måndag 19 januari 2015

Bra att Kenneth Ferm lämnade styrelsen

Påskvänner!

Före jul fick vi veta att Kenneth Ferm lämnar EFS-styrelsen. För julfridens skull kommenterade jag det inte då. Men nu vill jag bara säga att jag inte beklagar hans beslut. Och det handlar inte bara om att Kenneth ville ha acceptans för queerläror (som t.ex. onödigheten med att ha en mamma, vad han säger om barnafödande män vet jag inte) och deras konsekvens, det könsneutrala äktenskapet, även i EFS, utan framför allt om att han hör till dem (ett fåtal, hoppas jag) som inte ser några problem med Antje Jackeléns teologi även i övrigt - och vad jag förstår inte med K-G Hammars heller. Eller med de i kyrkomötet dominerande politiska partierna, vars beslut han tydligen förväntar sej att vi ska böja oss inför.

Skulle Ferms linje bli EFS:s linje ser jag inte att EFS alls längre har något existensberättigande. Vi kan då helt enkelt ansluta oss till Svenska kyrkans lekmannaförbund - eller Equmeniakyrkan, om vi vill vara lite mer "fria".

Vad säger den kvarvarande styrelsemedlemmen Bengt "Begis" Gustavsson? Han har uppenbarligen rätt i att EFS rymmer människor "med olika bibelsyn och gudsbild". Men menar han verkligen, så här inför reformationsjubileet, att en evangelisk-luthersk väckelserörelse kan se ut lite ungefär hur som helst och förkunna ungefär vilka läror som helst? (Som Svenska kyrkan, liksom).

Och vad säger övriga styrelsen? Jag tycker inte att vi i äktenskapsfrågan ska gömma oss bakom Mekane Yesus-kyrkan, vilket missionsföreståndaren faktiskt delvis gjorde, utan att vi tydligt ska gå till storms mot både verklig homofobi (där och här hemma) och verklig queerologi. Med all förståelse för entydigt homosexuellas predikament - och utsatta situation, inte minst i Afrika - är det faktiskt "en galenskap i Israel" att som kyrka och väckelserörelse inte längre kunna stå för att man-kvinna-förbundet är särskilt välsignat och väldesignat, ja, något som i eminent mening berör själva livets hemlighet och vidarebefordran, se 1 Mos. 2 och Matt. 19. Ja, att inte ens längre ha ett särskilt ord för det!!!





1. Man och kvinna, Gud till pris,
danats skönt och rikt.
Gud har ock i paradis
själv dem sammanvigt.
Med den store Guden
var allt himlens hov,
Gud tillredde bruden
när brudgummen sov.
Herren vare lov!

2. Stora bröllop finns ett par,
ett där Gud var präst
och det andra där han var
själv en synlig gäst.
Nytt han allt kan dana,
här finns stort bevis:
äktenskap i Kana
blir nytt paradis!
Herren vare pris!

3. Paradis det heta skall
där vår Herre är,
äktenskapets höga kall
Gud bekräftar här.
Hör du som förnedrar
det med hån och lack:
när Gud ståndet hedrar
ler det åt ditt snack.
Herren vare tack!

4. Ni som ingår hjonelag
så som det bör ske,
och er på er hedersdag
hedrade vill se,
den som danat bruden
först av alla bjud!
När han här blev bjuden,
höjdes man och brud.
Lovad vare Gud!

5. Frukta ej för brist och nöd.
Om han gästar här
skall du finna överflöd
fast du fattig är.
Spön skall bära mandlar,
skyn skall regna mann´,
vann till vin förvandlar
Gud som konsten kan.
Lovad vare han!

6. Om sin stund låt Gud få rå,
under väntans tid
vad han säger, gör just så,
bida, bed och lid.
Han vill allt uträtta,
sörj din sorg ihjäl.
Slutet blir dock detta:
Gud har allt gjort väl!
Lova Gud, min själ!

7. Den som allt av intet gjort
kan ock starkt av svagt
och av litet göra stort
och av krokigt rakt.
Gud som ser och känner
vårt behov och brist,
skall för sina vänner
spara bäst till sist.
Gud ske lov så visst!

8. Då blir ock Guds härlighet
på oss uppenbar,
att han kan och vill och vet
vad han lovat har.
I hans rätta timma
ser vi klara fjät
och en härlig strimma
av Guds majestät.
Gud ske lov för det!

9. Tacksamhet oss Herren lär,
som så väl ger akt
på att mänskosläktet här
hålles än vid makt.
Må nu gamla, unga,
kvinnor liksom män,
var och en få sjunga
om sin äkta vän:
Gud ske lov för den!

10. Den för slikt ej tacka kan,
kvinna eller karl,
tacke då att hon och han
kom av mor och far!
Sök du först Guds rike
och vår Herre bed
giva dig din like
eller dock sin fred.
Ära Gud därmed!

11. Allt vad jämnt och udda är,
par och inte par,
allt vad nånsin maka här
har och inte har:
Älska den tillbaka
som har makar kär
och dock utan maka,
utan like är!
Lova honom här!

12. Ja, vår Gud, dig tacke folk,
folken tacke dig,
deras tunga, hjärtats tolk,
ständigt röre sig,
love dig med gamman
för vad du befallt,
mänskors barn tillsamman
tusen-, tusenfalt
prise dig för allt!


Text: Johan Runius (1679-1713), tr. 1714 i Dudaim, lätt bearb. A.H. 2011
Musik: Ur 1697 års koralbok (nr 326 "Gud som allting skapade")

Inga kommentarer: