken orgelspel eller datorknackande särskilt muskelutvecklande). Jag tänker på en nära släkting som påpekade att överintag av födoämnen (precis som kasserande av 1/3-1/4 av våra livsmedel) tenderar att höja matpriserna globalt och alltså liksom tar maten från de fattiga. Liksom jag tänker på en elev som rökte och påpekade hur folk ständigt påpekade hur ohälsosam rökningen var - fast han var noga med att röka på avskild plats utomhus! - medan de inte alls var lika noga med att ständigt påtala matmissbruk.

Och det fanns faktiskt en psalm om frosseri i 1819 års psalmbok ("Hur mild och nådig är vår Gud"), som 1937 förkortades till de två sista verserna ("Vak upp, bed Gud om kraft och mod"), som onekligen tydligt bygger på slutet av andra advents-evangeliet, Luk. 21:34-35: Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer, annars överraskas ni av den dagen som av en snara, för den skall komma över alla som bor på jorden. Igår upptäckte jag dessutom att den radikala psalmen - som naturligtvis ströks helt ur psalmboken 1986! - går att sjunga till adventspsalmen "Det susar genom livets strid". Så här sjunger gamle Wallin i lätt bearbetning (tänk er om någon föreslagit den i dagens högmässa ;o):






1. Barmhärtig, nådig vill vår Gud
att vi med lydnad för hans bud
vårt hopp till honom ställer!
Han hjälpa vill i brist och nöd,
han skänker både must och bröd
till fröjd och uppehälle.
Med redlig flit och trogen bön
vi glada delar mödans lön.

2. Men du som dessa mildhetsprov

med vishet, värdighet och hov
ej tacksamt njuta lärde,
din näring blir för dej ett gift
och ditt begär en djurisk drift
som glömmer mänskans värde.
Den som har buken till sin Gud,
han syndar mot Guds första bud.

3. Vad du förtär i överflöd

du från din nästa i hans nöd
med gudlös hårdhet rövar.
Och på din egen kropp och själ
med detta rån, o lustans träl,
ett självmord du förövar.
Ack, rusa ej så blind och djärv,
o syndare, till ditt fördärv!

4. Vak upp, bed Gud om kraft och mod

att mot ditt eget kött och blod
till manlig strid dej rusta!
Låt hjärtat ej betungat bli
av dryckenskap och frosseri
och denna världens lusta!
Se till att Herrens dag ej må
för hastigt över dej uppgå!

5. Ty se, den dagen komma skall

liksom en snara, sträckt till fall
för alla syndens trälar.
Gud, hjälp oss därför leva så,
att vi till evig tid ej må
fördärva våra själar!
Lär oss med vaksamhet och bön
att undfly synden och dess lön!


Ja, så var det ju det där med "The Daniel Plan" ;o). Hoppa gärna fram till pastor Rick 4 minuter in i filmen nedan - som jag redan tidigare bäddat in, jag vet! Där får du mer av "oss syndare emellan" än i inledningen:



Lagiskt och inget kyrkorna ska syssla med? Nja, jag tycker det är bra och rättvist - vi har länge och med rätta sysslat med alkoholister men samtidigt liksom pekat ut dem som särskilt beroende och i behov av Guds nåd. Låt vara att beroende av alkohol - och droger ö.h.t. - innebär större risker och ofta mer svårartad, uppenbar förnedring än beroende av gräddtårtor eller låt oss säga jordnötter. Men som C S Lewis påpekar i boken "Kan man vara kristen" är det olyckligt att frågor om beroende och befrielse så ensidigt kopplats till just alkoholism och liknande. Jag tror det är sunt att frågan breddas, bara vi även fortsättningsvis får "komma till Jesus som vi är" (dock inte för att i alla avseenden förbli som vi är). Och jag tycker att Rick Warren själv - inte nödvändigtvis alla andra i projektet - i huvudsak visar en sunt evangelisk inställning till både mänsklig svaghet och Guds upprättande nåd och kraft. Men andra kan förstås ha andra åsikter; i varje fall upplevde jag personligen ett bibliskt "tilltal".

Inga kommentarer: