lördag 24 januari 2015

Om Luther vid helgsmålsbönen

Påskvänner!

Med anledning av episteltexten om rättfärdighet genom tro (Rom. 1:16-17) tog Camilla Lif ikväll tillfället att vid helgmålsbönen berätta om Martin Luther. Utan att helt kunna bejaka framställningen blev jag ändå positivt överraskad av den - i år försvinner som alltför ofta Sexagesima eller Reformationsdagen (på den tiden vi hade böndagar förades Reformationsdagen varje år!) och det är nog fler av dagens ungdomar som känner till Martin Luther King än som känner till Martin Luther. Det är hög tid att börja förbereda reformationsjubiléet 2017 på både det ena och det andra sättet.

Men också denna helg handlar ju framför allt om Jesus. Läs gärna Luthers predikan på Tredje söndagen efter trettondedagen, då evangelietexten tidigare handlade både om den spetälske mannen och den romerske officeren, Matteus 8 ända från början s.a.s. En skön undervisning även om bönen!

Vi sjunger med söderhamnsprosten Robert Kihlberg:

Gamla och unga 
på sitt språk får sjunga, 
höra, läsa nådens ord. 
Då blir det visat, 
så blir beprisat, 
hur syndarn blir rättfärdiggjord. 

Skriften får tala, 
visa vägen smala, 
Gud är där och ger oss tro. 
Banden han krossar, 
anden förlossar 
och skänker frid och samvetsro. 

Nu vill vi lova 
Herren för hans gåva: 
öppen bibel, öppen famn! 
Kalla blir varma, 
alla vi arma 
får mötas där i Jesu namn!

Varningstext på nattvarden

Påskvänner!

Jag har ju sedan många år sysslat en del med psalmer på lediga stunder. Nu har jag fördjupat mej en del i våra härliga, klassiska nattvardspsalmer, se bl.a. En röst, en ljuvlig röst jag hör, Jesus Kristus är vår hälsa och Vår Herres Jesu Kristi död. Det är på många sätt upplyftande. Liksom också flera av de nyare nattvardspsalmerna gör mej glad, t.ex. Vi till ditt altarbord bär fram och Vilket stort mysterium!

Men har jag har i vår psalmbok upptäckt ett mönster som gjort mej betänksam. Varje tydligt uttalad varning för ett ovärdigt nattvardsdeltagande ströks 1986, helt i linje med den urskillningslösa nattvardspraxis som börjat tillämpas, både vad gäller fullvuxna och konfirmander (som nu inte längre skulle förberedas för sin - eventuella - första nattvardsgång utan i huvudsak bekräftas av Gud och de vuxna).

Exempel på strukna verser:

1) Ur Luther-psalmen Jesus Kristus är vår hälsa:

Dock skall man sig själv betrakta
och uppå sitt hjärta akta,
ty den hit i otro går,
för livet han här döden får. (SvPs1937 nr 188)

Eller i mitt förslag till bearbetning:

Men man skall sej ärligt pröva,
ej sitt samvete bedöva.
Den som hit i otro går
ej liv, men dom vid bordet får.

2) Ur Spegel-psalmen Vår Herres Jesu Kristi död:

Men den ovärdig går härtill,
ej tror, ej sig omvända vill,
han finner ingen frälsning här,
sin dom han i sitt hjärta bär.

Eller i min bearbetning:

Men den som hit i otro kom,
som inte alls vill vända om,
den finner ingen frälsning här
men domen i sitt hjärta bär.

Vad är nu detta för censur? Psalmerna är ju till 90% fyllda av nattvardsglädje, av det mest underbara evangelium, så det handlar inte om att man ville (åter-)införa tacksägelse- eller eukaristimomentet. Och om de korta varningstexterna hade varit gripna ur luften eller typiska bara för något slags luthersk 1600-talsortodoxi, hade det väl varit en sak. Men när de nu faktiskt har ett tydligt bibelstöd kan man väl inte bara censurera bort dem (ungefär som de otaliga varningarna för helvetet i Nya testamentet, inte minst hos Jesus, som Svenska kyrkan idag inte låtsas om)? Läs vad S:t Paulus skriver i 1 Kor. 11:27-32, ord som i klarhetens och saklighetens intresse kanske borde börja läsas vid varje svensk högmässa (varningstextert finns ju numera t.o.m. på Läkerol-askarna).

Nattvarden kallas ju "odödlighetens läkemedel". Men felaktig medicinering kan orsaka sjukdom och död. Om vi får tro Nya testamentet - och det borde väl åtminstone kristna göra? Eller? (Plötsligt minns jag arme konfaledare den gamla anklagelsen om att våra konfirmander vaccineras, inte mot synd och ateism, utan mot kristen tro - istället för att verkligen inympas i församlingens liv).


måndag 19 januari 2015

Bra att Kenneth Ferm lämnade styrelsen

Påskvänner!

Före jul fick vi veta att Kenneth Ferm lämnar EFS-styrelsen. För julfridens skull kommenterade jag det inte då. Men nu vill jag bara säga att jag inte beklagar hans beslut. Och det handlar inte bara om att Kenneth ville ha acceptans för queerläror (som t.ex. onödigheten med att ha en mamma, vad han säger om barnafödande män vet jag inte) och deras konsekvens, det könsneutrala äktenskapet, även i EFS, utan framför allt om att han hör till dem (ett fåtal, hoppas jag) som inte ser några problem med Antje Jackeléns teologi även i övrigt - och vad jag förstår inte med K-G Hammars heller. Eller med de i kyrkomötet dominerande politiska partierna, vars beslut han tydligen förväntar sej att vi ska böja oss inför.

Skulle Ferms linje bli EFS:s linje ser jag inte att EFS alls längre har något existensberättigande. Vi kan då helt enkelt ansluta oss till Svenska kyrkans lekmannaförbund - eller Equmeniakyrkan, om vi vill vara lite mer "fria".

Vad säger den kvarvarande styrelsemedlemmen Bengt "Begis" Gustavsson? Han har uppenbarligen rätt i att EFS rymmer människor "med olika bibelsyn och gudsbild". Men menar han verkligen, så här inför reformationsjubileet, att en evangelisk-luthersk väckelserörelse kan se ut lite ungefär hur som helst och förkunna ungefär vilka läror som helst? (Som Svenska kyrkan, liksom).

Och vad säger övriga styrelsen? Jag tycker inte att vi i äktenskapsfrågan ska gömma oss bakom Mekane Yesus-kyrkan, vilket missionsföreståndaren faktiskt delvis gjorde, utan att vi tydligt ska gå till storms mot både verklig homofobi (där och här hemma) och verklig queerologi. Med all förståelse för entydigt homosexuellas predikament - och utsatta situation, inte minst i Afrika - är det faktiskt "en galenskap i Israel" att som kyrka och väckelserörelse inte längre kunna stå för att man-kvinna-förbundet är särskilt välsignat och väldesignat, ja, något som i eminent mening berör själva livets hemlighet och vidarebefordran, se 1 Mos. 2 och Matt. 19. Ja, att inte ens längre ha ett särskilt ord för det!!!





1. Man och kvinna, Gud till pris,
danats skönt och rikt.
Gud har ock i paradis
själv dem sammanvigt.
Med den store Guden
var allt himlens hov,
Gud tillredde bruden
när brudgummen sov.
Herren vare lov!

2. Stora bröllop finns ett par,
ett där Gud var präst
och det andra där han var
själv en synlig gäst.
Nytt han allt kan dana,
här finns stort bevis:
äktenskap i Kana
blir nytt paradis!
Herren vare pris!

3. Paradis det heta skall
där vår Herre är,
äktenskapets höga kall
Gud bekräftar här.
Hör du som förnedrar
det med hån och lack:
när Gud ståndet hedrar
ler det åt ditt snack.
Herren vare tack!

4. Ni som ingår hjonelag
så som det bör ske,
och er på er hedersdag
hedrade vill se,
den som danat bruden
först av alla bjud!
När han här blev bjuden,
höjdes man och brud.
Lovad vare Gud!

5. Frukta ej för brist och nöd.
Om han gästar här
skall du finna överflöd
fast du fattig är.
Spön skall bära mandlar,
skyn skall regna mann´,
vann till vin förvandlar
Gud som konsten kan.
Lovad vare han!

6. Om sin stund låt Gud få rå,
under väntans tid
vad han säger, gör just så,
bida, bed och lid.
Han vill allt uträtta,
sörj din sorg ihjäl.
Slutet blir dock detta:
Gud har allt gjort väl!
Lova Gud, min själ!

7. Den som allt av intet gjort
kan ock starkt av svagt
och av litet göra stort
och av krokigt rakt.
Gud som ser och känner
vårt behov och brist,
skall för sina vänner
spara bäst till sist.
Gud ske lov så visst!

8. Då blir ock Guds härlighet
på oss uppenbar,
att han kan och vill och vet
vad han lovat har.
I hans rätta timma
ser vi klara fjät
och en härlig strimma
av Guds majestät.
Gud ske lov för det!

9. Tacksamhet oss Herren lär,
som så väl ger akt
på att mänskosläktet här
hålles än vid makt.
Må nu gamla, unga,
kvinnor liksom män,
var och en få sjunga
om sin äkta vän:
Gud ske lov för den!

10. Den för slikt ej tacka kan,
kvinna eller karl,
tacke då att hon och han
kom av mor och far!
Sök du först Guds rike
och vår Herre bed
giva dig din like
eller dock sin fred.
Ära Gud därmed!

11. Allt vad jämnt och udda är,
par och inte par,
allt vad nånsin maka här
har och inte har:
Älska den tillbaka
som har makar kär
och dock utan maka,
utan like är!
Lova honom här!

12. Ja, vår Gud, dig tacke folk,
folken tacke dig,
deras tunga, hjärtats tolk,
ständigt röre sig,
love dig med gamman
för vad du befallt,
mänskors barn tillsamman
tusen-, tusenfalt
prise dig för allt!


Text: Johan Runius (1679-1713), tr. 1714 i Dudaim, lätt bearb. A.H. 2011
Musik: Ur 1697 års koralbok (nr 326 "Gud som allting skapade")

torsdag 15 januari 2015

Setterlind-dikt och Spangenberg-psalm

Påskvänner!

Inför Andra söndagen efter Trettondedagen (om bröllopet i Kana) vill jag dela med mej av två poem kring evangeliet och äktenskapet. Det första är av Bo Setterlind och heter Kärlekens vin:

Livet, min Älskade, börjar
med glädjens unga vin,
vi njuter det och flyter med
i kärleksmelodin.
Så kommer letargin.
Då gäller det att finna
det nådens oskattbara vin
som heter Övervinna.

Och när vi blivit gamla
och sitta hand i hand
och tiga hos varandra
i själens skymningsland,
vi njuter av vår frist.
Vi vet att, fast det skymmer,
skall undret ske förvisst,
ty Han, som kan förvandla
till överflöd vår brist,
har sparat det bästa vinet
till sist.

Och så Cyriacus Spangenbergs psalm (originalversion från 1550 då författaren var 22 år) som tyvärr rök ur psalmboken redan 1819 (vad tog det åt Wallin?). Jag har försökt bearbeta den utifrån versionen i 1695 års psalmbok:


1. I Kana stad ett bröllop stod,  

i Galiléen det skedde,
dit bjöd man Jesus och hans mor,
stor fröjd han där beredde.
Du som i äktenskap vill gå,
bjud Herren Jesus dit också,
om du vill bli välsignad.

2. När stämningen just var som bäst,

tog vinet slut därinne,
fast Jesus själv var med som gäst
med glatt och öppet sinne.
Ja, inte var han den som kom
med suck och sorg, det vet vi om,
nej, han är glädjens Herre.

3. När vi får möta nöd och brist

och hjälp ej står att finna,
en trägen bön då först och sist
oss hjälper övervinna.
Hos Jesus finns all hjälp och tröst,
en ödmjuk bön ur troget bröst
vill han så gärna höra.

4. Ja, han är den som vill och kan

till slut vår sorg fördriva.
Men tid och medel aldrig man
får honom föreskriva.
När mänsklig visdom rådlös är,
då är hans stund att hjälpa här.
Den måste vi förbida.

5. Som bäst man väntar glädjevin

som sorgen släcka skulle,
så skänks istället vatten i
sex krukor överfulla.
Den prövningen blir ganska svår,
en ångest genom själen går,
vi frestas att förtvivla.

