Vi har nog bara balkongen över. Men Dagen skriver bra och informativt idag om ett sätt att hjälpa. Annars går det ju att öppna sina hem för flyktingar på andra sätt också - en måltid, ett kvällsfika... Det har skett hos oss flera gånger de senaste åren, men alltför sällan ändå. Att hälsa på och bjudas på mat eller kvällste hos några av dem är likaså berikande för alla parter, en ren vinn-vinn-situation. Gudstjänst- och kyrkfikaemenskap i kyrka och bönhus med dem som är kristna - och ibland även bönhus! - är på sätt och vis "enklare", men vi behöver nog nå ett gemenskapssteg längre även om vi inte har det fullkomligt städat.
(Gäller ju även visavi "infödda" grannar. Barnen fixar det här och går ogenerat in och ut hos varandra precis som gubbar och gummor i mammas hemby på 70-talet där "visitkulturen" fortfarande var i funktion på eftermiddagarna, men vi vuxna nuförtiden är absolut mer reserverade mot att bara "plinga på").
Från hemland och arbete, vänner,
har många förtvivlade flytt.
O Gud, ge dem tryggheten åter
och låt dem få börja på nytt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar