Påskvänner!
Dokumentet från Efs-styrelsen "Samtalsunderlag och råd kring samlevnad och sexualitet" kan säkert tolkas på olika sätt. Vissa upplever det säkert som närmast homofobt, eftersom styrelsen avråder EFS-prästerna från att viga två personer av samma kön med varandra till ett kristet äktenskap. Samtidigt är det så att styrelsen betonar att den som även vill viga folk av samma kön med varandra "naturligtvis" också kan arbeta inom Efs.
Och vad ska man då säga att Efs i praktiken har för hållning i äktenskapsfrågan? Jfr med en situation där Mekane Yesus-kyrkan i samtal med oss förnekade att de godkände polygami, och i ett dokument till alla sina församlingar avrådde sina präster från att viga en karl med två kvinnor (eller en kvinna med två män), men betonade att de präster som ändå ville göra det "naturligtvis" kunde fortsätta att arbeta inom Mekane Yesus-kyrkan. Skulle vi då säga att MY:s ledning godkände polygami eller ej?
Diskussionen lär fortsätta på det nya Efs-forumet på Facebook. Men kanske också i Budbäraren. Styrelsen försöker göra alla nöjda, men risken är snarare att alla tycker att styrelsen fegat ur.
Observera att jag själv varit öppen för pastorala undantag och t.ex. beslutet från 1994 om förbön och välsignelse på enskild pastors ansvar - liksom för riksdagsbeslut om att kunna prövas för närståendeadoption o.s.v. Jag vill också motverka reell homofobi, här hemma såväl som i Etiopien.
Men queeräktenskapet från 2009 är något annat än pastoral omsorg. Det innebär att kyrkan officiellt och inte bara i Pride-paraderna förnekar att man-kvinna-förbundet är särskilt välsignat och väldesignat ("underbart har du skapat man och kvinna", ni vet). I praktiken en förnekelse även av att det finns någon särskild vits för ett litet barn med att ha en mamma (en del pappor lär ju enligt förre ärkebiskopen Wejryd kunna föda barn). "En galenskap i Israel", skulle jag nog kalla det med gammaltestamentligt språkbruk.
Undrar om Efs-ledningen försvarar sej med att Efs inte kan ha andra krav på "sina" präster än Svenska kyrkan har? (De är ju även Svenska kyrkans). Ungefär som Wejryd i Ekots lördagsintervju försvarade kyrkans äktenskapsomgörning 2009 med att den inte kunde ha ett annat begrepp om saken än staten. I praktiken blir nu alltså även Efs "statsstyrd" i äktenskapsfrågan - via statskyrkans ledning där nu även förra LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin sitter som representant för det statsbärande partiet (S).
Har jag övertolkat dokumentet från Efs-styrelsen?
Inlägg
En i mängden
1 timme sedan
2 kommentarer:
Jag får erkänna jag nog tänkte åt "fega ur"-hållet när jag läste. Jag förstår varför men är inte direkt nöjd ändå. Men jag är ju då ofta missnöjd när kyrkan, oavsett vilken, beslutar efter hur samhället i övrigt beslutar. (Vilket ibland givetvis kan vara rätt o bra men det ska då förankras även i tron o Bibeln.)
Jag kan inte låta bli att tänka på dagens (7 april 2017) krönika i Världen idag av Stefan Gustavsson, "Den som gifter sig med tidsandan blir snabbt änka" om trender som kommit o gått i teologin.
Frågan är kanske svår. Jag förstår att det kan ligga viss oro i att "sätta ner foten" åt ena eller andra hållet. Men jag tror inte på detta mittemellan som SvK (än) ägnar sig åt o EFS nu verkar luta åt.
Eva H
Ja, frågan om hur de pastorala undantagen ska hanteras är förvisso svår även på det här området, vare sej det handlar om samboskap, skilsmässor och omgifte, trans- eller homosexuella. Men hur det kunde börja betraktas som en svår fråga huruvida kyrkan åtminstone i första hand skulle hänvisa ungdomar till det motsatta könet vid familjebildning, eller huruvida den skulle betrakta man-kvinna-förbundet som särskilt välsignat och väldesignat, det förstår jag faktiskt inte. Inte heller hur det kunde bli svårt att avgöra om en som föder sitt barn är dess mor eller eventuellt dess far(!).
Jag tyckte att mycket var positivt i 1900-talsutvecklingen bort från homofobi och direkta trakasserier. Men att vi nu hamnat i rena "queerdiket" gör ju inte precis att Svenska kyrkan och Efs lättare får systerkyrkornas öron när vi oroar oss för alltför hård och okänslig heteronormativitet i t.ex. Afrika (eller Östeuropa). Framför allt är det aldrig rekommendabelt att ge "dubbla signaler", och jag har länge oroat mej för att Efs riskerar skicka en signal till Svenska kyrkans ledning (och sina präster) och en annan till Mekane Yesus-kyrkans ledning. Det är ju i så fall inte bra från någon synpunkt alls.
Tack för kommentaren! Krönikan du hänvisar till var tänkvärd.
Skicka en kommentar