6. Du måste lära, kristen god,

vid livets fällda bommar,
att visa tro och tålamod,
ja, trots förnuftets domar!
Vad Jesus säger, gör med flit.
Arbeta, bed och all din lit
till honom sätt för alltid.

7. Så se nu här på Herrens hand

som allting kan förvandla!
Se, vin av vatten gjorde han,
så vill han med oss handla.
Han vänder sorg i fröjdevin,
han glädjen ger och harmonin.
Förtrösta helt på honom!

8. Begynnelsen är ofta svår,

men lägg den i hans händer,
och även det vi ej förstår
han till det bästa vänder.
Så handlar Herren Jesus Krist,
han bästa vinet spar till sist.
Gud vare pris och ära!   

lördag 10 januari 2015

Barnbarnsmissionen

Påskvänner!

Läs vad biskop de facto Christian Braw skriver om barnbarnsmissionen i föräldranätverket Eunikes tidning. Jag blir lite rädd när jag tänker på påståendet att vi föräldrar idag mest skulle ropa "Skynda dej" till våra barn och jag hoppas att också vi har tid för dem ibland. (Idag har vi t.ex. uppvaktat mamma samt snöbadat på balkongen och badat i badkaret samt firat helgmålsbön!).

Men visst har Braw rätt i mycket. Jag tänker också på Lina Sandell (enligt Braw den viktigaste andliga personlighet som Sverige har haft) och hennes  numera knappast längre sjungna sång "Vid lärare- och föräldramöten":

Samla dem alla, samla dem alla,
samla till Jesus de små.
Han dem ju söker, Herren vår herde,
skulle du likgiltig gå?
Samla till Jesus de små!

Samla dem alla, samla dem alla,
säg dem Guds frälsande ord!
Säg dem att Jesus dog för oss alla,
alla på hela vår jord.
Säg dem Guds frälsande ord!

Andraé Chrouch in memoriam

Jul-, påsk- och pingstvänner!

No more dying there...

Låt oss göra som Andraé Chrouch, död i förrgår vid 72 års ålder, och skicka de varma och välförtjänta - men i mina öron ändå lite störande - konsertapplåderna vidare: To God be the glory!

R.I.P.

Här hans första sång som han skrev vid 14 års ålder: Blodet (Jesu blod) ska aldrig förlora sin kraft:


Och hans kanske ännu mer kända sång - om Jesu återkomst och himmelens glädje:


Och först som sist: Min Gud tillhör äran (To God be the glory):


Tillagt 14.00: Läs även Andraés fina vittnesbörd vid Sverigebesöket 2008: "Du måste veta vem du sjunger om." Utan alla jämförelser i övrigt blev både jag och Andraé församlingsmusiker (han dessutom pastor efter sin fars död) genom att våra fäder saknade någon som kunde spela till sångerna och gav oss en tydlig "puff" i rätt riktning:



fredag 9 januari 2015

Midsommardagen

Påskvänner!

Här en "hoppusslad" gudstjänst för Midsommardagen, tredje årgången. Håll till godo! Bloggdatum och tidsangivelser i övrigt stämmer inte alls, men strunt i det :o)

Klockringning från Storkyrkan:


Ingångspsalm 
754 NU ÄR DET HÄRLIGT ATT LEVA


Ingångsord - dagens psaltarpsalm 
Ur PSALTAREN 104     
Lova Herren, min själ! Mäktig är du, Herre, min Gud, i höghet och härlighet är du klädd, du sveper dig i ljus som i en mantel. Himlen har du spänt ut som ett tält, ovan skyn har du timrat din sal. Du gör molnen till din vagn och far på vindens vingar. Du gör vindar till dina sändebud och eldslågor till dina tjänare. Jorden har du ställt på stadig grund, den kan aldrig i evighet rubbas. Urhavet täckte den som en klädnad, vattnet stod högt över bergen. Det flydde för ditt rytande, när du dundrade tog det till flykten, uppför bergen, ner i dalarna, och stannade där du bestämt. Du satte en gräns för vattnet: aldrig mer skall det täcka jorden. Du låter källor rinna upp och bli till strömmar som forsar fram mellan bergen. De ger vatten åt alla markens djur, vildåsnor släcker där sin törst. Vid dem häckar himlens fåglar och sjunger bland täta löv. Du vattnar bergen från din sal, jorden mättas av allt vad du ger. Du låter gräs växa för boskapen och örter till människans tjänst. Så frambringas föda ur jorden och vin, som gör människan glad, olja, som ger hennes ansikte glans, och bröd, som ger henne styrka.


Bön om syndernas förlåtelse
Ur PSALTAREN 51
Förbarma dig, Gud, i din nåd, stryk ut mina synder i din stora godhet. Gör mig fri från all min skuld och rena mig från min synd. Jag vet vad jag har brutit, min synd står alltid inför mig. Mot dig, bara mot dig har jag syndat, jag har gjort det som är ont i dina ögon. Du har rätt när du ställer mig till svars, den dom du fäller är rättvis. I skuld är jag född, i synd blev jag till i min moders liv. Du som älskar ett uppriktigt hjärta, ge mig vishet i mitt innersta. Rena mig med isop från min synd, tvätta mig vit som snö. Låt mig få höra glädjerop och lovsång, låt den du har krossat få jubla. Vänd bort din blick från mina synder, stryk ut all min skuld. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, ge mig ett nytt och stadigt sinne. Driv inte bort mig från din närhet, ta inte ifrån mig din heliga Ande. Låt mig åter glädjas över att du räddar, håll mig uppe, ge mig ett villigt sinne.   

Tillsägelse om syndernas förlåtelse
Ur FÖRSTA JOHANNESBREVET 1
Om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och blodet från Jesus, hans Son, renar oss från all synd. Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.

Introitus
663 KOM OCH SE VAD GUD HAR GJORT


Kyrie, Gloria och Laudamus
695:4 DU EVIGT STRÅLANDE MORGONSOL och 697:6 VI PRISAR DIG 
 

Kollektbön  
Låt oss be om nåden att se Guds godhet i skapelsens skönhet:
Allsmäktige Gud, skapare av himmel och jord, du har givit oss allt som är till – lär oss att i skapelsen se din oändliga godhet, så att vi älskar dig av hela vårt hjärta. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.

Gammaltestamentlig läsning
Ur FÖRSTA MOSEBOKEN 9:  
Gud sade till Noa och hans söner: ”Jag upprättar nu ett förbund med er och era efterkommande och med alla levande varelser som finns hos er, fåglar, boskap och alla vilda djur, alla som gick ut ur arken. Jag skall upprätthålla mitt förbund med er: aldrig mer skall det hända att alla varelser utplånas av flodens vatten, aldrig mer skall en flod ödelägga jorden.” Gud sade: ”Detta är tecknet för det förbund jag instiftar mellan mig och er och alla levande varelser ni har med er, för alla kommande släktled: min båge ställer jag bland molnen. Den skall vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden. När jag hopar moln över jorden och bågen blir synlig bland molnen, då skall jag tänka på mitt förbund, förbundet mellan mig och er och alla levande varelser av alla slag, och aldrig mer skall vattnet bli till en flod som utplånar alla varelser. När bågen står bland molnen skall jag se den och tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser av alla slag på jorden.” Och Gud sade till Noa: ”Detta är tecknet för det förbund som jag upprättar mellan mig och alla varelser på jorden.”                                                                                        

Epistelläsning
Ur KOLOSSERBREVET 1:  
Genom Sonen har vi friköpts och fått förlåtelse för våra synder. Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste. Ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen. Och ni, som förut stod utanför och visade ert fientliga sinnelag i era onda gärningar, också er har han nu försonat med sig genom att Kristus led döden med sin jordiska kropp. Han skall låta er träda fram inför sig, heliga och fläckfria och oförvitliga, om ni håller fast vid er tro, har en stadig grund och inte viker från det hopp ni har fått höra om i evangeliet, som har förkunnats för allt skapat under himlen och vars tjänare jag, Paulus, har blivit.

Så lyder Herrens ord. Gud, vi tackar dig.

Gradualpsalm
199 DEN BLOMSTERTID NU KOMMER


Evangelium
Ur MARKUSEVANGELIET 6
Apostlarna samlades hos Jesus och berättade för honom om allt de hade gjort och vad de hade undervisat om. Han sade till dem: ”Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite.” Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta. De gav sig av i båten till en öde trakt för att vara ensamma. Men man såg att de for och många fick veta det, och från alla städerna skyndade folk dit till fots och hann före dem. När han steg i land fick han se en stor skara människor. Han fylldes av medlidande med dem, för de var som får utan herde, och han undervisade dem länge. När det redan var sent på dagen kom lärjungarna till honom och sade: ”Trakten är öde och det är sent. Låt dem ge sig av så att de kan gå bort till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta.” Han svarade: ”Ge dem något att äta, ni själva.” – ”Skall vi gå och köpa bröd åt dem för tvåhundra denarer och ge dem att äta?” frågade de. Han sade: ”Hur många bröd har ni? Gå och se efter.” De tog reda på det och sade: ”Fem bröd, och så två fiskar.” Då lät han dem säga åt folket att slå sig ner i matlag där det fanns grönt gräs. Och de lade sig ner i grupper om hundra eller femtio. Han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen. Sedan bröt han bröden och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem åt folket. Också de två fiskarna fördelade han så att alla fick. Alla åt och blev mätta, och man plockade tolv korgar fulla med brödbitar och fisk. Det var fem tusen män som hade ätit.
 
Så lyder det heliga evangeliet - Lovad vare du, Kristus!

966 HALLELUJA
 


Predikan av Bengt Pleijel ur Sångpostillan.


Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden - och så blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Trosbekännelse
NICAENUM:
Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är; 
och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa; som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna, och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände; 
och på den helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen, på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och som har talat genom profeterna; och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka. Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse, och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv. 

Psalm 
200:3-5 NU VÄXER SÄD FÖR SKÖRDENS TID



Kyrkans allmänna förbön


Helige Herre Gud, helige starke Gud,
helige barmhärtige Frälsare, du evige Gud.
Förbarma dig över oss!

Om Andens kraft åt din kyrka,
om enhet och förnyelse,
om evangeliets framgång bland alla folk
ropar vi till dig, o Herre: 

Hör oss, du vår Herre Gud!

Om rättvisa och fred i världen,
om respekt för skapelsens gåvor,
om utvägar ur de fattiga folkens nöd
ropar vi till dig, o Herre: 

Hör oss, du vår Herre Gud!

Om tröst åt dem som sörjer,
om kraft åt de sjuka,
om aktning för människans värde och värdighet
ropar vi till dig, o Herre: 

Hör oss, du vår Herre Gud!  

Herre, du hör innan vi ropar.
Tack för att du är mäktig att ge
långt utöver vad vi kan be eller tänka.
Dig, vår Gud, tillhör pris och ära och makt
från evighet till evighet. Amen.

  
Herrens bön

Benedicamus
LÅT OSS TACKA OCH LOVA HERREN
 


Välsignelsen
 


Slutpsalm
11 O STORE GUD



Postludium

måndag 5 januari 2015

Elisabeth Mays trettondedagspsalm



[Hans-Erik vid pianot 2012]



1. Jesus´, vår Konungs, himmelska rike
kom som ett litet frö en gång.
Världarnas Herre, människors like,
vilade i krubban trång.

2. Alla Guds änglar gladdes i höjden,
prisade undret på vår jord,
kom med ett bud om himmelska fröjden,
kom till oss med fridens ord.

3. Stilla på fästet lyste en stjärna,
visade väg till Betlehem.
Saliga de som följde den gärna
fram till ljus från mörkrets hem.

4. Längtande kom de, män ifrån fjärran,
rökelse, myrra, guld tog med,
tillbad med glädje Frälsaren, Herren,
föll på knä för barnet ned.

5. Ljuset har vunnit, ljuset ska vinna
seger mot hela mörkrets här.
Gud, låt det helga ljuset få brinna
tills vår jord din boning är.

6. Då ska kring världen lovsången skalla,
hälsa med glädje Kristi dag:
"Gud vare ära, människor alla
fröjdas i hans välbehag!"


Text: Elisabeth May 1887 (40 år), ngt bearb. 2010
Musik: Hans-Erik Öberg 1967 (41 år)